Startade sommarlovet med att åka upp med Malin, Vegas och Jamma till Borlänge för att titta på SM. Fina Vegas hade dagen till ära tagit sitt första brukscert. Smilla fick hänga med men lilla Quick är fortfarande för liten så han fick stanna i Dala-Floda med min mamma och hennes småschnauzer. Det regnade en del men det var ändå roligt att se de duktiga ekipagen. Känns som om det är nästan löjligt petigt på den nivån och man inser vad otroligt viktigt det är att vara noggrann med detaljerna i träningen. Malin har typ världens sämsta inflytande på mig när det gäller shopping så jag handlade leksaker, en apport, en nordisk metallapport samt en på tok för dyr jacka som jag inte ens betalat ännu.... 

Sedan följde tre härliga veckor i Dalarna. Vår lilla stuga ligger längst ut på en udde med två små egna sandstränder så det är verkligen ett paradis för både våra barn och hundar! Jag och Smilla passade även på att debutera lydnadsklass 3 i Borlänge. Har ju haft väldigt stora problem med apporten efter träningstävlingen i våras där hon troligtvis fick en ilning i en tand då hon tog metallen. Även vittringsapporteringen blev påverkad av detta och jag var länge i valet och kvalet om vi skulle starta.  Men då det var två till springer anmälda till samma klass kändes det som om vi var tvungna att ställa upp, för hur ofta händer det liksom? Tävlingen gick bra ,hon hade en fantastiskt härlig attityd och var knäpptyst hela programmet! Poängen såg ut som följande:

Platsliggning  10

Sittande i grupp 10

Fritt följ  8

Sättande 7.5

Rutan 0  - Sprang rakt igenom rutan och hittade sedan inte in i den igen

Inkallning m ställande 7.5

Hopp apport  8

Metall  9

Vittring 9.5

Fjärr 8 - Väldigt fin tekniskt sett men fick ge ett extra kommando på stå-sitt

Helhet 10

Var så sjukt nöjd trots att 0:an på rutan kostat oss förstapriset och när jag belönade Smilla efteråt kom det ett par tårar, fatta vilken lydnadsnörd man blivit...   Fast alla ni som haft ett moment som kört ihop sig så pass att man varit nära att ge upp vet hur det känns när det momentet plötstligt funkar i skarpt läge! När jag stod där och smågrät kom domaren fram (jag var sista ekipaget) och talade om vilken trevlig hund jag hade. Han sa också att 8:orna på fria följet och hoppapporten berodde på att jag gjorde omedvetna dkn med kroppen. Så nu ska här hårdtränas med filmkamera och hårda Ulla som inte släpper igenom sån skit!  Vad gäller sättandet och inkallningen har vi helt enkelt tränat för dåligt på detta då jag under våren bara haft brukset i huvudet och där är det ju en slät inkallning och läggande.

Hur går det med Quick då? Jo han växer så det knakar och sköter sig exemplariskt än så länge. Vi har utrotat ljudet i allafall under lek och träning. Bästa Smilla har varit till stor hjälp då hon inte gillar hundar som skäller när de leker och om det händer svarar hon med att avbryta leken och gå därifrån. Jag filmade en del förra veckan så förhoppningsvis lyckas jag få in filmen här under kvällen!

Underbara Dalarna!