I går kväll var vi på clinic i fotgående för Ditte Andersson. Hennes hund Abby har ett av de härligaste fotgåenden jag vet och det var jättespännande att höra hennes tankar kring momentet. Något som verkligen fastnade var hennes filosofi att tänka på fotgåendet som en dans och sig själv som världens bästa danspartner samt att göra momentet med ett leende på läpparna. 

Dagen innan clinicen hade hennes unghund varit halt och hon behövde därför en annan hund som kunde visa de delar som skulle belönas med lek. Galet nog blev det Quick som blev den hunden! Jag var supernervös hela dagen innan eftersom jag inte riktigt visste vad vi skulle göra. Dessutom kändes 3 h på clinic väldigt länge för herr "Myror i brallan".  Det visade sig dock att jag gått omkring och varit kräkfärdig helt i onödan för han skötte sig helt fantastiskt. Vi fick gå in och visa lite grundövningar för att skapa engagemang och söka position. När jag belönade ville Ditte att jag skulle leka med honom jättenära publiken, så pass att han nästan klev på deras fötter vilket han fixade hur lätt som helst. Han brydde sig inte heller ett dugg om att publiken applåderade utan hade full fokus på mig och vad vi skulle göra. Den senaste tiden har vi jobbat jättemycket med att träna olika belöningsord för att han ska välja rätt belöning. "Bus" betyder att han ska leka hos mig, "Varsågod" att han ska springa till en belöning borta från mig och "Ta" att han ska ta godbiten men stanna i position. Under vår tid på "scen" fick vi verkligen användning för detta och det funkade fint, i alla fall tills Ditte presenterade sin jaktleksak i minkskinn. Då tyckte Quick att alla ord skulle betyda "Fånga minken",  I övrigt var det en jättebra och givande clinic. Ditte jobbar    mycket med att tillrättalägga miljön vid inlärningen av fotgåendet och det var roligt att få ta del av hennes tänk. Myrorna höll sig förvånandsvärt lugna i brallan och i pausen fick Quick beröm från både Ditte och folk i publiken.  Bästa monstret, tänk att du kunde vara en sån klippa!  

I söndags var jag och Smilla och tävlade Lkl 3. Tävlingen gick i ett iskallt ridhus där snön rasade från taken så till den grad att ena platsliggningen fick göras om då en hund blev rädd för ljudet. Vi var startnummer 1 vilket jag tycker är rätt skönt. I fria följet kändes hon låg och var extremt okoncentrerad. Trots att vi tränat hur mycket som helst på att gå in på nya planer är det verkligen svårt. I brukset är det en JÄTTE fördel för oss att man får berträda planen innan, då blir det aldrig samma problem med koncentrationen. Även sättandet och ställandet var katastrofer. Rutan gjorde hon suoerfint men där gjorde jag tyvärr dagens första dundertabbe. Jag brukar förbereda henne genom att viska lite "ser du rutan" när vi är på väg att ställa upp. Nu glömde jag det och eftersom hon var totalt ofokuserad på rutan valde jag att göra detta när vi redan ställt upp för momentet med följd att vi fick DK på utskicket. Apporteringarna gick ok men det kändes som att hon rörde sig i slowmotion. I vittringen gjorde hon en jättefin sortering men tyvärr släppte hon pinnen precis innan jag hunnit ta den vilket sänkte betyget rejält. I fjärren fick jag göra ett DK på nedläggandet (?) och sedan rasade snön precis när jag kommenderade ett skifte vilket resulterade i ytterligare ett DK då hon tappade koncentrationen helt där. Annars var den ok, ingen framåtflyttning och fina skiften. Efter tävlingen gick vi en ordentlig promenad och när vi kom tillbaka var det paus. Domaren kom då fram och frågade om vi ville göra om fjärren eftersom det blivit "tekniskt fel" då tävlingsledaren stått framför och inte bakom som hon sedan gjort för övriga ekipage. Dumt nog tackade jag nej, det kändes fånigt att de andra tävlandena skulle behöva vänta på oss när det ändå inte spelade någon roll, vi hade ju trots allt fått en 7:a på fjärren och jag trodde inte ens vi nått upp till ett andra pris. När jag sedan fick protokollet visade det sig att vi landat på 150,5 poäng vilket betydde att vi klarat förstapriset om vi fått 8.5 p på fjärren vilket inte alls varit omöjligt då det är vårt starka moment just nu. Så SURT! Blev också väldigt förvånad över helheten där domaren skrivit "Mycket glad och trevlig hund med bra fart". Jag som tyckte hon kändes jättelåg och seg, men det verkar inte ha sett ut så. Totalt blev det placering 2 av 8 hundar så vi var nog inte ensamma om att ha problem med koncentrationen denna dag .  

Fina Smilla där hon trivs som bäst - i skogen   

   Jag önskar att jag hade filmat vårt första möte med vittringspinnarna. Trots massor av korvbitar runt omkring pinnhögen kunde killen inte hålla sig utan efter att ha käkat ett par bitar satte han igång att plocka pinnar i en rasande fart. Just då kändes det som att vittringen skulle bli ett omöjligt projekt för oss och jag tackade högre makter för att momentet inte ingick i brukset. Men dom roligaste problemen att lösa är de som verkar omöjliga så efter att funderat fram o tillbaka satte vi igång med burkmetoden. I dag filmade vi lite inomhusträning. Filmen visar inte de  bästa försöken utan det försöket som mest visar hans utveckling. Det är en ganska svår sortering, jag har hållit i pinnen ca 5 s och Tommy tagit i övriga + i samtliga burkar.  Trots att Quick tycker att det är svårt blir han inte frustrerad och börjar plocka pinnar utan försöker igen, vilken känsla! Bästa, bästa svart-vita.   .  Så när han andra gången är på rätt pinne väljer jag att belöna rätt snabbt trots att jag egentligen vill jag att han ska markera lite längre på rätt pinne. Nu ska vi lägga på lite fart också. Får se hur det går, spännande är det i alla fall!

Tommy och killarna hade grabbhelg och jag borde väll ha åkt på Spa eller nåt men i stället blev det en galen hundhelg! Lördagen spenderades i Knivstahallen tillsammans med Smilla och springergänget. Nästan en hel dags lydnadsträning där vi hjälptes åt med en hund i taget. Superbra då man sällan har tid eller möjlighet att få så bra hjälp med kommendering, störning osv. Vi fick också det fantastiskt roliga beskedet att Smilla förutom "Årets bruksspringer" även blivit blivit "Årets Östra hund", ett pris som tilldelas den springer som presterat bäst allround. Vi hade ju poäng från lydnad, bruks, rally, viltspår och "vänstervarv" vilket precis räckte då det var många som varit flitiga på tävlingsbanorna i år! Min bästaste allroundtjej.  

Söndagen bjöd inte på någon sovmorgon utan i stället bar det av ner till Kungsör för att gå på clinic med Maria Brandel om "Effektiv träning" och "Träningsupplägg".  Har hört Maria förut och älskar verkligen hennes träningstänk. En del kände jag till sen tidigare och mycket kändes som en bra bekräftelse att vi är på "rätt spår". Den för mig mest intressanta biten var den som handlade om att hitta rätt sinnesstämning inför olika moment. Quick har inte några större problem med momentinlärningen men har väldigt nära till ljud ( vilket än så länge inte kommit fram under träning mer än nån enstaka gång).  I platsen fick vi ex lite pip när vi började och då la jag direkt ner träningen för att jag helt enkelt inte hade någon bra plan. Ett pip är ett för mycket.  Med Smilla var ju tricket att hon fick koncentrera sig på något, ex en boll för att bli av med ljudet men det funkade inte på Quick. Till sist bestämde jag mig för att bara träna hemma sent på kvällen när han varit riktigt,riktigt trött vilket verkligen funkade kanon! Nu ligger han lugnt och fint med hakan ner i flera minuter. Så att hitta rätt sinnesstämning är verkligen superviktigt för den killen. Det som jag haft svårt att bestämma mig för är hur jag vill ha honom i fotgåendet. Jag har en tydlig målbild av fotgåendet men har funderat på om jag ska lägga honom lite "lägre" än hur jag egentligen vill ha honom. Efter Marias clinic känner jag mig rätt säker på att det är rätt beslut. Hon sa att det är klokt att göra så på den typen av unghundar då det är mycket lättare att jobba uppåt än nedåt. Hon menade också att när man väl upptäcker att man lagt hunden för högt har det ofta gått för långt eftersom det ofta känns väldigt bra i början. Väldigt tänkvärda ord.

Med ryggsäcken full av inspiration och träningsideer hämtade jag upp Quick och åkte raka vägen till Stockholms hundsportcenter där vi mötte upp Malin och Izabelle med vovar för att var med på kvällens öppenträning. Quick skötte sig riktigt fint och vi prövade ett par övningar vi hittat inspiration till under dagen. Han fick även göra en tandvisning och träna lite kommendering med träningsvärden. Roligaste svart-vita, han är verkligen för härlig att träna med.  

Årets Bruksspringer och Årets Östra hund