I dag har vi haft KM på klubben. För första gången provade vi att köra rally, agility och lydnadsKM på samma dag och delade ut priset för bästa allroundhund till de som deltog i alla grenar. Totalt var det ca 24 startande per klass och då flertalet även startade i  samtliga grenar blev det ett jättejobb att klura ut hur det hela skulle organiseras. Till slut blev det dock väldigt lyckat trots att himlen öppnade sig... I lydnaden tävlade man i momenten fritt följ, inkallning, apportering, hopp över hinder samt valfritt läggande/ställande eller sättande under gång. Ställandet är ju Quicks paradmoment men då vi snart ska tävla appellen ville jag passsa på att kolla av läggandet. Dumt val då han ändå gjorde ett snyggt ställande vilket gav en sur 0:a... I övriga moment skötte han sig fint. Fria följet var kanon och gav en 10:a med kommentaren "Mycket vackert". Inkallningen och apporteringen blev 9:or då han var lite hoppig i ingångarna och hoppet en fin 10:a. Som helhet hade domaren skrivit: Mycket välgenomarbetad hund, Vackert!!. Väldigt nöjd med bästa svartvita särkilt som han varit helknäpp de senaste dagarna och bara haft tjejer i huvudet...   I rallyn gick det däremot inget vidare. Vi har ju inte tränat det och jag tror han tyckte det var jättekonstigt när jag inte var "lydnadsstel" , det är ju vanligtvis signalen för att han gör rätt. När vi skulle gå in på planen låste han sig dessutom helt på en tollartjej i publiken så trots att han gjorde momenten felfritt valde jag att bryta efter halva banan. Tror domaren tyckte det var konstigt men jag kände inte att jag ville fortsätta utan 100 % fokus. Smilla  var precis tvärtom, gjorde en katastroflydnad (blir inte klok på den där tjejen..) men var klockren i rallyn. Avdragen vi fick där var helt mitt fel, tydligen är det viktigt att vara på rätt avstånd från skyltarna... I agilityn var hon sjövild trots att regnet verkligen vräkte ner. Tror dock att vi diskade oss i båda klasserna. Borde kanske bli lite mer målinriktad i agilityn men jag kan inte låta bli att tycka att det är så jäkla kul hur mycket vi än diskar oss. Glöden i Smillas ögon innan start kan göra mig lycklig i flera veckor... Det absolut roligaste med dagen var att vår träningskompis Elisabeth och hennes tollare Atlas som varit skadad en längre tid gick in helt utan förväntningar och vann KM i lydnad. Så sjukt glad för er skull stort grattis!!!!!  Även om det var mycket fix inför denna dag och rätt jobbigt att starta bägge hundarna i flera klasser var det helt klart värt det. Även om både jag och vovarna är helt slut så är vi väldigt nöjda och lyckliga efter en riktig toppendag!!! 

I fredags åkte jag och Malin till Mantorp för att titta på BruksSM. Smilla fick åka till Dalarna med Tommy och barnen då jag tyckte Quick behövde miljöträningen mer. Vi hade blivit lottade att gå med på sökstigen men tack vare milslånga bilköer kom vi fram för sent för att hämta ut våra biljetter. Lite extra surt då den hund jag skulle gått med på vann sökhundsgruppen.  Lördagen spenderades i stället med massor av nödvändig shopping och vi tittade på en del av spårgruppens uppletanden. Vi såg bara en dubbeltia, nästan alla andra hundar fick avdrag för tugg då det var väldigt tuggvänliga grejer. Helt klart något att lägga tid på när man tränar sina egna hundar. Vi hann också titta lite när skyddshundarna körde lydnad. På eftermiddagen körde vi ett lydnadspass där vi hjälptes åt att kommendera varandra inne på planen. Hundarna var lite galna men Quick var i allafall inte ett dugg bekymrad av miljön eller funktionärerna som höll på att fixa inne på planen samtidigt som vi tränade. När vi kom hem var klockan jättemycket men vi hann precis lägga varsitt spår åt hundarna. Malin la ett ängsspår med 2 + slut till Quick. Jag tycker verkligen det är det roligaste som finns när man får gå spår som man inte riktigt vet vart de går och tvingas lita helt på hunden. Efter en hel del koppelspårning på hårt underlag de senaste veckorna var det nyttigt för honom att få gå på riktigt lång lina. Han spårade kanon på rakorna, inte hög nos en enda gång. Sedan gjorde han en cirkel i varje vinkel men då makeringarna var klockrena var jag ändå väldigt nöjd med spåret.  Även om han fortfarande ligger på lite väl mycket i spåret gillar jag att han verkligen är tokmotiverad att hitta rätt.  I dag tittade vi på spårgruppens lydnadsprogram och shoppade lite mer. Hur många leksaker behöver man egentligen???? Innan vi åkte hem hann vi också se topp tre på skyddet, rätt häftig sport det där. Nu är man ganska trött men ändå sjukt peppad att planera träningen för kommande vecka!!!!

Vårt något primitiva men mysiga boende

I dag var vi på återbesök hos veterinärern med Quicks tass. Han har varit lite låg det senaste dygnet och jag var  orolig att såret blivit infekterat. Då vi tog bort bandaget såg det dock jättefint ut och veterinären trodde han reagerat på antibiotikan så den slutar vi med. Nu blir det bandage/strumpa ett par veckor då en del av trampdynan är bortskuren. Dessutom blir det tratten på då han fått ett eksem uppe på benet från bandaget.   

När vi satt och väntade på vår tur var Quickisen bara för söt. Det var fullt av stora hundar i väntrummet samt en Chihuahua som satt i sin mattes knä. Quick tittade på de andra vovarna och när han fick syn på chihuahuan tittade han på mig, tog sats och hoppade upp i knät. Grabben har visst inte fattat att han inte är nån liten valp längre   

I morse skulle vi ut och spåra på Järvafältet. På parkeringen låg en massa glassplitter och annat som skvallrade om att det troligtvis hade varit fest där. Vi gick in en bit i skogen och släppte hundarna och med facit i hand var det ju jättedumt, klart att det fanns en risk att "festprissarna" skulle ha slängt skräp där också! När vi kommer tillbaka upptäcker jag att Quick skurit upp trampdynan så i stället för spår blev det en tur till djurakuten. Veterinären konstaterade att vi hade haft RIKTIG stor tur, en millimeter djupare och det hade blivit en lång och besvärlig konvalecens. Nu fick han bandage och kortison så blir det återbesök om tre dagar för att se om det läker som det ska. Han verkar inte ha särskilt ont vilket är jätteskönt och det absolut viktigaste. Det som är väldigt tråkigt är att jag haft en lite "hemlig" plan på att vi skulle försöka oss på räddningsutbildningen med inriktning på sjöräddning som startar nu i september. I morgon och på tisdag skulle vi åka på förträffar för att få reda på om instruktörerna tycker att vi har tillräckligt med kvaliteer för att gå upp på inträdesprov. Just inriktningen på sjöräddning har tilltalat mig då det bara finns en sån hund i Stockholm vilket betyder att chansen att få arbeta praktiskt efter utbildningen är rätt stor tillskillnad från "vanliga" räddningshundar. Några flera tåg kommer det inte gå eftersom det finns åldersgräns på de hundar som får utbildas och det inte kommer starta någon sådann utbildning nästa år som det ser ut nu. Känner mig arg, ledsen och förbannad och kan inte låta bli att tänka på alla andra stackars djur i skogen som inte får bandage och kortison....

Senaste dagarna har vi haft massor med rolig spårträning. I fredags fick Quick ett kringelikrokigt skogsspår på 700 m med totalt 6 pinnar. Dagens svårighet var att spåret vid ett tillfälle följde kanten av en grusväg där det passerar massor av hundar, människor och hästar. Han löste det jättebra och hela spåret gick kanon med fina markeringar på alla pinnar .  I lördags blev det ett par raka asfaltsspår i motvind som även det gick fint. I går åkte vi tillsammans med Elisabeth, Maria och Hannah till Järvafältet där vi la spår till alla 7 hundarna. Smilla och Eyka fick gå ett parallellspår. Det gick bra förutom att vi missade en pinne i mitten. Quick fick ett "blixtspår" på ängen och det gick inte alls bra. Han markerade visserligen alla pinnar fint men spårade alldeles för slarvigt. Tror en orsak var att jag förberett honom på fel sätt, han behöver blåsa ur sig lite och eventuellt göra någon nosövning innan. Tror dessutom det handlar lite om underlaget, vi har spårat väldigt lite på äng. På kvällen åkte jag till en annan äng där han fick ett appellspår.och då var han betydligt lugnare och noggrannare. I morse var jag och Helen och spårade och då la hon ett appellspår åt mig. Värmde upp med att låta hundarna springa och busa lite och la sedan ett korvspår i gruset och efter det gick spåret jättebra! Det blåste väldigt mycket och på motvindssträckan lyfte han nosen två gånger men annars spårade han jättefint och pinnarna var inga konstigheter med. Smilla fick öva upptag  och där blev det 2 framspår och 1 bakspår så där har vi något att träna på. Himla tur i allafall att man fått två hundar som älskar att spåra lika mycket som en själv.   Efter att jag fått lite vanligt jobb gjort åkte vi sen upp till Stockholms avdelningen för lite lydnadsträning. Quick fick köra igenom brukslydnaden och bjöd verkligen på ett kalaspass! Ett moment som vi lagt mycket tid på är hoppet. I brukset hänger det ju med upp till eliten så det är verkligen värt att lägga lite extra krut på.  Vi har övat jättemycket på delarna separat: Hoppa med bra kraft och fortsätta springa fort som sjutton tills jag säger nåt annat (vill ha ett ganska långt avstånd från hindret och absolut inte en hund som vänder sig innan kommando), snabba sättande i fart, stadga samt ingångar. Förra veckan satte vi ihop det för första gången och i dag la vi det sist i en kjedja och jag är SÅ NÖJD. Riktigt, riktigt snygga hopp.  När vi kjedjar har jag märkt att han funkar bäst om han får bli lite vild och galen mellan momenten, inte helt optimalt i den strikta tävlingslydnaden så det är tur att vi gillar brukset mer hi,hi.

Dagen stora genombrott hade dock inte med lydnadsmoment att göra alls. När jag tränar med andra brukar Quick ligga lös på en speciell filt vilket har börjat funka riktigt bra. När jag tränat med Smilla ligger han visserligen kvar på filten men han har pipit, skällt och stressat upp sig. I dag låg han för första gången lugnt och fint trots att jag tränade fartmoment med Smilla! Blev så glad att jag nästan började gråta, folk som inte haft sånna problem med sina hundar kanske inte förstår men för mig var det ett riktigt, riktigt stort ögonblick   

Bästa svartvita

Det låg visst en halvdöd apa i slutet...

Äng, äng och åter äng

Minsta och sötaste spårhunden..

 Njuter av den sista veckan innan det är dags att återgå till vardagslivet. Förra veckan var vi uppe i Åre där vi bland annat tog en två-dagarstur uppe på fjället. Vi slog läger uppe på högfjäll där vi var helt själva förutom en renflock som Quick mer än gärna skulle velat leka med. Vi kom fram ganska tidigt så jag passade på att lägga spår åt hundarna. Eftersom doftbilden där uppe troligtvis skiljer sig rätt mycket från den hemma var det spännande att se hur de skulle fixa det.  Det gick faktiskt super för båda och när Quick fick renmöte i spåret brydde han sig inte alls trots att han varit väldigt sugen på att jaga dessa tidigare under dagen!

Vattenpaus i en av alla bäckar

Vår tältplats

Även tvåbeningarna njöt av tystnaden och lugnet på fjället 

Det blåste på toppen!

Åter i byn fick Quick det riktigt jobbigt då det visade sig att Tommys syrras hund höglöpte. Jisses vad kär han var    Tycker ändå han var ganska duktig även om en hel del hjärnfunktioner var avslagna. Det gick inte att stänga in honom då han skulle skrapat sönder dörrarna men däremot funkade det att säga åt honom att vara i ett annat rum och ha dörren öppen (givetvis med 100% uppsikt) Då la han sig och pep lite på tröskeln men klev inte över den "osynliga" gränsen som vi dragit hur nära tiken än kom. Vi avslutade vistelsen med att springa fjällmaran. Som tur var blev det inga platser till helmaran så det blev "bara" 2.1 mil upp till Ottfjällets topp och ner igen. Gick rätt bra trots att jag knappt tränat alls i sommar pga en bristning i vaden. Tror jag kan tacka alla hundpromenader för det, helt klart  en underskattad träningsform.

Nu är vi tillbaka hemma igen och när jag tittar i träningsdagboken inser jag att vi faktiskt spårat rätt mycket i sommar.  För att se hur långt ifrån en appellstart vi är fick Malin därför i går lägga ett tävlingsmässigt spår åt oss. Det var väldigt varmt, torrt och blåste en del. Massor med bra bortförklaringar om det skulle gå åt h-vete med andra ord  Men det gick faktiskt över förväntan. Han är lite för het i starten men spårade första sträckan fint och plockade pinnen klockrent. På andra sträckan var det motvind och då lyfte han nosen ett par gånger men då jag stannade tänkte han till och nosen åkte ner i backen igen. Den pinnen missade han dock av nån anledning. Sista sträckan gick också bra och slutpinnen tog han fint. I morse fick han ett skogsspår med fyra pinnar och det fixade han super spårade jättenoggrannt! Så sjukt kul det är när man ser att träningen börjar ge resultat!  I dag har vi också varit i väg och röntgat så nu väntar vi nervöst på beskedet...