Vi har spenderat några härliga dagar uppe i Dalarna. Trots att det inte fanns någon snö hos oss ute på udden fanns det massor i skogen till barnen och hundarnas lycka.

Medans grabbarna åkte pulka i skoterspåret passade jag och Tommy på att köra rapport. Första dagen var jättestrulig då vi upptäckte att telefonerna inte hade någon mottagning i skogen. Men till andra dagen hade Tommy införskaffat walkietalkies och allt blev genast lite enklare. Han är nog mer på än mig när det gäller rapporten nu, ligger tom och läser rapportboken på kvällarna ha,ha.   Vi vågade inte skicka några längre sträckor då det finns både varg och björn i skogen utan skickade i stället kortare men klurigare sträckor. Det var dessutom första gången som Quick rapporterade i snö.

Annars har det varit härliga promenader och mycket hemmamys som stått på schemat. Lite lydnadsträning har vi dock hunnit med. Killarna tycker det är väldigt roligt att försöka störa oss i vår träning så det har väll varit lite av veckans tema.  

 Quick har även fått jobba med saktagåendet. I förra inlägget skrev jag att vi fått ett genombrott i krypet och framåtsändandet. Med det menade jag absolut inte att momenten är klara, långt i från. Men dessa moment har varit de som Quick haft absolut svårast för. Han har lätt för att vara stilla, att explodera och att springa snabbt. Att gå från stilla till sakta förstår han inte alls meningen med och det har krävt oceaner av tålamod att få till en enda liten rörelse. Men de här dagarna har vi fått till några fler steg även om jag ser på filmen att han smygökar lite mot slutet... Än så länge går han när jag går och jag har inte lagt på något saktakommando på det. Funderar på om det ställer till det för mig när jag ska sätta i hop momentet sedan? Tips/åsikter tas gärna emot!

Sedan har vi tränat lite framföringar till rapporten också. Jag skulle ju helst vilja ha ett jaktfotgående på härkommandot och när vi tränat i koppel har det gått jättebra. Utan koppel gick det inte alls, då ville han gärna titta på mig. Orkar inte bråka om det så länge han släpper mig när han sätter sig ner, inte tjuvar och är tyst. Har börjat viska fri/marschkommandot vilket varit supereffektivt för att slippa startgnäll.

Smilla har fått börja träna för avancerad klass rally som vi tänkte pröva i vår. Då ska ju hunden kunna gå på båda sidor. Jättesvårt, som att lära sig hjula åt fel håll typ..... Men hon är duktig tjejen   

Från och med nu kommer träningen dessutom bli ännu mer strukturerad då vi fått Quicks nya kalender (Smilla har redan en). Tillexempel kommer jag få mycket svårare med att fuska med moment som jag tycker är tråkiga, typ som framförgåendet ha,ha    

I vår kommer vi kursa för fullt. Det var inte alls planerat så men passar ganska bra när vi inte bokat in så mycket tävlingar. Smilla ska få gå en agilitykurs vilket var ett av våra mål i år. Vi saknar lite av de förkunskaper som krävs men efter lite efterforskning har jag i alla fall kommit fram till att jakko inte är en papegojart utan en slags handling, ha ha. Vi kommer nog att fixa det fint med lite träning.    Jag älskar clinics och i mars blir det hela tre sådanna, två för Siv Svedensen och en för Towa Lindh. Det är så spännande att få olika perspektiv på hundträning och väldigt nyttigt att ha i bakhuvudet när man klurar kring sina egna hundar. Den galnaste och mest oplanerade kursen startar dock nästa vecka och jag beslutade mig först i dag för att anmäla. Det är en sökkurs för Anita Leander som sträcker sig över ett helt år. Jag hade egentligen inte alls tänkt köra sök men då klubben erbjöd denna kurs till ett extremt förmånligt pris kunde jag bara inte motstå. Jag har ju bara kört räddningssök och har ingen koll alls på tävlingssöket. Denna kurs börjar från grunden och tanken är att man är mer eller mindre tävlingsklar till slutet av året. Jag har ju alltid sagt att Quick är en mer naturlig sökhund än spårhund så nu får vi se om jag haft rätt, vi har ju bara provat ett par gånger förut. Det ska i allafall bli SÅ himla kul och jag är helt övertygad om att min kille kommer älska det!!! I dag visade dock Quick att han numera är en alldelles förträfflig spårhund även om det tagit lite tid. Ett kilometerlångt spår med skogspinnar och störning av två lekande hundar på ängen som spåret gick över var ingen match för den bästaste.   

Lite så kan man beskriva senaste veckorna. Efter röntgenbeskedet och beslutet att stryka oss från tävlingen har jag kännt mig extremt opepp på hundträning. Saken blev inte bättre av att Quick i samma veva sträckte sig och vi fick ställa in den planerade rapportträningen med Enköpingsgänget. För några dagar sedan gav vi oss ut och spåra för första gången på väldigt länge och oj vilken kick det blev. Quick fick ett kilometerlångt spår och förutom att jag var tvungen att snurra linan runt träd några gånger för att bromsa upp det hela gick spåret som en dans. Långt ifrån optimalt tempo men jag kan inte annat än att älska hans framåtanda och alla apporter in och det är väll det som räknas i slutändan ?  I måndags gick Malena ett klurigt spår åt oss som även det gick fint. Hon hade lagt spåret i en ganska stenig och brant terräng. Men jag överlevde trots lite galet tempo även denna gång, och alla apporter kom med in.  

Eftersom jag inte vill känna mig stressad över platsen hade jag beslutat mig för att inte tävla alls i vår, något som också sänkt träningsmotivationen en hel del.  Men häromdagen slog det mig att vi ju faktiskt kan starta lägre ändå, och avstå platsen. Den senaste veckan har vi fått riktiga genombrott i både krypet och framåtsändandet och träningen känns SÅ kul igen.   Nu ska vi försöka damma av det där framförgåendet också och få det att se lite hyfsat ut...  Även platsen går åt rätt håll igen och i går kväll hände något som gjorde mig väldigt stolt över min svartvita kille.  Vi tränade på gatan utanför och jag hade lagt Quick plats när grannens pudel plötsligt kom springande i full fart bakom honom. Jag trodde att han skull flyga på Quick (inte för att slåss utan för att leka) men när han var bara några meter bakom flög den andra grannhunden ut på gatan och dom båda hundarna for runt som galningar och lekte. Quick sa inte ett pip och lyfte inte hakan en gång för att kolla vad som hände bakom ryggen utan låg fint, lugnt och fokuserat. Så visst finns det hopp om vår plats. Är rätt säker på att han inte skulle gå upp i en platsliggning vad som än händer. Men jag tror jag tjänar i längden på att inte släppa igenom ljud och vill därför vara helt säker på att det inte kommer minsta pip på tävling eftersom jag inte kan bryta momentet då. 

Nu laddar vi för ett härligt sportlov i Dalarna där massor av rapport och uppletanden står på schemat!

Det har varit årsmöte på klubben och Smilla fick flera fina vandringspriser. Gladast blev vi för priset för årets allroundhund som jag tycker hon gjort sig väl förtjänt av :)

Den här veckan har varit helkass. Jag hade anmält Quick till en lydnadsklass 2 nästa vecka och allt har kännt så bra. Vi har kört igenom klassen tävlingsmässigt och förutom att momenten är jättefina är helheten och känslan så GRYM, Jag har nog aldrig varit så tävlingssugen förr. Så börjar platsen strula igen. Han ligger kvar men piper. Så nu blir det ingen tävling vilket känns jättetrist när allt annat är så bra. I dag kom också Quicks röntgenresultat in på SKK hunddata. Jag har ju haft jättestrul då kliniken först tog så dåliga bilder att SKK skickade tillbaka dom och sedan vägrade betala tillbaka pengarna. Tillslut gick jag med på att i stället röntga om honom där gratis men när vi gjorde det kännes det inte alls bra. Dom fick slita och dra i honom och hade exremt svårt att få honom rak. Resultatet blev C-höfter.  Jag har varit riktigt, riktigt ledsen hela dagen. Jag VET att de flesta hundar inte märker av det men man vill ju att ens bästa vän ska ha de bästa förutsättningarna i världen. Visst finns tankarna där att kliniken kanske klantat till sig igen men samtidigt är ju sannolikheten ganska liten att SKK skulle släppt igenom bilderna om de varit dåliga. I morgon ska jag i allafall hämta bilderna på kliniken och i nästa vecka får jag förhoppningsvis svar på vad man grundat bedömningen på . Som jag förstått kan c-höfter bero på olika saker och finns det en liten möjlighet att han kan ha legat snett kommer jag nog göra en omröntgen så småningom för att vara helt säker. Nu ska vi dra täcket över oss vara ledsna en liten stund till. Sen lämnar vi den här skitveckan bakom oss och ägnar helgen åt en massa rolig hundträning!