Efter lydnadstävlingen för ett par veckor sedan bestämde jag mig för att dra ner rejält på lydnadstränandet under resten av hösten och istället lägga tiden på skogsarbetet fram tills dess att inomhussäsongen drar igång i december. Den dag i veckan då vi träffar vår träningsgrupp tänkte jag utnyttja tiden till framåtsändandet eftersom just det momentet är svårt att träna inomhus. Häromdagen kom jag på att vi ska på kurs för Frida Wallen hela nästa helg och min ursprungliga tanke var att då bara fokusera på bruksmomenten. Problemet är att vi inte tränat så mycket brukslydnad senaste tiden så jag har inte riktigt koll på vad vi behöver hjälp med. Därför lurade jag med mig hela familjen till klubben i Dala-Floda där Tommy filmade alla momenten i högre klass. Blev väldigt positivt överaskad då vi i flera moment kommit mycket längre än vad jag trott.

1. Platsliggning

Vi var hos Emma Willblad förra veckan och fick lite tips hur vi ska jobba med platsen. Hon tyckte jag skulle testa att "vardagsplatsa" honom och sedan gå och gömma mig och strunta i ljudet så länge han inte börjar skälla. Parallellt skulle jag stärka upp hakan i backen. Så nu försöker vi göra sådanna platsliggningar på olika ställen varje dag och om fyra veckor ska vi tillbaka till Emma och utvärdera.

2. Fotgående

Emma är superduktig på fotgåendet och här fick jag massor av bra tips om hur jag kan förändra mitt sätt att gå/lägga vikten för att hjälpa honom att få ett fint och stabilt fotgående. Så ett tag framöver kommer jag främst att torrgå utan hund. Jag tycker också det kan vara nyttigt att låta fotgåendet få "vila" ett tag. Fotgåendet är ju det absolut roligaste momentet att träna med följd att vi skulle kunna ägna all vår träningstid bara till det ha,ha  

3. Inkallande med ställande

Quick gillar att gasa men har svårare att dra i bromsen. Det här är helt klart ett moment vi ska jobba med på Fridakursen. Jag tycker nog att han kan stanna lite snabbare men har svårt att få till det bra även på en kortare sträcka som denna (20 m)

4. Framåtsändande

På Fridakursen hoppas jag kunna börja sätta ihop momentet. Vi har tränat en del att springa ut till gruppen och belönat punkten där jag vill ha avbrottet. Men allra mest tid har vi lagt på saktagåendet. Då det inte har funkat så bra att låta honom gå mot leksak/target har vi i princip shejpat fram förmågan att gå rakt fram vilket har tagit rätt lång tid. Därför var det jättekul att han nu fixade det så fint direkt på nytt ställe! I bland är det väldigt praktiskt med fyra barn också he,he   

5. Krypet

Alltså veckans genombrott! Quick har haft sjukt svårt att få till det där nedrans krypet och det här var den första gången förutom tävlingen då vi testade att ta bort hjälperna helt. Vi har inte nått vår målbild ännu men några steg var faktiskt riktigt bra och det känns som att han har en fin känsla för rätt position. Krypet blir helt klart något som vi ska jobba med på kursen!

6. Skall

Ja vad säger man. Klart Quick älskar skallet, måste vara det moment som gått absolut snabbast att lära in ha,ha. Det känns stabilt och bra och nu har vi precis börjat belöna upp förmågan att vara tyst också. 

7. Tungapport

Tungapporteringen har vi knappt tränat och han har bara prövat 4 kilo ett par gånger tidigare. Jag är glad att vi la så fina grunder i alla apporteringens olika delar när Quick var liten för det känns verkligen som att vi får betalt för det nu. Visst behöver vi träna mer med tungapporten innan den är tävlingsklar, finns både mer fart och bättre ingångar att fila på, men alltså det gripandet och den viljan är värd så himla mycket! Han tyckte nog själv att den var himla häftig för i slutet av passet då han alltid får springa till sin väska och hämta valfri leksak valde den stollen att hämte tungen istället ha,ha  

8. Hoppet

Första gången han får pröva 85 cm. Återigen gör han mig så himla lycklig med sin sköna inställning, "Hindret är högre än vanligt alltså är det lite coolare att hoppa än vanligt". Härligt tryck, bra avstånd,fint sättande och en hm, inte så bra ingång. I vinter blir det kampanj på ingångar. Skönt att vi inte behöver slita på killen med höga hinder då höjden inte verkar vara några problem.

Fasen vad peppigt det är med film. Även om vi har rätt mycket kvar att jobba med så känns en högrestart i början av nästa säsong inte alls omöjlig. Och mer pepp lär det bli efter nästa helgs kurs!!!!

Efter vår rapporthelg i Enköping har vi kört på med en hel del frispår. Enkelt, roligt och nyttigt för en springgalen svartvit att träna. Vi har kört kortare och klurigare spår där vi lagt in flera vinklar och "otippade vägval". Sen har han fått gå några längre på upp till 600 m. Svårt att veta hur man ska öka svårighetsgraden men än så länge har han fixat alla övningar galant. Helgen har tillbringats uppe i Åre och i lördags gick Tommy ut ett spår på fjället. Han gick ca 500 m och därefter gjorde han en vinkel och gick ca 100 m till ett ställe där han kunde se vinkeln. Quick kom i raketfart men tvärnita mindre än 5 m efter vinkeln och svängde in på rätt spår. Duktig buse :)
I går åkte vi ner till stugan i Dalarna och i morse stack vi ut på ett rapportpass. Alla grabbarna var med så det blev ordentlig störning på A station, pust. Vi bestämde oss för att klocka dagens pass, bra att veta på ett ungefär hur lång tid det tar även om det såklart skiljer mellan olika typer av terräng. Tänker att det ändå så småningom kan ge en fingervisning på om hunden sprungit vilse eller hållit på att leta spår länge vid förlängningsarbetet. Man har ju liksom ingen aning om vad som händer där ute och det känns som timmar när man står och väntar. Så här såg passet ut:

B-A 500 m (klockan stanna)
A-C 700 m 1.20
C-A 800 m 1.40 (hade förlängt A-stationen 100 m så det blev en liten fartsänkning där).

Så jäkla nöjd! Så här långt har vi aldrig kört förut. Lägre klass känns inte alls som en omöjlighet till våren längre. Nu blir det lite framföringsträning i veckan och till helgen åker vi till Enköping igen vilket ska bli så kul. Vi är verkligen rapporttaggade nu!

Underbara Åre bjöd såklart på härliga fjällpromenader också :)

I dag tävlade vi vår andra lydnadsklass 2 tävling. Dagen började i total katastrof. Quick började pipa i platsen, klia sig och efter en stund rulla han ett helt varv runt. Därefter la han sig snyggt och prydligt med hakan i backen tills dess att jag kom tillbaka. Vad hände liksom, han kan ju inte ens rulla!   Besvikelsen var total, känns som att vi aldrig kommer få ordning på det där momentet. Efteråt var jag otroligt ledsen och första känslan var att bryta och åka hem. Men jag bestämde mig ändå för att se det som träning och köra programmet. Mest träning för mig själv att kunna vända det negativa till något positivt vilket inte alltid är så enkelt. Men det gick bra och han gjorde ett jättefint program. Då han gått väldigt bra och varit helt tyst hela tiden valde jag att bryta innan fjärren då jag vet att det finns en risk för ljud där. Ville gå av plan och belöna med en riktigt bra känsla i kroppen. Domare var SM domaren Marita Neteborn  så vi var väldigt glada för fina betyg.  Allra gladast var jag att vi fixade fotgåendet så fint trots att jag nog inte helt hade släppt det där med platsen. Vi fick 9.5 poäng med avdrag för att jag var lite sen att lyda tävlingsledaren (mitt huvud var inte riktigt med). I kommentaren stod det fin position så det känns ju skönt att bästa svartvita sköter sitt jobb även när inte matte är med.    

Väl hemma kom den där "Jag måste typ vara världens sämsta hundtränare känslan" tillbaka och jag var tvungen att bryta i hop en stund igen.    Sen slog det mig att även om vi är tillbaka på ruta 1 i platsen har jag i allafall kommit jättelångt med mig själv tävlingsmässigt. För ett år sedan hade jag aldrig gjort som idag utan då hade jag åkt hem direkt och deppat i veckor. Nu har jag brytit i hop klart och kan se det hela från den ljusa sidan. Vi har en stor utmaning med platsen men idag visade Quick att han kan gå in och prestera oavsett om jag är mig själv eller inte vilket är en jättebra egenskap. Den dag vi löser platsen kommer vi bli livsfarliga! Nu är det slut på det här tävlingsåret och nästa år blir det 100 % fokus på brukset, där kan vi ju i västa fall skita i platsen ett tag till he, he

I dag fick vi också inviga nya halsbandet från Minxdesign. Är man inte bäst kan man ju iallafall vara finast!

I helgen har vi varit i Enköping och tränat rapport. Vi var en grupp med totalt 6 hundar och förare som träffades på Enköpings BK. Fantastiska Petri och Emma hade planerat helgen in i minsta detalj och lördagen började med en lägretävling i miniatyr i en fårhage. Här fick vi möjlighet att se hur en riktig tävling går till förutom att sträckan var avsevärt kortare. På eftermiddagen fick Quick och Majas Jamie som har kommit lite längre än de andra hundarna gå två frispår. Jamie gick först på första spåret och Quick på andra. Dom löste det fint och vi kan konstatera att det här är bra träning för dom där springgalna aussiesarna.  Därefter åkte vi till en skidbacke där vi grillade korv och Emma och Petri berättade hur de tänkte kring fysträning inför rapport. Quick fick springa tre gånger upp och ner för backen och den galningen hade nog kunnat köra några varv till i kvällssolen... 

Trötta men väldigt peppade åkte vi sedan hem till Maja. Dom bor så otroligt fint och mysigt. Enköping är verkligen inte dumt alls. Malin och hennes grabbar anslöt också på kvällen, jättetrevligt.

På söndagen började dagen på Enköpings BK där Ingrid Bahlenberg föreläste om rapport. Jag tycker nog att rapport är den svåraste bruksgrenen. Även om både spår och sök kräver mycket träning är man i allafall tillsammans med sin hund under tävling/träning. I rapporten behöver ju hunden klara allt själv utan stöd från föraren vilket i sin tur kräver en hund med tillräckligt mycket mod. Om Quicken är en sådan hund eller inte har jag ingen aning om än utan det får framtiden utvisa. Den tokigaste föreställningen är nog att rapporten skulle vara som en lång budföring, tänk om det vore så enkelt ha,ha. Ingrid pratade lite om årets SM då bara 4 (!) hundar av 18 klarade andra sträckan. Vi fick också se en film från SM 1999 där flera av de superrutinerade hundarna sprang till publiken och satte sig där i stället för att gå på sträckan. Säger lite om hur svår sporten är...

Efter föreläsningen bar det av till skogen och vi började med två frispår för Jamie och Quick. Det första var lite längre och Quick löste det bra även om han valde sin egen väg delar av sträckan. Sedan var det dags för rapport och då på en kortare grundsträcka. Målet med Quick var att träna stationsarbete och framföringar vilket gick hyfsat bra. Lite pip innan start men inget som skulle anses som avdrag för ljud i rapportvärlden (ytterligare en anledning att älska denna sport). Efter tre skick gjorde dom en förlägning från B-stationen vilket inte var något problem. Sista gången skickade Tommy från C-stationen medans några av de andra förarna var på väg in till A. Quick fick då springa förbi dom i spåret vilket gick jättebra. Nu är vi väldigt sugna på att träna mer och funderar starkt på att våga anmäla till lägrerapporten i april. Quick är en jobbig hund på så sätt att han är sjukt kul och ger järnet i allt skogsarbete vilket gör det väldigt svårt att veta vilken gren man ska välja, vi är ju liksom inte gjorda av tid. Jag har funderat över det här med prioritering en hel del senaste tiden. Det jag har kommit fram till är att jag inte klarar av att välja bort något av det vi älskar. Kanske betyder det att vi aldrig kommer kunna lägga den tid som krävs för att bli riktigt bra på en gren men det är faktiskt helt ok för mig. Så nu kör vi spåret, söket och rapporten så får vi se hur långt det räcker! 

Älskar materialhetsen i rapporten! Färgmatchning är minst lika viktigt som att springa snabbt...

Quicken kör rött

Jamie på sin blå station

Första dagen jobbade vi inte med framföringarna alls men Monica lyckades fånga just den sekund när Quick såg riktigt proffsig ut, ha ha