Sista veckan har varit magisk på så sätt att tiden räckt till så mycket roligt. Förutom att vi julpysslat en massa hemma (i den här solfattiga novembermånaden har man faktiskt varit värd att tjuvstarta lite) så har vi också hunnit med en massa roligt skogsarbete. Förra helgen hade Maja fixat en bruksträff där man fick välja mellan spår sök och rapport. Till Tommys besvikelse blev det sök för mig och Quick och inte rapport. Förmiddagen spenderades i skogen och det blev ett rätt blandat pass. En del bra skick varav ett par station 2 men också en del struliga. Vi måste definitivt jobba mycket på vittringsbiten då han är lite väl glad i att springa. På eftermiddagen prövade vi inomhussök för första gången vilket gick mycket bättre. Visserligen gjorde han en finfin skallmarkering (synd bara att han är rullhund) men de sista söken gick han riktigt bra. Fick ett mörkersök för första gången vilket han klarade galant. Framförallt tyckte han det var SÅ kul!!! På söndagen körde vi i en rätt kuperad ruta och för första gången fick han figgar i tält och låda. Det gick jättebra och markeringarna var fina. Duktiga svartvita    Jag fick också träffa några av Vegas/Jojobarnen och blev lite kär. Vilka härliga,fartiga och roliga aussies de verkar vara. För att göra Tommy lite glad blev det ett eftermiddagspass rapport i veckan. Vi valde en kort sträcka med väldigt klurig terräng. A-sträckan började upp för ett litet berg och svängde sedan lite oväntat till höger för att fortsätta rätt in i obanad terräng.
B-A 300m
A-C 400 m
C-A 400 m
Han sprang fint men är lite väl ljudlig i starten särskilt från mig. Så detta måste vi jobba mycket på i vinter. Det bästa med rapporten är att det är relativt enkelt att bara gå ut och träna (i allafall kortare sträckor) och vi kan ha med barnen.
I går var det sökkurs hela dagen i en jätterolig ruta som kallas "fjället". Som namnet antyder är den väldigt kuperad. Quick fick bara station 1 skick detta pass också och gick fint. Vid en figge låg det slaktavfall bara 20 m bort men han klarade den störningen bra, stoppade till någon sekund vid påviset och noterade det men valde direkt figgen.
I dag har vi julpysslat som galningar men lyckades ändå få till ett rapportpass. Fördelen med en familj som är uppe med tuppen är att man hinner med en massa roligheter. Vi valde en snäll sträcka och utmanade istället med den längsta grundsträckan hitills.
B-A 700 m
A-C 800 m
C-A 800 m
Ett fjärde skick där Tommy överaskade med att ha flyttat fram stationen så han stod bara 100 m bort.
Andra skicket gjorde Quicken något lustigt, kasta sig iväg och tvärnita efter 20 m och skällde till för att sedan rivstarta och springa vidare. Funderar på om han fick ett litet hjärnsläpp efterson jag gjorde en lös framföring för första gången och använde mitt härkommando som vi har i framåtsändandet. Varade bara någon sekund och sedan sprang han fint.  Det som är lite konstigt är att han inte ljudar när Tommy skickar honom trots att han har större dragning till mig.

Vi vilar ju lite från lydnaden men snart ska vi dansa för musikhjälpen så nu blir det en hel del freestyleträning närmaste veckorna. Den 13/12 dansar vi utanför glasburen på Stortorget i Uppsala kl. 13.30 och den 14/12 kan ni se oss och ca 50 andra hundar innan BIS finalen i stora ringen på Stockholmsmässan ca kl. 17.40 Ett galet roligt initiativ och i år blir det riktigt festliga scenkläder ;)

Från tjänstetecken till danstäcke bästa svartvita klär i allt...   

Jag och Quick började träna vittringen för ca 1.5 år sedan. Då körde vi burkmetoden. Jag valde att från första passet låta någon annan ta i pinnarna och själv bara hålla i min pinne i 5 sekunder. Tanken var att det ändå inte kan bli fel med burkarna och att det därför var lika bra att lägga in den svårigheten direkt. Så här såg det ut då när han var 8 månader:

Vi fortsatte med burkarna och vid 10 månaders ålder hade vi kommit så här långt:

Sedan kom våren och jag bestämde mig för att vi skulle strunta i lydnaden och lägga tiden på brukset. Förra veckan var jag hemma sjuk och fick plötsligt ett jättesug på att träna vittring. Det är ju trots allt ett galet roligt moment att lära hunden och perfekt aktivering trista novemberdagar. Jag provade lådorna en gång och testade sedan om han kunde frysa på en pinne vilket gick toppen!

Jag blev nyfiken på om han skulle klara flera pinnar vilket inte var något problem alls..

Efter det passet blev jag väldigt peppad att verkligen lära honom vittringen fullt ut. Så kul att så mycket satt kvar efter 1.5 år med mängder av aportträning,spår och 0 vittringsträning! Svårigheten med vittringen är ju egentligen inte att lära hunden sorteringen utan att få ihop helheten där hunden går från full fart till att koppla på näsan ute vid pinnarna. Extra svårt med en spring och apportgalning och därför kommer jag fortsätta låta honom frysa tills han klarar detta från hög aktivitetsnivå i olika miljöer. I går prövade vi för första gången på klubben där vi lät Bettan lägga ut pinnarna åt oss så momentet blev rätt tävlingslikt. Gick super!!!! I dag har vi tränat hemma på att gå från hög aktivitetsnivå och lek vilket också gick över förväntan. Nästa steg blir att våga köra denna övning på klubben och öka avståndet till pinnarna. Bästa killen nu måste vi nog tävla lydnad någon gång i framtiden ...

Den här helgen har varit helt fantastisk. Quick tjuvstartade helgen med att springa sin första kilometer i rapport och sedan hade vår träningsgrupp bjudit in Frida Wallen för att träna oss i lydnad hela helgen. Jag älskar kurser och clinics men detta var utan tvekan den bästa kurshelg vi haft. Detta berodde dels på att konceptet att gå som träningsgrupp kändes sjukt bra. Det var jätteintressant att se träningskompisarnas hundar och roligt att veta att dom fick ta del av Fridas tankar kring min hund.  Att få hänga en hel helg med dessa härliga personer är ju inte helt fel heller  Sedan  tycker jag att man ofta blir "påmind" på kurser om sådannt man redan hört eller sett men att det är inte alltid är så jättemycket nytt. Brukar sålla rätt ordentligt och få ut några delar som passar just mig och min hund. Den här helgen fick jag flera helt nya sätt att träna/tänka och det kändes som Frida var väldigt duktig på att se vad som passade just oss. Till sist gillar jag verkligen Fridas personlighet. Hon är grymt peppig och har en förmåga  att få en att känna sig duktig.    De momenteten vi tittade på var inkallande med ställande, framåtsändande, kryp, tungapport och platsliggning. En liten sammanfattning av sånt vi tar med oss:

Inkallande med ställande: Här tyckte hon att jag lägga fokus på att bara stå stilla på avstånd ett tag framöver. Jag skulle ställa honom på typ 25 m och träna att han kunde stå helt stilla medans jag sprang  mot honom. Sedan skulle jag kasta bollen bakom honom när jag var rätt nära. Så mkt stadga innan vi lägger till fart.

Framåtsändande: Hon tyckte han hade ett grymt fint saktagående och att jag skulle börja sätta ihop momentet. Jag har ju klurat på hur jag ska göra det då vi inte har något saktakommando. Jag har ju i princip shejpat in att han ska gå på ljudet av mina steg. Hennes lösning var att vi tillsammans skulle springa fram i galopp till punkten framför gruppen och jag där skulle göra typ en liten stamp med foten och belöna om han började gå sakta. Fatta först inte riktigt hur hon tänkte men när vi pröva visade det sig vara en övning som jag tror kommer passa Quick och mig super!

Krypet: Här ska jag tänka på belöningsplaceringen, belöna så att han har huvudet ordentligt uppåt (och såklart vara nogrann med att armbågarna är i). Kryper han högt med huvudet blir bakdelen fin. Jag skulle variera att träna långa sträckor där jag hjälper honom med godis (huvudet upp här, handen uppe vid nosen inte mot backen) och kortare sträckor där jag har handen högt uppe som i ett omvänt lockande. 

Tungen: Hon tyckte precis som Towa att jag skulle träna fart genom att ösa på med en leksak bakåt när han var på väg in. Jag har ju inte riktigt vågat förut, han är ju en aussie och ingen malle liksom . Men jag köpte Fridas tänk att hunden  inte kan spotta ut en fyrakilos apport på samma sätt som en vanlig och när vi prövade funkade det hur bra som helst. Tror vi kommer kunna jobba upp fin fart på det här sättet. Ibland kan han få startljud i apporten och det trodde hon vi kunde lösa genom att jag ibland ställer mig bakom honom eller i annan position när jag ger kommandot. Idag var han i allafall tyst när vi gjorde så.

Platsen: Kanske det mest intressanta passet på hela helgen. Hade inte ens tänkt att köra momentet men när Frida på lördagen sa att hon hade en jättebra tanke kring Quick och platsen kunde jag inte låta bli att köra denna på söndagen. Det slutade med att Quick spenderade en halvtimme på ett agilitybord! Hennes tanke var att lära honom att det är viktigt att vara kvar och hitta rätt sinnesstämning i att vara kvar. Han skulle vara på bordet, ställning spelade ingen roll bara han var kvar. Började han pipa påminde hon honom om uppgiften genom att dra lite i kopplet så att han var tvungen att anstränga sig mer för att vara kvar. Hoppade han ner fick jag tala om för honom att det är viktigt att vara kvar. Under tiden varvade vi att det inte hände något alls med att jag lämnade och kom tillbaka. I början valde han att stå, efter en stund satte han sig och till sist la han sig ner! Jag belönade rätt sinnestämmning med omvänt lockande och hon tyckte här att jag skulle ha stora "tråkiga" godisbitar som han får tugga en stund. Det här var ett helt nytt sätt att tänka för mig och jag gillade verkligen tanken på att träna plats utan att det egentligen har något alls med det färdiga momentet att göra. När han blir trygg och säker på att vara kvar i den här övningen tyckte hon att jag kunde gå vidare till att lägga honom på bordet.

En sak till som jag tar med mig från helgen är Fridas tänk om det blir fel. Hon bryter inte och gör om eller ger extra kommandon. Säger hon ex sitt och hunden inte sitter hjälper hon hunden men belönar inte. Sedan gör hon om och belönar när den gör rätt beteende direkt. Hon tyckte det var viktigt att hunden alltid gör rätt sak när den fått kommando, en tanke som jag absolut kommer försöka ha med mig i träningen.

Inte helt fel att vara på klubben tidig söndagmorgon

Vår kompis Susa hade helgens snyggaste plats 

Fast Quick klagade inte. Får man hångla med Bettan är livet toppen!