I torsdags var vi i väg och tränade för Kent Svartberg tillsammans med Emma med Boss och Bettan med Lova. Jag har aldrig tränat för honom tidigare men hört mycket positivt. Vår plan var att titta på plats, kryp och sittande i grupp men vi hann även med ett pass fotgående. Vi har ju kört plats hos Frida varje månad senaste halvåret och har kommit till den punkt att han piper ibland men ligger - trodde jag i allafall. Något med Kent gjorde mig sjukt nervös och som första ekipage hann vi varken vänja oss vid miljön eller värma upp. Quick var inte alls med och gick upp direkt när jag lämnat honom. Blä och skit rent ut sagt. Men kanske tur i oturen att det hände där. Dom platser vi gjorde sedan var mycket bättre. Kent hade ungefär samma tanke som Frida. Belöning bakom men nu sätta lite krav innan han får gå på belöning. Exempelvis gå ett fotgående mot belöningen, lägga honom igen och sedan gå och hämta godbitarna, lägga direkt framför nosen på honom och sedan fria. Han tyckte också att jag i större utsträckning kunde berömma på avstånd när han låg bra. 

Platsen var så mentalt jobbig för mig så att jag kände att jag nästa pass behövde få hjälp med ett moment som vi kände oss bra på (alla moment kan ju alltid bli bättre liksom). Valde fria följet som är ett av våra absolut favoritmoment. Där tyckte Kent att jag gick lite för prydligt och tillrättalagt så han ville titta vad som hände om jag inte gick så. På tävling spelar ju nerver in och man kan göra massa konstiga saker som man inte gör annars. Så vi fick träna snabba starter, långsamma starter, snabba helt om, långsamma helt om, gå med händerna på huvudet, gå som en zombie, störningar i form av att Kent kastade saker runt om oss m.m Quick skötte sig superbra och gick igång ordentligt på den här typen av träning så passet efter kände jag mig redo att ta i tu med vår andra akilleshäl krypet. Det passet var nog det som vi fick ut absolut mest på. Vi prövade lite nya sätt att träna som Quick svarade väldigt bra på.

1. Jag lägger honom säger stanna går ett steg fram och säger kryp. Han får krypa in i position

2. Jag lägger honom och påbörjar krypet, stannar och säger ligg. Genom att betona liggkommandot är syftet att han ska tänka att han kryper från ett ligg till ett annat ligg.

3. Påbörja krypet och sedan under en period alltid ta ett steg bakåt innan belöning kommer (så han får krypa baklänges)

4. Belöningsplacering och impulskontroll - Belöna med att lägga godis i olika positioner som han inte får ta innan varsågod. Mellan benen, på sidan av honom så att han måste böja sig bakåt eller hålla precis över nosen på honom.

Kent visade också hur han tyckte vi skulle börja med sittande i grupp. Han menade att vi skulle försöka få till en känsla av stillhet och koncentration som vi skulle sätta namn på. Quick var sötast när Kent skulle träna med honom. Ville absolut sitta fint så det fick bli sitta fint i gruppträning hi hi

Cykling för mig och simning och vibb för vovarna på morgonen. Sedan kollade vi på grabbarnasfotbollsmatcher resten av dagen. Quick lyckades lura halva läktaren att kela med honom och på något sätt lurade han också till sig en boll, ha ha. Kom hem i tid för att Smilla skulle få ett upplet innan mörkret. En riktigt mysig söndag ?

....det blev ett inlägg här. Den 11:e februari åkte jag till Redog då Quick för andra gången på kort tid blivit halt efter ett rapportpass. Hältan hade liksom gången innan gått över inom ett dygn men det kändes ändå bra att kolla. Tur att vi gjorde det! Han hade kraftig inflammation i flera tåleder på bägge tassarna och de upptäckte även ett gammalt benbrott där han fått en liten pålagring (dock kom inte smärtan därifrån). Så början av året har för vår del har bestått av rehab,rehab och åter rehab. Vibbträning, koppelpromenader och två gånger laser i veckan. Rehabpengarna på försäkringen tog slut på ett par veckor så rekommenderar verkligen alla att ta maxbeloppet på det.   Tristast var kanske räddningen där delprov 1 är 14 maj. Dom började med ruinträning samma vecka som Quick blev dålig. Medan dom andra kört massa rolig miljö har vi tragglat koppelsök och markeringar. 

Jag är så glad att ha en hund som alltid går all in med humöret på topp oavsett förutsättningar. Med skor som ramlar av hela tiden, ett koppel han hatar och en deppig matte har han ändå kört 110 % hela kursen.   

I mitten av mars var vi på återbesök på Redog och då visade det sig att tassarna var mycket bättre även om det var lite inflammation kvar. Han hade dock blivit lite stel i höftböjarna efter alla koppelpromenader på hårt underlag så nu blev vi ordinerade att även köra skogsspår(med skor). Lycka!  

Vi har fortsatt köra på med laser två gånger i veckan och de senaste två veckorna har han inte visat någon reaktion alls när dom klämt igenom tassarna, så nu har vi börjat sätta igång lite försiktigt. Det får ta sin tid, tassar är luriga och det är lätt att få bakslag. Om inget oväntat händer kommer vi gå upp på delprovet 14 maj även om vi missat en hel del av utbildningen. Han har ju en bra sökgrund och den gång vi testade ruinmiljö gick han jättefint. I lydnaden har vi framförallt nött skall, saktagående och plats. Platsen går upp och ner men vi har kommit till en punkt där han ändå ligger kvar med hakan i baken. Nu ska vi försöka hitta ett botemedel till pipandet som kommer i intervaller om ca 1 minut. Nästa vecka ska vi en halvdag till Kent Svartberg som jag aldrig träffat förr vilket ska bli så spännande! Då blir det fokus på lämnanden, både i plats och inkallning. Nu sista veckan har vi även vågat oss på några framåtsändande, ett moment jag är galet nöjd med! Helt klart vår favorit och nu har det suttit jättefint på första försöket i princip varje gång. Så kul då det är ett moment vi verkligen jobbat hårt med!    Men vi längtar båda efter att få köra mer skogsarbete, sök, rapport och uppletande. Men det dröjer nog minst ett par månader till tyvärr. Vi har en dröm att debutera elitspåret i juni .............