Mitt inne i en av de mest hektiska men roligaste veckor på länge. Förra fredagen åkte jag och Malena ner till Håverud för aussieläger. Då den spårgruppen jag velat gå var full och jag inte ville köra tre dagar sök med Quicks tass föll valet på brukslydnadskursen vilket jag inte ångrar en sekund. Hög nivå på deltagarna, alla i högre eller elit, en tokengagerad instruktör som tyckte vi skulle utnyttja all tid mellan frukost och middag till träning samt perfekt träningsväder. Mycket bättre blir det inte liksom. Vi körde en hund i taget, en kvart per hund, och under helgen hann jag faktiskt gå igenom alla elitmomenten. Fartmomenten har vi ju knappt tränat pga av Quicks tass så där finns en hel del att pilla på,  typ "det är lika häftigt att stanna/lägga sig som att springa fort" och "det är inte så häftigt med apporteringarna att man behöver berätta det för resten av världen"   .

Ann-Sofie som var instruktör på lägret är även domare vilket var kul då man kunde få hjälp att se momentet med "domarögon". Vi jobbade en del med ingångarna i apporteringarna och det där krypet som gör mig halvt galen. Inser dock att vi gjort rätt stora framsteg i krypet senaste året då han nu faktiskt kan genomföra ett elitkryp på poäng även om det inte är de högsta. Heja oss! Efter bakslaget med platsen hos Kent förra månaden är vi nu på banan med platsen igen. Vågar knappt tänka tanken men kanske blir den tävlingsklar till hösten. Nu på lägret har han faktiskt legat bra även om jag inte velat lägga honom med andra hundar då jag vill ha chans att säga till ordentligt om han skulle börja tramsa igen. Har inte heller velat lägga med skott nu när vanliga platsen strulat men vi har suttit nära skytten och fikat de senaste träningarna på klubben och då har han varit i princip döv. Så förhoppningsvis blir det inte problem att lägga på när platsen är stabil. Förutom lydnad blev det även upplet och där fick vi möjlighet att träna både på äng och i en kullurig ruta. Ann-Sofie kör mycket grundövningar även när hunden har ett färdigt upplet och tränar bara tävlingsmässigt i halva rutor. Rätt bra tänk tycker jag. Quick gick i allafall toppen i uppletet trots sina klumpskor, vi har ju knappt tränat det senaste halvåret så förståeligt att han var lycklig    

 Helgens roligaste övning var tävlingslotteriet där man fick dra ett nummer mellan 2 och 4. Numret var antalet moment man skulle köra tävlingsmässigt och man fick sedan dra ytterligare lotter för att veta vilka moment som skulle genomföras. Det var inte heller tillåtet att byta ordning utan momenten skulle genomföras i den ordning lotterna dragits. För Quicks del blev det skall-tung-inkallning. Supersvårt för Quick att köra tre favoritmoment utan ett fotgående innan och naturligtvis blev det ljud i tystnaden, kampmorr på tungen och protestpip i lämnandet på inkallningen. MEN sedan hade vi ju möjlighet att träna de sakerna i vårt nästa pass och fick klura på lösningar. Apporteringen och skallet känner jag mig inte så orolig för de brukar fungera bättre i längre kedja och i inkallningen testade jag att morra lite surt på honom i transporten innan momentet och sedan fria bakåt på belöning i stället för att kalla in och då blev han tyst. Dock tänker han lite plats och lägger  ner hakan men så länge han är tyst får det vara så. Här är ett litet klipp från ett minipass som vi hann klämma in i veckan. Apporten tappade han bort i gräset men lika glad var han för det ...   

https://m.youtube.com/watch?v=xz1ypRTePrAle

Väl hemma bar det av direkt ut i skärgården på lägerskola två dagar och därefter direkt upp till Åre där killarnas kusin gifter sig på lördag. När vi i vintras blev bjudna på bröllop så långt bort såg jag så klart möjligheten att hitta någon rolig tävling i närheten och bestämde mig för att debutera elitspåret i Östersund dagen efter bröllopet. 10 mil är ju nästgårds där uppe i Jämtland. Efter en vårvinter som mestadels bestått av vila och rehab är vi nu långt ifrån klara för eliten och egentligen kanske det rätta skulle vara att stryka sig. Alla anmälda kom dock med så vi snor inte platsen för någon så tänkte faktiskt åka dit och köra bara för att det är så jäkla kul att tävla!  Har ju längtat hela våren efter att få tävla och det skulle kännas lite surt att behöva vänta ända till hösten. Har bestämt att avstå platsen då den känns väldigt nära att lösa sig nu men jag inte vill stressa på för en tävling där vi dessutom inte är klara med resten. Lydnadsprogrammet har vi inte länkat tävlingsmässigt så där får vi sätta målen utifrån dom förutsättningarna. Denna gång hoppas vi på:

- En bra special, känns som att vi har förutsättningarna för det trots att vi tränat både spår och upplet sparsamt senaste halvåret.

- En bra attityd i lydnadsprogrammet

- Poäng på krypet

Hoppas verkligen på att vi inte tvingas bryta spåret då det vore så kul att testa lydnaden. Så nu kör vi fullt ös framåt!!!!! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I helgen gick Svenska Räddningshundsförenings årliga lagtävling av stapeln. Vårt lag "Räddare kan ingen vara" fick ett avhopp tidigare i höst och plockade då in Taylors husse Uffe. Taylor kunde själv inte delta men Uffe hängde med som teamledare, någ...

Det är först nu när vi hoppat av räddningsutbildningen som jag inser vilka oceaner av tid vi lagt ner. Skulle tippa att vi tränat räddning i snitt ca 10 timmar per vecka senaste året. Lägger man sedan till spår upplet, lydnadsträning, vanliga hundäga...

I fredags åkte vi ner till Linköping för en lägerhelg med räddningsutbildningen. Vi var nog alla lika överaskade över hur fint boendet var, ett trevligt vandrahem precis vid Göta kanal. Helt klart ett ställe vi kommer att besöka fler gånger!    ...

Var länge sedan det blev något bloggat nu. I slutet av sommaren kände vi oss äntligen säkra på platsen och startade klass 2 i Skutskär. En knäpptyst och trygg hund i platsen var dagens seger. Som startnummer 1 var det var det nästan omöjligt att ladd...

I onsdags åkte jag och Quick ner till Skövde för att vara med på räddningsläger. Då boendet bestod av två omklädningsrum som alla skulle dela på tog jag med tältet som verkade som ett klart mer lockande alternativ. Men då jag för en gång skull anländ...