Film är verkligen så himla bra. Perfekt att kunna sitta i lugn och ro hemma efter träningen och utvärdera passet. Fattar inte att jag varit så usel på att utnyttja detta fantastiska verktyg! I dag blev jag och Quick filmade när vi körde en kjedja bestående av läggande-inkallning-ruta-apport-hopp. Dessutom var det en hel del transporter och en oplanerad väntan innnan rutan.

Stjärnglimtar  

Transporterna- Jättefin attityd och inget ljud trots att vi fick vänta lite. Gillar också att han lätt släpper kontakten när han får förberedelsen för momenten och i stället låser blicken framåt.

Ingången på apporten - Vi har tränat "rullfria" ingångar hela veckan vilket gett utdelning!

Uthoppet på hindret - fint avstånd 

Bakläxa   

Läggandet- DK från mig, SÅ onödigt varför kan jag inte bara lita på honom? 

Uppsittet - Före kommando...

Rutan - Jag ger fel kommando i rutan. Vi har "Tå " men jag råkar säga  "Stå" (som jag har för Smilla) så då går han på S:et och sätter sig....

Kvällens absolut bästa var i allafall platsen. Han har ju aldrig rest sig men inte legat så som jag vill ha platsliggning. Vi har jobbat jättemycket med det momentet och jag har varit tokkonsekvent med att bryta vid minsta tecken på okoncentration (ljud, nos m.m) Då har han blivit uppbunden en stund och sedan fått en ny chans. I dag låg han för första gången sen appellen en tävlingsmässig platsliggning med 5 andra hundar. Jag gick ca 20 m och han fick ligga i 2 minuter. Han låg lugnt, tyst och fint med hakan fastgjuten i marken - LYCKA!!!!!!! Jag älskar verkligen att träna med det där svart-vita yrvädret.   

Lydnadsträningen har gått lite på sparlåga sedan mässan men nu är vi på g igen och jag känner mig jättepeppad med båda hundarna. I går var det ridhusträning och jag och Malin hade bestämt att filma varandra. Ska försöka få till minst ett filmpass i veckan. Även om det är sjukt jobbigt att se alla konstigheter man håller på med är det väldigt nyttigt. Efter att ha tittat på filmerna slog det mig vilken otrolig betydelse uppvärmningen har. Är dålig på att planera in rätt uppvärmning men måste bli bättre på detta.  I går fick Smilla knappt någon uppvärmning alls, vilket blev väldigt tydligt i fotgåendet. Hon var i alldelles för hög aktivitetsnivå vilket resulterade i nysningar och annat knas. Quick var rätt gnällig och ofokuserad när vi kom in i ridhuset så jag prövade att blåsa ur honom lite med en springövning. Det visade sig vara en bra start då resultatet blev ett tyst och betydligt mer koncentrerat fotgående. Båda hundarna bjöd i allafall på en fin attityd och är lika glada som jag att vi är igång igen med träningen. Quick fick också pröva ett ställande i fart, ett moment som vi inte riktigt börjat träna än men han har rätt fina grunder så det kan nog bli riktgt bra så småningom.   Vi fick även apport, hoppapport, sättande och rutan filmat men av någon anledning var det sjukt segt att ladda upp filmen så jag fick klippa bort de momenten.  Det vi framförallt behöver träna på är i allafall följande:

• Hitta rätt uppvärmning som vi kan använda på såväl träning som tävling.
• Ingångar i apporteringen. Quick gör ett onödigt "rull" precis i ingången. 
• Kjedja Smillas fotgående och sättande mer så att jag vågar lita på att hon sätter sig och inte gör några onödig dk:n.

Har  pratat med grannarna vilket gick jättebra. Dom är fina människor och sonen förstod hur korkat det varit att skjuta raketerna. Han hade varit ensam hemma med flickvännen och dom ville göra det lite festligt. Deras hund hade varit ute på tomten när han sköt och under vårt samtal insåg han att den faktiskt också kunde blivit både rädd och träffad av raketerna.  Nu glömmer vi detta och hoppas att ingen hund fått bestående rädslor av det som hänt. 

I dag fick Quick en riktig spårutmaning. Hade inte planerat att göra ett svårt spår men väderförhållandena och mitt lokalsinne gjorde att det ändå blev så. Spåret var 1,1 km och gick genom skog, över äng, genom vatten (halva ängen var det vatten upp till fotknölarna), över branta och kala berg, på stig och över snö. En salig blandning av terräng med andra ord. Dessutom blåste det som sjutton. I spåret hade jag lagt 7 föremål, skogspinnar, träapporter, en vante och en godisburk. Han gick som tåget (X2000 men ändå) och plockade alla föremålen fint. Särskilt nöjd är jag med slutapporten som låg på en äng där han på raksträckan innan hade vinden rakt i nosen. Inte en enda gång lyfte han näsan utan spårade fint hela vägen fram till slutet!. Eftersom vi har en rätt lång belöningsritual vid föremålen (han får göra ett godissök innan vi går vidare) hade jag i dag bestämt mig för att kolla tiden. 19 minuter tog spåret så det kanske fungerar med  sån belöning även på tävling. Tanken är dock att jag ska banta ner sökdelen lite så att jag så småningom bara behöver lägga ut godbitarna på marken framför honom. Påsläppen har i allafall blivit 110 % lugnare sedan vi började med detta belöningssystem.   Det är dagar som denna som gör att jag älskar brukset. Trots snöblandat regn och snålblåst står man där vid slutapporten och känner sig som världens lyckligaste människa. Lite nördvarning kanske men det bjuder jag på!

I går hände det som inte får hända. Vid 20-tiden släpper vi ut hundarna på baksidan och plötsligt hör jag hur det börjar toksmälla. Jag öppnar dörren och ser hundarna som står vid staketet som gränsar till grannens tomt (antagligen nyfikna på vem som var ute i mörkret). På gräsmattan bara några meter därifrån snurrar en raket, någon form av markvariant. Blev helt panikslagen då jag insåg att hundarna faktiskt kunde bli träffade av raketen. Sen smäller den av samtidigt som jag ropar på hundarna. Eftersom det var mörkt såg jag inte deras reaktion men jag fick ropa flera gånger innan de kom in. Efteråt var jag nog mer förbannad än jag varit i hela mitt liv. Hur kan man vara sån idiot? Tror inte ens att det är lagligt att skjuta här på nyår då vi bor i ett väldigt tätbebyggt villaområde . Har i allafall aldrig varit med om att någon av grannarna haft raketer. Tommy fick gå över då jag var alldelles för arg och det visade sig att det var grannens tonårsson som var ensam hemma. I morse ville ingen av hundarna gå ut på baksidan och Quick kissade på verandan, något som aldrig hänt förut. I dag är jag inte förbannad längre utan bara ledsen. I går var jag helt inne på att göra en polisanmälan men i dag har jag tänkt om, vad hjälper det liksom? I stället ska jag gå över till grannarna som jag egentligen tycker om och berätta vilka konsekvenser det här kan få för oss. Även om tack och lov ingen hund blev skadad eller stack kan detta innebära att hundarna blivit rädda för resten av livet. De vet hur mycket vi tränar med hundarna och vilket stort intresse det är för oss. Tack vare det som hände i går kanske brukskarriären är körd. Jag tänker be dem berätta för släkt och vänner om det som har hänt, tycker det är det minsta de kan göra.  För ju fler som blir medvetna om vad deras skjutande kan ställa till med, ju fler kanske låter bli. Dom flesta som smäller raketer är trots allt vettiga trevliga människor.

I år kommer det inte bli några prestationsmål utan mer en grovplan över vad jag verkligen vill hinna med under 2014. Med Quick tycker jag rapporten är väldigt rolig så det kommer vi träna så mycket vi kan. Rapporten är dock en väldigt svår gren att tävla i då alla delar måste sitta till 110 % innan man ger sig ut på tävlingsbanorna. I spåret är det ju ingen katastrof om man får tapp eller missar en pinne men en hund som vänder i rapporten kan ju sabba för sina medtävlande. Dessutom är det meckigt att träna eftersom det kräver två förare och områden att träna på.  Synd att man inte får tävla appellen i mer än en gren för det hade varit roligt att tävla appellrapporten som är betydligt enklare än lägreklass. Men det är en skojig aktivitet som dessutom hela familjen kan hänga med på så vi tränar på och ser vart det bär. Med Smilla har jag haft galen beslutsångest. Jag hade väldigt gärna velat satsa på klubbens högrespår i maj MEN jag vill ju också göra ett försök att kvala till årets viltspårsSM. Tror det är svårt att blanda grenarna även om vi har olika förberedelser. Precis som i högreklass har viltspåret en upptagsruta och där kan det ha klampat runt människor. Hunden får då INTE ta dessa spår utan ska leta reda på blodspåret. Detta moment kan nog bli svårt att få hunden att skilja på. Efter lite velande ser i allafall våra planer för 2014 ut så här:

Quick

Tävla lägrespår

Röntga

Ev ställa ut (om vi fixar lägrespåret först)

Smilla

Ställa upp i kvalet till viltspårs SM

Gå en agilitykurs

Tävla i barmarksdrag (med Tommy)

Både rapport, agility och barmarksdrag ställer ju rätt höga krav på hundens kondition så naturligtvis blir det mycket fysträning också. Sen blir det massor av mys förstås...   

Dags att summera året som gått, ett år där jag upptäckt att två aktiva hundar tar oceaner av tid. När man dessutom har fyra barn hemma samt jobbar heltid har det inte varit helt enkelt att få ihop livspusslet. Jag tycker ändå att vi lyckats rätt bra, med struktur, planering och minimalt med sofftid kommer man långt! Nu i höst har jag dessutom gått ner till 80 % på jobbet vilket har varit jätteskönt även om sanningen nog är att jag nu jobbar 100 % i stället för 150..... Vi lyckades inte uppfylla alla målen jag satt för året framförallt pga att vi inte hunnit träna så mycket som jag önskat. 

Smillas mål 2013

Uppflyttad till elitklass spår  

1:a pris lkl 3 

Svensk viltspårschampion  

Så här blev det:

2 godkända öppenklassspår med HP och Svensk viltspårschampion

Godkända högre spår

2:a pris LKl 3

RLDN

2 x godkända fortsättningsrallyn

1 Agilitypinne klass 1

Uppflyttet klarade vi inte på grund av att vi helt enkelt inte hann bli färdiga med lydnaden i år heller. Vi tävlade en högre tävling trots att jag visste att vi inte var klara och fick där ett kvitto på att många bitar ändå funkar bra. Det vi behöver träna mer på är framförallt uppletandet och vissa moment i lydnaden.  I tävlingslydnaden lyckades vi inte heller nå hela vägen men fick ett par tävlingar med riktigt fin känsla vilket också är guld värt.  Det tråkigaste var att hon på en tävling fick påhälsning av en annan hund i både sittande i grupp och platsliggningen. Resultatet blev att vi nu är tillbaka där vi var för ett par år sedan (då vi råkade ut för en liknande incident), att hon tycker gruppmomenten är jättejobbiga och är väldigt orolig i dessa. Viltspårschampionatet lyckades vi i alla fall ta med bravur, HP på båda proven och lovord från domaren!   Vi har också testat på att tävla rallylydnad och trots att vi faktiskt bara tränat ett enda pass i år kan Smilla nu titulera sig RLDN och de två fortsättningsklasser vi startat har blivit godkända trots att jag gjort en massa missar. Jag som varit ganska anti rally har börjat mjukna lite då  Smilla tycker det är så sjukt roligt.   Vi har även tävlat lite agility och även där är det framförallt min handling som brister. Lånade ut Smilla till bästa Jennie och vips så lyckades de placera sig 2/62 och plocka första agilitypinnen!

Även om vi bara nådde ett mål av tre känner jag mig ändå rätt nöjd. Vi har haft himla roligt och det är det viktigaste !  

Quicks mål 2013

MH

Röntgad

Tävlingsklar vinter/vår 2014

Så här blev det:

MH (1:a skott)

1:apris Lkl 1

Uppflyttad lägre spår

Det blev även en del annat bus för den svartvita. Lagom till 1-årsdagen fick han möjlighet att vara med som testhund för tullen, ett test som visade sig vara mycket mer omfattande än vad jag trott. Där visade han att han verkligen är den stabila kille som vi upplevt hemma, snäll mot andra hundar, leker gärna med okända människor och har inga problem att släppa in främmande personer i gruppen hur konstiga de än må vara.  Han visade också en annan sida som vi inte riktigt förväntat oss då han efter all den belastning som testet inneburit inte hade några problem med att tomsöka efter en tennisboll ända tills dess att testledaren bröt efter 3 minuter. Jättekul att han visade en sådan arbetsuthållighet och den fick han också mycket beröm för.  När vi sedan gjorde MH:t var det inga större överaskningar utan det flöt på fint. Trots att vi inte tänkt tävla i år blev det två tävlingar vilka båda resulterade i uppflytt.  Röntgen gick det däremot inte så bra med då djurkliniken tog så pass dåliga bilder att SKK skickade tillbaka dom. Efter många heta diskussioner med kliniken kommer vi nu att röntga om i början av nästa år i stället. Senare delen av hösten har vi ägnat åt att träna freestyle då vi blev tillfrågade om att delta i ett jätteprojekt för musikhjälpen. Tillsammans med 37 andra ekipage dansade vi sedan in pengar både på Sergelstorg och i finalringen på Stockholmsmässan. Quick är den absolut självständigaste hunden jag haft och även om det har sina fördelar har jag fått jobba jättemycket med samarbetsbiten. Att vi fixade det här projektet så fint tillsammans trots alla störningar var en riktigt grym känsla och ett kvitto på att träningen gett resultat!    

Nu ska vi avsluta året meden långpromenad och sedan ett par timmars agilityträning i Arningehallen. I går kväll gick vi förbi ett hus där de plötstligt smällde av värsta fyrverkeriet. Smilla tittade bara till lite och Quick strosade på som om inget hänt, jätteskönt. I kväll blir det förhoppningsvis rätt lugnt då vi åker upp till Tommys syrra i Tensmyra. Jag har haft massa beslutsångest kring vilka mål vi ska sätta för 2014. Det blir något att klura på i soffan i morgon.... Nu önskar vi er alla ett riktigt

GOTT NYTT ÅR!    

är så klart jättetrist men har också sina fördelar. Senaste veckan har vi både kunnat spåra och träna rapport vilket känns jättelyxigt den här årstiden. Quick har fått träna lite frispår också vilket har varit väldigt nyttigt. Har lagt spåren som L där den som legat i slutet av spåret kunnat se hur han jobbat i vinkeln. Det första spåret var det lite för mycket spring och för lite näsa vilket ledde till att han hann en bra bit förbi vinkeln innan han insåg att han kommit fel.  Men han lärde sig av sitt misstag och viljan att hitta rätt finns ju där så det blev bättre redan andra spåret. I de vanliga spåren fortsätter jag att belöna föremålen i spåret med att kasta ut godis i spårets riktning så att han får nosa rätt på det och sedan (utan kommando) ta upp spåret. Även om farten fortfarande är för hög så har påsläppen blivit mycket bättre och lugnare på detta sätt. Lydnaden har legat lite på is ett tag men i dag hade jag och hundarna ett grymt pass i ridhuset. Vi var bara tre så vi spärrade av halva ridhuset med plastband och hjälptes åt att agera domare/skrivare och träna tävlingsmässiga ingångar samt kommendering. Båda hundarna var jätteduktiga och jag känner mig nu helpepp på att komma igång och strukturera upp lydnadsträningen inför nästa år   Vi har också börjat träna inför beach 2014. Tommy har sytt benmanchetter till hundarna och klövjeväskorna som var en tidig julklapp används flitigt. Båda hundarna får också träna på pilatesbollen vilket går finfint!

Nu är det bara ett par dagar kvar tills det är dags för mig och Quick att delta i vår absolut största utmaning någonsin. Vi har tränat som galningar senaste månaderna tillsammans med massor av andra härliga ekipage och syftet har varit att göra något stort för att dra in pengar från hundsporten till musikhjälpen. Nu sista dagarna har vi dragit ner ordentligt på träningen och bara pysslat med att slipa på några små detaljer. I lördags upptäckte Maria på Redog att Quick hade en muskelskada som han troligtvis gått med en längre tid då han snedmusklat sig lite i ryggen. Vi har fått order att kyla 40 minuter per dag och bara gå koppelpromenader tills dess att vi ska på återbesök om två veckor. Som tur är fungerar det vi ska göra i helgen i allafall då det inte innebär några explosiva rörelser. Däremot kan det bli VÄLDIGT intressant att se hur han kommer bete sig efter en vecka i koppel. Troligtvis totalt galen... Hur som helst kommer det bli riktigt spännande och otroligt roligt. Än så länge är det hemligt vad som kommer ske men ett hett tips är att hålla er i Stockholm denna helg!