Allt som oftast när jag skriver eller pratar om hundar är det träning och tävling som hamnar i fokus. Trots det är dessa saker bara en liten del av allt som livet med hund innebär för mig. Hunden för mig är framförallt en trogen vän som gör att jag vågar ge mig ut på löpturer sena kvällar. En busig kompis som smyger sig upp i sängen och värmer mina tår trots att vi för sjuttioelfte gången bestämt att hundar inte ska vara där. En fantastisk familjemedlem som vi kan överösa med kärlek i mängder. Men tyvärr lever inte hundar lika länge som människor och för ett tag sedan läste jag i en annan blogg de oerhört sanna orden att "sorgen är priset vi betalar för kärleken". Det är i dag 8 månader sedan vår fina Oliver somnade in och det går inte en dag utan att vi saknar honom. Ibland vaknar killarna om nätterna och gråter av längtan och som mamma är det oerhört jobbigt att behöva se sina barn gå igenom detta. När vi nu snart ska få ett tillskott till familjen snuddar jag ibland vid tanken om det verkligen är värt dettta höga pris. Snabbt inser jag dock att det är klart att det är värt det. För även om sorgen och tomheten är stor så är kärleken så oändligt mycket större och de fina minnena som vi skapar tillsammans ovärderliga.