...i november, jättekonstigt men väldigt skönt. Helgen har varit fantastisk både vädermässigt och träningsmässigt. I fredags fick Quick ett kilometerlångt spår med 7 olika föremål (skogspinnar, träpinnar, slangbitar). Han har fortfarande lite problem med tempot, jag klarar med nöd och näppe att hålla i linan i spåret, vilket också medför en del slarv med föremålen. Fick ett tips av Elisabeth att belöna föremålen genom att kasta ut godbitar i spårriktningen. Provade detta och det funkade verkligen super. Tog en liten stund för honom att nosa reda på gottat och sedan tuffade han vidare i spåret (i stället för att kasta sig vidare som han brukar). Bästa spåret på länge, lugnt (för att vara Quick) och fina markeringar.

I lördags var det dags för rapportträning. Eftersom skogen kryllade av svampplockare bestämde vi oss för att gå en kortare sträcka och i stället träna liggtid i stationerna.  Gick också genom ett kärr vilket är lite svårare terräng än vi testat tidigare.  Quick fick ligga i ca 20 minuter vid varje station och inte ett pip!!!!  Enligt Tommy hade han även skött sig galant vid framföringen på hans station, duktigt monster.  I går var det åter dags för rapport, denna gång med Malin. Vi bestämde oss för att pröva en längre sträcka på 400 m. Det är verkligen sjukt stor skillnad på 100 meter på en äng/appellplan mot samma sträcka i skogen och 400 meter kändes galet långt.  Prövade att låta Malin gå i väg med Quick till B-stationen (tidigare har jag alltid gjort det) och tydligen är han nog lite mer mammig än vad jag trott för han hade varit nära på att dra omkull henne ett par gånger för att få komma tillbaka till mig. Tur att han älskar mig lite i allafall ...  Skicken gick jättebra förutom att vi fick ett startskall när han skulle tillbaka till Malin, kanske för att han inte legat och varvat ner särskilt länge. Smilla och Vegas skulle få spåra men när jag gick ut Vegas spår gick jag vilse. Som tur var hade jag telefonen och ringde Malin. Hon försökte ropa men det ekade så jag kunde inte avgöra vilket håll ropen kom i från. Tillslut fick hon ta ut Vegas och spåra rätt på mig. Älskade Vegas är min hjälte.    Smillas spår blev lite kaosartat då det hunnit bli mörkt och jag i min vilsenhet traskat runt i hennes spår också.  Jag trodde hon var fel och bröt men sedan när jag frågade Malin visade det sig att hon nog varit rätt i allafall. Inte lätt att ha en förvirrad matte. Fick lite dåligt samvete så som kompensation var vi uppe med tuppen i morse och hon fick ett roligt spår som blev jättelyckat. Kvällen i går i spenderade vi i träningshallen på Stockholms hundsportcentrum i Väsby tillsammans med en massa andra hundar vilket blev en perfekt avslutning på en toppenhelg!

Trots att jag tvingade Tommy till den galnaste och mest oframkomliga vägen in i skogen var det ändå en svampplockare som hittat sig dit. Kan de inte bara frysa bort snart????