I dag tävlade vi vår andra lydnadsklass 2 tävling. Dagen började i total katastrof. Quick började pipa i platsen, klia sig och efter en stund rulla han ett helt varv runt. Därefter la han sig snyggt och prydligt med hakan i backen tills dess att jag kom tillbaka. Vad hände liksom, han kan ju inte ens rulla!   Besvikelsen var total, känns som att vi aldrig kommer få ordning på det där momentet. Efteråt var jag otroligt ledsen och första känslan var att bryta och åka hem. Men jag bestämde mig ändå för att se det som träning och köra programmet. Mest träning för mig själv att kunna vända det negativa till något positivt vilket inte alltid är så enkelt. Men det gick bra och han gjorde ett jättefint program. Då han gått väldigt bra och varit helt tyst hela tiden valde jag att bryta innan fjärren då jag vet att det finns en risk för ljud där. Ville gå av plan och belöna med en riktigt bra känsla i kroppen. Domare var SM domaren Marita Neteborn  så vi var väldigt glada för fina betyg.  Allra gladast var jag att vi fixade fotgåendet så fint trots att jag nog inte helt hade släppt det där med platsen. Vi fick 9.5 poäng med avdrag för att jag var lite sen att lyda tävlingsledaren (mitt huvud var inte riktigt med). I kommentaren stod det fin position så det känns ju skönt att bästa svartvita sköter sitt jobb även när inte matte är med.    

Väl hemma kom den där "Jag måste typ vara världens sämsta hundtränare känslan" tillbaka och jag var tvungen att bryta i hop en stund igen.    Sen slog det mig att även om vi är tillbaka på ruta 1 i platsen har jag i allafall kommit jättelångt med mig själv tävlingsmässigt. För ett år sedan hade jag aldrig gjort som idag utan då hade jag åkt hem direkt och deppat i veckor. Nu har jag brytit i hop klart och kan se det hela från den ljusa sidan. Vi har en stor utmaning med platsen men idag visade Quick att han kan gå in och prestera oavsett om jag är mig själv eller inte vilket är en jättebra egenskap. Den dag vi löser platsen kommer vi bli livsfarliga! Nu är det slut på det här tävlingsåret och nästa år blir det 100 % fokus på brukset, där kan vi ju i västa fall skita i platsen ett tag till he, he

I dag fick vi också inviga nya halsbandet från Minxdesign. Är man inte bäst kan man ju iallafall vara finast!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I helgen gick Svenska Räddningshundsförenings årliga lagtävling av stapeln. Vårt lag "Räddare kan ingen vara" fick ett avhopp tidigare i höst och plockade då in Taylors husse Uffe. Taylor kunde själv inte delta men Uffe hängde med som teamledare, någ...

Det är först nu när vi hoppat av räddningsutbildningen som jag inser vilka oceaner av tid vi lagt ner. Skulle tippa att vi tränat räddning i snitt ca 10 timmar per vecka senaste året. Lägger man sedan till spår upplet, lydnadsträning, vanliga hundäga...

I fredags åkte vi ner till Linköping för en lägerhelg med räddningsutbildningen. Vi var nog alla lika överaskade över hur fint boendet var, ett trevligt vandrahem precis vid Göta kanal. Helt klart ett ställe vi kommer att besöka fler gånger!    ...

Var länge sedan det blev något bloggat nu. I slutet av sommaren kände vi oss äntligen säkra på platsen och startade klass 2 i Skutskär. En knäpptyst och trygg hund i platsen var dagens seger. Som startnummer 1 var det var det nästan omöjligt att ladd...

I onsdags åkte jag och Quick ner till Skövde för att vara med på räddningsläger. Då boendet bestod av två omklädningsrum som alla skulle dela på tog jag med tältet som verkade som ett klart mer lockande alternativ. Men då jag för en gång skull anländ...