Ett steg i vår antipipkampanj var att hitta en instruktör som kunde hjälpa oss att hitta rätt sinnesstämning/aktivitetsnivå i olika moment. Vår träningskompis har fått lite pip i fotgåendet och föreslog att vi skulle åka till Anna Larsson på 3vallare som hon tidigare gått kurs för med sin andra hund. I måndags åkte vi dit och oj vad nöjd jag blev!  Anna var jättetrevlig, otroligt duktig på att läsa både hund och förare och vi fick med oss mycket bra hem. Hon tyckte jag skulle tänka "slowmotionträning" eftersom Quick gärna vill att allt ska gå fort,fort. Inför alla moment, skick osv. ska jag lära honom att sitta/ligga och vänta länge....

Vi började med att titta på apporteringen där vi ibland kan få ljud när jag lämnar honom eller startljud. Vi testade med en godisskål bakom och satt han fint när jag lämnade gjorde Anna ett tecken och jag skickade på skålen. Därefter testade vi att han fick springa på skålen i stället för på apporten vilket han köpte jättebra! 

Därefter tittade vi på krypet där vi inte har ljud men där han lätt går in i fel aktivitetsnivå vilket påverkar teknik och position negativt. Här tyckte Anna att jag skulle belöna rätt sinnesstämning och inte låta honom krypa innan han var i rätt aktivitetsnivå. Liksom i alla andra moment måste jag också jobba med min känsla i kroppen då det påverkar honom mer än vad man tror.

I fotgåendet har vi ju inga ljud utan där har jag tvärtom funderat på om jag ska höja honom lite då min känsla är att han ibland känns lite tråkig. När Anna tittade konstaterade hon att det inte alls handlar om fel aktivitetsnivå/ dåligt engagemang. Han går och viftar glatt med svansen men blir lite " bc" låg fram när han koncentrerar sig vilket gör att han ser väldigt lång ut. Poängmässigt är det ju strunt samma men för min känslas skull tyckte hon jag kunde träna honom på att höja huvudet utan att öka aktivitetsnivån.

Det allra intressantaste momentet var fjärren som tyvärr inte fastnade på film. Där var det så otroligt tydligt hur han ser ut i rätt respektive fel sinnesstämning. Satt han med munnen lätt öppen var han i precis rätt nivå och då kom inget ljud alls. Var munnen däremot stängd låg han för högt och det kom ljud. Genom att titta på detta när jag tränar olika moment ska jag se till att belöna rätt sinnesstämning och inte låta honom göra ett fjärrskifte/springa på apport om han ligger för högt. Slutligen pratade vi om kedjeträning. Där tyckte hon vi kunde avsluta med något ickelydnadsmoment innan den stora belöningen kom. På så sätt blir inget enskilt moment förknippat med jättebelöningen ( om vi inte skulle få något moment vi behöver ha mer förväntan på).
Jag har aldrig haft en hund med så nära till ljud som Quick och var tidigare väldigt rädd för ljud.  Men just nu är jag himla glad över det då det känns som han kommer lära mig massor om hundträning. En hel del av det vi gjorde idag har jag aldrig behövt reflektera över tidigare liksom....