I går var det debutdags i lägrerapporten. Det var vi ,Taylor terrier från rapportligan och en drös med schäfrar. Jag var inte alls särskilt nervös eftersom jag var helt säker på att Quick inte skulle springa då de flesta hundar inte gör det på sin första lägretävling. Vi hade också planerat med team Taylor att vi skulle stanna kvar efter tävlingens slut och skicka hundarna så att de fick ett bra avslut. Så när både Taylor och Quick kom inspringande till A stationen vart vi som galna av lycka. Enligt Tommy hade Quick varit mer överladdad och pipig än vanligt men gått iväg helt utan strul. Vi kunde åkt hem där och då och firat men det var ju en sträcka till. 1100 m grundsträcka och 400 m förlängning till C. Så långt hade ingen av våra hundar sprungit förut. Hunden innan Quick strulade och ville inte gå iväg. När det var Quicks tur sprang han ut och stanna efter ca 40 m. Där skulle jag haft is i magen och väntat men la istället på ett extra kommando. Han väntade en stund till och sedan sprang han. Efter Quick var det Taylors tur och hon gick i väg som en raket. Båda hundarna från rapportligan hade fixat rapporten på sin lägredebut! Helt sjukt. Det hade aldrig varit möjligt om vi inte haft världens bästa rapportgrupp .Jag och Tommy är ju helt gröna i den här sporten och jag blir nästan tårögd när jag tänker på hur mycket stöd och hjälp vi fått av dom här fantastiska människorna. 

Glädjefnatt när vi fick beskedet att hundarna kommit in på C

Sträcktider. Quick är Lägre 2. Trots stoppet måste han haft bra fart och gjort en fin förlängning, 2.32 på sträcka 1 och 4.42 på sträcka 2.

Förutom lägrehunden bröt högrehunden och två elitekipage. Det är en speciell känsla där i skogen för man hinner prata en del på stationerna och hoppas så mycket att alla hundar ska springa. Så trist när inte alla gör det.

Sedan var det dags för lydnaden. Förra helgen fick vi ett ordentligt bakslag i platsliggningen och jag hade beslutat att avstå den. Strulet med platsen tog dessutom rätt hårt på psyket och tankar om att lägga ner tävlandet har passerat senaste veckan. Men jag har turen att ha ett fantastiskt träningsgäng även i lydnaden som jag fått stöta och blöta platsproblemet med och tack vare dom hittade jag peppen igen.  Efter rapporten fick jag dessutom beskedet att Lova och Bettan som debuterat lydnadsklass 1 tagit förstapris med 194.5 poäng. Blev så glad att jag glömde bort att bli nervös för min egen tävling. Vi hade båda haft ett riktigt uselt genrep i torsdags så att dom lyckats fixa det så fint kändes väldigt peppigt.  Något som skiljer rapporten från de andra bruksgrenarna är att hunden är i arbete under väldigt lång tid. Eftersom lägrehundarna följer högre och elit ut i skogen handlar det om flera timmars arbete även för dom. Budföringen var inga konstigheter, jag har inte lagt så mycket tid på den så vi fick 0.5 i avdrag för slarvig ingång. Quick var sedan riktigt seg på lydnaden men gjorde sitt jobb. Efter inkallningen belönade jag lite för vilt så han blev för hög i krypet. I min värld var det en solklar 0:a men ena domaren bestämde sig att sätta 8:a så snittbetyget blev 4. Utan plats och med ett sånt lågt krypbetyg var jag rätt säker att vi inte klarat lydnaden. Men vi hade fina betyg på resten så med minsta möjliga marginal 196.25 fixade vi det! Extra kul att vi fick avsluta med en 10:a på hoppet som strulat lite i veckan. Även Taylor grejade lydnaden och lyckan var total. Rapportligan hade inte bara fått två hundar som fixat lägresträckan utan som även blivit uppflyttade på debuten!!!

På pallen blev det både champagne och glädjevrål!

Nu laddar team Quick för Valborgslägret med ligan. Där hoppas vi på fina genrep för resten av gänget som debuterar appellrapporten veckan efter!  

Denna vecka har vi insett att bra träningskompisar är ALLT. I medgång och motgång. Att delad glädje är dubbel glädje. Känslan av att även om allt går åt skogen så är det inte sån stor grej för man har massor av fina människor runt om som kommer peppa och stötta är magisk. För mig får den känslan den värsta nervositeten att släppa. Bästa rapportligan. Bästa lydnadskompisarna. Ni är ovärderliga.