Jag trodde tävlingssäsongen var över när jag plötsligt fick besked att vi kommit med på en tävling i Ockelbo. Var så många anmälningar och en hel del hemmaekipage så jag räknade iskallt med att inte åka. Men nu ska vi tydligen tävla. Var inte jättesugen att åka då Quick strulat en hel del med apporterna senaste tiden. Han är dessutom rätt påverkad av värmeomslaget. Men i går berättade Tommy att han bokat stuga åt oss i Ockelbo. I någon slags älgpark. Så nu ser jag det som en minisemester i stället. Skiter sig spåret får jag åka tillbaka till stugan och spana på älgar i stället ha,ha.   
I går fick vi också svar från Quicks hälsokoll. Värdena visade att han nyligen haft en fästinginfektion i kroppen. Bakterien fanns dock inte kvar längre. Förklarar kanske varför han var så overkligt trött på rapportlägret och på spårtävlingen hemma veckan efter.

I torsdsdags körde vi igenom hela högrelydnaden tävlingsmässigt. Känslan var sådär. Men när jag sen såg filmen blev jag ändå lite glad. Fotgåendet såg peppigt och fint ut även om jag upplevde det som okoncentrerat. Det bästa var i allafall framåtsändandet. En hel del detaljer att slipa på men första gången det funkar så här pass bra i en kedja. Han verkar verkligen fattat brytpunkten nu. I andra skicket är det ingen tjuvning utan jag var lite olydig och kommenderade före tävlingsledaren.

https://youtu.be/KR6DfYhYYL8