Så var semestern i full gång och hela gänget har installerat sig i stugan i Dala-Floda. Vädret har varit perfekt och vi har redan hunnit med massor med skogsarbete. Att planera och reka områden här uppe är minst lika kul som själva träningen. Det finns liksom oändliga möjligheter till variation av terräng och olika svårigheter. Lite deppigt har det varit att promenera längst våra rapportsträckor. Känns otroligt trist att inte kunna köra den sport vi gillar mest. Men å andra sidan har vi tagit upp söker som vi inte ville köra parallellt med rapporten och det är ju också en rolig gren. Vårens räddningsträning har haft ganska negativa effekter på systemsöket så vi har fått backa tillbaka en del till grunden. Vi har kört rätt öppna rutor så att jag kunnat se hur han arbetat och de sista passen har vi kunnat lägga in några station 2 figgar och fått till fina framslag .   Sista passet blev klurigare än jag räknat med då det låg en traktorväg på 50 m och figgen låg ute på 60 m. Quick fick jobba riktigt länge innan han fattade att rutan kunde gå över vägen men det blev riktigt bra träning. Mer såna klurigheter ska vi hitta på! Det roligaste är att det i söker blir tydligt att han börjar återfå full kondition, även i den tyngsta rutan vi kört jobbade han på fint och börjar vänja sig vid de klumpiga skorna. Planen framöver är:

- massa markeringsträning på avstånd, han vill gärna titta efter mig när han hört att jag kommer och då  blir det uppehåll i skallet. 

-raka skick med/utan hjälp i många olika rutor. Om två veckor åker vi på räddningsläger så vore bra att peppa mkt raka skick i skogen innan så kanske inte vi behöver backa igen efter lägret. 

Förutom söket har vi hunnit med både spår och uppletande. Kom på att jag har nollkoll på hur lång tid det tar att gå ett elitspåret så testade att köra ett sådant på tid. Tommy lyckades lägga i rätt tung och kuperad terräng vilket nog var toppen för Quick. Tror aldrig han spårat så lugnt och noggrant. Inget drag i linan alls, helt fantastiskt med tanke på att jag i början av vår spårkarriär fick linda linan runt träd för att få stopp på han.   Kanske är det också alla vårens godisspår som gett utdelning?  Spåret tog 29 minuter så inte jättestora marginaler till maxi den på 35 minuter. Men spårar han så här fint slipper vi tapp och då räcker ju tiden gott och väl.

I dag blev det istället ett busigt jaktspår. Egentligen en helt vansinnig övning för en hund som Quick, men en gång är ingen gång och jag tror faktiskt det kan vara bra att lägga in en högmotivationsövning då och då även för honom.Tommy gick ut ett spår ca 400 m och hoppade sedan av på en väg där jag plockade upp honom. Sedan åkte vi iväg och körde uppletande med hundarna. Smilla fick tre föremål som hon plockade in på Smillasätt. Quick fick köra en halv ruta med fyra föremål helt tävlingsmässigt och jobbade riktigt fint. Lite onödigt tugg på sista så den delen ska vi plocka ut och träna separat på ett tag. Efter uppletet släppte jag av Tommy på samma plats jag hämtat honom och han klev på spåret och gick ungefär lika långt till. Jag släppte på Quick som spårade jättefint och när det färskare spåret tog vid blev han galen ha,ha. Men tog alla vinklar fint och blev helt överlycklig att hitta husse i slutet. Leken gick dock lite över styr och bästa kampen hamnade högst upp i en talltopp   

Våra spår planer framöver är:

- utnyttja den fantastiska miljön här och försöka lägga kortare spår på många olika underlag, sand, vatten, kalhygge, myr m.m

- lägga in ett godisspår då och då

-inga upptag utan bara direktpåsläpp för att stärka rätt håll

WIIIIIE vad vi älskar skogsarbete!!!!!!!

Vi har haft några härliga dagar i Åre som avslutades med ett fantastiskt bröllop på lördagen. På söndag morgon lyckades jag dra upp hela familjen för att åka iväg till Östersunds brukshundklubb där vi samlades kl. 9.00 Lite otippat visade det sig att dagen skulle börja med hopp över hinder och stege följt av plats och sedan spåret innan lunch. Orsaken var att de ville ge spårläggarna lite sovmorgon, vilken lyx att vara funktionär i Jämtland!   En annan ovanlig sak var att tävlingsledaren sa att man skulle ha hunden kopplad fram till startpunkten på planen. Det har jag inte varit med om tidigare. Efter förra helgens lotteritävling kändes inte häftiga hoppet som bästa första moment för oss. Den svartvita var tokpepp och laddade som en galning mot hoppet men genomförde momentet helt utan ljud! Hann dock lååångt bort på andra sidan innan sättandet så det blev lite väl mycket fart i inhoppet vilket resulterade i en mindre prydlig ingång he,he. Stegen gick också bra, han har ju varit lite försiktig där och jag gick nog på lite för fort för han missade sista steget vilket aldrig hänt förr. Platsen avstod jag som planerat men hade möjlighet att stå nära skotten som var riktigt höga. Hade honom vardagsplatsad brevid mig och han lyfte inte ett öra vid skotten. Blev toppenträning med tävlingssituation + passivitet + skott men utan just platsmomentet som han tyckt varit jobbigt. Tur att vi fick ut något vettigt av dagen för sedan var det då dags för spåret. Rutan var jättesnårig och Quick gick ut, stannade till och analyserade ca 10 m in i rutan och tog sedan spåret ut till vänster. "Tillbaka till rutan". Skit. Inte ens bakspår. FEL spår. När jag tog tillbaka honom lyckades linan trassla in sig i allt sly och jag fick en massa strul att få loss den. Skickade sedan in lite djupare och då tog han spår denna gång åt höger. "Bakspår". Vände om och han började spåra åt rätt håll men innan

vi hann ut var tiden slut. SURT.   Eftersom barnen hade en gammal kompis som de gärna ville träffa i Östersund som skulle åka bort efter lunch avstod jag att gå spåret. Tyckte de varit tillräckligt tålmodiga som hållit mig sällskap hela förmiddagen. I efterhand ångrade jag mig, hade varit väldigt roligt att testa spåret då de verkade ha varit svårt för hundarna i skogen. 3 hundar fick resultat men ingen hade fullt på spåret och det blev inget cert alls utdelat på denna tävling. Det finns nog inget som gör mig så himla tävlingssugen som en misslyckad tävling och väl hemma började jag kolla in SBK -tävling. Ångrar mig sjukt mycket att jag inte anmält till något kommande veckor för sedan finns det inga tävlingar alls på vettigt avstånd förrän till hösten. Så deppigt!   Men idag har vi i allafall lagt upp en plan för sommaren så nu känns det lite bättre liksom. Blir massa fys då Quick inte har kommit tillbaka i fullkondition riktigt än. Sedan såklart massa träning. vi brukar ha en väldigt lång vila på sommaren men i år blir det kortare då vi liksom halvvilat hela våren. hoppas vi bli klara för lägresöket till hösten och om det inte krockar med räddningen vill vi åka på RM. Om det blir sök eller spår där återstår dock att se. 

Idag blev det ett riktigt tufft intervallpass i bassängen för båda hundarna och sedan en skön stund på vibben. Till hösten ska vi vara tillbaks i toppform!!!!

Mitt inne i en av de mest hektiska men roligaste veckor på länge. Förra fredagen åkte jag och Malena ner till Håverud för aussieläger. Då den spårgruppen jag velat gå var full och jag inte ville köra tre dagar sök med Quicks tass föll valet på brukslydnadskursen vilket jag inte ångrar en sekund. Hög nivå på deltagarna, alla i högre eller elit, en tokengagerad instruktör som tyckte vi skulle utnyttja all tid mellan frukost och middag till träning samt perfekt träningsväder. Mycket bättre blir det inte liksom. Vi körde en hund i taget, en kvart per hund, och under helgen hann jag faktiskt gå igenom alla elitmomenten. Fartmomenten har vi ju knappt tränat pga av Quicks tass så där finns en hel del att pilla på,  typ "det är lika häftigt att stanna/lägga sig som att springa fort" och "det är inte så häftigt med apporteringarna att man behöver berätta det för resten av världen"   .

Ann-Sofie som var instruktör på lägret är även domare vilket var kul då man kunde få hjälp att se momentet med "domarögon". Vi jobbade en del med ingångarna i apporteringarna och det där krypet som gör mig halvt galen. Inser dock att vi gjort rätt stora framsteg i krypet senaste året då han nu faktiskt kan genomföra ett elitkryp på poäng även om det inte är de högsta. Heja oss! Efter bakslaget med platsen hos Kent förra månaden är vi nu på banan med platsen igen. Vågar knappt tänka tanken men kanske blir den tävlingsklar till hösten. Nu på lägret har han faktiskt legat bra även om jag inte velat lägga honom med andra hundar då jag vill ha chans att säga till ordentligt om han skulle börja tramsa igen. Har inte heller velat lägga med skott nu när vanliga platsen strulat men vi har suttit nära skytten och fikat de senaste träningarna på klubben och då har han varit i princip döv. Så förhoppningsvis blir det inte problem att lägga på när platsen är stabil. Förutom lydnad blev det även upplet och där fick vi möjlighet att träna både på äng och i en kullurig ruta. Ann-Sofie kör mycket grundövningar även när hunden har ett färdigt upplet och tränar bara tävlingsmässigt i halva rutor. Rätt bra tänk tycker jag. Quick gick i allafall toppen i uppletet trots sina klumpskor, vi har ju knappt tränat det senaste halvåret så förståeligt att han var lycklig    

 Helgens roligaste övning var tävlingslotteriet där man fick dra ett nummer mellan 2 och 4. Numret var antalet moment man skulle köra tävlingsmässigt och man fick sedan dra ytterligare lotter för att veta vilka moment som skulle genomföras. Det var inte heller tillåtet att byta ordning utan momenten skulle genomföras i den ordning lotterna dragits. För Quicks del blev det skall-tung-inkallning. Supersvårt för Quick att köra tre favoritmoment utan ett fotgående innan och naturligtvis blev det ljud i tystnaden, kampmorr på tungen och protestpip i lämnandet på inkallningen. MEN sedan hade vi ju möjlighet att träna de sakerna i vårt nästa pass och fick klura på lösningar. Apporteringen och skallet känner jag mig inte så orolig för de brukar fungera bättre i längre kedja och i inkallningen testade jag att morra lite surt på honom i transporten innan momentet och sedan fria bakåt på belöning i stället för att kalla in och då blev han tyst. Dock tänker han lite plats och lägger  ner hakan men så länge han är tyst får det vara så. Här är ett litet klipp från ett minipass som vi hann klämma in i veckan. Apporten tappade han bort i gräset men lika glad var han för det ...   

https://m.youtube.com/watch?v=xz1ypRTePrAle

Väl hemma bar det av direkt ut i skärgården på lägerskola två dagar och därefter direkt upp till Åre där killarnas kusin gifter sig på lördag. När vi i vintras blev bjudna på bröllop så långt bort såg jag så klart möjligheten att hitta någon rolig tävling i närheten och bestämde mig för att debutera elitspåret i Östersund dagen efter bröllopet. 10 mil är ju nästgårds där uppe i Jämtland. Efter en vårvinter som mestadels bestått av vila och rehab är vi nu långt ifrån klara för eliten och egentligen kanske det rätta skulle vara att stryka sig. Alla anmälda kom dock med så vi snor inte platsen för någon så tänkte faktiskt åka dit och köra bara för att det är så jäkla kul att tävla!  Har ju längtat hela våren efter att få tävla och det skulle kännas lite surt att behöva vänta ända till hösten. Har bestämt att avstå platsen då den känns väldigt nära att lösa sig nu men jag inte vill stressa på för en tävling där vi dessutom inte är klara med resten. Lydnadsprogrammet har vi inte länkat tävlingsmässigt så där får vi sätta målen utifrån dom förutsättningarna. Denna gång hoppas vi på:

- En bra special, känns som att vi har förutsättningarna för det trots att vi tränat både spår och upplet sparsamt senaste halvåret.

- En bra attityd i lydnadsprogrammet

- Poäng på krypet

Hoppas verkligen på att vi inte tvingas bryta spåret då det vore så kul att testa lydnaden. Så nu kör vi fullt ös framåt!!!!!