I mitt yrke som lärare försöker jag alltid lägga upp min undervisning efter principen planera, genomföra och utvärdera. I hundträningen har jag inte varit lika konsekvent med denna strategi. I lydnaden har jag väll försökt att ha någon form av tanke inför varje träningspass men i spårträningen har många pass varit helt oplanerade och utvärderingen i princip obefintlig. Men senaste tiden har jag blivit bätttre vilket har gjort träningen både roligare och effektivare! Jag har ju turen att ha en hund som älskar att spåra och alltid gör sitt bästa. Trots det händer det ändå att vi villar bort oss i bland på grund av att det kommit svårigheter som vi helt enkelt tränat för dåligt på. Så senaste veckorna har jag försökt lägga in fler planerade svårigheter i träningen. På så sätt har jag också kunnat se till att det legat en riktigt bra belöning i direkt anslutning till svårigheten. Det vi tränat på är:

Övergång mellan olika underlag, framförallt från skog till hårt underlag.

Spåra i terräng där det rör sig mycket folk.

Det är så häftigt att se hur utvecklingen går framåt för varje träningspass! Fröken Smilla kan ju ibland tycka det är häftigt att dra på i spåret och då bli lite slarvig men nu koncentrerar hon sig jättefint och är riktigt rädd om spåret. Nu hoppas vi på att snön kommer sent i år så vi får många fler fina pass innan vintern. Jag har ju fortfarande inte lyckats klura ut hur jag ska få till markeringarna men förhoppningsvis trillar väll poletten ner en vacker dag...