Denna vecka har verkligen varit händelserik. I måndags åkte jag och Smilla till Gnesta då vi kommit med som reserver på deras lägrespår. Påsläppet gick kanon men efter ca 100 m möter fick vi älgmöte! Smilla som är rädd för älgar flög bak och ställde sig bakom mig och skällde med följd att älgen drog i full fart. Första tanken var att "nu är det kört" men sen fick jag syn på apporten som låg precis där älgen legat! Så jag tog en liten paus och lät Smilla coola ner lite och visade sedan på spåret. Med en viss tvekan nosade hon lite i marken och drog sedan iväg i 110. Kände mig väldigt osäker på om det var människospåret eller älgspåret som hon tagit men efter ett tag hittar vi nästa apport och lyckan var fullkomlig! Sedan gick jag bara och njöt bakom medan hon spårade sjukt fint. Efter 1000 m (hade GPS) hade vi bara 4 apporter men jag tänkte att hon kanske missat några och började fundera när slutet skulle komma. Blev väldigt tveksam när hon plötstligt vinklade höger, bort från det håll där vägen låg men hängde med ändå. Efter 1200 m dyker ännu en apport upp och sedan hittar vi 2 till. Får syn på en blå snitsel som sitter vid vägen och inser att vi måste ha kommit in på någon annans spår och det vi ser är starten (tänkte aldrig så långt att man kan se på apporterna vilket spår det hör till). När jag kommer ut vid den blå snitseln har vi gått 1500 m så att det skulle vara vårt spår kändes otänkbart. När vi kommer ut möts vi av mottagaren (som tyvärr inte var densamme som spårläggaren) som säger att vi har kommit ut exakt på rätt ställe. Vi har alltså bara missat slutapporten! Eftersom jag var så inställd på att jag var på fel spår kan jag mycket väl ha missat att Smilla gjort någon form av markering och FRAMFÖRALLT hade jag ju haft tid att gå in och leta efter slutet. Även om det var surt kände jag mig stolt över att Smilla faktiskt fixat spåret så fint trots älgstörningen och en matte som inte riktigt litade på hennes förmåga! Synd bara att man inte får fortsätta utan slut...

I tisdags var det sedan dags att åka till Boden och hämta nytillskottet Sunsilks Quick Maniac "Quick". Quick har hitills visat sig vara en riktigt cool kille som inte verkar rädd för något. Efter flyg och bilresa sprang han rakt in i huset med svansen i topp, pussade om alla killarna ordentligt och började sedan undersöka sitt nya hem. Första mötet med Smilla gick också fint även om Smilla numera också beter sig som en valp med följd att vi fått två galningar i huset :) Ska bli riktigt spännande att se vad det blir av denna lilla filur. De egenskaper han visat hitills är mer än vad jag kunnat önska. Han är den absolut socialaste valpen vi haft och prioriterar faktiskt mys och gos framför allt annat. Han kampar och leker gärna och är härligt orädd och nyfiken. Med Smilla leker han också gärna även om han är väldigt lyhörd för när hon signalerar att det är nog. Hitills (peppar,peppar) har han sovit som en sten på nätterna... Självklart är jag medveten om att alla dessa egenskaper kan förändras och att det kommer komma många tuffa perioder men någonstans hoppas jag kunna "konservera" så mycket av dessa egenskaper som möjligt.

 

Ulla & Skäggisarna

1 juni 2012 18:31

Verkligen en surt med slutapporten men nästa gång kommer det gå kanon:)
Sötnos han verkar va lille Quick, ska bli kul o träffa den lillle liraren<3

http://Www.schnauzermania.se

 

Jennie o Axa

4 juni 2012 21:22

Grattis till ett bra spår, trots allt. Det skötte hon riktigt bra Smilla.
Vilket coolt namn den lille har, verkar lovande ;-) Lycka till!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I helgen gick Svenska Räddningshundsförenings årliga lagtävling av stapeln. Vårt lag "Räddare kan ingen vara" fick ett avhopp tidigare i höst och plockade då in Taylors husse Uffe. Taylor kunde själv inte delta men Uffe hängde med som teamledare, någ...

Det är först nu när vi hoppat av räddningsutbildningen som jag inser vilka oceaner av tid vi lagt ner. Skulle tippa att vi tränat räddning i snitt ca 10 timmar per vecka senaste året. Lägger man sedan till spår upplet, lydnadsträning, vanliga hundäga...

I fredags åkte vi ner till Linköping för en lägerhelg med räddningsutbildningen. Vi var nog alla lika överaskade över hur fint boendet var, ett trevligt vandrahem precis vid Göta kanal. Helt klart ett ställe vi kommer att besöka fler gånger!    ...

Var länge sedan det blev något bloggat nu. I slutet av sommaren kände vi oss äntligen säkra på platsen och startade klass 2 i Skutskär. En knäpptyst och trygg hund i platsen var dagens seger. Som startnummer 1 var det var det nästan omöjligt att ladd...

I onsdags åkte jag och Quick ner till Skövde för att vara med på räddningsläger. Då boendet bestod av två omklädningsrum som alla skulle dela på tog jag med tältet som verkade som ett klart mer lockande alternativ. Men då jag för en gång skull anländ...