Så kom vi ut på agilitybanan tillslut. I våras frågade Jennie om vi ville vara med i deras springerlag. Vi har ju knappt tränat agility men jag tänkte att vi hade hela sommaren på oss att träna så det skulle vi nog fixa. Sen gick sommaren jättefort och det regnade mest hela tiden så vi skrapade inte ihop mer än ett par träningspass. När det nu var dags tänkte jag nog mest att "hur svårt kan det vara" . Svaret var helt galet supersvårt. Hatten av till er som lyckats i denna galna sport.   Var nära att vända när jag kom till tisdagens lagtävling. Vi har aldrig kört en hel bana och inte heller tränat på full slalom eller höga hinder. Nu var hindren på maxhöjd och banan motsvarade en klass 2 bana. Inte helt optimal att debutera på med andra ord. Dessutom såg alla jätteproffsiga ut vilket jag förstod berodde på att i lag tävlar vi blåbär mot eliten.  Vi startade i alla fall och Smilla chockade oss alla med att faktiskt ta sig runt banan om än med en massa rivningar och kontaktfel. I hoppklassen hade hon fattat galoppen och körde i raketfart. Första halvan hängde jag med och kände mig som värsta proffset men sen tappade jag bort mig helt i alla bakom och framförbyten vilket resulterade i en disk.

I dag var vi åter ute på tävlingsbanan för att köra vår första induviduella bana. Agilitybanan kändes som värsta nybörjarbanan efter den i tisdags och mitt mål var att ta alla kontaktfälten nogrannt och göra om ifall hon skulle missa.  Förutom en onödig rivning i början kändes loppet grymt. Jag följde min plan perfekt men tyvärr glömde jag tala om för henne att jag gjorde ett bakombyte före platta tunneln med följd att hon drog åt andra hållet efter och då hon vände tillbaka mot mig råkade hon hoppa över tyget på tunneln = disk.  Känslan var i allafall på topp, vilket team vi var!    I hoppklassen gick det även idag lite för fort för mig. Med tanke på hur lite vi tränat är Smilla väldigt snabb och duktig på att följa mina signaler. Problemet är att jag inte hinner med i svängarna när vi inte har några balanshinder som bromsar. Det skulle vara grymt kul att se henne gå med en förare som var duktig på handling. Hon tycker ju det är sjukt kul och vill verkligen göra rätt. Inte lätt då att behöva släpa på en oduglig förare.  

En annan som imponerat de här dagarna är lilla Quick. Till och med Tommy som tror att valpen har alla möjliga bokstavskombinationer var tvungen att erkänna att ha skötte sig fantastiskt. Inga problem alls att ligga ett par meter från banan och koppla av.  Vi passade också på att träna lite stadga och kontakt på uppvärmningsplanen vilket gick jättebra trots all störning runt omkring.