Jag önskar att jag hade filmat vårt första möte med vittringspinnarna. Trots massor av korvbitar runt omkring pinnhögen kunde killen inte hålla sig utan efter att ha käkat ett par bitar satte han igång att plocka pinnar i en rasande fart. Just då kändes det som att vittringen skulle bli ett omöjligt projekt för oss och jag tackade högre makter för att momentet inte ingick i brukset. Men dom roligaste problemen att lösa är de som verkar omöjliga så efter att funderat fram o tillbaka satte vi igång med burkmetoden. I dag filmade vi lite inomhusträning. Filmen visar inte de  bästa försöken utan det försöket som mest visar hans utveckling. Det är en ganska svår sortering, jag har hållit i pinnen ca 5 s och Tommy tagit i övriga + i samtliga burkar.  Trots att Quick tycker att det är svårt blir han inte frustrerad och börjar plocka pinnar utan försöker igen, vilken känsla! Bästa, bästa svart-vita.   .  Så när han andra gången är på rätt pinne väljer jag att belöna rätt snabbt trots att jag egentligen vill jag att han ska markera lite längre på rätt pinne. Nu ska vi lägga på lite fart också. Får se hur det går, spännande är det i alla fall!