Njuter av den sista veckan innan det är dags att återgå till vardagslivet. Förra veckan var vi uppe i Åre där vi bland annat tog en två-dagarstur uppe på fjället. Vi slog läger uppe på högfjäll där vi var helt själva förutom en renflock som Quick mer än gärna skulle velat leka med. Vi kom fram ganska tidigt så jag passade på att lägga spår åt hundarna. Eftersom doftbilden där uppe troligtvis skiljer sig rätt mycket från den hemma var det spännande att se hur de skulle fixa det.  Det gick faktiskt super för båda och när Quick fick renmöte i spåret brydde han sig inte alls trots att han varit väldigt sugen på att jaga dessa tidigare under dagen!

Vattenpaus i en av alla bäckar

Vår tältplats

Även tvåbeningarna njöt av tystnaden och lugnet på fjället 

Det blåste på toppen!

Åter i byn fick Quick det riktigt jobbigt då det visade sig att Tommys syrras hund höglöpte. Jisses vad kär han var    Tycker ändå han var ganska duktig även om en hel del hjärnfunktioner var avslagna. Det gick inte att stänga in honom då han skulle skrapat sönder dörrarna men däremot funkade det att säga åt honom att vara i ett annat rum och ha dörren öppen (givetvis med 100% uppsikt) Då la han sig och pep lite på tröskeln men klev inte över den "osynliga" gränsen som vi dragit hur nära tiken än kom. Vi avslutade vistelsen med att springa fjällmaran. Som tur var blev det inga platser till helmaran så det blev "bara" 2.1 mil upp till Ottfjällets topp och ner igen. Gick rätt bra trots att jag knappt tränat alls i sommar pga en bristning i vaden. Tror jag kan tacka alla hundpromenader för det, helt klart  en underskattad träningsform.

Nu är vi tillbaka hemma igen och när jag tittar i träningsdagboken inser jag att vi faktiskt spårat rätt mycket i sommar.  För att se hur långt ifrån en appellstart vi är fick Malin därför i går lägga ett tävlingsmässigt spår åt oss. Det var väldigt varmt, torrt och blåste en del. Massor med bra bortförklaringar om det skulle gå åt h-vete med andra ord  Men det gick faktiskt över förväntan. Han är lite för het i starten men spårade första sträckan fint och plockade pinnen klockrent. På andra sträckan var det motvind och då lyfte han nosen ett par gånger men då jag stannade tänkte han till och nosen åkte ner i backen igen. Den pinnen missade han dock av nån anledning. Sista sträckan gick också bra och slutpinnen tog han fint. I morse fick han ett skogsspår med fyra pinnar och det fixade han super spårade jättenoggrannt! Så sjukt kul det är när man ser att träningen börjar ge resultat!  I dag har vi också varit i väg och röntgat så nu väntar vi nervöst på beskedet...