I morse skulle vi ut och spåra på Järvafältet. På parkeringen låg en massa glassplitter och annat som skvallrade om att det troligtvis hade varit fest där. Vi gick in en bit i skogen och släppte hundarna och med facit i hand var det ju jättedumt, klart att det fanns en risk att "festprissarna" skulle ha slängt skräp där också! När vi kommer tillbaka upptäcker jag att Quick skurit upp trampdynan så i stället för spår blev det en tur till djurakuten. Veterinären konstaterade att vi hade haft RIKTIG stor tur, en millimeter djupare och det hade blivit en lång och besvärlig konvalecens. Nu fick han bandage och kortison så blir det återbesök om tre dagar för att se om det läker som det ska. Han verkar inte ha särskilt ont vilket är jätteskönt och det absolut viktigaste. Det som är väldigt tråkigt är att jag haft en lite "hemlig" plan på att vi skulle försöka oss på räddningsutbildningen med inriktning på sjöräddning som startar nu i september. I morgon och på tisdag skulle vi åka på förträffar för att få reda på om instruktörerna tycker att vi har tillräckligt med kvaliteer för att gå upp på inträdesprov. Just inriktningen på sjöräddning har tilltalat mig då det bara finns en sån hund i Stockholm vilket betyder att chansen att få arbeta praktiskt efter utbildningen är rätt stor tillskillnad från "vanliga" räddningshundar. Några flera tåg kommer det inte gå eftersom det finns åldersgräns på de hundar som får utbildas och det inte kommer starta någon sådann utbildning nästa år som det ser ut nu. Känner mig arg, ledsen och förbannad och kan inte låta bli att tänka på alla andra stackars djur i skogen som inte får bandage och kortison....