...och idag höll det på att bli en riktigt tråkig avslutning på året. På vägen in från sitt tredje sökslag skriker Quick till och kommer sedan in med ett bakben som kändes helt slappt. Blev jätteorolig att något hoppat ur led men efter en stund började han stödja på benet och efter en liten promenad såg det helt ok ut. Verkar inte vara något knas nu efter att han fått vila heller så troligtvis fick han bara en smäll som gjorde ordentligt ont. Så skönt...

När jag kom hem tittade jag tillbaka på målen vi satte i början av året. På grund av Smillas sjukdom som visade sig i april blev det inte så mycket tävlande för henne:

Quick

Starta lägrespår - Ja uppflyttade till högre spår

Ställas ut i bruksklass (om vi klarar lägre spåret) - Ja Very good 

Röntgas - Ja C-höfter

Smilla

Ställa upp i kvalet till viltspårs SM - Nej

Gå en agilitykurs - Gick två gånger innan vi fick bryta pga sjukdomen

Tävla barmarksdrag - Nej

 Förutom de mål vi fixat har jag försökt lista det bästa och sämsta med året som gått. Gillar skarpt att bästalistan blir så mycket längre....

BÄST

• Vår resa till Norge. En riktig toppenvecka!
• Alla nya härliga människor vi lärt känna genom hunderiet detta år.
• Sökkursen och alla timmar vi spenderat i sökskogen.
• Alla roliga träningar tillsammans med våra rapportvänner,sökvänner och lydnadsvänner.
• Frida Wallenhelgen med träningsgruppen
• Att Quick och Isak fixade allmänlydnadspasset
• Flashen för musikhjälpen.
• Lydnadsklass 2 tävlingen där vi trots en misslyckad plats lyckades samla ihop oss och gå in och prestera ett fint program.
• Att vi kommit igång med mer strukturerad fysträning under hösten.
• Att Quick gått från klarhet till klarhet i sin förmåga att hantera störningar i träning/tävling. Helt klart hans starkaste sida. I veckan har vi exempelvis tränat två pass i hallen med hans favorittjej som är mitt i löpet. Trots att han är lite tjejtokig och apjobbig innan/efter träningen så klarar han störningen fint under arbete. 
• Att Smilla trots att hon visat mer rädsla/aggressioner under året ändå blivit mer kelig med våra barn.

SÄMST

• Smillas sjukdom och de beteendeförändringar den fört med sig.
• Att vi inte riktigt lyckats lösa platsliggningen.
• Att Quick fick C-höfter. 

BÄST/SÄMST

• Att Quick blivit extremt mycket mer mammig under detta år. Väldigt positivt och bra i lydnaden och i en del vardagssituationer. Inte så bra i andra vardagssituationer som exempelvis när min mamma är hundvakt. Då sitter han numera med nosen tryckt mot ytterdörren och väntar och väntar...

Nu ska vi klura lite på vad vi ska sätta upp för mål för nästa år. Söket har kommit att bli en riktig favoritgren och kanske ska vi försöka ta oss ut på tävlingsbanorna  nästa höst. I går var vi i Majas grishus och körde inomhussök vilket Quick fixade galant även om han kämpar hårt med att övertyga mig om att han skulle vara en alldeles förträfflig skallhund ha,ha . I dag körde vi med Malin och Malena i strålande solsken. Malin har tagit sitt förnuft till fånga och börjat göra en sökhund av lilla Lok också. Det gillar vi skarpt, klart Veggiebarnet måste få springa lite och inte bara sitta fast i en spårlina liksom...   

Utsikten från mitt gömställe idag. Att figga är inte så dumt...

Malin och fina pappa Vegas på väg

Gårdagens inomhussök där Quick hitta en Bella nere i mörkret...

Vi har precis börjat pröva att ta bort Smillas kortison. Hon blir så sjukligt hungrig att det är helt ohållbart. Kastrerad, spaniel och kortison är liksom en faktor för mycket och de senaste två dagarna har hon överträffat sig själv. I förrgår lyckades hon komma över ett paket russin med följd att vi fick åka in till akuten och betala 2200 kr för att hon skulle kräkas upp dom. Tack o lov är hon alldeles för glupsk för att tugga så russinen kom ut hela. I går när vi kom hem från julhandeln hade hon lyckats öppna kylskåpet (ja efter diverse tester upptäckte vi att det går om hon krafsar under dörren) och ätit upp en hel sats fudge och dessutom bakplåtspappret som det låg på. Helt sjukt. Quick verkade inte ätit något så troligtvis har hon vaktat kylskåpet. Det behövdes dock ingen veterinär för hon drack som en galning och kräktes typ flera liter på kvällen. Sedan vaknade vi klockan 1 av att hon stod uppe på köksbordet och letade smulor. Då var hon hungrig igen.....
Hoppas verkligen effekten av att vi slutat med medicinen blir att hon slipper vara så hungrig.
Efter Alvins födelsedag var hon helt slut av att hålla koll på fikabordet..

I morse när jag vaknade kände jag mig full av glädje och stolthet. Jag är så imponerad över hundsverige som lyckats samla ihop galna 330 000 kr till förmån för Musikhjälpen. Vilket fantastiskt engagemang det finns hos folk! Sen kände jag mig otroligt stolt över min fantastiska hund. I år var jag väldigt tveksam till om vi skulle vara med och dansa då all träning utom genrepet förlagts i Gävle. På grund av olika omständigheter kunde vi inte heller åka dit och delta på någon av träningarna. Men Anna som är drivkraften bakom projektet var väldigt bestämd med att vi skulle fixa det ändå och plötsligt skulle vi dessutom vara med henne och tre andra tjejer och dansa i första "battlet". Så medans dom tränade ihop sig i Gävle har vi tränat framför deras videoinspelningar ha,ha.  Jag lyckades dessutom lura med mig vår träningskompis Malena vilket visade sig vara en riktig vinstlott då hon sydde grymma dräkter åt oss och hundarna.    Förra helgen genrepade vi på Stockholms hundsportscentrum och trots att jag var totalförvirrad var Quick helt fantastisk. 50 okända hundar på en väldigt liten yta men han bara kämpade för att hänga på mig och göra sitt bästa. Älskade hund, han har gjort mig så stolt i helgen!   I lördags dansade vi utanför musikhjälpens bur i Uppsala där det var helt galet med folk. Efteråt var han superduktig och ställde snällt upp att bli klappad och fotograferad av alla möjliga människor.

Film från Uppsala (går bara att se via dator)

På mässan igår var han grym. Att gå in i finalringen med nästan 50 andra hundar och ett golv där det kastats både det ena och andra är ingen lätt uppgift. Men istället för att bry sig taggar han till lite extra. Jag är så imponerad över hur otroligt miljösäker och okänslig för störningar är. Helt klart en av hans bästa egenskaper. Här är lite film från mässan. Den första är en egofilm, ha, ha. Förra året fastnade vi knappt så i år fick Helene i uppgift att filma oss med mobilen. Den andra filmen är bättre kvalite och bättre för att se helheten från mässan men går tyvärr bara att se via dator.

Egofilm

Helhetsfilm från mässan (går bara att se via dator)

Världens bästa kompis som ställer upp på allt