Nu börjar 2011 närma sig sitt slut och det är hög tid att summera och utvärdera året som gått. Det hinner verkligen hända mycket på ett år. Smilla har fått uppleva för och nackdelarna med att ha en liten bebis i huset som blir större och mobilare för varje dag. I höstas förlorade vi vår bästa vän Oliver vilket var jobbigt för hela familjen, ett år är lång tid men tretton år är en evighet... Men det har också varit ett spännande år på många sätt där jag upptäckt många nya fina sidor hos min hund. Tidigare tog räddningsträningen all vår tid men nu har vi upptäckt massor med annan spännande hundträning!

Tävlingsåret 2011

Lydnad - Sista 1:a priset i Lkl 1 samt två 1:a pris i klass 2

Bruks - Uppflyttade till lägre spår, godkända lägre spår

Jakt: Godkända på enkelt vatten

Lydnadsåret började riktigt bra. Trots att det tog ett par tävlingar innan allt stämde och vi fick vårt första pris i Lkl 2 så är jag mer än nöjd med våra prestationer på tävlingsbanorna under årets första hälft. Förutom en tävling där vi fick 8.5 på fria följet har betyget legat stabilt på 9 - 9.5 vilket känns skönt då detta tidigare varit ett moment vi haft svårt för.  Sedan har mina tävlingsnerver ställt till det en del och jag har gjort lite sura misstag som gjort att vi 0:at moment och således fått två irriterande andrapriser på 155 resp 158.5 poäng. Smillas attityd på dessa tävlingar har dock varit helt underbar vilket gjort det lite lättare att förlåta sig själv. När vi tog vårt andra 1:a pris på Vällingby BK vann vi klassen vilket förstås var extra roligt. Sedan kom katastroftävlingen där en annan hund gick upp på platsliggningen vilket gjorde att allt arbete vi lagt ner på detta moment gick i spillror. Efter incidenten blev hon också jättelåg på plan vilket resulterade i att vi fick bryta årets två sista tävlingar. Så tråkigt

Årets mest otippade är nog våra bruksprestationer. I april blev vi inringda till Stockholmsavdelningens appelltävlingar då de pga den långa vintern hade plats över. Så utan att egentligen veta vad en appelltävling innebar eller kunna lydnadsmomenten lät jag mig övertalas. Smilla som knappt spårat sen hon var valp lyckades till allas förvåning som enda hund kamma hem 10:a från båda domarna. På något sätt lyckades vi också få poäng på det mesta i lydnaden och plötstligt var vi uppflyttade! Efter 36 år har jag äntligen fattat att brukset är det absolut roligaste man kan hålla på med! Sedan toktränade vi och startade lägre en månad senare. Resultatet blev en 9:a på spåret och 10:a på budföringen vilket känndes helt fantastiskt med tanke på den korta träningperioden vi haft. Sen fattades det tyvärr lite poäng i lydnaden där vi var långt ifrån tävlingsklara. Men taggade som tusen har vi spårat som galningar och tränat på lydnaden men tyvärr lyckades vi inte komma med på någon tävling under hösten.

Det var väll kanske inte heller helt väntat att vi i slutet av detta år skulle ha en död and i frysen... Efter vår sista katastroftävling i lydnaden var jag sugen på att göra något annat och tyckte det lät som en rolig ide att testa om Smilla skulle klara vattenprovet. Det gick ju, trots att hon bara fick ett par dar på sig att träna.

Träningsåret 2011

Vi inledde året med en agilitykurs och målet var att bli tävlingsklara till sommaren men pga brukset hann vi inte riktigt få till det. Smilla har tycker agilityn är superkul och nu i slutet av året har vi tagit upp träningen igen. Vi har också nosat lite på freestyle, vi får se vart det leder... Annars har som sagt spår och lydnad stått högt på listan och vi har hittat många nya fina träningskompisar. Det jag är mest nöjd med är att Smilla äntligen lärt sig att uppskatta leksaker lika mycket som godis vilket har gett massor av nya belöningsmöjligheter. Jag tycker också att jag blivit bättre på att planera och utvärdera träningen (även om jag ständigt måste påminna mig själv att göra detta). Det sistnämda ska jag bli ännu bättre på nästa år!

Nu önskar vi alla en GOD JUL och återkommer snart med våra mål för 2012!!

.