I onsdags morse blev Smilla jättedålig. Inom loppet av en timme gick hon från att se lite hängig ut till att ligga på golvet och skaka oförmögen att gå. På djursjukhuset fick hon massa smärtstillande och man konstaterade att hon hade kraftig inflamation i flera leder. Hon blev kvar över natten och de tog massa blodprover och även prov på ledvätskan. Dagen efter fick hon komma hem och var då lite trött men annars ok. Dom sa att dom misstänkte den ärftliga sjukdomen immunmedierad polyartrit eller idopatisk polyartrit. Har inte hört talas om denna förr men det är en kronisk sjukdom som kommer i skov. En del hundar klarar sig bra med medicinering och har långt mellan skoven medans andra blir så illa däran att man tillsist måste ta bort hunden. Jag sökte lite på nätet men hittade ingen hund som fått så akuta symptom som Smilla, de flesta hade gått med långvarig  hälta och en del  hade visat betendeförändringar som ökad stress och hundagression. Det sistnämda är ju något som Smilla utvecklat senaste året men vi har kopplat det till kastreringen. Ingen rolig sjukdom med andra ord så vi höll tummarna att provsvaren skulle vara negativa. I går ringde dom från sjukhuset och tyvärr visade proverna förhöjt värde på vita blodkroppar vilket tyder på att hon har sjukdomen. Det blev jättemycket känslor på en gång. Vi var ju överlyckliga att fått hem Smilla eftersom vi var inställda på att hon kanske inte skulle klara sig. Det kändes däremot oerhört obehagligt att tänka att hon skulle kunna bli så här dålig igen. Tänk om hon varit ensam ett par timmar vad hade hänt då eftersom insjuknandet gick så snabbt?

Vi hade sedan länge bestämt att träffa några från rapportgänget i går kväll men jag som ägnat dagen åt att skicka in veterinärintyg till vårens tävlingar var extremt opepp på träning. Tommy tyckte att eftersom sista dygnen varit väldigt jobbiga kunde det vara bra att komma i väg och tänka på något annat. Så vi åkte vilket visade sig vara ett riktigt bra beslut. Quick gick som en raket i både rapporten och uppletandet vilket var jättekul. Men det absolut bästa var när vi tog med Smilla ut och vallade uppletanderutan.  Hon var helvild och trodde hon skulle få jobba. For fram och tillbaka i kopplet och vindade precis som hon brukar när hon tror något e på g. Inte minsta tendens till hälta eller något annat konstigt, det var helt omöjligt att tro att hon varit så himla dålig för några dagar sedan.  Då bestämde jag mig för att jag inte tänker lägga ner någon tid eller energi på att oroa mig utan vara glad och tacksam för de dagar hon får vara så här. Hon är en stark tjej som kommer fixa det här fint. Om två veckor är det återbesök och tills dess ska hon få kortison och bara gå korta koppelpromenader. Hur vi ska lyckas få henne att vila är en gåta. I morse studsade hon upp halv 6 och försökte dra igång Quick så att jag tillslut fick säga till på skarpen. Älskade galenpanna.  

 

ulla & skäggisarna

17 maj 2014 08:03

Usch va tråkigt att höra Jessica :(
Håller tummarna att hon får vara med många år till.
Ett råd jag fick i o m Axels mag/tarmproblem var att titta på allmäntillståndet. Pigg o glad hund är lika med hyfsat frisk o lycklig hund. Det är ngt man kan o ska ta till sig.
Stor kram från oss <3

http://www.schnauzermania.se

 

Anna

4 juli 2014 02:32

Vad tråkigt att höra om din hund. Min ena hund fick diagnosen immunmedierad polyartrit för snart ett år sedan och precis som med Smilla blev hon akut dålig, från att inte ha visat något alls till att knappt kunna resa sig. På bara nån timme.
Hoppas det går bra med Smilla och att hon får lindriga skov och svarar bra på medicineringen.

Mvh
Anna
dashedanddotted@hotmail.com

 

Birgitta

15 november 2016 06:56

Hej Hittade ditt inlägg om Smillas polyartrit när jag jagade runt på nätet. Vår cocker har tyvärr fått diagnosen och har trots kortison ännu inte blivit fri frän hälta. Hur har dett gått för er Smilla? Vi tror att han eg fick ett första utbrott förra sommaren när han var ett år. Då fick han nog inte rätt diagnos. Den här gången är det värre och vi undrar om det ska gå vägen den här gången. Har Smilla fått flera skov?

 

Marianne

6 december 2016 21:02

Hej
Har också en cocerspaniel, 21 mån, som fått diagnosen polyartrit. Letar runt efter information. Min lilla tik har gått på kortison och antibiotika. Trappar nu ner kortisonet, men hältan kom tillbaka efter en vecka med varannan dags medicinering. Har nu gått tillbaka till en om dagen. Antibiotika har hon fått för ev. borreliarelaterad polyartrit.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I helgen gick Svenska Räddningshundsförenings årliga lagtävling av stapeln. Vårt lag "Räddare kan ingen vara" fick ett avhopp tidigare i höst och plockade då in Taylors husse Uffe. Taylor kunde själv inte delta men Uffe hängde med som teamledare, någ...

Det är först nu när vi hoppat av räddningsutbildningen som jag inser vilka oceaner av tid vi lagt ner. Skulle tippa att vi tränat räddning i snitt ca 10 timmar per vecka senaste året. Lägger man sedan till spår upplet, lydnadsträning, vanliga hundäga...

I fredags åkte vi ner till Linköping för en lägerhelg med räddningsutbildningen. Vi var nog alla lika överaskade över hur fint boendet var, ett trevligt vandrahem precis vid Göta kanal. Helt klart ett ställe vi kommer att besöka fler gånger!    ...

Var länge sedan det blev något bloggat nu. I slutet av sommaren kände vi oss äntligen säkra på platsen och startade klass 2 i Skutskär. En knäpptyst och trygg hund i platsen var dagens seger. Som startnummer 1 var det var det nästan omöjligt att ladd...

I onsdags åkte jag och Quick ner till Skövde för att vara med på räddningsläger. Då boendet bestod av två omklädningsrum som alla skulle dela på tog jag med tältet som verkade som ett klart mer lockande alternativ. Men då jag för en gång skull anländ...