I dag var det dags för lägretävlingen vi väntat så länge på.  Vi fick ett riktigt roligt spår, ganska lurigt då det på flera ställen kändes "helt omöjligt" att spårläggaren skulle valt den vägen. Smilla spårade helt fantastiskt, gick precis i spårkärnan och var supernoggrann i alla vinklar.  När vi kom fram till slutet fick hon en superbelöning och sedan började jag leta efter spårläggaren som inte syntes till någonstans. Vi irrade runt lite och ropade då jag plötstligt upptäcker att jag glömt ta med slutapporten! Fick först lite panik då jag blev osäker på vart slutet legat men som tur var lyckades Smilla leta rätt på den. Tillslut hittade vi spårläggaren och när jag ska redovisa apportena upptäcker jag att jag lyckats tappa ut en ur väskan !  Hur klantig får man vara? Det blev i alla fall en 9:a på spåret och 8.5  och 9.0 på spårupptaget där jag glömde släppa ut linan tillräckligt långt i början.

Tillbaka på klubben var det sedan dags för budföring vilket hon gjorde fint. Gjorde en liten lov innan hon satte sig hos mig vilket gav 1/2 poängs avdrag men det kändes helt ok. I lydnaden har vi råkat ut för några stökiga platsliggningar vilket har gjort att Smilla tycker det momentet är jättejobbig. Jag har lagt ner massor av tid på att få henne att bli trygg igen vilket gjort att  jag är livrädd för att råka ut för en stökig platsliggning som skulle kunna rasera allt arbete. Eftersom det går att klara sig utan platsliggningen i lägre valde jag därför att avstå den. Det visade sig kosta oss uppflyttningen då hon av någon anledning hade för bråttom i krypet vilket gjorde att hon blev lite hög. Resten av momenten var okej, lite onödiga poängavdrag för sneda sättanden i både fotgående och apporteringen. Tyckte att hon hade en fin attityd och vi fick inte ett enda ljud under hela programmet. Totalt fick vi 190 poäng på lydnaden, 6 sura poäng ifrån uppflyttning. Var ruggigt besviken efteråt men med lite distans känns det konstigt nog rätt okej. Vi är ju trots allt nybörjare i brukset bägge två och det kommer fler tävlingar!

Nu är det bara två dagar kvar till vårt  efterlängtade lägrespår. Försökte ju komma med hela hösten men blev bortlottad varje gång. Har hunnit bli bortlottad två gånger i år också men nu har vi äntligen kommit med! Lite nervöst bara att SMHI lovat regn och snö. ..  Just nu känns formen på topp. Vi har inte spårat på en vecka eftersom Smilla brukar bli lite extra taggad att ta apporterna då hon inte spårat på ett tag. Vår sista spårträning var också ett riktigt kalaspass där Eva lagt ett riktigt klurigt spår med massor av vinklar som Smilla tog klockrent. I måndags var vi och träffade Birgitta och Lizzie samt Gun-Britt och Steffi i inomhushallen i Knivsta för lite springerträning. Hatten av för fina Lizzie som förra året var den första springern någonsin att tävla lydnads-SM .    Så roligt och inspirerande att se lilla damen arbeta med sin duktiga matte.  Smilla var rätt ofokuserad och tyckte det var lite konstigt att krypa på det nya underlaget. Det blev i alla fall ett bra pass och en riktigt trevlig träff som vi bestämde oss för att göra om snart.

Igår var vi ute hos Anne och jag bestämde migför att låta henne kommendera oss i lägrelydnaden. Kände mig rätt nervös för att köra inför Anne, tänk om allt skulle gå åt skogen nu så här nära tävlingsdagen.  Men Smilla hade nog blivit lite inspirerad av Lizzie hon också för hon gick helt super! Enligt Annes petiga lydnadsögon låg alla moment på minst 9, även framförgåendet och krypet. Så just nu känns det som om vi inte kunnat vara i bättre form, men charmen med brukset är ju att allt kan hända, på gott och ont....

och gladast av alla är nog Smilla som lyckades sno allt barnens godis som de fått när de gått påskkärringar samt alla barnens påskägg. Behöver jag säga att hon inte är så poppis här hemma? Som tur var fanns det nästan ingen choklad i men jag är imponerad av hennes plåtmage som inte visade några tecken på att vara ur form trots flera kilo lösgodis. Helgen har i allafall bestått av en massa rolig hundträning också. Vi började med att åka och träningstävla på Bro Håbo på skärtorsdagen. Valde att köra linförighet, läggande, inkallning och kryp eftersom det bara är 2 veckor kvar tills vi ska starta lägre spår. Linförigheten gick sådär, hon är lite okoncentrerad då kopplet är på. Sedan la hon sig inte på läggandet(?????). Inkallning och kryp gick däremot fint förutom att jag råkade trampa på hennes benpäls i krypet så det blev tvärstopp! Måste bestämma mig för om det blir någon utställning i vår annars klipper vi nog ner benen innan det är tävlingsdax.

På påskafton träffade vi Helen för lite lydnadsträning på SoSuBK.  Vi lade också korta spår till hundarna precis vid klubben. Vi var där tidigt och det var inga andra där så vi tänkte att det var nog lugnt. När vi sedan skulle gå spåren var det däremot fullt med bilar på parkeringen (= fullt med folk i skogen). Smilla började bra och tog de första apporterna helt ok.  Sedan kom vi till ett vägkors där det troligtvis promenerat en del människor och där det var uppsatt spårsnitslar. Först var hon på väg att ta det andra spåret men efter lite strul hittade vi i allafall vårt spår och kunde ta oss till slutet.

 På påskdagen åkte vi till Enköping för att träffa aussiemaffian. Jag ville verkligen att Smilla skulle få lyckas ordentligt så Maja fick lägga ett spår på ca 400 m utan några störningar. Efter gårdagens superutmaning var det här spåret som rena E4:an tyckte Smilla och körde 110 hela vägen. Dock jobbade hon superkoncentrerat trots farten och tog alla 4 apportena bättre än vad hon gjort på säkert ett halvår. Lycka!  Efter spåret åkte vi till Enköpings BK där Malin komenderade oss i lägre lydnaden. Gick väll sådär...  Positivt var att framförgåendet och krypet var helt godkända. Däremot slarvade hon i inkallningen där hon flyttade rumpan när jag lämnade henne. Vi har inte råd med några onödiga poängavdrag eftersom jag bestämt att vi ska stå över platsliggningen som är värd hela 50 poäng. Fotgåendet var väldigt okoncentrerat(som det tyvärr ofta blir på nya planer) och jag måste komma i håg att utnyttja regeln att man får gå ner på plan innan tävlingen i brukset. I hoppet sätter hon sig alldeles för nära hindret så det måste vi träna massor på.

På annandag påsk hade vi egentligen tänkt ta det lite lugnt men planerna ändrades och det blev ett agilitypass med Jennie och springergrabbarna. Jag och Smilla har ju bara tränat tre gånger i vinter så jag hade inga större ambitioner med passet. Jenny hade gjort en bana med hur många hinder som helst (tydligen så många som det är på tävling) Vi har aldrig kört en hel bana förut men tänkte att det kunde vara kul att prova. Jennie hade lagt in lite kluriga svängar så de var inte helt plättlätt. Första turen var jag inte med för fem öre så sen fick jag springa banan utan hund under Jennies överseende. Sedan körde jag Smilla igen och när jag gjorde rätt gjorde hon som hon skulle och vi tog oss igenom på fem fel. Fattar inte riktigt när Smilla lärde sig allt detta, kan det vara något av barnen  som smygtränat henne??? Kul var det i alla fall och passet gav ordentlig mersmak. Nu blir det lite välförtjänt vilaför oss båda ett par dagar!

I dag har jag och Smilla varit på lydnadsdag hos Lotta Linusson. Anne och Lotta samarbetar ju en hel del och har likadant grundtänk kring hundträning, ett tänk som passar mig och Smilla väldigt bra. Trots att grundtänket är lika har de olika tankar och ideer kring hur man kan arbeta med de olika momenten. Detta gör att det är väldigt givande att träna för båda eftersom man då kan plocka ut de bitar som man tror kan fungera för ens egen hund. Eftersom vi förhoppningsvis ska tävla brukset snart fick Lotta titta på krypet och framförgåendet. Smilla har börjat förstå att hon ska hålla positionen i krypet så nu måste jag framförallt lägga fokus på att lära henne hitta rätt aktivitetsnivå. Framförgåendet tyckte Lotta såg bra ut (själv upplever jag att hon drar snett men det syns tydligen inte så då bråkar jag inte med det). På eftermiddagen körde vi fritt följ och sändande med ställande och läggande, Smilla var på sitt allra bästa träningshumör och gick kanon ! Så stolt över bästa fantastiska tjejen! Vem behöver droger när man kan bli hög på att träna hund?  Annars var det väldigt givande och lärorikt att se de andra ekipagen och höra vad Lotta hade för råd att ge dem. Har också fått lite tips på hur vi ska tänka inför dirigeringsapporteringen som jag tänkt att vi ska börja träna så smått. Nu håller vi tummarna för att komma med på någon lägretävling snart!

Tycker fjärren är det absolut roligaste momentet att träna.  Vet inte varför, kanske för att det är så lätt att veta exakt in i minsta detalj hur man vill ha momentet och lägga upp träningen utifrån det. Jag tycker också att det är riktigt häftigt med en snygg fjärr. Min personliga favorit är när hundarna har låsta bakben och sedan använder tekniken "hoppstå" och "hoppsitt". Från början tränade jag så med Smilla men insåg att det i vårt fall blev lite för "häftigt" med den tekniken vilket ledde till en massa ljud. Så jag har fått tänka om och istället bestämt mig för att ha en lite långsammare men lugnare och framförallt tyst fjärr.  Kriteriet med låsta bakben finns dock kvar och den senaste månaden har jag nästan bara tränat detta genom att stå bakom henne när hon gjort skiftena. I dag provade jag att ställa mig framför och det visade sig att träningen gett resultat !  Det var heller inget problem att gå ut på långt avstånd då hon verkligen lärt sig lyssna till de olika kommandona eftersom hon inte kunnat se mig tidigare i träningen. Visst finns det en hel del detaljer som kan förbättras men det känns ändå som vi är bra på gång!!

Efter söndagens tävling har jag nu börjat fundera på hur vi ska gå vidare med de delar vi har problem med. Vi fick ju 18 poängs avdrag bara för ljud! Det känns inte så bra. Tycker det är väldigt svårt att veta hur jag ska arbeta bort dessa. Våra ljud verkar också ha olika orsaker vilket gör det hela ännu mer komplicerat.  I platsliggningen handlar det oftast om otrygghet. I måndags på ridhusträningen gick det inte att lämna henne alls utan jag fick stå brevid (och då var hon tyst). Då jag tränar platsliggning i andra situationer än tävlingslika är det inga problem alls vilket gör att jag är helt beroende av andra hundar för att kunna träna detta moment.  I de andra momenten är det snarare belöningsförväntan som orsakar ljudet. Än så länge är det framförallt i fjärren som ljudet kommer (även om det smög sig in i inkallningen i söndags). Försöker träna så att jag aldrig gör momentet om hon är i fel aktivitetsnivå då det finns risk för ljud.  Problemet är att jag har svårt att hitta ett sätt att skifta aktivitetsnivå mellan momenten vilket gör att vi just nu inte kan lägga in fjärren i en kedja med moment som apportering eller inkallning utan att få ljud. Som tur är har vi träningstid för Anne nästa vecka så då ska vi bara koncentrera oss på detta.  Är det någon annan som har tips på hur man jobbar bort ljud???????

Nu är i allafall våren äntligen här och det betyder att vi får hålla till där vi trivs bäst - i skogen.  Försöker lägga spår ungefär varannan dag  och träna olika svårigheter. Det är framförallt apporterna som strular men tycker att det går framåt. Behöver också träna mer på icke förarlagda spår. I april är det massor av lägretävlingar som vi ska anmäla till. Smilla ska inte göra någon platsliggning då jag inte vill ha något mer strul innan vår debut i 3:an.  Utan platsen krävs 8:or i snitt på övriga moment vilket inte känns omöjligt då Smillas favvomoment apportering och hopp över hinder har höga koffecienter. Dessutom börjar krypet kännas riktigt grymt och det är ju värt massor med poäng. Vi har tränat mycket vänstersvängar för att få henne att förstå att hon ska hålla position och det har verkligen gett utdelning!

Det blev en till tävling i 2:an trots att jag bestämt mig för att strunta i detta. Jag  kunde inte hålla mig då det är så kul att tävla och vi inte riktigt är klara med 3:an ännu. Känslan inför dagen var kanon. Det känns som vi kan momenten till 110 % nu och de senaste "genrepen" har varit klockrena. Tyvärr blir det inte alltid som man tänkt sig...

 Platsliggningen har ju varit vårt stora problem och där började strulet även i dag. När vi ställt upp för platsen ser tävlingsledaren att det fattas en hund och eftersom de dragit igång 10 min före utsatt starttid var det bara för oss andra att gå ut och vänta. När vi sedan lagt platsen och gått ca 15 m kommer den första hunden springande i full fart. När vi sedan vänt oss om är det dags för nästa hund att springa till sin ägare. Dessutom ligger en stor rottis och toklstirrar på Smilla och jag var faktiskt i valet och kvalet om jag skulle gå tillbaka. Allt detta ledde till att Smilla låg och pep hela platsen, så surt eftersom vi just fått ordning på detta. Betyget blev 7 eftersom hon iallafall låg kvar. Vi hade startnummer 1 och även om jag fick gå ut nån minut räckte inte tiden för att varva ner henne. Fotgåendet var jätteokoncentrerat och vid ett tillfälle var hon på väg att sticka till rutan. Sedan fick vi ljud i både inkallningen och fjärren som annars var jättefina. Tyvärr kostar ljud en massa poäng. Rutan kan hon i alla fall nu och den blev superfin. Hoppet var också helt ok och i dessa moment blev betyget 10. I apporteringen fick nog domaren lite huvudbry på hur han skulle döma. Smilla sprang ut och gjorde ett kanongripande (yes där satt 10:an tänkte jag). Sedan kom hon in i full fart men precis när hon når min sida får hon syn på pallen bakom där vittringspinnarna från förra klassen ligger. Så Smilla fortsätter dit, släpper apporten och börjar undersöka pinnarna. Tokiga spaniel!!  När jag säger apport tar hon i allafall apporten och gör en fin ingång. Betyget blev 8,5 vilket kändes väldigt snällt... Totalt skrapade vi ihop 164 poäng vilket väll var sådär. Nu kan vi i alla fall lämna 2:an bakom oss och ha full fokus på klass 3. 

 Efter tävlingen skulle funktionärerna ha träningstävling och var jättesnälla och frågade om vi ville köra platsen med dem.  Vi gjorde både sittande i grupp och platsliggning och jag stod precis framför Smilla då syftet för oss var att få avsluta med en lugn, trygg och tyst platsliggning. Det gick jättebra vilket var väldigt skönt.

Har haft en helt fantastisk helg med massor av roligheter.  I går tog jag med mig hela familjen och träffade Krister, Christine och Chippen ute i Sigtuna för en heldag med hundträning och korvgrillning i solen. Vi började med lite sökträning. Chippen är färdig räddningshund och han och Christine tränar för att kunna ingå i den internationella räddningsgruppen. Killarna var snälla och ställde upp som figuranter, de tyckte det var spännande att få gömma sig i "kojor" och använda komradios. Trots att Chippen har väldigt bra markeringar tyckte han att det var svårt att skälla på Isak som är minst och som låg mer öppen än de andra. Christine berättade att det tydligen är svårare för hundar att skallmarkera på barn. Funderade lite kring hur de som inte har barn gör för att träna detta. Själv skulle jag aldrig låta killarna figga åt en hund som jag inte litade på till 110 %. Man kanske ska passa på att träna räddning när man har huset fullt av småfiggar . Smilla fick också göra ett litet sök för första gången på evigheter. Det var inte snyggt men oj så glad jag blev när hon drog låångt bort och körde sitt eget race tills hon hittade figgen. Vi har ju haft problem med att hon inte velat gå ut på djupet ordentligt. Blev riktigt sugen på att börja träna sök på riktigt! Smilla fick också ett kilometerlångt spår som Christine hade lagt. Spåra var inga problem men apporterna är fortfarande ett bekymmer, får nog lägga lite mer krut på dessa framöver.

I dag åkte vi till Jordbro för en heldag med lydnadsträning för Anne. Vi var sex ekipage med olika hundar och dagen var toppenbra. Tycker det är väldigt lärorikt att se hur träningen kan varieras och se olika ut för olika individer. Själv fick jag hjälp med rutan, fria följet, krypet och inkallande med ställande. I morgon är det ridhusträning och jag kan knappt vänta på att få komma dit och träna på allt vi lärt oss!

 
Mycket fika blev det med bästa polarna Christine och Chippen!