Funderat länge över vilka mål vi ska ha för nästa år. Quick blir ju tävlingsmyndig men jag tror inte vi kommer tävla något nästa år utan satsa på att vara klara till vårvintern 2014 i stället. Han är en helt ny hundtyp för mig och jag vill ha tid att lära känna honom i lugn och ro. Vår klubb har ett fantastiskt träningstävlingssamarbete med två andra klubbar och planen är att Quick ska få vara med där under året och få lite fina erfarenheter av tävlingslika situationer. Med Smilla vill jag helst gå "all in" för brukset men efter allt arbete vi lagt ner på lydnadsträningen måste vi nog försöka oss på nån mer lydnadstävling också,   Så här ser målen för 2013 ut:

Smilla

Viltspårschampionat

Uppflyttad till elitspår

1:a pris lydnadsklass 3

Quick

MH

Röntgad

Tävlingsklar till vårvintern 2014

Fast nu koncentrerar vi oss på korv och köttbullar resten av året!!!

2012 har varit ett händelserikt år på många sätt, inte minst för att vi fått tillökning till flocken.  Vet inte riktigt vad som hände men vår lilla kelpietik råkade bli en gigantisk aussiehane...   Han stal våra hjärtan direkt och Smilla har varit fantastisk med sin nya kompis. Hon har lärt honom livsviktiga saker som att kunna stjäla mat och smyga obemärkt upp i sängen. Han har utvecklats till en stor och stabil kille som är glad och positiv till precis allt. Han är den "mesta" hund jag någonsin haft vilket är fantastiskt kul då det var precis det jag sökte när jag letade ny hund.  Mest i livet älskar han att springa och jag och Tommy längtar tills han blir fullvuxen och kan hänga med ut på härliga skidturer. Tävlingsmässigt blev året inte riktigt som jag och Smilla tänkt, vi nådde inte alla målen men gjorde i stället annat kul som inte ingick i planeringen från början! Så här såg målen för 2012 ut:

Lydnad - 1:a pris klass 3  

Bruks - Uppflyttade till högre spår, kunna högremomenten

Agility/freestyle - Komma ut på tävlingsbanan i en av dessa grenar

Utställning - ställa ut en gång under året

Vi har bara tagit ett 2:a pris i 3:an detta år. Brukset blev vi uppflyttade i och vann även klassen. Högre momenten är inte klara men på G. Agility har vi tävlat och ställt ut har vi gjort med excellent som resultat.

Det som inte ingick i målen men som vi ändå gjort detta år var att ta vårt sista 1:a pris i lydnadsklass 2 vilket resulterade i en LP II titel. Vi startade också anlagsprov samt viltspårsprov öppen klass med godkänt resp 1:a pris som resultat. Vi provade också på rallylydnad och fick 95 p/100 .

Jag är så glad och stolt över min fina tjej som med glädje ställer upp på allt som erbjuds.  

Satt och gick igenom 2012 års fotografier och hittade detta fina kort på Quicks pappa. Han träffade sina bebisar för första gången samma dag som mig, då de var 6 veckor gamla. Kan inte låta bli att förundras över hur fantastiskt snäll och tålmodig han var med de små....

Korad Blue Wingfire's X Of Quick Step "Kicken"

I lördags blev Quick 8 månader och det firades med en tur till Enköping för date med Malin och Maja för lite sökträning. Hade personalfest på fredagen så planeringen för passet var minst sagt bristfällig, men tack och lov fixade bästa Maja tänkandet.    Vi "planterade" ut ett par figgar till Quick och så fick han göra några vindmarkeringar. Jag hade lite svårt att avgöra när han hade figgen i näsan och släppte vid fel tillfälle första gången. En av de egenskaper jag verkligen gillar hos honom är att han sånna gånger (när jag klantar mig) springer iväg och "letar" uppgift, han ger liksom inte upp och kommer och "frågar" mig vad han ska göra.  Han har heller inga problem att jobba ute på djupet vilket jag tycker är skönt då detta har varit min och Smillas akilleshäl i söket. Efter sökträningen frågade Maja om vi ville åka ut till fåren och det är klart vi ville! Jag har ju varit väldigt nyfiken på vallning och varit med dit en gång tidigare (innan vi bestämt oss för aussie) och sett tjejerna valla med sina duktiga hundar och det var riktigt häftigt att se! Tyvärr envisades Malins galna Vegas att lägga bollen i vattnet när jag figgade åt honom med resultatet att mina fingrar var stelfrusna så det blev inte något filmande.   Maja började med att ta in Quick till fåren och han var mycket coolare än vad jag trodde. Gjorde lite lekinviter men fattade snart att ulltottarna inte ville latja med honom. Jag kan ju absolut ingenting om vallning men tyckte det var skönt att han var så himla snäll mot fåren. Sen fick jag prova att gå in och först kändes det lite läskigt men sen började jag fatta lite av vad Maja ville att vi skulle göra. Superkul var det i allafall och det gav rejält med mersmak, jag vill bara lära mig mer!!!!!   Quick passade också med att röja runt med Vegas och Jamma (samt Majas terrrier som var någonstans mitt i röran)  så på kvällen var han helt slut. Själv hängde jag på hemnet hela kvällen och letade gårdar till salu. Vad maken och barnen tyckte är en annan historia själv hade jag bara får i huvudet....

De senaste dagarna har trots det vissna vädret varit fantastiskt roliga. I torsdags var det ridhusträning  och då många droppade av i slutet av passet fanns det plötstligt möjlighet för oss som ville att träna framåtsändandet. Smilla fick för första gången springa ut till en "riktig" grupp och sedan träna saktagåendet. Det är ju ett sjukt svårt moment men ju oftare man får tillgång till en riktig grupp dessto bättre!  Annars är jag väldigt nöjd med Quick som inte har några problem med att träna trots 9 andra hundar i ridhuset som tränar samtidigt. I fredags fick han följa med själv och träna för Anne. Hon tittade på fotgåendet som hon tyckte såg fint ut och vi pratade en del om hur jag ska tänka kring hans aktivitetsnivå.  Just nu är han ju väldigt lugn och samlad i träningen men han har ju en hel del ljud i sig (som än så länge inte kommer fram under arbete). Jag fick också hjälp med vittringen. Med Smilla har jag kört godismetoden som funkat väldigt bra. Med Quick fungerar den inte alls då han helt enkelt prioriterar pinnarna framför godiset. Jag tycker det är bra med en metod där det är lätt att backa om något går fel så Anne tyckte att jag skulle prova "burkmetoden". Quick trodde först att det gick ut på att massakera burken men ganska snabbt insåg han att det var nosen som skulle ner. Vi får se hur det går, det blir i allafall spännande att prova något nytt. 

I går var det dags för en efterlängtad springerträff i den nya inomhushallen i Väsby. Fyra timmars lydnadsträning med fyra andra duktiga springerekipage som alla är uppe i eliten (vilket är ganska häftigt då springern inte är den vanligaste lydnadshunden). Egentligen skulle Quick fått vara hemma men då vi skulle jobba med en hund i taget kunde jag helt enkelt inte hålla mig från att ta med honom. Inte så ofta man får chansen att träna ensam i en inomhushall med massor av "statister" som hjälp och störning. Quick fick träna på att bli inkallad på plan, gå fot med störning samt att apportera mot publik och lillprinsen skötte sig finfint. Smilla fick träna på gruppmomenten som varit lite struliga senaste tiden då hon börjat ljuda igen. Nu blev det bara ett litet pip och sedan låg hon fint med hakan i backen. Annars var hon lite virrig, hittade inte rutan och missade vittringen vilket nästan aldrig händer.  Men jag har insett att vittringen är ett sådant moment som hon måste träna typ varje dag och nu har vi inte gjort den på länge.  Efter träningen blev det fika och en härlig promenad där Quick for runt som tuppen i hönsgården bland alla snygga springertjejer.  I kväll är det ridhusträning igen och då har jag en bra rutanplan för Smilla. Sedan blir det ett par välbehövliga vilodagar.....

Sittande i grupp med bästa brudarna!

Jag älskar verkligen att spåra och skulle lätt kunna ägna mig åt denna aktivitet dagligen om inte livet bestod av en massa andra "måsten". Lydnad i all ära men hur man än vänder och vrider på det så handlar lydnaden mest om att lära hunden att göra en massa konster som man ska visa upp. När man spårar, tränar sök eller uppletande känns det mer på "riktigt". Det man lär hunden skulle kunna användas i en verklig situation och att man med sin hund skulle kunna hitta en försvunnen människa, ett skadat vilt eller en försvunnen bilnyckel är en rätt häftig känsla. Det sistnämda fixade Smilla i skarpt läge för några veckor sedan då jag sumpat vår enda bilnyckel på skogspromenaden   .  Förra veckan var jag på en inspirerande spårföreläsning med duktiga Tobias Gustavsson och Jens Karlsson. Det roliga är att de bygger mycket av sina teorier på vetenskaplig forskning vilket annars inte är helt självklart i hundvärlden. Man inser verkligen hur lite av hundens kapacitet man egentligen använder i ett vanligt bruksspår och hur mycket man skulle kunna utveckla denna. I dag bestämde jag mig för att utmana hundarna lite och ge dem varsitt spår precis på gränsen till vad jag trodde de skulle klara. Smilla fick ett spår som började i skogen, korsade en asfaltsväg och sedan fortsatte efter trottoaren ca 50 m för att sedan fortsätta ut på stallplanen utanför ridskolan där jag lagt slutet. Totalt fick hon 3 föremål varav 2 skogspinnar vilket vi inte tränat så mycket. Spåret fick ligga i ca 2 h. Den största svårigheten var helt klart skogspinnarna som hon tvekade lite innan hon tog, spåret i sig gick klockrent! Så nu blir det bara skogspinnar ett tag framöver   . Quick fick ett kortare spår ca 150 m som också det fick ligga i ca 2h. Det började i skogen innehöll en vinkel, korsade en asfaltsväg och fortsatte ut på en grusplan där jag lagt slutet. Även han fick tre föremål varav 2 skogspinnar vilket inte är något problem alls för killen, han älskar sina pinnar... Vi fick en rejäl störning då vi blev tvugna att vänta på en grupp hästar som gick på asfaltsvägen innan vi kunde fortsätta spåret. Han plockade upp det fint och hade inga problem att ta sig till slutet.  Båda hundarna håller väldigt högt tempo i spåret även om Quick är absolut värst (men så är han ju inte så gammal). Jag har funderat mycket på tempot och om man borde få ner det. På föreläsningen sa Torbjörn att man inte skulle bry sig så mycket om det och menade att "de hundar som drar mest är de som kommer längst och är minst känsliga för korsande spår!"  Köper det resonemanget så har jag ett mindre problem att fundera över och så länge mina monster spårar så fint som de gör får de nog dra så mycket de vill i spåret  

I dag var jag och Smilla i Bro-Håbo och tävlade lydnadsklass 3. Känslan var inte alls på topp, hon har varit rätt pipig och okoncentrerad senaste träningspassen. Dessutom har rutan och ställandet börjat strula ordentligt. Vädret och underlaget var det i alla fall inget fel på, sjukt lyxigt att få tävla på grus. Som jag anat blev det lite ljud under platsliggningen vilket resulterade i en 8:a. I fria följet var hon också rätt okoncentrerad och ljudade en del. Ställandet var inte bra alls men vi fick i alla fall poäng på det. Dagens high five var helt klart rutan som jag varit säker på att 0:a. Den gjorde hon riktigt fint förutom att jag fick göra ett dk på läggandet. Även metallen och vittringen var moment som faktiskt gick riktigt bra. Sedan klantade jag till det rejält på hoppapporteringen där jag kastade apporten supersnett med följd att hon för första gången inte tog hindret på tillbaka vägen. På fjärren glömde jag sedan helt bort mig och då hon missuppfattade kommandot och satte sig istället för att lägga sig började jag strula och kommendera om vilket resulterade i dagens andra onödiga 0:a. I dag var jag en rätt usel förare med andra ord men Smilla jobbade i alla fall på och charmade åter igen till sig ett fint helhetsintryck.  

Nu blir det tävlingsfritt hela november och Quick ska få lite mer tid. Allt tävlande med Smilla har i och för sig varit jättenyttigt då han fått vara med och träna i riktig tävlingsmiljö. Han är riktigt duktig lilla monstret .  Nästa vecka drar ridhusträningarna i gång på torsdagar och söndagar, ska bli så skönt att komma bort från blöta och geggiga planer!

Just nu är Smilla inne på slutet av sin låånga skendräktighet som blir värre för varje löp. I början visar den sig genom att hon blir seg och trött och mot slutet poppar mindre trevliga beteenden upp såsom exempelvis en del vaktbeteenden. Kommer nog inte skaffa tik igen , fast vi får väll se hur jag resonerar när Quick blivit större...   Under denna period har vi valt att lägga lydnadsträningen lite på is eftersom hon är så väldigt ojämn i humöret. Vi har i stället passat på att testa en del nya saker och för två veckor sedan startade vi vår första rallytävling. Resultatet blev 94/100 och det var så kul så det kanske blir fler tävlingar så småningom!  Nu i helgen tävlade vi agility. I agilityklassen hade jag tyvärr fel skor med föld att jag halkade efter andra hindret och sedan var jag så klart borta resten av banan då jag inte vågade springa på. Till hoppklassen fick jag låna ett par fotbollsskor och oj vilken skillnad det var! Jag hade bestämt mig för att lita på hunden denna gång och ta de snabbare men lite svårare vägarna vid hopphindrena. Vi teamade klockrent och svårigheterna gick som en dans.    Tyvärr hoppade hon genom ramen på däcket samt fick ett tokryck före slalomen och skulle börja kampa med min tröjärm vilket både kostade tid och resulterade i en del fel. Men känslomässigt kunde vi lika gärna vunnit, så glad kände jag mig efteråt! Sjukt kul sport...

I går var det så dags att åka till Stäket för vårt första öppna viltspår. Skillnaden mot anlaget är att spåret legat 24 timmar,  det är en upptagsruta, det ingår sk återgångar samt ett skottprov under spåret. Det var ett jättetrist spår då det gick på en stig hela vägen. Jag märkte att Smilla tyckte det var lite svårt, det lär ju ha gått x antal människor på stigen under det senaste dygnet då markerna ligger rätt nära tätbebyggt område. Dessutom tycker hon att spåret är roligare dessto bökigare terrängen är. Domaren tyckte i allafall att hon jobbade jättefint och vi fick ett 1:a pris. Ska bli spännande att se kritiken när den kommer!

Älskade galenpanna!