Nästa helg fyller Smilla 4 år. I bland drabbas jag av lite åldersnojja, efter så många år borde vi väll ha kommit en lite längre bit i vår träning eller??? När jag sedan tar mitt förnuft till fånga inser jag att vi faktiskt bara tränat lydnad och bruks seriöst i ca 1 1/2 år.

Vad har vi då gjort de första åren i Smillas liv? Första året gick vi lite kurser på brukshundsklubben men kände väll aldrig riktigt att det träningstänket passade oss. När Smilla precis fyllt 1 år var jag på en informationsträff om en kommande räddningshundsutbildning. Det var massor med folk på träffen och alla som ville fick erbjudande att vara med på ett antal förträffar under våren. Utifrån dessa förträffar skulle sedan instruktörerna besluta vilka som skulle få chansen att göra ett inträdesprov till hösten. Vi hade väll egentligen inga större förhoppningar att bli "utvalda" utan hängde med för att jag såg det som en bra miljöträning. Varje träff plockades några hundar bort av olika anledningar och plötstligt var vi ett av de 12 ekipage som skulle få göra inträdesprovet. Inträdesprovet gick galant och sedan började den "riktiga" räddningsutbildningen.  Trots att de förvarnat att utbildningen skulle vara tidskrävande hade jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat ana hur mycket tid det skulle ta. Tror vi hade en helgs ledigt på ett helt år (har inte vågat räkna på hur många vardagkvällar som gick åt till träning).  Mycket tid gick också åt att träna andras hundar och ofta kan jag fundera på hur långt vi skulle ha kommit i lydnaden/brukset om jag lagt all denna tid på min egen hund... Vi klarade delprov 1 som gick i februari 2010 men sedan i oktober tog det stopp på delprov 2. Vårt fall blev IPO- söket där hunden ska jobba långt ut från föraren.  Hade jag själv haft mer erfarenhet av sökträning kunde jag kanske ha fått till det men nu gick det inte, Smilla förstod inte alls varför hon skulle vara så långt borta från mig. Surt sa räven...  Totalt klarade 4 hundar provet och bara 2 av dem blev till slut färdiga räddningshundar så med lite perspektiv är jag ändå stolt över vår prestation.

Ångrar jag då denna tid? Svaret är nog trots allt nej, även om det väll var så där att behöva ligga inklämd i ett rör halva dagen i -10 grader ... Jag är nog galen nog att säga att jag skulle kunna tänka mig att göra om det. Jag tror inte att jag och Smilla hade varit samma team utan dessa erfarenheter och i dag hänger vi ibland på och kör lite räddningssök bara för att det är så himla kul. Smilla är väldigt duktig inomhus där hon inte behöver gå så långt i från mig. Hittade i alla fall lite kort och  en film från räddningstiden som får påminna mig om att vi faktiskt inte bara legat och latat oss de senaste 4 åren!

Har drabbats av den livsfarliga sjukdomen valpsjuka. I dag var jag och Smilla på besök hos Gunilla och Olle i Enköping för att ta ett gruppfoto på de hundar som bidragit till att Tikk-A-Ring's blev årets uppfödare. Pila, min favorittjej (förutom Smilla såklart) hade fått valpar som nu var 6 veckor gamla. Så galet söta och speciellt en liten svartvit tjej fick mitt hjärta att längta efter en liten junior... Smilla var väldigt lugn och samlad med tanke på alla glada springers som var där och fotograferingen gick bra. På hemvägen stannade jag på Bro-Håbo BK för lite lydnadsträning. Målet med passet var att träna uthållighet, dvs att Smilla ska klara av en lång kedja innan belöningen kommer. Jag hade bestämt mig för att bryta direkt om hon tappade koncentrationen och själv låtsas "äta upp belöningen" så som Anne visat (efter några års hundträning lär man kunna söka till dramaten). Eftersom vårt problem är nya planer valde jag att värma upp utanför planen och sedan gå in och påbörja kedjan. I dag fanns det dock ingen anledning att bryta kedjan och vi körde igenom 1 1/2 lydnadsklass 2 program innan hon fick sin belöning. Tror aldrig att vi genomfört ett sånt fint program förut, Smilla gjorde alla moment med sån attityd och precision att jag nästan blev tårögd (vilken total hundnörd man är...) Det enda som inte är klockrent just nu är apporteringen där hon har bra fart ut och in men kan få ett mycket noggrannare gripande. Så vi avslutade passet med att köra den övning som Anne visat. Övningen går till så att jag kastar ut apporten ett par meter och sedan tävlar jag och Smilla om vem som tar den först. Galet rolig övning tyckte vi båda och de sista repitionerna var jag chanslös, Smilla var snabb som en vessla! Ska bli spännande att se om det ger något resultat i den "riktiga" apporteringen.

I går bar det av till Haninge för att träffa Anne och få lite nya träningstips. Träningen är verkligen värd vartenda öre och vi hann med galet mycket under den timmen vi var där ! Vi började med att Anne tittade på vårt fria följ. Hon tyckte Smilla hade jättefin position och kontakt, det vi behöver träna är koncentrationen när hon är på nya platser. Fick ett bra förslag av Anne hur jag ska jobba med det och även lite tips på hur vi kan slipa på stegförflyttningarna. Sedan tittade vi på läggande under gång. Momentet finns ju inte med i 3:an men i lägre och sedan i eliten. Jag är inte helt nöjd med det läggande vi har idag (hon tar gärna ett litet "skutt" innan hon lägger sig) och även om det kan ge ett relativt högt betyg i brukset vill jag ha ett som håller för eliten. Naturligtvis gjorde hon det första läggandet helt suveränt (varför är det alltid så när man vill visa sina problem?) så för visa vad jag behövde hjälp med fick vi lägga in det i en kedja. Anne lånade sedan Smilla och visade vilka lägganden som hon tyckte jag skulle plocka ut och belöna. Sedan visade hon också några övningar för att få till snabbare och snyggare gripanden i apporteringen.  Roligt och nyttigt att se Smilla jobba med någon annan! Vi fick också hjälp med gruppmomenten och avslutade passet med en platsliggning tillsammans med Annes gamla hund. Känner mig galet taggad för att träna massor med lydnad nu, synd bara att man inte är föräldraledig längre....

... när man kan träna vid pulkabacken! Kombinerade dagens besök i pulkabacken med lite lydnadsträning. Minst sagt bra störning, i fotgåendet blev störningen lite mycket då tre hundar plötstligt började tokleka på ängen framför oss (hundarna syns inte på filmen). Tyckte ändå att Smillisen var duktig som snabbt släppte de andra hundarna och koncentrerade sig på mig i stället!

Även en kort platsliggning fick vi till!

På eftermiddagen blev det en långpromis med Jennie och hennes springerkillar. Gissa om jag har en trött hund nu!
   
  

Äntligen har snön kommit och förutom härliga skidturer betyder det att jag har en helt galen hund som far runt som ett yrväder och har 0 koll på läget. Efter söndagens träningspass visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag och Helene var på Stockholmsavdelningen och tränade och Helene kallade in oss på plan och skulle sedan kommendera oss i fritt följ. När jag säger fot drar Smilla i full fart till rutan???? "Hon ser ju i alla fall rutan" var Helenes kommentar. Tur att man har träningskamrater som hjälper en fokusera på de positiva bitarna.   Resten av passet fortsatte i samma spår och visst är det trevligt med en hund med initiativförmåga men någon måtta får det väll vara. Funderade seriöst på att anmäla oss till en kurs i allmänlydnad. Avslutade med ett uppletande där hon gick ut fint på 50 m (vilket vi haft problem med) och hämtade in föremålen. Efter träningen åkte till Springer Östras årsmöte där Smilla blev tilldelad priset som årets lydnadsspringer!  Senare under veckan fick vi även beskedet från Springerklubben att Smilla blivit 2:a bruksspringer och 4:e lydnadsspringer totalt under 2011. Ännu roligare var att hennes mamma Diza blivit 2:a bästa springer totalt och Tikk-A-Ring's kennel årets uppfödare. ESS är ju en stor ras i Sverige och Tikk-A-Ring's en liten  kennel så att bli årets uppfödare är grymt bra prestation!

Vi har också hunnit med ett ridhuspass under veckan där jag bestämt mig för att bara träna passivitet och några koncentrations och stadgaövningar  eftersom det är det vi behöver just nu. Speciellt i ridhus har Smilla börjat att varva upp vilket har lett till att vi fått in lite oönskade ljud i träningen.  När jag kom dit visade det sig att vi bara var några få och jag blev sjukt sugen på att träna en massa andra roligare saker. Höll mig ändå till planen och satt större delen av tiden på min ryggsäck med Smilla liggande brevid. Väldigt stolt över mig själv!

Det moment som vi nöter mycket på nu är fjärren som vi efter rådet från Anne nu tränar med mig stående bakom. Detta har lett till att hon inte ljudar alls och är mycket mer koncentrerad.  Filmade ställ-däck och ställ-sitt. Det senaste har varit lite lurigt men det börjar arta sig! Det är så bra att filma då man inser vad man gör för tokigheter. Jag har exempelvis alldeles för bråttom mellan skifterna....