Nu är det bara två dagar kvar till vårt  efterlängtade lägrespår. Försökte ju komma med hela hösten men blev bortlottad varje gång. Har hunnit bli bortlottad två gånger i år också men nu har vi äntligen kommit med! Lite nervöst bara att SMHI lovat regn och snö. ..  Just nu känns formen på topp. Vi har inte spårat på en vecka eftersom Smilla brukar bli lite extra taggad att ta apporterna då hon inte spårat på ett tag. Vår sista spårträning var också ett riktigt kalaspass där Eva lagt ett riktigt klurigt spår med massor av vinklar som Smilla tog klockrent. I måndags var vi och träffade Birgitta och Lizzie samt Gun-Britt och Steffi i inomhushallen i Knivsta för lite springerträning. Hatten av för fina Lizzie som förra året var den första springern någonsin att tävla lydnads-SM .    Så roligt och inspirerande att se lilla damen arbeta med sin duktiga matte.  Smilla var rätt ofokuserad och tyckte det var lite konstigt att krypa på det nya underlaget. Det blev i alla fall ett bra pass och en riktigt trevlig träff som vi bestämde oss för att göra om snart.

Igår var vi ute hos Anne och jag bestämde migför att låta henne kommendera oss i lägrelydnaden. Kände mig rätt nervös för att köra inför Anne, tänk om allt skulle gå åt skogen nu så här nära tävlingsdagen.  Men Smilla hade nog blivit lite inspirerad av Lizzie hon också för hon gick helt super! Enligt Annes petiga lydnadsögon låg alla moment på minst 9, även framförgåendet och krypet. Så just nu känns det som om vi inte kunnat vara i bättre form, men charmen med brukset är ju att allt kan hända, på gott och ont....