I går hände det som inte får hända. Vid 20-tiden släpper vi ut hundarna på baksidan och plötsligt hör jag hur det börjar toksmälla. Jag öppnar dörren och ser hundarna som står vid staketet som gränsar till grannens tomt (antagligen nyfikna på vem som var ute i mörkret). På gräsmattan bara några meter därifrån snurrar en raket, någon form av markvariant. Blev helt panikslagen då jag insåg att hundarna faktiskt kunde bli träffade av raketen. Sen smäller den av samtidigt som jag ropar på hundarna. Eftersom det var mörkt såg jag inte deras reaktion men jag fick ropa flera gånger innan de kom in. Efteråt var jag nog mer förbannad än jag varit i hela mitt liv. Hur kan man vara sån idiot? Tror inte ens att det är lagligt att skjuta här på nyår då vi bor i ett väldigt tätbebyggt villaområde . Har i allafall aldrig varit med om att någon av grannarna haft raketer. Tommy fick gå över då jag var alldelles för arg och det visade sig att det var grannens tonårsson som var ensam hemma. I morse ville ingen av hundarna gå ut på baksidan och Quick kissade på verandan, något som aldrig hänt förut. I dag är jag inte förbannad längre utan bara ledsen. I går var jag helt inne på att göra en polisanmälan men i dag har jag tänkt om, vad hjälper det liksom? I stället ska jag gå över till grannarna som jag egentligen tycker om och berätta vilka konsekvenser det här kan få för oss. Även om tack och lov ingen hund blev skadad eller stack kan detta innebära att hundarna blivit rädda för resten av livet. De vet hur mycket vi tränar med hundarna och vilket stort intresse det är för oss. Tack vare det som hände i går kanske brukskarriären är körd. Jag tänker be dem berätta för släkt och vänner om det som har hänt, tycker det är det minsta de kan göra.  För ju fler som blir medvetna om vad deras skjutande kan ställa till med, ju fler kanske låter bli. Dom flesta som smäller raketer är trots allt vettiga trevliga människor.