I helgen har vi varit och tränat rapport i Enköping tillsammans med ett riktigt härlig gäng. För er som inte riktigt vet hur rapport fungerar kan jag tala om att det är något helt annat än den "långa budföringen" jag tidigare trodde att det handlade om. I lägre klass går förarna i väg med hundarna från station A till station B, en sträcka på  1100 m. Sedan ska hundarna skickas tillbaka till  A-stationen men innan dess kan det gått upp till en timme då de legat och väntat på sin tur. Dom ska alltså komma i håg uppgiften efter väntetiden. När hundarna sedan är tillbaka på station A packar förarna på B-stationen ihop och går sedan ytterligare 400 m. Hunden skickas från A-stationen och när de sedan  efter 1 kilometer når den gamla B-stationen ska de alltså ta sig igenom den och lyckas spåra sig vidare de sista 400 metrarna. Rapport är helt klart inte någon enkel sport men väldigt, väldigt rolig.   

Lördagens upplägg var så att vi nybörjare körde våra hundar och de andra körde sina unghundar. Vi körde en ganska kort sträcka, kanske 150 m och sedan ett par förlängningar så sista sträckan blev ca 300 m. Eftersom det var många hundar blev det långa liggtider vilket är nytt för oss. Quick skötte dock stationsarbetet galant. Jag har ju varit orolig för att hundarna måste vara helt tysta men dom andra skrattade och menade att hans små knappt hörbara pip (som dessutom bara kom ett par gånger) inte räknas som ljud i rapportvärlden. Efter de här dagarna förstår jag precis vad de menar och är VÄLDIGT nöjd med min tysta hund.   Efter rapporten var det dags för lydnadsträning. Vi hjäptes åt att kommendera varandra tävlingsmässigt men jag kännde att det varit en lång dag för Quick och valde därför att bara köra en kort kjedja med fot-inkallning och hopp. Efter att ha checkat in i Majas urmysiga hus var vi sedan hembjudna på middag hos några i gänget. Två aussievalpar och en schäfervalp stod för underhållningen och det blev en supertrevlig kväll.

På söndagen var planen att vi nybörjare skulle köra några korta skick medans de andra körde hela tävlingsbanan med sina mer rutinerade hundar. Efter att sett Quick springa tyckte de andra att jag skulle prova att köra honom på de längre sträckorna. Jag var rätt skeptisk men lät mig tillslut övertygas. I sällskap av 2012 års rapporthund och andra välmeriterade ekipage känndes det som att vi hade väldigt bra föruttsättningar att få hjälp att lösa problem om det skulle uppstå sådanna. Grundsträckan var på 500 m (jag stod på A-stationen så mig lurade dom i att den var 400) och Quick sprang hur fint som helst trots att vi aldrig kört så långt förr. När jag sedan skulle skicka tillbaka honom känndes han inte alls som vanligt på framföringen. När jag släppte honom sprang han ut och kissade. Stackarn hade druckit som en galning och jag hade missat att rasta honom mellan skicken. Jag kallade in honom och vi lät en annan hund gå emellan. När vi sedan skulle gå fram igen känndes han som vanligt. För säkerhet skull lät vi ändå Tommy komma och visa sig. När jag sedan släppte honom var han toktaggad. Vad jag inte visste var att de hade gått ut en förlängning på 400 m. Sträckan var alltså totalt 900 m och han fixade det!  Duktigaste svartvita.   Sista skicket fick Tommy gå fram till B-stationen och skicka de sista 500 m tillbaka vilket gick galant. En väldigt tuff helg för Quick men om man får tro dom bättre vetande har svårigheterna stärkt honom som rapporthund. Jag är i allafall helt såld och hoppas på många turer till Enköping under våren!

Varför ligga på filt när man kan ligga på marken?

Bästaste