Har  pratat med grannarna vilket gick jättebra. Dom är fina människor och sonen förstod hur korkat det varit att skjuta raketerna. Han hade varit ensam hemma med flickvännen och dom ville göra det lite festligt. Deras hund hade varit ute på tomten när han sköt och under vårt samtal insåg han att den faktiskt också kunde blivit både rädd och träffad av raketerna.  Nu glömmer vi detta och hoppas att ingen hund fått bestående rädslor av det som hänt. 

I dag fick Quick en riktig spårutmaning. Hade inte planerat att göra ett svårt spår men väderförhållandena och mitt lokalsinne gjorde att det ändå blev så. Spåret var 1,1 km och gick genom skog, över äng, genom vatten (halva ängen var det vatten upp till fotknölarna), över branta och kala berg, på stig och över snö. En salig blandning av terräng med andra ord. Dessutom blåste det som sjutton. I spåret hade jag lagt 7 föremål, skogspinnar, träapporter, en vante och en godisburk. Han gick som tåget (X2000 men ändå) och plockade alla föremålen fint. Särskilt nöjd är jag med slutapporten som låg på en äng där han på raksträckan innan hade vinden rakt i nosen. Inte en enda gång lyfte han näsan utan spårade fint hela vägen fram till slutet!. Eftersom vi har en rätt lång belöningsritual vid föremålen (han får göra ett godissök innan vi går vidare) hade jag i dag bestämt mig för att kolla tiden. 19 minuter tog spåret så det kanske fungerar med  sån belöning även på tävling. Tanken är dock att jag ska banta ner sökdelen lite så att jag så småningom bara behöver lägga ut godbitarna på marken framför honom. Påsläppen har i allafall blivit 110 % lugnare sedan vi började med detta belöningssystem.   Det är dagar som denna som gör att jag älskar brukset. Trots snöblandat regn och snålblåst står man där vid slutapporten och känner sig som världens lyckligaste människa. Lite nördvarning kanske men det bjuder jag på!