Njuter av den sista veckan innan det är dags att återgå till vardagslivet. Förra veckan var vi uppe i Åre där vi bland annat tog en två-dagarstur uppe på fjället. Vi slog läger uppe på högfjäll där vi var helt själva förutom en renflock som Quick mer än gärna skulle velat leka med. Vi kom fram ganska tidigt så jag passade på att lägga spår åt hundarna. Eftersom doftbilden där uppe troligtvis skiljer sig rätt mycket från den hemma var det spännande att se hur de skulle fixa det.  Det gick faktiskt super för båda och när Quick fick renmöte i spåret brydde han sig inte alls trots att han varit väldigt sugen på att jaga dessa tidigare under dagen!

Vattenpaus i en av alla bäckar

Vår tältplats

Även tvåbeningarna njöt av tystnaden och lugnet på fjället 

Det blåste på toppen!

Åter i byn fick Quick det riktigt jobbigt då det visade sig att Tommys syrras hund höglöpte. Jisses vad kär han var    Tycker ändå han var ganska duktig även om en hel del hjärnfunktioner var avslagna. Det gick inte att stänga in honom då han skulle skrapat sönder dörrarna men däremot funkade det att säga åt honom att vara i ett annat rum och ha dörren öppen (givetvis med 100% uppsikt) Då la han sig och pep lite på tröskeln men klev inte över den "osynliga" gränsen som vi dragit hur nära tiken än kom. Vi avslutade vistelsen med att springa fjällmaran. Som tur var blev det inga platser till helmaran så det blev "bara" 2.1 mil upp till Ottfjällets topp och ner igen. Gick rätt bra trots att jag knappt tränat alls i sommar pga en bristning i vaden. Tror jag kan tacka alla hundpromenader för det, helt klart  en underskattad träningsform.

Nu är vi tillbaka hemma igen och när jag tittar i träningsdagboken inser jag att vi faktiskt spårat rätt mycket i sommar.  För att se hur långt ifrån en appellstart vi är fick Malin därför i går lägga ett tävlingsmässigt spår åt oss. Det var väldigt varmt, torrt och blåste en del. Massor med bra bortförklaringar om det skulle gå åt h-vete med andra ord  Men det gick faktiskt över förväntan. Han är lite för het i starten men spårade första sträckan fint och plockade pinnen klockrent. På andra sträckan var det motvind och då lyfte han nosen ett par gånger men då jag stannade tänkte han till och nosen åkte ner i backen igen. Den pinnen missade han dock av nån anledning. Sista sträckan gick också bra och slutpinnen tog han fint. I morse fick han ett skogsspår med fyra pinnar och det fixade han super spårade jättenoggrannt! Så sjukt kul det är när man ser att träningen börjar ge resultat!  I dag har vi också varit i väg och röntgat så nu väntar vi nervöst på beskedet...

I helgen har vi tävlat agility på klubben här i DalaFloda. Ett himla roligt arrangemang, lite som en festival för hundnördar. Vanligtvis brukar vi få besök av aussieligan men tyvärr skulle de inte upp i år. I stället fick vi sällskap av Jennie m flock så stugan blev full med hundar i alla fall.    Vi tränar för lite agility för att ha som mål att plocka pinnar. Däremot har jag valt att träna vissa delar och ha som mål var att sätta dom på tävling vilket faktiskt gick över förväntan! Lördagens hopplopp var vårt bästa någonsin även om vi tyvärr diskade oss på näst sista hindret. Utifrån helgens lopp har vi nu satt upp nya träningsmål till kommande tävlingar:

1. Klara tighta framförbyten
2. Få mer självständig slalom
3. Bli säkrare på balanshindren

Vem vet om ett par år kanske vi blir livsfarliga....

Det som var väldigt roligt var att både Smilla och Quick skötte sig fint på tävlingsplatsen. Quick har ju varit med sen han var liten men Smilla har haft väldigt svårt att bli lämnad i tältet och kunna ta det lugnt mellan klasserna. Brorsan verkar ha haft bra inflytande för nu gick det faktiskt riktigt bra. På lördagkvällen var däremot Quick apjobbig och hade 0 förståelse för att de andra haft en hård tävlingsdag, han ville bara röja med Jennies grabbar som var måttligt roade.   

Quick har i princip vilat sen tävlingen (Lite agilitymoves har han fått testa) så i dag efter att de sista husvagnarna farit passade jag på att lägga ett spår till honom på ängen som varit husvagnsparkering. Trots alla dofter som måste funnits efter helgens tävlingar spårade han riktigt fint. Känns som sista pusselbiten som behövs innan vi är klara för appellen är att han måste bli säkrare i motvind . Det går bra så länge det inte finns något föremål men ligger det något vill han väldigt gärna ta vind på det. Men jag har gjort en träningsplan för hur vi ska lösa  problemet så kanske,kanske blir det en start i höst. Vi behöver också få till lite spår med nya spårläggare. Lydnadsdelen är däremot så gott som klar och behöver bara finputsas lite.  Lite bilder som Jennie tog från helgens tävling:

Laddade för start

Lite galet A-hinder....

Hinder nr 3 och än så länge full koll, synd att det var en sådär 14 stycken till....

Tältgänget, farbror Felix valde att gömma sig i buren...

I dag åkte jag, Quick och min 2-åriga son Alvin in till stan. Ingen av dem hade åkt tåg eller tunnelbana tidigare och båda tyckte det var jättespännande. Väl framme tog vi en promenad på söder och mötte sedan upp en kompis för lunch på medborgarplatsen. Med sina olikfärgade ögon och snälla uppsyn gjorde sig Quick väldigt populär och var också  överlycklig över uppmärksamheten. Till skillnad mot Smilla gillar han verkligen om folk får hälsa på honom. På resturanten skötte han sig exemplariskt, la sig lungt och vilade medans vi åt. Då slog det mig hur otroligt mycket han utvecklats under det här året. Jag har ju fått lägga oceaner av tid på passivitetstträning och nu har vi så gott som nått målet.   Vi har tränat jättemycket på att han ska lägga sig ner när inget händer. Så gott som varje promenad har jag stannat eller satt mig ner och väntat tills han lagt sig och blivit lugn (i början gick det inte att stanna och prata med folk utan att han gjorde mig  galen ).  Resultatet av träningen visade sig faktiskt även på MH:et där han faktiskt la sig när under momentet aktivitet.  

Stadsturen fick mig också att inse hur otroligt tacksam jag är över att han är så cool och orädd. Plötsliga ljud, konstiga saker, hundar och märkliga människor finns liksom överallt. Vardagen hade blivit så mycket jobbigare med en osäker hund. Fast för mig räcker en dag i stan gott och väl. Nu drar vi upp till lugnet i Dalarna och sedan blir det en vecka i fjällen!!

Vilken galen dag det har varit. Hade anmält Smilla och Quick till tävlingar i Valbo. Tanken var att jag skulle varit ett par dar i Malins stuga i Gävle och avsluta vistelsen med en tävling. Tyvärr var Malin tvungen att stanna hemma vilket betydde att vi plötsligt hade två timmars resväg till tävlingen. Quick hade jag bestämt att stryka redan förra veckan då han inte alls varit sig själv senaste tiden. Dessutom är inte platsen klar. I torsdags gjorde han en sån kanonträning att jag ångrade mig och tänkte vi kunde köra det som ren träning. I platsliggningen kom jag på att jag faktiskt kunde " vardagsplatsa" honom med läggdig kommandot. Ingen risk att han skulle resa sig men däremot kanske byta ställning och inte ligga så som jag vill. Vi startade kl 8 hemifrån och Smillas klass började kl 11. Förra gången vi tävlade fick hon besök av en flathane i sittandet och denne gick även upp i platsen. Idag fick vi betala " priset" för den störningen då hon var jätteorolig efter att en hund rest sig under sättandet ( trots att hunden sprang direkt till ägaren) La sig i sittandet och pep sig genom platsliggningen :( Däremot bjöd hon på sitt livs fortgående och även en del andra guldkorn som vi tar med oss. Blev tyvärr en del 0:or men trots vårt sämsta resultat någonsin har känslan nog aldrig varit så bra. Med Quick blev det lite tvärtom, momenten satt men känslan var sådär. Mycket berodde på att han var väldigt trött efter 6 timmars väntan. Dessutom var det riktigt äckligt varmt. Under platsen reste sig två hundar men han låg kvar så fint :) Under programmet kämpade han på men var inte alls lika på som vanligt. På ställandet var han nära att sitta kvar när vi skulle börja. Vi lyckades i allafall skrapa i hop 182 poäng vilket räckte till klassvinst. Det som känns väldigt kul är att trots de taskiga förutsättningar jag gett honom fixade debuten fint och lyckades prestera hela vägen. Bästa svartvita, matte lovar att aldrig mer starta två hundar samma dag. Nu säger vi tack och hej till Lydnadsklass 1 och blickar framåt mot en bruksig höst!

Då kan man:

Bygga vattenbanor

Leta efter skatter på botten

Kanske hitta något...

Lata sig på stranden 

Simma med matte

Eller ensam...

Busa och bråka

Gå långa skogspromenader

Klättra i sandtag

Få vara "King of the world" 

Åh vad vi hoppas att sommaren aldrig ska ta slut!!!!!!   

I dag var vi och gjorde MH tillsammans med tre av Quicks brorsor. Hans fjärde brorsa har redan gjort MH och syrran löper för tillfället. Planen var att filma alla hundarna och Leena och Peder som har Quicks pappa samt brorsa Xiko hade köpt en helt ny videokamera. Tyvärr visade det sig att den inte fungerade vilket gjorde att Hive som gick först inte blev filmad. De andra hundarna filmades med min kamera men för att batteriet skulle räcka filmade vi inte allt. Alla hundarna gjorde fint i från sig. En 2:a på skottet och resten 1:or (Scream som gjorde tidigare hade också 1:a) Väldigt skönt eftersom skottstatistiken är sådär inom rasen. Quick gick som förväntat förutom att han först inte ville ta leksaken vilket var lite anmärkningsvärt eftersom han verkligen gillar leksaker. Det visade sig dock att fler hundar var tvugna att kolla av saken först, det var ju inte direkt en vanlig kamptrasa..... Det roligaste var att han fixade avståndsleken så fint. När figgen blev passiv trodde jag han skulle springa till mig men i stället la han sig vid henne och gav tom ett skall för att få i gång henne igen.  Kul att se fler hundar från samma kull, fanns en hel del "röda trådar" . "Storkillarna" i kullen Xiko och Quick visade sig inte bara ha storleken,svansen och ögonfärgerna  gemensamt, de beteede sig också väldigt lika. Lustigt eftersom det var Xiko jag var inställd på från början. Fast det blev ju väldigt lyckat med tvillingbrorsan också.... 

Så här såg Quicks protokoll ut:

Kontakt (hälsning) 4

Kontakt (samarbete) 4

Kontakt (hantering) 5

Lek 1 (leklust) 5

Lek 1 (gripande) 4

Lek 1 (dragkamp) 3

Förföljande 4 (båda gångerna)

Gripande 2 (båda gångerna)

Aktivitet 2

Avståndslek (intresse) 4

Avståndslek (hot/agg) 1

Avståndslek (nyfikenhet) 5

Avståndslek (leklust) 5

Avståndslek (samarbete) 5

Överaskning (rädsla) 3

Överaskning (hot/agg) 3

Överaskning (nyfikenhet) 3

Överaskning (kvarstående rädsla) 1

Överaskning (kvarstående intresse) 1

Ljudkänslighet (rädsla) 3

Ljudkänslighet (nyfikenhet) 5

Ljudkänslighet (kvarstående rädsla) 1

Ljudkänslighet(kvarstående nyfikenhet) 2

Spöken (hot/agg) 2

Spöken (kontroll) 4

Spöken (rädsla) 1

Spöken (nyfikenhet) 5

Spöken(kontakt) 4

Lek 2 (leklust) 4

Lek 2 (gripande) 4

Skott 1

Om tekniken är med mig kan man se Quicks MH här:

Efter en vecka i Dalarna har vi nu mellanlandat hemma då jag ska i väg och göra MH i Västerås i morgon. Sommarlovet har börjat med massor av spårträning för hundarna. Smilla har fått riktigt kluriga spår och Quick har fått träna en hel del på vinklar som han haft lite svårt för. Att spåra med Smilla är en fantastisk känsla, hon är så himla duktig och klarar svårigheterna hur fint som helst. Förutom spårträningen har det fystränats en hel del och Smilla har fått hänga med ut på allt från tunga backpass till riktigt långa löprundor och är faktiskt i en grym form just nu.    Quick hänger med på de lite kortare rundorna eftersom han fortfarande är under uppbyggnadsfasen konditionsmässigt. Han har också simtränat en hel del. Från att ha varit en katastrof i vattnet är han nu en skicklig simmare och det roligaste är att det funkar fint att simma tillsammans med honom. Vi kör än så länge kortare pass ca 10-15 minuter men planen är att utöka tiden mer och mer.

I går var vi ute och spårade med Elisabeth och Maria. För Elisabeths 12-veckors tollare Lova och Marias 6-månaders aussie Boss var det premiär och dom unga vovarna skötte sig så fint.  Även "gammelvovarna" var duktiga. Quick fick en vinkelövning och ett "jaktspår" där sista delen av spåret var färskt och Elisabeth satt som belöning i slutet vilket han tyckte var jättekul! Spårade hela vägen fram också i stället för att vinda vilket jag gillar. Smilla fick ett högrepåsläpp och var först på väg att ta bakspår så där är något vi måste träna!

Sommarlovets roligaste spårupplevelse hitills hade vi iallafall i morse. Quick är lite för het i påsläppet och jag bestämde mig därför för att testa att värma upp med ett  hårt spår och ett godisspår före skogsspåret. Denna strategi funkade super! Skogsspåret var sedan det klurigaste han fått hitills. Vid ett ställe gick det efter vägkanten och när vi gick där passerade en hel familj med cyklar och en hund, en störning som han fixade galant. Spåret bjöd också på flera terrängskiften äng, väg, skog och berg och han klarade faktiskt alla dessa med bravur. Även vinklarna satt fint idag. Kanske blir en riktig spårhund av honom också så småningom   

Bjuder på en bild från midsommarhelgen då vi hade en familj med två hundrädda barn på besök. Quick visade en helt fantastisk sida av sig själv vilket nästan gjorde mig tårögd då kombinationen aussie-barn var den som oroade mig mest när jag bestämde mig för rasen   

Nu har vi tagit ett riktigt skojigt beslut. Jag och Smilla ska satsa på att ta oss till viltspårsSM 2014. Hon har bevisat att hon är en grym spårhund så det känns dumt att inte ta vara på hennes talang. Jag å andra sidan är ju totalt nybörjare på viltspår. Det sista spåret vi gick berättade domaren för mig varför hon spårade som hon gjorde vilket var supernyttigt. Det är ju annorlunda att läsa hunden i ett viltspår då den inte spårar likadant hela tiden utan ändrar sig beroende på blodupphåll, återgångar m.m Kvalet till 2014 års SM är i maj nästa år så jag har ju nästan ett år på mig att lära mig mer om viltspår. Det ska bli superroligt att ha ett sånt mål att jobba i mot och jag har börjat klura lite på hur träningsupplägget ska se ut. Tror inte vi kommer köra så mycket riktiga viltspår utan i stället lägga in lite större svårigheter i personspåret, återgångar, loopar, svåra underlag m.m I viltspåret är det ju jätteviktigt att dom går i spårkärnan och det går ju alldelles utmärkt att träna i vanliga spår. Hon kommer även få gå spår med längre liggtid (>24 h). Sen ska jag lusläsa regelverket för viltspår för nu köööör vi!!!!!!!!