I går debuterade jag och Quick i appellspår. Jag har haft en galen höst på jobbet och trots att jag numera är föräldraledig på måndagar har jag typ arbetade 45 timmar de övriga dagarna. De som tror att läraryrket är lökigt med massor av lov är varmt välkomna att byta jobb med mig en vecka.   På grund av detta har tyvärr hundträningen blivit lidande och den tid som funnits har vi framförallt lagt ner på spåret där jag blandannat laborerat lite med olika startrutiner. Quick har ju en himla bra motor men kan gasa på lite väl mycket särskilt på långa raka ängsspår.... I går fick jag ett fantastiskt kvitto på att träningen gett resultat! Han spårade sjukt fint, precis i spårkärnan hela tiden (man såg vart spåret gått då det var dagg i gräset) och båda domarna berömde honom för hans noggrannhet. Därför var det jättekonstigt att vi inte hittade någon apport på första sträckan . Han brukar ju aldrig missa dessa och de andra två högg han som en kobra. Tyvärr blir ju betyget inte högre än 8-8 med ett föremål borta men med kommentaren mycket fint spårarbete från båda domarna kände jag mig mer än nöjd.   Sedan var det dags för lydnaden som vi tyvärr inte hunnit kjedja så mycket som jag önskat även om han kan momenten bra (förutom framförgåendet som vi gjorde en quickfix på i förra veckan). Platsen blev en riktig besvikelse. Han låg inte alls bra och pep en del.   Budföringen var i allafall grym, lite slarvig ingång hos mig men betyg 9.5-10 kändes bra. I lydnadsprogrammet blev han rätt störd av joggingspåret bakom planen samt ett tåg som dundrade förbi. På hoppet som var sista moment satte han sig lite snett och även om jag tror han skulle hoppat tillbaka valde jag det säkra före det osäkra och la till ett rätt rejält dk med handen. Efteråt kände jag mig inte alls nöjd, vår sämsta lydnad någonsin. Men med lite distans kan jag dagen efter känna att det ändå är skönt att han har en sån hög "lägsta nivå", hade Smilla gjort samma program hade jag troligtvis varit supernöjd . Dessutom hade han fin attityd genom hela programmet och kändes inte särskilt trött efter spåret trots att det hunnit bli väldigt  varmt ute.  Poängen landade på 247,75 och det räckte till en 2:a plats.  

Efter tävlingen åkte vi upp till Tommys syster som bor i en by som heter Tensmyra och består av 10 hus samt 2 sommarstugor. Hur galet liten är inte världen då en av sommarstugorna är Malin, Vegas och Jammas... I dag fick vi sällskap av gänget då jag och Smilla tävlade agility i Älvkarleby. Vi körde först två lagklasser där Smilla skötte sig grymt bra trots ganska kluriga banor. Hoppbanan som jag hade väldigt låga förväntningar på att vi skulle ta oss runt klarade hon galant fram till sista hindret som hon tyvärr sprang förbi. Resultatet räckte i allafall till att laget (där vi idag bara var tre) hamnade på en 3:eplats! I den individuella hoppklassen gjorde vi också ett fint lopp men även där lyckades vi missa ett hinder på slutet och när vi skulle ta om det hoppade hon det baklänges =disk. Sista klassen var lite väl nära inpå och då orkade varken hon eller jag koncentrera oss tillräckligt för att göra en godkänd insats. 3 av 4 lopp var jag i allafall grymt nöjd med.   Extra kul att våra lagkompisar haft fina framgångar i helgen med sina A-hundar. Det laget vann båda klasserna i dag och Jennie och Felix plockade sin 3:e SM-pinne induviduellt igår. Leffe och Britney blev dessutom agilitychampions vilket är jättehäftigt, första springern i "modern tid" som fixar det! Stort grattis, nu får bordercolliesarna akta sig för nu är långöronen på G!!!!   

Tensmyra bjöd på härligt kvällsbad...

I dag har varit en fantastisk dag ! I förmiddags var jag och Smilla i Haninge och tävlade rallylydnad. Eftersom vi inte tränat rally, utan startar mest för att  samla poäng till Årets östra hund, är jag inte så bra på skyltarna. Hade därför typ 100 frågor till domaren under bangenomgången.  Kom sedan på att jag skulle gå sakta mellan skyltarna så att jag lättare skulle komma i håg vad jag skulle göra. Smilla anpassade sig till mitt låga tempo och körde ett fantastiskt passagefotgående genom hela banan, hon har verkligen världens bästa attityd den där tjejen! Tyvärr kostade det oss en pallplats då man tydligen får avdrag om man går för långsamt. Resultatet blev i alla fall 97 poäng av 100. Rallylydnad är egentligen optimalt för Smilla, det händer saker hela tiden och det kräver inte alls samma precision och koncentration som i lydnaden. Tyvärr tycker jag inte att rally är lika kul som de andra sporterna vi pysslar med, men vem vet någon gång kanske vi satsar på en rallykarriär.   

Medan vi väntade på vår tur passade jag på att träna Quick. Han har gått in i en fas där han är väldigt störningskänslig. Plötsligt har allt blivit spännande, människor, hundar, cyklar, hästar, sånt som han aldrig brytt sig särskilt mycket om tidigare. På träningstävlingen i torsdags tänkte den stollen springa till domaren i stället för mig på tillbakavägen i budföringen    Det var därför ett jättebra tillfälle att träna på tävlingsplatsen i dag. Vi körde platsliggning, en hel del koncentrationsövningar samt ett par peppiga kjedjor. Det gick superbra och kändes som precis vad den här killen behöver just nu.

Efter tävlingen hämtade jag resten av familjen för några timmars strandhäng. Sol och bad den 8:e september hur galet är inte det????? Sedan var det dags för den svart-vita att gå ett ca 300m långt "blixtspår" som Tommy lagt på en stubbåker. Hade ganska höga förväntningar då han i går spårade galet bra i skogen.  Då var han lugn, noggrann och eftertänksam vilket inte direkt är egenskaper jag brukar förknippa med min galna virvelvind.  I dag gick det också jättefint även om han ligger på lite mer på äng.  Duktiga killen.   Efter att joggat en tur efter vackra Edsviken kollade vi på grabbarna som hade fotbollsmatch vilket blev en härlig avslutning på en riktig toppendag!!!

 I helgen har det dessutom varit rasmästerskap och under dagens lopp fick vi rapporter om hur det gått. Quicks fina pappa Kicken som tidigare tävlat mest i spår blev upplyttad till elitklass även i sök och världens bästa inspirationskällor Malin och Vegas tog hem titeln som årets rasmästare i elitspår. Stort grattis!   

Jag och Smilla har ju haft en hel del problem med uppletandet, främst eftersom hon inte gärna jobbar på djupet och dessutom "frågar" mig om det blir svårt. Quick har jag knappt börjat med då jag inte kännt att jag lyckats klura ut någon bra plan för träningen. Han är Smillas totala motsats och har inga problem att vara långt i från mig och att fråga om hjälp är defenitivt inte hans grej, ha ha.   För att få hjälp med detta hade jag därför bokat en privatlektion hos Frida Wallén i Enköping.  Har inte träffat henne förut men fick direkt en mycket bra känsla. Hon visade massor med bra grundövningar på appellplan för att lära hunden sådant som att inte tugga, välja det föremål hon skickade på ( och inte det roligaste), att ta första föremålet i en linje m.m Hon berättade att hon inte tog ut sina hundar i skogen föränn grunderna var riktigt bra och hennes "unghund" som ska starta högre nu i höst hade inte tränat i skogen än.  Hon menade att om man inte la mycket tid på grunderna skulle man få lägga mycket tid på problemlösning i stället. Kloka ord, i skogen vill man ju bara ha kul inte lösa problem.   Fick också väldigt mycket bra råd om övningar som inte var lämpliga för Smilla men kanske jättebra för Quick, just eftersom dom är så olika.  Sedan fick vi med oss tips på bra förberedelser innan momentet samt hur man faktiskt  kan förbereda och peppa hunden redan dagen innan tävling.  Verkligen de mest välinvesterade kronorna på länge,  nu har jag en finfin plan för både Quicks och Smillas träning som verkligen känns bra! 

I dag har vi haft KM på klubben. För första gången provade vi att köra rally, agility och lydnadsKM på samma dag och delade ut priset för bästa allroundhund till de som deltog i alla grenar. Totalt var det ca 24 startande per klass och då flertalet även startade i  samtliga grenar blev det ett jättejobb att klura ut hur det hela skulle organiseras. Till slut blev det dock väldigt lyckat trots att himlen öppnade sig... I lydnaden tävlade man i momenten fritt följ, inkallning, apportering, hopp över hinder samt valfritt läggande/ställande eller sättande under gång. Ställandet är ju Quicks paradmoment men då vi snart ska tävla appellen ville jag passsa på att kolla av läggandet. Dumt val då han ändå gjorde ett snyggt ställande vilket gav en sur 0:a... I övriga moment skötte han sig fint. Fria följet var kanon och gav en 10:a med kommentaren "Mycket vackert". Inkallningen och apporteringen blev 9:or då han var lite hoppig i ingångarna och hoppet en fin 10:a. Som helhet hade domaren skrivit: Mycket välgenomarbetad hund, Vackert!!. Väldigt nöjd med bästa svartvita särkilt som han varit helknäpp de senaste dagarna och bara haft tjejer i huvudet...   I rallyn gick det däremot inget vidare. Vi har ju inte tränat det och jag tror han tyckte det var jättekonstigt när jag inte var "lydnadsstel" , det är ju vanligtvis signalen för att han gör rätt. När vi skulle gå in på planen låste han sig dessutom helt på en tollartjej i publiken så trots att han gjorde momenten felfritt valde jag att bryta efter halva banan. Tror domaren tyckte det var konstigt men jag kände inte att jag ville fortsätta utan 100 % fokus. Smilla  var precis tvärtom, gjorde en katastroflydnad (blir inte klok på den där tjejen..) men var klockren i rallyn. Avdragen vi fick där var helt mitt fel, tydligen är det viktigt att vara på rätt avstånd från skyltarna... I agilityn var hon sjövild trots att regnet verkligen vräkte ner. Tror dock att vi diskade oss i båda klasserna. Borde kanske bli lite mer målinriktad i agilityn men jag kan inte låta bli att tycka att det är så jäkla kul hur mycket vi än diskar oss. Glöden i Smillas ögon innan start kan göra mig lycklig i flera veckor... Det absolut roligaste med dagen var att vår träningskompis Elisabeth och hennes tollare Atlas som varit skadad en längre tid gick in helt utan förväntningar och vann KM i lydnad. Så sjukt glad för er skull stort grattis!!!!!  Även om det var mycket fix inför denna dag och rätt jobbigt att starta bägge hundarna i flera klasser var det helt klart värt det. Även om både jag och vovarna är helt slut så är vi väldigt nöjda och lyckliga efter en riktig toppendag!!! 

I fredags åkte jag och Malin till Mantorp för att titta på BruksSM. Smilla fick åka till Dalarna med Tommy och barnen då jag tyckte Quick behövde miljöträningen mer. Vi hade blivit lottade att gå med på sökstigen men tack vare milslånga bilköer kom vi fram för sent för att hämta ut våra biljetter. Lite extra surt då den hund jag skulle gått med på vann sökhundsgruppen.  Lördagen spenderades i stället med massor av nödvändig shopping och vi tittade på en del av spårgruppens uppletanden. Vi såg bara en dubbeltia, nästan alla andra hundar fick avdrag för tugg då det var väldigt tuggvänliga grejer. Helt klart något att lägga tid på när man tränar sina egna hundar. Vi hann också titta lite när skyddshundarna körde lydnad. På eftermiddagen körde vi ett lydnadspass där vi hjälptes åt att kommendera varandra inne på planen. Hundarna var lite galna men Quick var i allafall inte ett dugg bekymrad av miljön eller funktionärerna som höll på att fixa inne på planen samtidigt som vi tränade. När vi kom hem var klockan jättemycket men vi hann precis lägga varsitt spår åt hundarna. Malin la ett ängsspår med 2 + slut till Quick. Jag tycker verkligen det är det roligaste som finns när man får gå spår som man inte riktigt vet vart de går och tvingas lita helt på hunden. Efter en hel del koppelspårning på hårt underlag de senaste veckorna var det nyttigt för honom att få gå på riktigt lång lina. Han spårade kanon på rakorna, inte hög nos en enda gång. Sedan gjorde han en cirkel i varje vinkel men då makeringarna var klockrena var jag ändå väldigt nöjd med spåret.  Även om han fortfarande ligger på lite väl mycket i spåret gillar jag att han verkligen är tokmotiverad att hitta rätt.  I dag tittade vi på spårgruppens lydnadsprogram och shoppade lite mer. Hur många leksaker behöver man egentligen???? Innan vi åkte hem hann vi också se topp tre på skyddet, rätt häftig sport det där. Nu är man ganska trött men ändå sjukt peppad att planera träningen för kommande vecka!!!!

Vårt något primitiva men mysiga boende

I dag var vi på återbesök hos veterinärern med Quicks tass. Han har varit lite låg det senaste dygnet och jag var  orolig att såret blivit infekterat. Då vi tog bort bandaget såg det dock jättefint ut och veterinären trodde han reagerat på antibiotikan så den slutar vi med. Nu blir det bandage/strumpa ett par veckor då en del av trampdynan är bortskuren. Dessutom blir det tratten på då han fått ett eksem uppe på benet från bandaget.   

När vi satt och väntade på vår tur var Quickisen bara för söt. Det var fullt av stora hundar i väntrummet samt en Chihuahua som satt i sin mattes knä. Quick tittade på de andra vovarna och när han fick syn på chihuahuan tittade han på mig, tog sats och hoppade upp i knät. Grabben har visst inte fattat att han inte är nån liten valp längre   

I morse skulle vi ut och spåra på Järvafältet. På parkeringen låg en massa glassplitter och annat som skvallrade om att det troligtvis hade varit fest där. Vi gick in en bit i skogen och släppte hundarna och med facit i hand var det ju jättedumt, klart att det fanns en risk att "festprissarna" skulle ha slängt skräp där också! När vi kommer tillbaka upptäcker jag att Quick skurit upp trampdynan så i stället för spår blev det en tur till djurakuten. Veterinären konstaterade att vi hade haft RIKTIG stor tur, en millimeter djupare och det hade blivit en lång och besvärlig konvalecens. Nu fick han bandage och kortison så blir det återbesök om tre dagar för att se om det läker som det ska. Han verkar inte ha särskilt ont vilket är jätteskönt och det absolut viktigaste. Det som är väldigt tråkigt är att jag haft en lite "hemlig" plan på att vi skulle försöka oss på räddningsutbildningen med inriktning på sjöräddning som startar nu i september. I morgon och på tisdag skulle vi åka på förträffar för att få reda på om instruktörerna tycker att vi har tillräckligt med kvaliteer för att gå upp på inträdesprov. Just inriktningen på sjöräddning har tilltalat mig då det bara finns en sån hund i Stockholm vilket betyder att chansen att få arbeta praktiskt efter utbildningen är rätt stor tillskillnad från "vanliga" räddningshundar. Några flera tåg kommer det inte gå eftersom det finns åldersgräns på de hundar som får utbildas och det inte kommer starta någon sådann utbildning nästa år som det ser ut nu. Känner mig arg, ledsen och förbannad och kan inte låta bli att tänka på alla andra stackars djur i skogen som inte får bandage och kortison....

Senaste dagarna har vi haft massor med rolig spårträning. I fredags fick Quick ett kringelikrokigt skogsspår på 700 m med totalt 6 pinnar. Dagens svårighet var att spåret vid ett tillfälle följde kanten av en grusväg där det passerar massor av hundar, människor och hästar. Han löste det jättebra och hela spåret gick kanon med fina markeringar på alla pinnar .  I lördags blev det ett par raka asfaltsspår i motvind som även det gick fint. I går åkte vi tillsammans med Elisabeth, Maria och Hannah till Järvafältet där vi la spår till alla 7 hundarna. Smilla och Eyka fick gå ett parallellspår. Det gick bra förutom att vi missade en pinne i mitten. Quick fick ett "blixtspår" på ängen och det gick inte alls bra. Han markerade visserligen alla pinnar fint men spårade alldeles för slarvigt. Tror en orsak var att jag förberett honom på fel sätt, han behöver blåsa ur sig lite och eventuellt göra någon nosövning innan. Tror dessutom det handlar lite om underlaget, vi har spårat väldigt lite på äng. På kvällen åkte jag till en annan äng där han fick ett appellspår.och då var han betydligt lugnare och noggrannare. I morse var jag och Helen och spårade och då la hon ett appellspår åt mig. Värmde upp med att låta hundarna springa och busa lite och la sedan ett korvspår i gruset och efter det gick spåret jättebra! Det blåste väldigt mycket och på motvindssträckan lyfte han nosen två gånger men annars spårade han jättefint och pinnarna var inga konstigheter med. Smilla fick öva upptag  och där blev det 2 framspår och 1 bakspår så där har vi något att träna på. Himla tur i allafall att man fått två hundar som älskar att spåra lika mycket som en själv.   Efter att jag fått lite vanligt jobb gjort åkte vi sen upp till Stockholms avdelningen för lite lydnadsträning. Quick fick köra igenom brukslydnaden och bjöd verkligen på ett kalaspass! Ett moment som vi lagt mycket tid på är hoppet. I brukset hänger det ju med upp till eliten så det är verkligen värt att lägga lite extra krut på.  Vi har övat jättemycket på delarna separat: Hoppa med bra kraft och fortsätta springa fort som sjutton tills jag säger nåt annat (vill ha ett ganska långt avstånd från hindret och absolut inte en hund som vänder sig innan kommando), snabba sättande i fart, stadga samt ingångar. Förra veckan satte vi ihop det för första gången och i dag la vi det sist i en kjedja och jag är SÅ NÖJD. Riktigt, riktigt snygga hopp.  När vi kjedjar har jag märkt att han funkar bäst om han får bli lite vild och galen mellan momenten, inte helt optimalt i den strikta tävlingslydnaden så det är tur att vi gillar brukset mer hi,hi.

Dagen stora genombrott hade dock inte med lydnadsmoment att göra alls. När jag tränar med andra brukar Quick ligga lös på en speciell filt vilket har börjat funka riktigt bra. När jag tränat med Smilla ligger han visserligen kvar på filten men han har pipit, skällt och stressat upp sig. I dag låg han för första gången lugnt och fint trots att jag tränade fartmoment med Smilla! Blev så glad att jag nästan började gråta, folk som inte haft sånna problem med sina hundar kanske inte förstår men för mig var det ett riktigt, riktigt stort ögonblick   

Bästa svartvita

Det låg visst en halvdöd apa i slutet...

Äng, äng och åter äng

Minsta och sötaste spårhunden..