....fast man skulle kunna tro att det var sommar. Sånt här aprilväder gillar jag skarpt! I helgen har jag och Smilla debuterat i avancerad klass rally. Hon gjorde en fin runda och högerhandlingen gick riktigt bra. Tyvärr gjorde jag bort mig när vi skulle backa och började med fel fot vilket resulterade i strul och -10 poäng. Det roligaste var att jag missat att lära in en övning där man ska vända sig ifrån varandra och fick panikklicka in den 5 minuter innan start. I banan gjorde hon sedan den jättefint, duktiga tjejen.   Vi hade varit godkända om jag inte klappat henne efter att funktionären sagt att sista momentet var slut. Nu blev vi i stället diskade... Skum sport det där men Smilla älskar den så jag får helt enkelt gilla läget. Quick var med och fick fin miljöträning och lite lydnadsträning. Jag har hittat ett par lägretävlingar i slutet av maj som jag är sugen på att anmäla till om krypet blir klart. Attans vad svårt jag har haft att lära honom det momentet. Men det känns som att det börjar lossna nu och vi ska sakta och säkert börja plocka bort alla hjälper. 

Vi har också hunnit med ännu en lång löprunda på straxt över två mil. Det är så himla roligt att båda hundarna kan följa med i år då Quick kommit upp i nästan samma kondition som Smilla. Tommy och jag hittade en jättevacker runda runt Edsviken där underlaget var fint och hundarna kunde variera mellan att springa lösa och att dra. Dessutom kunde vi stanna och vattna/bada hundarna på flera ställen. Jag är egentligen en rätt bekväm person som har svårt att motivera mig till att träna. 6-månaders kortet på gymmet som gick ut häromdagen blev exempelvis bara använt 5 gånger. Jag gillar inte att bli kräktrött så att typ tokspringa några kilometer är inte alls min grej. Men att löpa i lugnt och behagligt tempo i vacker natur med sina bästa kompisar är ren njutning och så skulle jag nog kunna springa hur långt som helst. Hundarna har blivit riktigt grymma på att dra också vilket såklart gör löpningen behagligare för min del.   Smilla är starkare än man kan tro och nu harTommy börjat läsa på för att kunna ta grönt kort så till hösten blir det barmarksdrag för dem, jätteskoj!

Njuter av det härliga vädret och passar på att tillbringa så mycket tid som möjligt ute. Vi har varit hundvakter åt Helenes aussie Kingston, en jättefin kille som passar perfekt in i vår flock. Hundarna har lekt massor och jag,Tommy och hundarna lyckades ta oss ut på ett 2 mils löppass. Tommy drog barnvagnen och jag tog vovvarna. Vem har sagt att livet är rättvist liksom  

I går kom Tommys syrra med familj på besök och vi tog en långpromenad till Översjön där jag, barnen och hundarna  premiärbadade. Något uppfriskande....

Det har även hunnit bli ett lydnadspass på klubben och spår för alla hundarna. Alvin och Quick har också tränat sitt första pass. Det är så himla häftigt att se dom tillsammans. Eftersom Alvin bara var 1 år när Quick flyttade hit har de två fått en väldigt speciell relation med ömseseidig kärlek och respekt för varandra. Barn och hund när det fungerar som bäst helt enkelt. Första gången tyckte Alvin han var så duktig att han också var värd en bit av korven Ha,ha

Men andra försöket gick så här fint sötaste kanske blir det rally för dom i framtiden  

Jag har ju haft som mål att försöka kvala till viltspårs-SM och nu är vi anmälda till kvaltävlingen! I dag fick tjejen gå på älg vilket hon tyckt är lite läskigt men nu funkade det jättebra!    Skotten har ju också varit ett orosmoment då jag varit osäker på hur raketincidenten i vintras påverkat hundarna. Förra veckan var vi på skotträning på klubben och det gick hur fint som helst för båda vovvarna, jätteskönt.  Så nu kör vi!!!!

Min bästa duracellkanin gjorde igår också en hjälteinsats då jag tappat mina bilnycklar i sökskogen. Hela sökgruppen ägnade nästan en timme att leta men slutligen fick jag ringa Tommy och skickade hem dom andra (förutom bästa Helene som snällt stannade med oss). Med sig hade han Smilla och hon fick börja med att söka av sökrutan. Hon har ett helt otroligt effektivt söksystem, sick-sackar fram och tillbaka framför mig, synd att det inte är något som lönar sig i uppletandet i brukset..... Efter ca 20 minuters intensivt sökande gick vi ner till parkeringen där hon fick fortsätta. Eftersom jag ville att hon skulle få en belöning för sitt fina arbete släppte jag ett föremål när hon inte såg och sedan blev det korvkalas när hon tog det. Efter en liten vattenpaus fortsatte vi i skogen bakom där vi promenerat med hundarna. Efter en stund börjar hon krafsa i löven och plockar upp nycklarna!!!! Bästaste.   

Hade två mycket trötta och nöjda hundar på kvällen. Sökdagen var annars helt fantastisk, vi har en härlig grupp och många olika typer av hundar vilket är väldigt lärorikt. Det känns som att Quick har väldigt lätt för söket, mycket lättare än han haft för spåret, även om han med tid och träning blivit en riktigt duktig spårhund. I går sprang han rakt och fint ut och gjorde superbra markeringar. Och då är det bara fjärde gången vi tränar i skogen.   

                      Stolt som en tupp över sitt fynd!!!!

Den här veckan har det blivit en hel del hundträning. Vi har ju kommit i gång med vår sökkurs och det är galet roligt. Jag har ju bara kört räddningssök tidigare och tävlingssöket är helt nytt för mig. Efter flera teorilektioner har vi nu varit ute i skogen med vår nya sökgrupp. Vi har tränat markeringar och framslag än så länge och Quick är jätteduktig. Markeringen som tog så lång tid med Smilla fattade han nästan direkt. Första gångerna tog den knasbollen rullen och satte sig sedan med den i munnen brevid figuranten och väntade. Efter ett par gånger hade dock poletten trillat ner och i tisdags när vi var ute var markeringarna jättefina. I söndags var jag figge på klubbens söktävling och det var väldigt roligt och inspirerande att se alla duktiga ekipage. Det här är nog en gren som vi kommer vilja tävla i framtiden.   I vardagen har Quick varit lite smådryg senaste veckorna. Inga stora saker utan mer att han typ lyssnar lite sämre och är väldigt intresserad av spännande dofter. I onsdags hade vi också ett lydnads pass som inte alls kändes bra. En del beror nog på att vi tagit tag i linförigheten igen eftersom den tyvärr ingår i lägre. Jag gillar inte alls att gå med koppel, vet typ inte var jag ska göra av det och tycker Quick får lite sämre attityd med koppel (troligtvis beroende på att jag är obekväm med det). I går hade vi anmält oss till träningstävling på Märsta BK och redan när vi promenerade med hundarna innan fick jag en dålig känsla. Quick drog hit och dit och var allmänt dryg. Var väldigt opepp på att starta överhuvudtaget. Vi värmde upp och då kändes det lite bättre.  När det sedan var dags att gå in på plan hände plötsligt något. Quick blev tokfokuserad och gick som en dröm. Linförigheten var helt underbar och efteråt fick vi beröm av domaren (som var samma som dömt våra söktävlingar) för vår trevliga ingång på plan och vår linförighet där hon tyckte han hade jättefin kontakt och position. Framförgåendet blev faktiskt också helt ok trots att vi tränat det lite dåligt. Tendens till att tjuvstarta och lite stret men rakt och med fina stopp. Han var väldigt taggad och i inkallningen valde jag att gå tillbaka och belöna stadgan då han haft lite tjuvtendenser senaste tiden. Inför apporteringen var han alldelles för laddad (ska laborera lite med förberedelserna) så där blev det både startskall och lite kampmorr. Hoppet gick fint och även budföringen där jag också la in en belöning för stadgan hos mig eftersom han gärna vill tjuva till mottagaren. Men vilken härlig känsla var helt lyrisk efteråt.   Hoppas krypet blir klart så vi kan anmäla till tävling.  I morgon blir det en heldag i sökskogen. Smilla ska också få gå årets första viltspår på älg vilket blir spännande att se hur det går....

I dag fyller Quicken 2 år. Hunden som var fel ras, fel kön och fel valp i kullen blev den absolut bästa kompis jag någonsin kunnat önska mig. Jag har inte vågat tro på det fullt ut, tänkt att problem som jag oroat mig för kan dyka upp senare. Men de dök aldrig upp....  Han har så många fina bitar men det jag uppskattar mest är nog att han är en väldigt orädd, stabil och trygg hund. I arbete är det lustigt nog den sidan som gjorde mig tveksam till honom som liten som är den jag uppskattar mest, hans självständighet. Detta trots att denna egenskap gett mig gråa hår vissa dagar ha,ha. I dag har vi firat med ett riktigt, riktigt klurigt spår med en ny leksak i slutet vilket var en väldigt uppskattad födelsedagspresent. Hipp hipp hurra för bästa svartvita!!!!!!

är i allafall åt rätt håll. Så känns det just nu med Quicks platsträning. Vi fick ett bakslag förra veckan vilket gjorde mig besviken MEN i efterhand kan jag tänka att det nu blivit stor skillnad även på de dåliga gångerna. Förut kunde han börja skifta vikt och nosa innan pipet, det händer aldrig nu. De lyckade träningspassen blir också fler och fler. I går låg han 3 minuter på appellplan samtidigt som en okänd hund tränade precis brevid och det gick jättebra, lyfte hakan någon gång men inte ett pip.   Med tålamod kommer man långt. I dag fick vi ett riktigt härligt kvitto på att vår vardagslydnadsträning gett utdelning. Quick har ju varit rätt pigg på att jaga vilt och jag har varit jättenoga med att han inte fått möjlighet att göra detta. Vid minsta tendens att vinda in mot skogen har jag sagt till honom och han har fått en fin belöning då han kommit in till mig. I rapporten har jag inte varit särskilt orolig då jag inte tror han skulle bryta arbetet. Förra helgen hoppade en hare upp precis framför nosen på honom när vi spårade men den ägnade han knappt en blick, jobbar han så jobbar han liksom. Men det är ju skillnad när man lallar runt på promenad...  I dag var han en bit framför mig när det springer ut två rådjur på ängen som han fick syn på och var på väg att sticka efter MEN när jag säger hans namn tvärvänder han och kommer tillbaka. Bästaste, han fick kampa sönder kopplet men det var det värt!  Det absolut härligaste denna vecka är att Smillas öron nu är helt bra, inga jästsvampar kvar alls. Ultraljudet såg också fint ut och nu behöver hon bara äta ett foder 6 veckor som kommer bryta ner kristallerna.  Vi har spårat en del i dagarna och jag tänkte försöka gå ett viltspårsprov framöver och troligtvis kommer vi även anmäla oss till SM-kvalet i maj, hon måste bara komma över sin älgskräck... Vi har faktiskt fått till ett par bra agilitypass också. I helgen ska jag på sökkurs och världens snällaste Jennie ska ta med Smilla och tävla henne i Strängnäs. Så skönt för henne att slippa sin virriga matte på banan ha,ha  

Mars är en riktig clinicmånad och förra helgen var det ju två clinics för Siv Svedensen. Sivs clinics handlade om fotgående och tävlingsträning. I går var jag också på clinic för Towa Lindh där hon pratade om fotgående, apportering och kryp. Det fanns en hel del likheter mellan Towa och Siv och det roligaste är att mycket av den viktiga grundträning som de beskriver och ger exempel på är sådant jag faktiskt gjort med Quick.  Från Sivs clinics tar vi framförallt med oss belöningstänket som jag gillar skarpt. Att belöningen ska vara anpassad efter uppgiften. Lika lång belöning som den tid hunden jobbat utan och olika leksaker och belöningsritualer för olika tillfällen. Towas clinic i går har jag inte riktigt hunnit sammanfatta ännu men hennes tankar kring apporteringsträning och fotgående är väldigt likt det sätt vi redan jobbar på.  Krypet håller vi ju på med och där kommer jag absolut pröva hennes inlärningssätt som jag tycker verkar väldigt bra. Hon har hunden liggande mittemot sig och lägger mycket tid på att överträna stadgan. Hunden ska ligga helt stilla på kommandot kryp och det belönas upp ordentligt så att hunden får fin förväntan. Sedan är det förarens fotrörelse bakåt (inget kommando) som gör att hunden rör sig. Towa la inte så mycket vikt vid hundens bakdel under inlärningen utan det viktigaste var att hunden hade armbågarna i. Sedan ville hon ha en hund som kröp med kontakt. Huvud upp och armbågar ner med andra ord.   I slutet av clinicen fick vi möjlighet att fråga om andra moment. Jag passade på att fråga om hennes tankar kring platsen och ljud i denna. Hon berättade att hon ville ha hundar som ligger med hög förväntan och har inga problem att fria dom från platsen och dra upp i kamp/lek då hon tror det ger ökad koncentration och mindre risk för ljud. Däremot jobbar hon inte så mycket med externbelöning utan har belöningen på sig då hon vill ha hundens koncentration/förväntan på sig själv som förare. Hon poängterade dock att hon lärt sina hundar det här tänket i andra situationer först. Helt klart en spännande tanke som jag ska pröva med Quick (inte i platsen till att börja med men utanför). Efter clinicen träffade vi Maria Knutas på redog för en genomgång av Quick. Hon tyckte han kändes fin men tyckte vi kunde börja arbeta upp bakmuskulaturen lite genom att låta honom dra kätting ett par dagar i veckan. Väl hemma var Quick jättetrött så det kostade nog på att bli genomgången, ha, ha  

.   

 Vi har spenderat några härliga dagar uppe i Dalarna. Trots att det inte fanns någon snö hos oss ute på udden fanns det massor i skogen till barnen och hundarnas lycka.

Medans grabbarna åkte pulka i skoterspåret passade jag och Tommy på att köra rapport. Första dagen var jättestrulig då vi upptäckte att telefonerna inte hade någon mottagning i skogen. Men till andra dagen hade Tommy införskaffat walkietalkies och allt blev genast lite enklare. Han är nog mer på än mig när det gäller rapporten nu, ligger tom och läser rapportboken på kvällarna ha,ha.   Vi vågade inte skicka några längre sträckor då det finns både varg och björn i skogen utan skickade i stället kortare men klurigare sträckor. Det var dessutom första gången som Quick rapporterade i snö.

Annars har det varit härliga promenader och mycket hemmamys som stått på schemat. Lite lydnadsträning har vi dock hunnit med. Killarna tycker det är väldigt roligt att försöka störa oss i vår träning så det har väll varit lite av veckans tema.  

 Quick har även fått jobba med saktagåendet. I förra inlägget skrev jag att vi fått ett genombrott i krypet och framåtsändandet. Med det menade jag absolut inte att momenten är klara, långt i från. Men dessa moment har varit de som Quick haft absolut svårast för. Han har lätt för att vara stilla, att explodera och att springa snabbt. Att gå från stilla till sakta förstår han inte alls meningen med och det har krävt oceaner av tålamod att få till en enda liten rörelse. Men de här dagarna har vi fått till några fler steg även om jag ser på filmen att han smygökar lite mot slutet... Än så länge går han när jag går och jag har inte lagt på något saktakommando på det. Funderar på om det ställer till det för mig när jag ska sätta i hop momentet sedan? Tips/åsikter tas gärna emot!

Sedan har vi tränat lite framföringar till rapporten också. Jag skulle ju helst vilja ha ett jaktfotgående på härkommandot och när vi tränat i koppel har det gått jättebra. Utan koppel gick det inte alls, då ville han gärna titta på mig. Orkar inte bråka om det så länge han släpper mig när han sätter sig ner, inte tjuvar och är tyst. Har börjat viska fri/marschkommandot vilket varit supereffektivt för att slippa startgnäll.

Smilla har fått börja träna för avancerad klass rally som vi tänkte pröva i vår. Då ska ju hunden kunna gå på båda sidor. Jättesvårt, som att lära sig hjula åt fel håll typ..... Men hon är duktig tjejen   

Från och med nu kommer träningen dessutom bli ännu mer strukturerad då vi fått Quicks nya kalender (Smilla har redan en). Tillexempel kommer jag få mycket svårare med att fuska med moment som jag tycker är tråkiga, typ som framförgåendet ha,ha