I lördags var det dags för Delprov 1 i räddningen. Sedan februari har vi dragits med skadad tass och våren har för vår del främst bestått av koppelsök. De senaste veckorna har vi dock kört fullt ut med skor på tassarna och Quick har gått superbra. Så provet kändes inte nervöst alls utan mest roligt. Provet består av två delar och första delen testades på Victoria i Uppsala. Quick hade snott en plåt kakor kvällen innan och förmiddagsprovet kan sammanfattas med att jag gick runt med en sockerchockad aussie.   Kan knappast påstå att jag är supernöjd med vår insats men den var i allafall klart godkänd. 

 Först var det lådan. Den tog han redan på vägen fram och stod och gapade medan jag försökte vara artig och presentera mig för domarna. 

https://www.youtube.com/watch?v=HqzbbZVRa-o

Efter lådan var det dags för markeringen där han plösligt fick för sig att det var jätteviktigt att hålla koll på att jag verkligen fattade vart han var. Jätteknasigt, var ju länge sedan vi bytte från rulle och har bara sett det beteendet på träning ett par gånger förr.

https://www.youtube.com/watch?v=id35n9uJPqE

Koppelsöket var jag mest nöjd med. Var ganska klurigt då vinden snurrade och han fick vind på fel sida huset och fick ta vägen genom ena rummet för att komma fram och markera på dörren på andra sidan. Tyckte han löste det fint och markerade bra både utanför dörren och inne hos figgen.

https://www.youtube.com/watch?v=ZAHIiRYkM7c&feature=youtu.be

Sedan var det mörkersök och då gjorde han som på markeringen, skällde på figgen sprang till dörren och skällde för att hämta mig och när vi öppnade sprang direkt och skällde på figgen igen.  Inte ok men markeringarna behöver ju inte vara helt klara på detta prov så nu vet vi vad vi ska träna. På förmiddagen ingick även att hundarna blev utplockade och visiterade av okänd person när vi inte var där samt att bli burna av främmande person vilket inte var några problem alls . Förmiddagens "note to myself" var att träna mer markeringar utom synhåll, mörker samt och att värma upp hunden typ en timme längre nästa gång.  Fina foton tagna av Sara Löfstrand

Under hela dagen satt hundarna och vi i "karantän" det vill säga vi fick en plats att boa in oss på. På förmiddagen var det svårt för Quick att komma till ro men efter första delen av provet gick det bättre. 

På eftermiddagen var det sedan dags för ruinsöket. Det var ett väldigt litet område och på ena sidan rätt tuff miljö som vi inte tränat förut. Ruinområdet i Norrköping är ju bara ett "lager" och här var det liksom flera lager av rasmassor. När jag blev visad området tänkte jag att jag knappast skulle behöva gå in där utan bara skicka in Quick. Jag valde att skicka från den svåra sidan eftersom det känndes taktiskt rätt med tanke på vinden. Det visade sig vara ett dumt beslut då det blev som att gå in i en vägg för Quick. Han tyckte miljön där var jättejobbig och hade svårt att komma ut. Till slut fick jag gå med honom men han var uppenbart väldigt berörd men hittade båda figgarna och markerade fint. När vi sedan kom över på den enklare sidan kändes han helt mentalt slut och klistrade vid mig. Jag var trots allt väldigt nöjd med honom. Tyckte han kämpade på bra trots att han tyckte det var så extremt jobbigt. Var dock helt övertygad att vi skulle åka ut.

Saras bilder av mig och Quick på den lätta sidan

På samlingen blev jag väldigt förvånad när vi fick höra att vi blivit godkända. Pratade med domarna efteråt och dom tyckte att det faktum att han ändå hittat och markerat figgarna så pass bra visat att miljön var träningsbar även om den i dag inte blev godkänd. Dessvärre åkte en av våra bästa träningskompisar ut så det var svårt att känna sig särskilt glad över resultatet. Förutom att vi förlorade en härlig person i gruppen blev det också en iskall påminnelse om hur jobbiga de här proven är. Man tränar hundratals timmar och sedan kan ett prov avgöra om det är tack och hej för alltid liksom. För egen del var jag ju beredd att åka och det hade faktiskt känts både ok och rättvist då vi ligger flera månader efter i miljöträningen och kanske inte borde gått upp på prov alls. 

Dagen efter var vi där och figgade för delprov 2.  Dom hade ett rätt stort och tufft område och hade förutom vanligt ruinsök ett iposök där förarna inte fick gå in i området. 

Ipoområdet

Hundarna ska söka i 30 minuter och det som instruktörerna tjatat om att "det första som brister är markeringarna" blev tydligt. Tror typ 4 hundar av 9 gjorde ett rikitigt bra jobb utan strul. Dagen slutade dock med 8/9 godkända så skönt att se att man kan fixa det trots flera missar. Extra bra att Quick och Astrid fick valla av miljön så vi hade möjlighet att gå i det området Quick haft svårt för. Gick mycket bättre redan så nu jäklar ska här tränas miljö!

I torsdags var vi i väg och tränade för Kent Svartberg tillsammans med Emma med Boss och Bettan med Lova. Jag har aldrig tränat för honom tidigare men hört mycket positivt. Vår plan var att titta på plats, kryp och sittande i grupp men vi hann även med ett pass fotgående. Vi har ju kört plats hos Frida varje månad senaste halvåret och har kommit till den punkt att han piper ibland men ligger - trodde jag i allafall. Något med Kent gjorde mig sjukt nervös och som första ekipage hann vi varken vänja oss vid miljön eller värma upp. Quick var inte alls med och gick upp direkt när jag lämnat honom. Blä och skit rent ut sagt. Men kanske tur i oturen att det hände där. Dom platser vi gjorde sedan var mycket bättre. Kent hade ungefär samma tanke som Frida. Belöning bakom men nu sätta lite krav innan han får gå på belöning. Exempelvis gå ett fotgående mot belöningen, lägga honom igen och sedan gå och hämta godbitarna, lägga direkt framför nosen på honom och sedan fria. Han tyckte också att jag i större utsträckning kunde berömma på avstånd när han låg bra. 

Platsen var så mentalt jobbig för mig så att jag kände att jag nästa pass behövde få hjälp med ett moment som vi kände oss bra på (alla moment kan ju alltid bli bättre liksom). Valde fria följet som är ett av våra absolut favoritmoment. Där tyckte Kent att jag gick lite för prydligt och tillrättalagt så han ville titta vad som hände om jag inte gick så. På tävling spelar ju nerver in och man kan göra massa konstiga saker som man inte gör annars. Så vi fick träna snabba starter, långsamma starter, snabba helt om, långsamma helt om, gå med händerna på huvudet, gå som en zombie, störningar i form av att Kent kastade saker runt om oss m.m Quick skötte sig superbra och gick igång ordentligt på den här typen av träning så passet efter kände jag mig redo att ta i tu med vår andra akilleshäl krypet. Det passet var nog det som vi fick ut absolut mest på. Vi prövade lite nya sätt att träna som Quick svarade väldigt bra på.

1. Jag lägger honom säger stanna går ett steg fram och säger kryp. Han får krypa in i position

2. Jag lägger honom och påbörjar krypet, stannar och säger ligg. Genom att betona liggkommandot är syftet att han ska tänka att han kryper från ett ligg till ett annat ligg.

3. Påbörja krypet och sedan under en period alltid ta ett steg bakåt innan belöning kommer (så han får krypa baklänges)

4. Belöningsplacering och impulskontroll - Belöna med att lägga godis i olika positioner som han inte får ta innan varsågod. Mellan benen, på sidan av honom så att han måste böja sig bakåt eller hålla precis över nosen på honom.

Kent visade också hur han tyckte vi skulle börja med sittande i grupp. Han menade att vi skulle försöka få till en känsla av stillhet och koncentration som vi skulle sätta namn på. Quick var sötast när Kent skulle träna med honom. Ville absolut sitta fint så det fick bli sitta fint i gruppträning hi hi

Cykling för mig och simning och vibb för vovarna på morgonen. Sedan kollade vi på grabbarnasfotbollsmatcher resten av dagen. Quick lyckades lura halva läktaren att kela med honom och på något sätt lurade han också till sig en boll, ha ha. Kom hem i tid för att Smilla skulle få ett upplet innan mörkret. En riktigt mysig söndag ?

....det blev ett inlägg här. Den 11:e februari åkte jag till Redog då Quick för andra gången på kort tid blivit halt efter ett rapportpass. Hältan hade liksom gången innan gått över inom ett dygn men det kändes ändå bra att kolla. Tur att vi gjorde det! Han hade kraftig inflammation i flera tåleder på bägge tassarna och de upptäckte även ett gammalt benbrott där han fått en liten pålagring (dock kom inte smärtan därifrån). Så början av året har för vår del har bestått av rehab,rehab och åter rehab. Vibbträning, koppelpromenader och två gånger laser i veckan. Rehabpengarna på försäkringen tog slut på ett par veckor så rekommenderar verkligen alla att ta maxbeloppet på det.   Tristast var kanske räddningen där delprov 1 är 14 maj. Dom började med ruinträning samma vecka som Quick blev dålig. Medan dom andra kört massa rolig miljö har vi tragglat koppelsök och markeringar. 

Jag är så glad att ha en hund som alltid går all in med humöret på topp oavsett förutsättningar. Med skor som ramlar av hela tiden, ett koppel han hatar och en deppig matte har han ändå kört 110 % hela kursen.   

I mitten av mars var vi på återbesök på Redog och då visade det sig att tassarna var mycket bättre även om det var lite inflammation kvar. Han hade dock blivit lite stel i höftböjarna efter alla koppelpromenader på hårt underlag så nu blev vi ordinerade att även köra skogsspår(med skor). Lycka!  

Vi har fortsatt köra på med laser två gånger i veckan och de senaste två veckorna har han inte visat någon reaktion alls när dom klämt igenom tassarna, så nu har vi börjat sätta igång lite försiktigt. Det får ta sin tid, tassar är luriga och det är lätt att få bakslag. Om inget oväntat händer kommer vi gå upp på delprovet 14 maj även om vi missat en hel del av utbildningen. Han har ju en bra sökgrund och den gång vi testade ruinmiljö gick han jättefint. I lydnaden har vi framförallt nött skall, saktagående och plats. Platsen går upp och ner men vi har kommit till en punkt där han ändå ligger kvar med hakan i baken. Nu ska vi försöka hitta ett botemedel till pipandet som kommer i intervaller om ca 1 minut. Nästa vecka ska vi en halvdag till Kent Svartberg som jag aldrig träffat förr vilket ska bli så spännande! Då blir det fokus på lämnanden, både i plats och inkallning. Nu sista veckan har vi även vågat oss på några framåtsändande, ett moment jag är galet nöjd med! Helt klart vår favorit och nu har det suttit jättefint på första försöket i princip varje gång. Så kul då det är ett moment vi verkligen jobbat hårt med!    Men vi längtar båda efter att få köra mer skogsarbete, sök, rapport och uppletande. Men det dröjer nog minst ett par månader till tyvärr. Vi har en dröm att debutera elitspåret i juni .............

Jag har länge funderat på om vi ska kastrera Quick eller inte. Han har alltid haft ett gott öga för tjejer men i vardagen och i lydnadsträningen har det ändå varit hanterbart. Vi har från dag ett haft ganske strikta regler för vad som gäller för nosande och revirpinkande på promenader och så. När han blev könsmogen var han i en vedervärdig period då han kunde försöka börja jucka på folk som hade löptikar hemma och så. Men tänkte att detta nog var en period som skulle lugna ner sig vilket den gjorde till viss del. Innan jul hände det något som jag aldrig tidigare varit med om. Han blev helt låst vid flera tillfällen, skrek rakt ut när det var en löptik på ridhusträningen och vägrade ta godis eller leksak(dom andra hanhundarna hade inget problem) Låg sedan vaken hela natten efter och stresspep. På räddningsträningen la han ner arbetet helt, kunde inte jobba alls när det var löptik med. Eftersom jag tyckte det var väldigt sent med en sån extrem period vid nästan 4 år åkte vi till veterinären för att kolla prostatan. Slutade med en helgenomgång för sjukt mycket pengar men fick i allafall ett kvitto på att hunden var kärnfrisk. Det var mycket velande fram och tillbaka men tillslut tog vi beslutet att kastrera. Det finns ju många nackdelar med kastrering men det som övervägde var att:

1. Han har C höfter och är inte aktuell för avel

2. Han är en extremt mentalt stabil hund (en del kasterde hundar får ju ökade rädslor m.m)

3. Har har väldigt mycket tryck och driv (är ju något som sägs kunna minska men vi har råd att tappa lite)

4. Men den kanske största orsaken är att vi verkligen älskar räddningen och hoppas ta oss så långt som möjligt där. En omöjlighet om hunden inte kan jobba tillsammans med löptikar. Hade vi inte kört räddning hade jag nog valt att inte kastrera eftersom löptikar aldrig går före hanar på tävling. 

Quick har ju inga som helst problembeteenden förutom tikintresset och att han är väldigt sugen på att jucka på saker. Nu är det tre veckor sedan kastreringen och det har redan märkts tydlig skillnad. I lördags satt vi tillsammans med en höglöpande tik i ett litet rum på räddningen och körde sedan söket efter henne. Ingen reaktion alls. Han har inte försökt jucka på filtar och så en enda gång sedan kastrerigen. I helgen var han tokgrym på räddningsträningen och gjorde ett fantastiskt sökpass på söndagen så om det skulle påverka drivet i arbete är det inget vi märkt ännu.   

I helgen har vi varit på lydnadskurs för Emma Willblad. Att köra mycket fotgående under helgen var en självklarhet då det är Emmas specialitet. På lördagen blev det framförallt stegförflyttningar som vi jobbade med. Jag är nöjd med Quicks fotgående men just stegförflyttningarna har jag inte riktigt fått till. Vi har bara tränat dom separat ett par gånger men då direkt fått ljud. Emma hade såklart en alldelles genial plan för att lära in och träna stegförflyttningar för att slippa ljud. I stället för att gå lite stelt till höger och vänster tyckte hon man skulle jobba med att vara hundens motpol. Hamnar hunden långt bak- gå framåt, har hunden ut rumpan - sväng vänster osv. Få det tlll en följsamhetsövning istället för ett isolerat moment. Vi lyckades träna i 15 miuter utan ljud, helt fantastiskt. I backandet tyckte hon att vi först skulle få till stadgan  och att när mitt högerben går bak ska han resa sig men inte röra sig bakåt. Sedan samma tänk, backa sväng. Fungerade också bra. Emma menade att Quick är en hund som måste gå vidare fort med vilket jag absolut håller med om. 

https://www.youtube.com/watch?v=Fuw9tAtHnII

När vi kom på söndagen visade det sig att Quick hade gjort illa en tå så vi valde bort fartmomenten vi tänkt köra och jobbade istället vidare med fotgåendet. Sedan körde vi lite fjärr där vi också har lite ljud. Emma testade att sätta på ett koppel och dra i honom i de olika skifterna för att göra det svårare för honom att stå still. Sedan fick jag belöna stadgan.  Mycket bra övning då han blev mycket lugnare av att få kämpa för att vara helt still. Jag är otroligt nöjd med Quicks attityd under kursen. Han vill verkligen göra sitt bästa vilket jag verkligen uppskattar.Det harvarit en toppenhelg och nu är vi galet lydnadspepp!

I morgon är det nyårsafton och det börjar bli dags att utvärdera året som gått och planera inför 2016. 

Resultatmässigt har året inneburit:

• Upplyttning till freestyle klass 2
• Uppflyttning till högre rapport
• Uppflyttning till elitspår
• Godkänt inträdesprov i räddning
• Väl godkänt MT 532 poäng.

Min plan var att 2015 skulle bli året då vi skulle välja gren att satsa på vilket inte gick så bra och inför 2016 har jag släppt den tanken helt. Vi kör på med det vi tycker är roligt och behöver inte bli bäst eller "satsa" fullt ut på någon gren. Inga resultat i världen kan mäta sig med alla härliga träningspass vi haft under året såväl ensamma som tillsammans med vänner. Quick är den bästa träningskompisen jag någonsin kunnat önska mig och att träna med honom är verkligen det bästa sättet att koppla bort den stressiga vardagen. Egentligen är det nog därför vi tränar.

Tävlingarna oavsett resultat är bara ett roligt sätt att få veta vad vi behöver träna mer på och vad som fungerar bra. Så vi tränar det vi känner för. 

I år har vi tävlat rätt mycket då det krävdes några högretävlingar för uppflytt då vi avstått platsen. Det jag är mest nöjd med är att vi lyckats bli ett riktigt fint team på tävlingsbanan och jag har fått bra koll på hur jag ska stötta honom. Det är ingen skillnad på att tävla eller träna med Quick vilket är jätteskönt, med Smilla har ju alltid utmaningen varit att hon inte riktigt varit samma hund på tävling. 

Tävla är kul men det absolut bästa med året är alla roligheter vi fått vara med på utöver tävlandet såsom rapportläger, kickoff med träningsgruppen, brukskalendern och såklart resan till SM där vi fick vara en del av världens bästa hejarklack. Tack alla som bidragit till detta toppenår och hoppas 2016 blir minst lika skojigt!  

Freestyledebut för oss båda i februari

Uppflytt till högrerapport tillsammans med världens bästa terrier i april

Året har bjudit på massor av skojiga rapportläger med Rapportligan!

Färgmatchningen har blivit klart bättre detta år

Kickoff med lydnadsgruppen inför höstens träningar.

Världens bästa hejjarklack på bruksSM

I september kände vi oss så värda uppflyttet till elitspår!

Godkänt inträdesprov till räddning i november

Men framförallt världens bästa kompis 365 dagar om året!

För Smillas del har det varit ett bra år. Hon har varit medicinfri sedan i somras och hänger med på det mesta bus vi gör. Hon är föralltid valpen i familjen.   

I år blev det ingen dans vilket var jättetrist. Jag gillar att bryta upp från det vanliga och träna något helt annat under en period. December månad räddades dock upp av bästa Emma som delade sin brukskalender med oss. Varje dag har vi fått nya roliga utmaningar i luckorna. Extra kul är att Smilla och Tommy som inte ens gillar varandra antog utmaningen och körde ihop.Deras relation har verkligen utvecklats under den här tiden! Här kommer ett litet smakprov från kalendern:

Lucka 3: Genom att slå tärningar fick vi slupvis fram ett fotgående. Detta är Smillas och Tommys första fotgående någonsin och jag tycker dom gör det grymt!

https://www.youtube.com/watch?v=4bbn5WJmti4

Lucka 4: Apportera tre saker från kökslådan

Lucka 7: Lite annorlunda fotgående

https://www.youtube.com/watch?v=unAkWvGufAo

Lucka 9 Dirrigering och lucka 10 apportering bakom ett hörn

https://www.youtube.com/watch?v=hG8W4iUB2W8

Lucka 11: Valfritt fyspass

Lucka 12: Svängar på targetplattor

https://www.youtube.com/watch?v=Yey_1NQQYxo

Lucka 13:plats med störning

https://www.youtube.com/watch?v=hfpl5q1T93I

Lucka 24: Budföring till ohundig släkting

https://www.youtube.com/watch?v=OQuwPM0vNCg

Så tacksam att vi fick vara med på denna kalender som gjort december så mycket roligare!

I dag tänkte vi utmana Quick och träna tillsammans med Bettan och hennes höglöpande tik Lova. Tyvärr var hon redan klar så det blev ingen störning. Men ett riktigt roligt och bra träningspass blev det. Jag fick tipset från Frida att bara fokusera på stillhet i platsen och inte bry mig om han piper. För att helt ignorera det tyckte hon jag skulle stoppa musik i öronen vilket verkligen funkar! Han ligger helt lugnt och stilla. Tror att jag omedvetet sänder ut signaler när han piper som gör honom mer orolig. I brukset gör ju inte ljudet så mycket och vi nöjer oss lätt med en 7:a eller 8:a på platsen. Vi testade också att köra ett rätt långt fotgående med musik i öronen vilket var jätteroligt. Jag har upptäckt att han lyssnar lite på kommenderingen, exempelvis slänger in baken när någon säger vänster om, så bra att kunna skita i den helt. Jag har i princip tagit bort alla röstkommandon i fotgåendet vilket jag tycker har gett superbra resultat i form av en mer fokuserad hund.Här är en liten film från dagens pass. Roligast var nog Lova som haft väldigt svårt att inte gripa vittringspinnen men idag fixade det fint!

https://www.youtube.com/watch?v=qIBBuQf1dfM

I morgon blir det annandagsrapport och brakmiddag med rapportligan. December rockar!!!!!