Efter en nyttig novembervila är vi nu mer peppade än någonsin på lydnanden. I söndags var vi hos Frida där vi fick hälp med plats och kryp. Två dolda platsliggningar med skott blev det. Den första var han okoncentrerad från början och vädrade efter Linna som precis gått in i löp. Då gick han upp efter första skottet men då var Frida snabbt där och la ner han igen. Jag stannade bakom planket. Han är inte ett dugg rädd för skotten, står man brevid en skytt kan han nosa och inte ens höra dem. Men han tar dom som ursäkt att slippa sitt hatmoment platsen. Så det var egentligen bra att han reste sig så att han fick lära sig att det inte är ok. I slutet av träningen la vi en gång till, 5 minuter och 4 skott. Då lyfte han inte hakan en enda gång. och var mycket mer lugn och koncentrerad.  Lycka!   

Lämnandena inför inkallning är också ett problem då han kan pipa där och Frida tipsade att jag skulle strö godis runt honom och sedan fria på avstånd. Vi har tränat det ett par dagar nu och det fungerar verkligen klockrent! 

Förutom lydnaden har vi hunnit med ett riktigt roligt och klurigt rapportpass på golfbanan tillsammans med kompisen Linna.

https://www.youtube.com/watch?v=96QwovErAJ8

Jag tycker en jätteviktig del av träningen består av att lära hunden att göra flera saker i rad och periodvis har vi tränat små kedjor ända sedan Quick var liten valp. Men av någon obegriplig anledning är det så lätt att glömma bort detta, särskilt när man lär in nya moment och har långt till nästa tävling. Då är det ovärdeligt att ha träningskompisar som påminner. Det är ju egentligen jättespännande att se vad som händer med momenten när man lägger dom i kedjor. Plötsligt är den där 12:an bara en 7:a och det dyker upp små detaljer som man inte märkt tidigare. I en kedja får man ju ofta reda på vad man ska träna på nästa pass. 

I dag var vi i Arningehallen med träningsgruppen. Mitt största mål med passet var att få Quick koncentrerad trots att han skulle gå efter Lova som löper. I måndags var han gräslig och kunde släppa och vinda efter henne mitt i ett fotgående. Han är väldigt knäpp med löptikar så vi försöker ta alla chanser att träna med sånna. Jag har tänkt tanken att kastrera men så länge det fungerar med "tummen i ögat" så får det vänta. Skulle vi gå vidare i räddningen och det då visar sig att han skulle sluta jobba om han går efter en löptik får vi fundera ett varv till.

  Vi började med gruppmomenten och nu har vi kommit så långt att jag lägger honom tävlingsmässigt med andra hundar men har en person som står bakom och trycker på rumpan om han blir orolig/piper. I går var han lite extra pipig men försökte inte resa sig eller lyfta hakan vilket var bra. Sedan gjorde vi två kedjor:

1. Kort fotgående- andra delen av inkallningen

Så nöjd med denna kedja då syftet var att se om läggandet skulle sitta vilket det gjorde.

2. Rutan- skall - metall

Rutan tog vi mest på skoj, vi har inte tränat den på ett år men den verkar sitta fint. Efter rutan fick vi fram ett nosande vilket nästan var bra då jag fick chansen att säga till honom. Skallet funkade inte alls i kedja. Vi har tränat för lite på elitskallet och måste öva mer på tystkomandot. Tror det smittade av sig lite på metallen där det kom lite ljud. 

Är väldigt nöjd att han höll i hop hyfsat i båda kedjorna trots att han var rätt sugen att nosa på marken och tyckte transporterna var väldigt fina. 

Nu är räddningskursen igång. Känns så himla kul och det är stor skillnad på upplägg mot när jag gick med Smilla. Vi har lyxen att ha tre riktigt duktiga och trevliga instruktörer och i lördags jobbade vi i grupper om 3-4 ekipage på tre olika stationer vilket var väldigt effektivt. Quick tycker träningen är galet roligt. Han har kanske fått lite väl höga förväntningar så nu får han inte gå in i arbete innan han har landat lite ha,ha.   
Fram till jul är det vindstigar och miljöträning som gäller. Vi har fått i uppgift att föra träningsdagbok och försöka få till vindstigar mer eller mindre dagligen. Jag har privilegiet att ha fyra grabbar som gärna figgar så vi har lyckats få till några vindstigar nästan varje dag.

På kursen har det varit en hel del miljöträning. Både vi och hundarna har fått träna oss att röra oss i ex rasmassor och på höga höjder.

Instruktörerna har varit väldigt noggranna med att hunden ska få den belöning den uppskattar mest i legan. För Quicks del är det kampstocken när vi är på kurs och "kasta-hämta"leken med tennisbollen när barnen figgar. I legor där inte leken fungerar är blir det godis som han också älskar. Det är kanske Quicks styrka att han är väldigt lättbelönad. Trots att han är en rätt mammig hund är jag helt bortglömd när han leker med figgen.

Det är nästan bara räddning i huvudet nu men inte riktigt. I veckan har familjen bokat biljetter till Gotland över Kristi himmelsfärd. Varken jag eller barnen har varit på Gotland tidigare då det ska bli jättekul. Vi ska bo hos vår hundkompis Anna och hennes man så lite hundträning blir det säkert. Sedan har Norra Gotlands BK elitspår på lördagen så planen är att det kanske blir vår debut i eliten om vi kommer med. Det är ju större sannolikhet att komma med på Gotland än i Stockholmstrakten. I dag ska jag och Alvin möta upp ett par tjejer från räddningen på Tommys jobb och köra lite vindstigar. Sedan startar ridhusträningen ikväll då vi ska börja ta tag i elit momenten på riktigt!

Under hösten har vi deltagit i ett antal förträffar för räddningshundar. Från början var vi väldigt många men allt eftersom tiden gått har instruktöreerna plockat bort ekipage och i går var vi bara 14 stycken kvar som fick gå upp på inträdesprov. Jag har gått räddningsutbildning med Smilla och det var också mitt främsta mål när jag köpte ny hund. När Quick sedan fick C-höfter trodde jag det var kört men SBK:s veterinär ansåg att hans C-höfter var så lindriga att det inte kommer påverka honom i arbete så vi fick dispens. Vi gjorde provet tidigt på morgonen och fick inte svar förrän efter 15.00 så det blev en lång och nervös väntan. Jag visste att figurantintresset gått riktigt bra, han skällde konstant på lådan i 1 minut och domaren blev jätteförvånad när jag berättade att han var rullhund. Skottet var också klockrent, brydde sig inte alls trots att vi aldrig tränat med så höga skott. Hanteringen gick däremot inte så bra. Han skulle aldrig svara emot vid hantering men för att ex kolla tänder behöver man vara lite bestämd annars slingrar han sig undan. När figgen satt på marken och skulle sträcka fram händerna och kolla tänderna valde han att backa vilket domaren inte gillade. Men han har ju på kursen visat att han inte har några problem att bli lyft och buren av främmande personer så dom tog inte så hårt på det som jag befarade. Resten av provet gick bra och vi var till slut ett av de ekipage som klarade sig.  Även vår rapportkompis Linna klarade provet vilket var superkul. I vinter blir det kombinerade rapport och räddningsträningar! 

Tre blivande räddningshunden. Goldentiken heter Astrid och Quick skulle gärna producera lite golden aussies med henne ...   

Lite film från provet. Förutom det man ser ingick även att man skulle skicka in hunden i mörker där en människa gått och den då skulle springa in och leta. Det gick bra för Quick men fastnade inte på film.

I dag avslutate vi tävlingsåret med en högrerapport i Tierp. Dagen började riktigt kasst då bensinslangen gick sönder och vi fick stopp ca 1 mil före platsen där vi skulle träffas kl. 7.00 En av dom fantastiska tävlingsledarna erbjöd sig att komma och hämta oss och vi fick även ha Smilla i hans bil under hela tävlingsdagen. Domaren hade dragit lott åt oss och vi fick nummer 1 vilket är det bästa i rapportsammanhang. Med en fin bana och med bara två elithundar före Quick kändes det riktigt bra. Men rapport är en oförutsägbar sport och första elithunden gick ut ett par minuter men kom aldrig till första skytten. I stället fångade den upp elithund två och när Tommy var på väg ut kom båda hundarna springande i banan. Tommy fick en minut extra så han kunde vänta medans hundarna fångades in. Framföringen hade gått jättebra vilket känns härligt då dom hade bekymmer med den sist. Fullt fokus och inga ljud eller tjuvstartstendenser.   Sedan hade han gått i väg fint men efter ca 100 m  börjat slå på samma ställe där hundarna innan slagit fram och tillbaka. Därefter hade han stuckit in i skogen och Tommy trodde det var lungt. Tyvärr kom han tillbaka efter drygt en minut. Efter Quick gick en malle som sprang fint ner till A och sedan gick flera hundar. På skick två var det dock stopp för alla lägrehundar utom Rapportligans Fenja som gjorde en fantastisk debut med godkänt resultat! På tredje skicket sprang högremallen bort sig och ensam kvar var rapportligans superterrier Taylor. Bara två av 13 hundar vidare till lydnaden ,helt galet! När det på prisutdelningen visade sig att Taylors lydnad räckt hela vägen till uppflytt åkte bubblet fram och det var nog inte ett öga som var torrt. Sveriges enda och bästa elitrapportterrier.   

Det är verkligen bra att tävla flera tillsammans då man lite glömmer sina egna motgångar i glädjen för de andras framgångar. 

Väl hemma blev det lite deppkänslor igen. Jag var så galet sugen att få köra uppletet och lydnaden och nu är det hela 4 månader kvar tills nästa tävling. Men efter depp kommer pepp och nu är det dags att klura ut träningsupplägg. I morgon kör vi första passet med mål att fixa rapporten i Tierp den 13/3!

Nu har vi slagit om till vintertid vilket betyder att träningsmöjligheterna blir något begränsade då det är mörkt när vi kommer hem från jobbet. Det känns inte heller lika lockande att ta sig ur soffan och åka i väg till klubben. En rapporttävling återstår och sedan kommer november till stor del handla om vila och återhämtning för vår del innan inomhussäsongen drar i gång. För ett par veckor sedan startade vi vår andra högrerapport som blev en kort historia då Quick tjuvstartade från Tommy. Dessförinnan hade han varit odräglig i framföringen och blandannat sprungit fram till domaren. Tommy som alltid är positiv annars sammanfattade det som att det gått "skitdåligt"   Men inget ont som inte har något gott med sig för plötsligt har Tommy och Quick börjat träna fotgående på luncherna!  På lördag ska dom i väg på räddningsträning där Tommy kommer få en stor utmaning i att få samarbetet att fungera då Quick är väldigt kär i några av tikarna där. Quick är ju lurig på så sätt att man måste ha "tummen i ögat" hela tiden i sådana situationer men samtidigt få honom att förstå att man själv är mer värd än allt annat som lockar. Så det blir jättenyttig träning för dom båda.  Själv är jag helnöjd att jag nått ett av mina största mål med rapporten att lura in Tommy i hundträsket.  Under hösten har vi varit och tränat fyra gånger för Frida Wallen. Vi har ju gått rätt mycket för olika instruktörer men hon är nog den som passar mig och Quick bäst. Det vi framförallt har jobbat med är platsen. Där har vi kört belöning bakom, friande på avstånd och trygghet från en annnan person (Frida) när han ligger och jag är dold. Det känns som detta har gett resultat då han ligger mycket bättre nu. Han kan pipa men då av belöningsförväntan vilket är så mycket bättre än otrygghetspip.  Om ett par veckor ska vi dit igen och då ska vi testa att lägga på skottet.

  Nu sista gången tittade vi på lite andra moment och jag kedjade några av högremomenten för att Frida skulle se våra brister. Vi fick flera bra tankar med oss, framförallt i krypet som jag har tänkt att vi ska pilla med i vinter. Vi nådde ju vårt mål med en 8:a nu i höst så nästa år satsar vi på 9:an! Utifrån Fridas och mina egna tankar har jag gjort en plan för vinterns lydnadsträning. Målet är att vi ska vara redo för eliten när våren kommer!

Fotgående: Tyckte Frida var super och jag känner också att det är riktigt bra just nu. I vinter ska vi lägga lite tid på stegförflyttningarna. Tycker han har en fantastisk attityd som jag verkligen vill bevara.

Inkallande med ställande och läggande: Lite av ett hatmoment då han dels har svårt med lämnandena och dels inte har riktigt så snabba stopp som jag vill ha. Det som är bra är att han har en jäkla fart och bra signalkontroll på läggandet så det kommer vi kunna lägga på rätt snart. Frida tyckte precis som Siv att jag ska fortsätta "överaska" honom under sträckan jag lämnar då det är den som är kritisk, 75 meter är så långt.... Jag ska också bli bättre att hålla på kriterierna och göra om när jag inte är nöjd med stoppen. 

Framåtsändandet: Kommer vi fortsätta träna som vi gjort och vara noggranna med att komma i håg att belöna alla delar. I onsdags gjorde han det så  fint att Fridas kommentar var att "han hade ett framåtsändande som folk skulle döda för". Det kändes såklart roligt även om det tyvärr inte alltid blir sådär fint. 

Kryp: Han blir gärna lite hög stundtals. Fridas tips var att jobba upp huvudet ännu mer på honom så att han verkligen måste jobba med armbågarna. Vi har även tittat på svängarna och dom förstår han bra så det är tekniken vi behöver förändra lite. Har testat några pass och tror faktiskt att det kan vara ett bra vinterprojekt.

  Skallet: Här fick jag en rejäl tankeställare då jag insåg att jag faktiskt inte lärt honom kommandot "tyst". Nu när det blir 2 x skall är det viktigt att han verkligen förstår det. Så i vinter ska vi plocka ut tystnaden och belöna upp den så vi slipper onödiga osäkerhetspip. 

Tungapport och metallapport: Fin fart och gripanden. Däremot behöver vi träna ingångarna

Hopp: Fungerar bra

Stegen: Fungerar bra

Efter tävlingen i september har fokus legat på rapporten så det har inte blivit något spårande alls. I måndags stack vi ut på ett mörkerspår vilket inte var det klokaste med en hund som inte fått spåra på en månad. Full fart och med livet som insats liksom.  Dagen efter la jag ett tokklurigt spår med spetsvinklar och övergångar mellan asfalt, skog, äng och grus. Då gick det mycket bättre och alla pinnar kom in som dom skulle. 

Vad gör Smilla då? Just nu mår hon bra och är kortsisonfri men eftersom det kommer bakslag bara jag tänker träning får hon nu mest spåra lite. Däremot gör Alvin tappra försök att få henne att lyda. Går sådär men Smilla är helnöjd eftersom det blir godis oavsett vad hon gör   

I dag åkte vi till Östhammar för att tävla högrespår. Var inte alls särskilt peppad, tycker det känns drygt att vi aldrig får till den där platsen och för att klara uppflytt utan plats i högre måste väldigt mycket stämma. Drog nummer 1 vilket gjorde humöret lite bättre, gillar verkligen att få gå ut först. Quick gick spikrakt uti rutan, tog spåret åt rätt håll men ändrade sig av någon anledning efter ett par meter och vände. Synd eftersom det blev ett surt bakspår som gav betyg 6-6. Sedan spårade han superfint och plockade alla apporter. Han känns så himla stabil och säker i spåret nu.    I uppletet hade alla hundar rätt svårt i rutan. Quick letade länge innan han hittade första föremålet. Var väldigt nöjd att han jobbade ut fint på djupet och behöll samma intensitet i söket trots att det var svårt. Lite tugg på sista gav betyg 9-9 vilket jag var jättenöjd med. Vi avstod platsen men passade på att träna plats på "vår" nivå på sidan av medans dom andra låg. I lydnaden kändes han peppig och fin även om det blev rätt mycket småmissar. I framåtsändandet tog det jättelång tid innan gruppen var på plats. I efterhand inser jag att det bästa varit att lösa upp honom från startpunkten under tiden dom höll på att fixa eftersom han satt och ladda så pass att jag trodde att han skulle dra i väg som ett skott redan i fotgåendet. Han satte typ hastighetsrekord ut till gruppen och jag fick ge ett ordentligt dk. Skick två blev dock superfint. Mest nöjd är jag med krypet där vi haft massa problem och målet varit att få betyg 8. Han gjorde det precis så bra som han är tränade för vilket kändes toppen. Även inkallningen har varit strulig då han haft samma problem med lämnandet där som i platsen. Men den gjorde han fint idag. Minst nöjd var jag med skallet och tungen där det blev lite onödiga missar. Men det fixar vi tills nästa gång! Betygen såg ut så här:

Upptag 6-6

Spår 10-10

Uppletande 9-9

Plats 0-0

Fritt följ 9-9

Ink. m ställande 9.5-8.5

Framåtsändande 8-7

Krypande 7.5-8

Skall 9-9

Tung apport 7.5-8.5

Hopp 10-9

Totalt 489.5 poäng

Eftersom jag inte sett några poäng och vi haft många missar i lydnaden blev jag väldigt förvånad när det visade sig att vi inte bara vunnit klassen utan även blivit uppflyttade till elit! Så galet roligt. Fina fina Quick. Vägen har varit allt annat än rak men nu har vi tagit oss till eliten Ännu roligare är att flera av våra träningskompisar presterat på topp i helgen. I går debuterade Bettan i B-prov i jakten och tog 1:apris med bästa Lovalus. Vilket år dom haft, världens coolaste tollarteam. Från Rapportligan (som kanske måste överväga namnbyte till spårligan) blev i går fyra ekipage uppflyttade till högrespår (alla högst på pallen eller näst högst om det redan stod en ligamedlem på toppen), ett ekipage tog spårcert med klassvinst och därmed spårchampionatet. Samma ekipage (Läs Team superDia) tog idag rapportcert och naturligtvis hamnade de högst på pallen igen. I dag fixade även Team Midas uppflytt till lägrerapporten. Vilken fantastisk helg den kommer vi leva på länge!

Barnen hade fixat uppflyttningsfest i sann rapportanda med bubbel, sushi och cupcakes för både tvåbenta och fyrbenta!

I dag debuterade vi högrerapporten och fick uppleva hur svår och nervös denna galna sport kan vara. Quick drog startnummer 3 av högrehundarna. Båda elithundarna kom in fint på A men när det var dags för högrehund 1 kom ett skott men ingen hund. Hund nummer 2 kom inte heller och tankarna började snurra att det kanske stod två hundar ute på sträckan.   Det hade det inte gjort utan hundarna hade vänt och sprungit tillbaka tillsammans till B när Tommy skulle skicka Quick. Men det visste ju inte vi på A så när skotten hördes i skogen var det väldigt oklart vem som skulle komma och vi stod tre högre förare som hoppades att det skulle vara just vår hund. Så kom bästa Quick!    Tyvärr sprang inte sista högrehunden eller någon av lägrehundarna så till andra skicket var det bara Quick och två elithundar kvar. Alla tre hundarna gick fint från A-C och Quick verkade tagit sig rätt på förlängningen denna gång. Inför vårt tredje och sista skick tog det dock stopp och han ville inte gå ut. Efteråt vill man gärna analysera varför men det är nog bara att acceptera att det är så här rapporten funkar. Man vet inte alltid varför saker händer. Efter tävlingen var avklarad fick Tommy stanna ute på C och jag gick upp och visade mig. Då sprang han fint och det blev således ett riktigt bra träningspass då han för första gången gått en hel högresträcka. Sjukt nöjd!   Även lägrehundarna från Rapportligan fick till ett bra pass efter tävlingen och jag  tror kanske att vi alla kände oss mer träningspeppade än besvikna. Två hundar av tio som klarar rapporten säger lite om hur svår sporten är och att hunden inte springer på tävling kommer vi nog få uppleva fler gånger. Direkt efter tävlingen var snacket genast igång om träningsupplägg och förbättringar av färgmatchningen till nästa tävling om 6 veckor. En 12:a på den attityden!!! Bästa Team Dia slog i dessutom till på seger och cert vilket var grymt kul, vi vill heja på SM nästa år också!!!

De senaste tre helgerna har varit galna. Först Rapportligans årliga bootcamp i Enköping där det förutom rapport blev både lydnad och uppletandeträning på Västerås bk. Samt en massa grym mat och dryck förstås, som vanligt minst lika viktigt som ett bra träningsupplägg.

Helgen efter hade vår träningsgrupp på klubben bjudit in Siv Svendsen och det blev en av de mest givande lydnadskurser jag någonsin gått. Det jag framförallt tar med mig är att jag ska bli bättre på att backa till grunden och tänka lite mer kring upplägget när vi kedjetränar. Helgen bjöd även på en hel del skratt och det blev en riktigt bra kickoff inför höstens träningar!   
Nu i helgen åkte jag och Emma ner till Malmö för att heja fram Team Dia. Resan var lång men vi var rätt bra på att slå ihjäl tiden i bilen. Emma körde riktigt bra och trots att kartläsaren tappade fokus när Zlatans hus plötsligt dök upp framför näsan hann vi i tid till fredagens upplet. Team Dia levererade verkligen när det gällde och numera kan Rapportligan skryta med att ha ett av Sveriges topp 10 ekipage i sin grupp. Så coolt. Förutom shopping hann vi även med riktigt bra hundträning. På lördagkvällen fick Linna och Quick till bådas förtjusning bita lite och funderar nu på om skyddsvärlden inte är redo för lite färgmatchande aussieekipage.   På söndagen blev det även ett jättebra lydnadspass mitt i SM smeten. Verkligen en toppenhelg! 
Jag hade velat skriva ett längre inlägg om alla grymma hundaktiviteter och berätta mer om all fantastisk träning vi fått. Men känner att varken orken eller tiden räcker till för det. De senaste veckorna har påminnt mig om att träningen bara är en del av helheten. En minst lika stor del är alla fantastiska människor runt omkring. Jag känner mig sjukt privilegierad och tacksam att ha så många underbara träningskompisar som ställer upp i med och motgång och som peppar och stöttar varandra. Bästa Rapportligan. Bästa lydnadsgruppen. Tack. Tack för allt. Ni är fantastiska!

Redo för Bootcamp!

Siv demonstrerar fjärren för Lova.

På Sivkurs blir det självklart mycket lek något som passade den svartvita alldeles utmärkt!

En bit historia mitt i SM området!

Bästa hejarklacken!

Dia i den galna uppletanderutan. Två föremål in visade sig vara ett grymt resultat då extremt många hundar inte hittade några alls under helgens tävlingar.

SM stranden fick mycket väl godkänt!

A- stationen. Man såg nästan 500 m av rapportsträckan! Ett litet minus till arrangörerna för att de inte färgmatchat parasollen....

När rapporthundarna var klara och spår hundarna skulle lyda gav delar av klacken upp...