Härligt hundliv

Senaste inläggen

Av Jessica - 23 oktober 2016 08:05

I helgen gick Svenska Räddningshundsförenings årliga lagtävling av stapeln. Vårt lag "Räddare kan ingen vara" fick ett avhopp tidigare i höst och plockade då in Taylors husse Uffe. Taylor kunde själv inte delta men Uffe hängde med som teamledare, något som visade sig vara ett riktigt smart drag då en stor del av bedömningen handlade om teamets struktur och organisationsförmåga. Tävlingen var upplagd i ett antal stationer enligt ett rullande schema under fredag och lördag. För högsta poäng skulle gruppen befinna sig på stationen i tid men inte tidigare än 5 minuter innan utsatt tid. Förutom platsen för stationen hade deltagarna ingen aning om vad som väntade utan man behövde vara redo för allt. På varje station fanns domare som bedömde gruppens arbete. 


Fredagens stationer:

1. Markering på låda och hantering i form av att hunden bars mellan olika personer. Ett lydnadsmoment som bestod i att hunden skule ligga platsad medans föraren plockade ur figuranten ur lådan. Alla hundar skulle köra denna station som kändes rätt enkel.


2. 10 minuters upplet. Instruktionerna var att få in så mycket föremål som möjligt på 10 minuter, gruppen fick lägga upp arbetet hur de ville men förarna fick inte gå in i rutan. Kändes som en klockren station att köra Quick på då upplet är lite av hans favorit. 10 minuter bedömde vi var för lång tid att låta en hund arbeta effektivt så bestämde att Linna skulle vara startklar efter 5 minuter så att vi kunde växla då. Föremålen var värda olika poäng och Quick plockade in ett lakan, en fotboll, en fylld 1.5 liters petflaska, en kudde, en hundleksak och en plastlåda. Quick sprang som en skjuten kanonkula och växlingen till Linna vart sjuk snygg då hon gick ut på sitt första skick samtidigt som Quick kom in från sitt sista. Under dagarna fick man inte veta några resultat men vid prisutdelningen framgick det att vi nog var ett av de bästa lagen på den stationen. 


3. Mörkerrapport. Med två rapporthundar i gruppen blev den här stationen helgens gladaste överaskning. Gruppchefen gick iväg ca 200 meter över en mörk äng till en funktionär. Sedan skulle ett meddelande skickas fram och tillbaka mellan grupp och gruppchef. Linna fick köra och man kan väl sammanfatta det som att vi nog vann den stationen rätt överlägset   


4. Samarbetsorientering med sakletning i mörker. Jag och Olivia skulle gå ut i ett mörkt crossommråde tillsammans med våra hundar. Robin och Uffe fick en karta men fick inte lämna bilarna. Genom radion skulle de vägleda oss till 4 olika stationer i området. Vid varje station fanns ett litet föremål gömt på en radie av 7 m från en utställd kon. Det var klurigare än vi trodde att hitta sakerna, hundarna var inte mkt till hjälp då båda var helt sökinställda i den miljön. Quick hittade en grej men de andra hittade vi förare. Totalt hade vi 15 minuter på oss och vi hann bara 3 stationer men det visade sig att inget lag hunnit alla 4. Däremot fick vi mycket beröm för samarbete och upplägg på denna station.


5. Kickbikesdrag. En lurig station där det riktiga syftet inte alls var att se vilka hundar som var snabbast utan att se hur snabb gruppen var på att organisera sig och komma igång. Två hundar skulle köra en kickbikebana på ca 100 m och tiden började från och med att gruppen fick uppgiften. Vi fattade att tiden rullade och skickade direkt ut Olivia och Copy och förberdde sedan Linna för nästa skick. Trots att det blev en del trassel med lina visade det sig att vi ändå haft bästa tid tack vare vår goda organisationsförmåga i början. 

Vi hade 0 koll på de andras insatser eller vad vi hade fått för betyg på första dagen kändes det som att vi verkligen gjort en grym insats på fredagen. 


Lördagens stationer:

Hela lördagen kretsade kring en historia om en tsunami som dragit in över landet.

1. Här var det en byggnad  samt ett område där vi människor inte fick gå in som skulle avsökas. Vi skickade först Linna och Copy som fick markering ute bakom ett plank. Eftersom man inte fick gå ut i området behövde man kalla tillbaka hunden och avrapportera till räddningstjänsten vart man fått markering. För Quicks del blev det stora området klurigt då föremålen han hämtat in på fredagens upplet låg utspridda i området. Han var dock duktig och släppte dem när jag sa till. Däremot fick jag ett skall ute i området men han kom tillbaka. När vi skickade ut Linna markerade hon i samma område och vi rapporterade in en figge där. Kändes lite surt att Quick varit så störd av leksakerna att han lämnat figg men när facit kom visade det sig att det faktiskt inte varit någon figge där.  Godis och kläder var gömt i området så något av detta hade antagligen provocerat fram Linnas skallmarkering.


2. Skogssök. Ett stort område vid vattnet skulle sökas av och varje hund fick bara jobba 5 min. Man fick inte följa med in i skogen utan efter sina 5 minuter fick man springa tilllbaka och växla till nästa hund. Området började på en äng där Linna hittade en figge uppe i ett träd. När hundens tid var ute hade vi bestämt att lämna en snitsel där vi slutat söka för att ha stenkoll på vart det var avsökt. Quick gick ut som hund 2 och fick träff direkt. Sedan hann Copy och Linna köra ytterligare en gång innan tiden var slut. Tyvärr hittade dom inte sista figgen men vi tjänade nog in den missade poängen på vårt sökupplägg. På prisutdelningen fick vi beröm av domarna på den stationen för att vi snitslat och haft stenkoll på vad som var oavsökt när vi rapporterade 


3. Midgårdsbadet. Vi kom fram till ett utomhusbad som skulle avsökas. Quick fick vind och drog upp på trampolinen där vi såg en kvinna flyta i en kanot ute i vattnet. Så då var det bara slänga av sig kläderna och simma ut i det iskalla vattnet och transportera in henne. På denna station bedömdes till stor del omhändertagandet och det skötte Uffe med bravur som bjöd figgen på både värme, godis och fika. På den här stationen låg också figgen som INGET lag hittade. Däremot stod Uffe på figgen under delar av vårt sök    Den låg i en brunn i en buske precis vid ingången och dom hade ställt ett bord över brunnen där Uffe stod för att kunna kolla taken. Vinden låg så att hundarna hade behövt gå utanför staketet runt området för att plocka den. 


4. Brandstationen. Här hade ungdomarna från ett LVU hem försvunnit i samband med Tsunamins framfart. Vi beslutade att gå in i par med två hundar så Robin, Linna och Olivia gick och jag, Quick och Uffe. En taktik vi fick mycket beröm för då Uffe och Olivia skötte all kommunikation mellan oss och hade koll på vart vi skulle söka m.m Redan på väg in i området såg jag att Quick fick vind in i skogen så vi sprang dit direkt där vi hittade en ung tjej. Då vi inte visste hur ungdomarna skulle agera drog jag bort honom direkt vilket nog gav en del frustration för sedan sprang han och skällde på en tom buss. Var dock rätt tydlig att det inte var en riktig markering utan mer en frustrationshandlig. Efter att sökt av skogsdelen och rapporterat in att vi hittat hål på olika ställen i staketet där ungdomarna kunde smitit kom vi till ett mörkt hus där förarna inte fick gå in. Quick var väldigt intresserad där inne i mörkret men kom inte till markering så vi bad Robin skicka in Linna medan vi sökte vidare. Även hon visade stort intresse men markerade inte. Facit var sedan att man gömt kläder där dom visade intresse så vi var nöjda att vi inte kört för länge och pressat fram en blindmarkering. Quick fick sedan en markering på en container där vi inte fick gå in men där det låg en figge. Sedan fick han en ordentlig vindmarkering mot ett hus och drog in där. Men när vi kom in var det som att all vittring försvann. Vi sökte av huset med båda hundarna men tillslut var det Uffe som hittade figgen bakom en dörr. Supersvår lega som bara en hund plockat inne. Tjejen blödde från huvudet och vi tog hand om henne på bästa sätt. 


5. På nästa station ville dom ha med en spårhund ut i skogen och de andra skulle ut på annat uppdrag. Vi skickade iväg Linna och Robin som fick spåra rätt på en försvunnen diabetiker medans vi andra fick ett gigantiskt crossområde att söka av. Copy som vilat stationen innan gick som en kanonkula och hittade en hög figge nästan direkt. För Quicks del blev det nästan en timmes tomsök vilket jag såg på honom var tufft då han gått stationen innan där det även där blev mycket tomt. Med en hund kort i laget hann vi inte riktigt hela området men fick även här bra poäng för att vi hade stenkoll på vilka områden vi jobbat av och inte.


6. Inför sista stationen var jag osäker på hur Quick skulle funka eftersom tomsöket på stationen innan slitit lite på honom. Vi kom här fram till en tivoliplats där tsunamin gått fram och 8 barn var försvunna. Läraren var helt hysterisk så det var inte lätt att få så mycket vettig information. Vi satte in alla hundar och Quick hittade två barn inom loppet av bara några minuter, en instängd i en glaskur och en som satt fast innanför massa stenbråte. Som tur var gillade barnen hundar och ville gärna mata honom med korv vilket var precis vad han behövde för att bli riktigt taggad igen. Vi var snabbaste laget på att plocka in de första 6 barnen men sedan fattades två. På den här stationen hade vi haft lite svårare att dela upp området på ett tydligt sätt då vi behövde ta hand om den hysteriska läraren . Jag och Olivia missuppfattade varandra i radion så jag trodde ett område vr avsökt som egentligen inte var det. Efter ett tag kunde vi samla ihop teamet och få klarhet i vart det inte var avsökt och då hittade vi de sista två barnen längst in i området uppe i en hög ställning. Så alla figgar inom tiden i allafall!


Vi kände oss fantastiskt nöjda med både vår egen och hundarnas insats under tävlingen men hade ingen aning om hur långt det skulle räcka. Under dagen gavs ingen information om hur många figgar det varit på varje station eller vad man bedömt på utan det drogs på kvällens genomgång. Vem som skulle vinna tävlingen kändes dock rätt självklart då goldenlaget med interationella och VM-hundar var outstanding på pappret. Förutom oss var det nog bara ett lag till med rookies i detta sammanhang och vi hade mer än väl uppnått vårt mål med att ha jäkligt roligt. Har gjort många hundsaker i mitt liv men dom här dagarna har slagit allt!

På prisutdelningen ropades lag efter lag upp och till sist var det bara vi och goldenlaget kvar vilket kändes helt crazy. När sedan vårt lag utropades som vinnare var vi alla (och är nog fortfarande) i total chock. HELT JÄKLA MAGISKT. På svenska räddningsföreningens facebook sida sammanfattades vår insats med att ett lugnt och strukturerat samarbete med många olika styrkor i lager ledde till att vi kammade hem vinsten. Förutom en massa fina priser och en helt gigantisk pokal som ska få bo hemma hos bästa teamchefen så är vi nu ansvariga för att anordna nästa års tävling. Så alla hundvänner där ute ladda redan nu vi kommer behöva all hjälp vi kan få med att fixa 2017 års roligaste tävling!!!

Bästa teamet ever!

 

Bilder från uppdraget på Midgårdsbadet

l                  


Och såklart:

 



ANNONS
Av Jessica - 3 oktober 2016 15:33

Det är först nu när vi hoppat av räddningsutbildningen som jag inser vilka oceaner av tid vi lagt ner. Skulle tippa att vi tränat räddning i snitt ca 10 timmar per vecka senaste året. Lägger man sedan till spår upplet, lydnadsträning, vanliga hundägarpromenader samt fysträning undrar man ju vad folk utan hund gör med all sin tid.   Det passar oss inte alls att ligga på soffan 10 timmar extra i veckan så naturligtvis måste nya roliga projekt planeras in! Förra året vann jag en gratis tävling på klubben och i mitten av oktober annordnas årets sista lydnadsstävling så då måste vi ju utnyttja vår startplats. Eftersom vi har ett inkallande med ställande, en metallapportering och ett fritt följ från brukset så fick det bli klass 3 som då är i princip klar, eller?   Jag kommer inte gråta floder om vi inte får något pris alls, tävlingen är framförallt en kul grej för att få lite paus från bruksmomenten. Men inser att grundträning är guld värt, många av momenten har gått mycket snabbare att sätta ihop än jag räknat med. Kommer bli grymt kul att testa på tävling och vi har två veckor kvar att slipa på de små detaljer som saknas he,he. 

Helgen efter är det dags för det som kan bli årets roligaste tävling, lagtävlingen i räddning! Vi är tre förare med hundar och en gruppchef i vårt lag "Rädddare kan ingen vara". Vad exakt tävlingen kommer innebära är hemligt fram till start men tävlingen pågår från fredag - lördagkväll och laget bedöms på olika stationer. Förarnas agerande och taktik är minst lika viktigt som hundarnas. Den enda information vi fått är att. 

- På en  station är det lämpligt med spårlina och sele

- På en station är det praktiskt med minst en strandväskan

- På en station behöver laget vara utrustat med eget förbandsmaterial. 

- På en station under lördagen är varselvästar på människor och hundar obligatoriskt

- På fredagens stationer är det lämpligt med ficklampa och reflexvästar

- På fyra av stationerna på fredagen behövs inte grova kängor eller hjälm


Man får inte komma för sent till stationerna men inte heller vara mer än 5 minuter för tidig för att slippa avdrag. Ska bli galet spännande och roligt och vårt team med Taylors husse Uffe som gruppchef är verkligen toktaggade!  I kväll blir det inomhussök och pepptalk med bästa teamet.   

Våra teamhundar Copy, Linna och Quick 

 

Träning på friidrottsarenan

  

I helgen hann vi med två rätt långa skogssökpass i lite klurigare rutor och den svartvita var så jäkla grym att jag i rent glädjerus råkade slänga in en anmälan till lägresök sista helgen i oktober.Tur att jag gjorde det direkt för har redan hunnt börja ångra mig  . Men hur det än går vore det kul att testa tävla innan vintern. Vårt problem med att han gärna vill söka av HELA rutan innan han kommer in på tomslagen verkar vi fått ordning på, slagen är fina och markeringarna känns säkra. Det finns dock en hel del att jobba på kommande veckor såsom att exempelvis sluta markera figgen efter att jag plockat fram, även om man inte får belöning direkt ha ha.   

 

Känns som att oktober kommer bli en enda lång fest. Nu kör vi!!!    








ANNONS
Av Jessica - 25 september 2016 17:29

I fredags åkte vi ner till Linköping för en lägerhelg med räddningsutbildningen. Vi var nog alla lika överaskade över hur fint boendet var, ett trevligt vandrahem precis vid Göta kanal. Helt klart ett ställe vi kommer att besöka fler gånger!

 

 

 

Quick och jag fick dela rum med Cilla och Bella så burarna fick stanna kvar i bilarna och hundarna var helnöjda   Syftet med helgen var att få riktigt tuff ruinmiljö och på lördagen bar det av till ett stenbrott i Borghamn. Quick är ju miljöberörd och när jag såg området kände jag mig osäker på om han skulle klara det alls men han jobbade på mycket bättre än väntat. Framförallt gillade jag att han löste alla svårigheter på egen hand utan att be mig om hjälp trots att han inte är helt bekväm i miljön.   

 

På kvällen blev det gemensam middag och kall dryck på vandrarhemmets restaurang, supertrevligt. I morse åkte vi till Malmberget och en tipp där miljön var ännu bökigare . Men även i dag genomförde han jobbet trots att han var berörd.   Instruktörerna menade att hans drivkraft att hitta figuranten är så stor att han övervinner miljöosäkerheten, men den finns ju ändå där och att köra långa tomsök i den här typen av miljö kommer bli en utmaning. Delprov 2 och slutprovet går inte i riktigt i sån här tuff miljö men för att klara de internationella proven krävs det. 

       

Jag har länge funderat kring Quicks miljöberördhet och efter helgen känns det klart att vi skulle behöva mängdträna den här typen av miljöer för att han ska kunna röra sig obekymrat där. En sådan typ av träning skulle betyda en stor fysisk belastning för hunden och med Quicks artrostå är jag inte beredd att utsätta honom för det. Även om vi älskar räddningen gör vi mycket annat roligt också och det absolut viktigaste för mig är att han får hålla många år framöver. Att ta ett räddningscert på lite "tur" och sedan inte kunna gå vidare känns inte som något jag är intresserad av. Därför tog jag i dag beslutet att hoppa av utbildningen. Det har varit ett fantastiskt år och den här utbildningen kan inte alls jämföras med den jag gick med Smilla. Vi har lärt oss massor som vi kommer ha nytta av i framtiden och jag är rätt säker att vi kommer hänga på då och då och träna lite ytsök. Vi fick dessutom avsluta med en riktig toppenhelg  Nu kommer vi att satsa fullt ut på brukset och utan den belastning som räddningsträningen innebär kanske det också finns möjlighet att vi kan köra lite lättare rapportträning igen. Quick ska få en ordentlig fyskoll framöver så vi får se vad dom säger då.   

Min bästa kämpe 

 




Av Jessica - 7 september 2016 10:01

Var länge sedan det blev något bloggat nu. I slutet av sommaren kände vi oss äntligen säkra på platsen och startade klass 2 i Skutskär. En knäpptyst och trygg hund i platsen var dagens seger. Som startnummer 1 var det var det nästan omöjligt att ladda om, fick fråga Malin innan jag gick in vilka moment som ingick i klass 2, då vi in i det sista hoppats komma med på elitspår samma helg och inte alls fokuserat på lydnad.   .Blev ganska mycket störningar under programmet då tävlingsledaren inte heller hade riktigt koll på momenten. Dessutom fick dom för sig att springa och flytta hindret mitt i vårt fotgående ha,ha Men han är cool den där svartvita och blev nästan mer taggad av att det blev lite tokigheter. Vi slutade på 195 poäng och känslan var fantastisk. På samma tävling lyckades vår träningskompis Lova fixa uppflytt till eliten så jäkla kul! Delad glädje är dubbel glädje   

 

I sommar har Quick också fått en ny tävlingskompis, Isak. Tillsammans har dom tävlat fyra gånger i nybörjarrally och tagit titeln RLDN. En tävling resulterade i disk då Isak råkade klappa Quick innan han gått över banden, en hård läxa för en 10-åring he,he. Men på sista starten slutade dom på 100 poäng och vann klassen. Så himla kul att få se deras fantastiska samarbete på planen   

   

Självklart har alla fina prestationer firats som sig bör med regnbågstårta och rosa bubbel.

 


Så i helgen var det då dags för vårt första rasmästerskap eller AussieSM som det nu bytt namn till. Fick med mig Tommy ner till Håverud då barnen kunde vara hos mormor. Hade lockat med att det fanns bra cykling till honom och Dick därnere och klurig cykling lyckades de i allafall hitta he,he.   Jag har inte träffat så många aussies så det var ett bra tillfälle att få se lite av rasen och jag fick se några hundar som jag verkligen gillade. Var också mysigt att få hänga med massa hundfolk en hel tävlingshelg. På lördagen började vi med spår. Efter att ha kollat bakspårsstatistiken och insett att 100 % av bakspåren inträffar på vänsterupptag hade jag tränat rätt mkt vänsterupptag inför tävlingen. Så jäkla dumt. Rakt och fint ut i rutan och sedan pang så ändrades statistiken och vi hade vårt första bakspår på ett högerupptag. Surt men fick ändå med 7-7 vilket är max på bakspår. Spåret har strulat lite senaste tiden då han börjat hetsa och dra som ett as igen. Men nu spårade han fantastiskt i ett perfekt tempo. Hela vägen ut i både spetsvinkeln och de vanliga.  Tillslut kom vi in med i 6 + slut vilket gav betyg 9 på spåret.Enligt runkeepern 1498 meter och en tid på 24 minuter så jag hade nog kunnat ta det lite lugnare vid apporterna. På eftermiddagen bar det av till klubben där vi hejade på lägre och högreaussiesarna som körde lydnad denna dag. På kvällen blev det taibuffe lite stughäng hos Malin och c/o och sedan tidigt i säng.

På söndagen hann vi med lite bad och en härlig promenad i vackra Håverud innan det bar av till klubben.         

Vi började med lydnaden där vi 0:ade krypet som vi inte alls lyckats få till på träning . Men resten av programmet var magiskt. Han gillar verkligen att tävla den där svartvita.   9or och 10:or på allt förutom hoppet där han hoppade av lite tidigt vilket resulterade i ett islag så blev en 8:a. En dubbeltia på framåtsändandet var extra roligt då det är lite av vårt favoritmoment att träna. Under lördagen hade jag bränt ögonen ordentligt och när vi kom av planen fick vi höra att jag kört hela programmet med solbrillor. Måste sett sjukt drygt ut ha,ha   

Efter lydnaden bar det av till uppletet och det var en väldigt speciell ruta som låg i en typ ravin med en bäck i mitten .Rolig och klurig men tyckte en nackdel var att det inte alltid gick att se hunden på djupet. Quick hade full fart och gick rakt och fint ut på djupet och letade bra. Tyckte han var grym trots att vi missade det nära föremålet. Domarna var också nöjda och gav oss 8-8. 

På väg ut mot vänsterkant

 

 Till slut var det dags för platsen som jag nästan längtat lite efter. Kände mig trygg med att han skulle ligga. Vi var 12 ekipage och när vi ställt upp blev det diskussion om hurvida någon saknades och domaren började gå runt och skriva upp alla namn. När vi sedan kopplat loss var det en förare som jag tror råkarde trampa på sin hund för den skriker till. Quick lägger sig bra men när vi gått 3 meter har han rest sig och gått efter mig. Blev först väldigt,väldigt lessen men efter tävlingen fick jag lägga med Sannas hundar som han aldrig platsat med förr på två olika ställen och då gick det bra. Så jag väljer att tro att det helt enkelt blev en för stor störning för honom med den långa väntan och hunden som skrek och inte något gigantiskt bakslag i vår platsträning. Nu ska vi träna på den typen av tidsstörningar! Vi slutade iallafall på 509 poäng och är nu godkända i elitspår. Dessvärre har vi blivit bortlottade och hamnat långt ner på reservlistorna till de spår vi anmält till så jag funderar på att satsa på söket fram tills nästa säsong. Vore kul att köra en lydnadsklass 3 också men får se vad vi hittar på. Efter helgen kommer vi iallafall behöva köra alla kommande tävlingar i solbrillor även om det regnar ha ha.   

  



   

Av Jessica - 17 juli 2016 19:45

I onsdags åkte jag och Quick ner till Skövde för att vara med på räddningsläger. Då boendet bestod av två omklädningsrum som alla skulle dela på tog jag med tältet som verkade som ett klart mer lockande alternativ. Men då jag för en gång skull anlände först av alla  hittade jag domarrummet som var precis lagom för två och med egen ingång utifrån. Så där flyttade jag och Cilla in så burar och tält fick bli kvar i bilen   

Coola bruden Bella   

  '

Efter en kort samling åkte vi direkt iväg till ett större område som erbjöd både ytsök med kluriga legor och ett kalkbrott med ruinmiljö. 30 personer skulle sedan försöka organisera sig och få ihop träningen men det gick faktiskt rätt smidigt. Jag hoppade på gänget som körde i kalkbrottet då vårt stora mål med lägret var att peppa miljö. För Quicks del blev det ett par markeringsövningar där han fick jobba sig långt ut i miljön och sedan ett sök i den lite lättare miljödelen. Lyckades hamna med toppenfiggar så det blev en riktigt bra start på lägret. 


 

Inför resten av veckan delades vi in i grupper på ca 6-7 personer i varje där tanken var att grupperna skulle vara blandade nivåmässig. Jag hade turen att hamna med tre riktigt duktiga och rutinerade förare med erfarenheter av många olika hundar och som även deltagit i den nationella styrkan. Sedan hade vi två hundar som var på väg upp på slutprov, även de med vettiga förare. Så under hela lägret fick vi massor av bra feedback från gruppen. Deras hundar var även riktigt snabba och effektiva i söket så blev mycket träningstid.   

DAG 2

Denna dag var vi tilldelade ett militärt övningsområde. Vi hade turen att militären också var där och träna så det sköts hej vilt runt om och blev bra störningsträning för hundarna. Under hela dagen fick hundarna ligga uppbundna i basen. Min plan för Quick var att han skulle få jobba på vittring denna dag då det inte var någon jobbig miljö för honom.

Dagens bas

 

Vi började med en enkel lega i ett av husen och sedan en djup lega under mark. Båda fixade Quick galant. Sedan var tanken att hundarna skulle skickas från ett källarrum i det ena huset genom den mörka kulverten till ett rum i nästa byggnad. Där skulle de mer rutinerade hundarna få en figge som låg utanför fönstret i rummet, dvs både dold och hög. För Quicks del tyckte jag svårigheten att jobba ut självständigt genomom tunneln räckte så bad figgen sitta rätt öppen längst in i rummet. Vi har ju knappt kört inomhussök så rummet i sig var också en svårighet. Quick gick ut bra men kom tillbaka nästan direkt. Sa inget utan väntade bara och då drog han in i tunneln igen. Hörde lite gnäll från andra sidan men sedan var han tillbaka igen. Trodde han varit framme hos figgen men inte kommit till markering så väntade bara tyst och stilla på vad han skulle göra. Då drog han in i tunneln igen och sedan kom skall. Kröp efter och när jag kommer ut i rummet på andra sidan ser jag att där finns ingen figge utan figgen belönar med rösten utifrån. Dom hade glömt att flytta figgen till Quick. Så otroligt nöjd att han löste den svåra uppgiften på egen hand utan att jag behövde gå in och stötta.

Efter att ha lyfts ner genom luckan i taket skickades hundarna genom tunneln

Här låg figgen utanför fönstret

Efter lunch var det sedan dags för att söka i husen. Den första övningen var koppelsök på taket. Figgen låg tre våningar ner och tanken var att hunden skulle markera på takkupan som låg ovanför. Denna övning löste Quick nästan direkt. Tack vare skadan är har han verkligen blivit riktigt bra på koppelsök.

Sedan var det mörkersök i huset. Även denna gång blev det lite tokigt då figgarna glömde byta plats till Quick (till dagen efter la vi bara ut för två hundar i taget så det skulle bli lättare att hålla reda på vem som kom). Den första figgen som låg i en låda i ett mörkt rum tog han jättefint men sedan stötte han på problem med en halvhög figge efter väggen. Han kände att det var något i rummet men kunde inte lokalisera vart. Sökte i samma lilla rum i över 5 minuter men började tillsist hoppa och gnälla på mig för stöd. Jag gjorde som på förmiddagen och höll mig tyst och passiv och tillslut lyckades han få kontakt med figgen som tack o lov var rutinerad nog att inse att direktbelöning var på sin plats. Vi avslutade sedan med en enkel figge med direktbelöning på vägen ut.Tror inte jag sett Quick så trött någon gång så det söket tog nog på krafterna. När vi kom tillbaka till boendet var det sedan dags för teori. Först fick vi lära oss lite om dirigering och linjetag. De menade att det är en stor fördel att lära hunden gå ett linjetag på upp till 300 meter på slät mark då den sträckan lätt krymper till 100 eller mindre när det kommer hinder i vägen. Vi fick också lite tips kring hur man kan plocka ut den delen när hunden ska dirigeras ut över olika naturliga hinder och träna separat. Lät roligt så det kan vi nog roa oss med i sommar.   Därefter blev det lite info om IPO-R och sedan passade vi som ville på att träna lite lydnad. Eftersom vi bodde på en idrottsplats fanns flera jättefina fotbollsplaner att träna på. IPO banan stod uppe hela tiden och under lägret kom laget som ska representera Sverige i VM dit och tränade. Sedan berättade den hundföraren som åkte ner till Nepal efter jordbävningen om sin resa. Jätteintressant och när man såg bilderna insåg man vilket jättearbete som väntade hundar,förare och övrig räddningspersonal. Helt slut efter en extremt intensiv dag blev det sedan middag vid 21.30 Visste inte då att detta var i princip en vilodag jämfört med nästa   

Dag 3

Uppstigning med tuppen och sedan bar det av till Svenska räddningscentret i Skövde. Här fanns både ruin, mörker och vanlig inomhusmiljö. Vi började i ruinen och jag var väldigt frestad att köra ett sök då det under ruinen var ett helt tunnelsystem där man kunde få hur spännande legor som helst. Jag fick påminna mig själv flera gånger om målet och planen för träningen på lägret och till sist valde jag att köra peppig markeringsträning i ruinen istället. Därefter fick han två figuranter med direktbleöning i ett miniruinområdet. Vi var överens om att det nog är bra att köra direktbelöning vid sök fram tills dess att han är riktigt bekväm i miljön då det är stor risk att han börjar avståndsmarkera annars. Det lilla området var klurigare än man kunde tro och efteråt la dom ut rök i olika färger så att vi kunde se hur vittringen gick.

       

   

Vi hann också med ett superbra mörkersök där han fick träna på svårigheten att självständigt gå mellan olika rum, alltså hitta öppningen i mörkret. Vi avslutade sedan träningen med ett rätt enkelt inomhussök. Valde att köra direktbelöning på båda inomhussöken och han jobbade på fint. Kl. 16.00 anslöt sedan de andra grupperna och vi fick veta att det skett en bussolycka och vi alla skulle åka iväg på eftersök. Väl på plats delades vi i grupper, vår grupp blev fyra, och fick ett område var i det ca 5 x 5 km stora område som skulle avsökas. Vi fick också informationen att det totalt var 6 personer som fattades. Vi har aldrig varit med på ett eftersök så det var jättespännande.

Vår grupp gick med ca 50-100 meter i mellan oss och hittade en figge ganska snabbt. Därefter gick vi rätt långt och terrängen var inte helt lätt. Jag och Quick gick efter kanten och efter ca 1 timmes letande sätter Quick ner näsan i backen och jag är rätt säker att han tagit ett viltspår men följer efter. Får syn på figgen som sitter vid trädet. Samtidigt kommer hunden som gått i mitten och fått vinden i näsan dit och skallmarkerar. Stackars Quick blev jättesnopen. Men fick ju också belöning av figgen så blev nöjd och glad trots allt   När vi kom tillbaka fick vi veta att ingen annan grupp hittat någon och blev tilldelade ytterligare ett område. Jätteimponerad över Quick som fortfarande var peppig trots att vi jobbat länge och varit igång sedan tidig morgon, mindre impad över mig själv som var helt färdig med skavsår och trötta ben.  

 

Efter ytterligare några timmars letande tog Quick upp spår igen. Denna gång ledde det över en äng men när jag följt med en bit och tittade på kartan insåg jag att vi var över på en annan grupps område så att det mycket väl kunde vara deras spår han tagit upp. Rapporterade in spåret när vi kom tillbaka och när figgarna sedan hämtades in (osäker om någon annan grupp hittade någon) visade sig att det var figgens spår Quick gått på. Hade jag följt med en bit till hade vi hittat honom. Han är kanske inte helt kass som spårhund den där svartvita   Kl. 23.00 var vi tillbaka hemma och åt middag och hade sedan genomgång av dagen så klockan var över ett när man äntligen fick sova.    Man hade ju hoppats på sovmorgon men det blev tidigt upp på lördagen och jag som skulle åka hem direkt från träningen var tvungen att packa bilen. Vi åkte till ett stenbrott rätt långt bort och äntligen hittade vi exakt den typ av ruinmiljö som Quick tycker är allra jobbigast. Bestämde mig för att inte köra några övningar alls där utan började och avslutade istället träningen med att promenera runt i miljön.

 


   De 

Där i mellan gick vi koppelsök uppe på den andra högen av stenblock. Där var Quick helt bekväm så utmanade blandannat med en riktigt djup och dold lega på botten av blocktraven som han tog plättlätt.

   

Dagens basstation

 

 Lägret slutar egentligen i dag men jag hade redan innan bestämt att fyra dagar fick räcka. Främst för att jag inte vill jag inte slita på tassen mer än så, han har ju sin artros som vi tyvärr alltid kommer få anpassa oss till. Sedan har jag en familj som är rätt sugna att åka upp till Dalarna och om tre veckor är det ju ytterligare ett läger. Jag är faktiskt sjukt stolt över mig själv dom här dagarna. Vi gick in med en plan och en målsättning och höll fast vid den trots alla frestelser. Vi lyckades få en bra balans mellan utmaningar och pepp och framförallt fick vi utmaningarna vid rätt tillfällen. Jag känner att Quick har utvecklats jättemycket men framförallt är jag väldigt glad över den fantastiska uthållighet han visat på. Han är liksom alltid på när man ber honom den där fina svartvita   Nu väntar en veckas återhämtning för oss båda och sedan styr vi vidare mot nya äventyr. Tillsammans med våra träningskompisar lyckades vi få en plats bland de 6 lag som får köra lagtävlingen i räddning i oktober så i höst blir det hårdträning inför de utmaningar som vi tror kan komma! Sedan blir det delprov 2 i början av november där vi vill göra så bra insats som möjlig, bära eller brista!

Team "Räddare kan ingen vara"

 







Av Jessica - 30 juni 2016 13:52

 Så var semestern i full gång och hela gänget har installerat sig i stugan i Dala-Floda. Vädret har varit perfekt och vi har redan hunnit med massor med skogsarbete. Att planera och reka områden här uppe är minst lika kul som själva träningen. Det finns liksom oändliga möjligheter till variation av terräng och olika svårigheter. Lite deppigt har det varit att promenera längst våra rapportsträckor. Känns otroligt trist att inte kunna köra den sport vi gillar mest. Men å andra sidan har vi tagit upp söker som vi inte ville köra parallellt med rapporten och det är ju också en rolig gren. Vårens räddningsträning har haft ganska negativa effekter på systemsöket så vi har fått backa tillbaka en del till grunden. Vi har kört rätt öppna rutor så att jag kunnat se hur han arbetat och de sista passen har vi kunnat lägga in några station 2 figgar och fått till fina framslag .   Sista passet blev klurigare än jag räknat med då det låg en traktorväg på 50 m och figgen låg ute på 60 m. Quick fick jobba riktigt länge innan han fattade att rutan kunde gå över vägen men det blev riktigt bra träning. Mer såna klurigheter ska vi hitta på! Det roligaste är att det i söker blir tydligt att han börjar återfå full kondition, även i den tyngsta rutan vi kört jobbade han på fint och börjar vänja sig vid de klumpiga skorna. Planen framöver är:

- massa markeringsträning på avstånd, han vill gärna titta efter mig när han hört att jag kommer och då  blir det uppehåll i skallet. 

-raka skick med/utan hjälp i många olika rutor. Om två veckor åker vi på räddningsläger så vore bra att peppa mkt raka skick i skogen innan så kanske inte vi behöver backa igen efter lägret. 

  

Förutom söket har vi hunnit med både spår och uppletande. Kom på att jag har nollkoll på hur lång tid det tar att gå ett elitspåret så testade att köra ett sådant på tid. Tommy lyckades lägga i rätt tung och kuperad terräng vilket nog var toppen för Quick. Tror aldrig han spårat så lugnt och noggrant. Inget drag i linan alls, helt fantastiskt med tanke på att jag i början av vår spårkarriär fick linda linan runt träd för att få stopp på han.   Kanske är det också alla vårens godisspår som gett utdelning?  Spåret tog 29 minuter så inte jättestora marginaler till maxi den på 35 minuter. Men spårar han så här fint slipper vi tapp och då räcker ju tiden gott och väl.

 


I dag blev det istället ett busigt jaktspår. Egentligen en helt vansinnig övning för en hund som Quick, men en gång är ingen gång och jag tror faktiskt det kan vara bra att lägga in en högmotivationsövning då och då även för honom.Tommy gick ut ett spår ca 400 m och hoppade sedan av på en väg där jag plockade upp honom. Sedan åkte vi iväg och körde uppletande med hundarna. Smilla fick tre föremål som hon plockade in på Smillasätt. Quick fick köra en halv ruta med fyra föremål helt tävlingsmässigt och jobbade riktigt fint. Lite onödigt tugg på sista så den delen ska vi plocka ut och träna separat på ett tag. Efter uppletet släppte jag av Tommy på samma plats jag hämtat honom och han klev på spåret och gick ungefär lika långt till. Jag släppte på Quick som spårade jättefint och när det färskare spåret tog vid blev han galen ha,ha. Men tog alla vinklar fint och blev helt överlycklig att hitta husse i slutet. Leken gick dock lite över styr och bästa kampen hamnade högst upp i en talltopp   

  

Våra spår planer framöver är:

- utnyttja den fantastiska miljön här och försöka lägga kortare spår på många olika underlag, sand, vatten, kalhygge, myr m.m

- lägga in ett godisspår då och då

-inga upptag utan bara direktpåsläpp för att stärka rätt håll

WIIIIIE vad vi älskar skogsarbete!!!!!!!





Av Jessica - 13 juni 2016 14:26

Vi har haft några härliga dagar i Åre som avslutades med ett fantastiskt bröllop på lördagen. På söndag morgon lyckades jag dra upp hela familjen för att åka iväg till Östersunds brukshundklubb där vi samlades kl. 9.00 Lite otippat visade det sig att dagen skulle börja med hopp över hinder och stege följt av plats och sedan spåret innan lunch. Orsaken var att de ville ge spårläggarna lite sovmorgon, vilken lyx att vara funktionär i Jämtland!   En annan ovanlig sak var att tävlingsledaren sa att man skulle ha hunden kopplad fram till startpunkten på planen. Det har jag inte varit med om tidigare. Efter förra helgens lotteritävling kändes inte häftiga hoppet som bästa första moment för oss. Den svartvita var tokpepp och laddade som en galning mot hoppet men genomförde momentet helt utan ljud! Hann dock lååångt bort på andra sidan innan sättandet så det blev lite väl mycket fart i inhoppet vilket resulterade i en mindre prydlig ingång he,he. Stegen gick också bra, han har ju varit lite försiktig där och jag gick nog på lite för fort för han missade sista steget vilket aldrig hänt förr. Platsen avstod jag som planerat men hade möjlighet att stå nära skotten som var riktigt höga. Hade honom vardagsplatsad brevid mig och han lyfte inte ett öra vid skotten. Blev toppenträning med tävlingssituation + passivitet + skott men utan just platsmomentet som han tyckt varit jobbigt. Tur att vi fick ut något vettigt av dagen för sedan var det då dags för spåret. Rutan var jättesnårig och Quick gick ut, stannade till och analyserade ca 10 m in i rutan och tog sedan spåret ut till vänster. "Tillbaka till rutan". Skit. Inte ens bakspår. FEL spår. När jag tog tillbaka honom lyckades linan trassla in sig i allt sly och jag fick en massa strul att få loss den. Skickade sedan in lite djupare och då tog han spår denna gång åt höger. "Bakspår". Vände om och han började spåra åt rätt håll men innan

vi hann ut var tiden slut. SURT.   Eftersom barnen hade en gammal kompis som de gärna ville träffa i Östersund som skulle åka bort efter lunch avstod jag att gå spåret. Tyckte de varit tillräckligt tålmodiga som hållit mig sällskap hela förmiddagen. I efterhand ångrade jag mig, hade varit väldigt roligt att testa spåret då de verkade ha varit svårt för hundarna i skogen. 3 hundar fick resultat men ingen hade fullt på spåret och det blev inget cert alls utdelat på denna tävling. Det finns nog inget som gör mig så himla tävlingssugen som en misslyckad tävling och väl hemma började jag kolla in SBK -tävling. Ångrar mig sjukt mycket att jag inte anmält till något kommande veckor för sedan finns det inga tävlingar alls på vettigt avstånd förrän till hösten. Så deppigt!   Men idag har vi i allafall lagt upp en plan för sommaren så nu känns det lite bättre liksom. Blir massa fys då Quick inte har kommit tillbaka i fullkondition riktigt än. Sedan såklart massa träning. vi brukar ha en väldigt lång vila på sommaren men i år blir det kortare då vi liksom halvvilat hela våren. hoppas vi bli klara för lägresöket till hösten och om det inte krockar med räddningen vill vi åka på RM. Om det blir sök eller spår där återstår dock att se. 

Idag blev det ett riktigt tufft intervallpass i bassängen för båda hundarna och sedan en skön stund på vibben. Till hösten ska vi vara tillbaks i toppform!!!!

 

 

Av Jessica - 10 juni 2016 21:45

Mitt inne i en av de mest hektiska men roligaste veckor på länge. Förra fredagen åkte jag och Malena ner till Håverud för aussieläger. Då den spårgruppen jag velat gå var full och jag inte ville köra tre dagar sök med Quicks tass föll valet på brukslydnadskursen vilket jag inte ångrar en sekund. Hög nivå på deltagarna, alla i högre eller elit, en tokengagerad instruktör som tyckte vi skulle utnyttja all tid mellan frukost och middag till träning samt perfekt träningsväder. Mycket bättre blir det inte liksom. Vi körde en hund i taget, en kvart per hund, och under helgen hann jag faktiskt gå igenom alla elitmomenten. Fartmomenten har vi ju knappt tränat pga av Quicks tass så där finns en hel del att pilla på,  typ "det är lika häftigt att stanna/lägga sig som att springa fort" och "det är inte så häftigt med apporteringarna att man behöver berätta det för resten av världen"   .

 

 

Ann-Sofie som var instruktör på lägret är även domare vilket var kul då man kunde få hjälp att se momentet med "domarögon". Vi jobbade en del med ingångarna i apporteringarna och det där krypet som gör mig halvt galen. Inser dock att vi gjort rätt stora framsteg i krypet senaste året då han nu faktiskt kan genomföra ett elitkryp på poäng även om det inte är de högsta. Heja oss! Efter bakslaget med platsen hos Kent förra månaden är vi nu på banan med platsen igen. Vågar knappt tänka tanken men kanske blir den tävlingsklar till hösten. Nu på lägret har han faktiskt legat bra även om jag inte velat lägga honom med andra hundar då jag vill ha chans att säga till ordentligt om han skulle börja tramsa igen. Har inte heller velat lägga med skott nu när vanliga platsen strulat men vi har suttit nära skytten och fikat de senaste träningarna på klubben och då har han varit i princip döv. Så förhoppningsvis blir det inte problem att lägga på när platsen är stabil. Förutom lydnad blev det även upplet och där fick vi möjlighet att träna både på äng och i en kullurig ruta. Ann-Sofie kör mycket grundövningar även när hunden har ett färdigt upplet och tränar bara tävlingsmässigt i halva rutor. Rätt bra tänk tycker jag. Quick gick i allafall toppen i uppletet trots sina klumpskor, vi har ju knappt tränat det senaste halvåret så förståeligt att han var lycklig    

 Helgens roligaste övning var tävlingslotteriet där man fick dra ett nummer mellan 2 och 4. Numret var antalet moment man skulle köra tävlingsmässigt och man fick sedan dra ytterligare lotter för att veta vilka moment som skulle genomföras. Det var inte heller tillåtet att byta ordning utan momenten skulle genomföras i den ordning lotterna dragits. För Quicks del blev det skall-tung-inkallning. Supersvårt för Quick att köra tre favoritmoment utan ett fotgående innan och naturligtvis blev det ljud i tystnaden, kampmorr på tungen och protestpip i lämnandet på inkallningen. MEN sedan hade vi ju möjlighet att träna de sakerna i vårt nästa pass och fick klura på lösningar. Apporteringen och skallet känner jag mig inte så orolig för de brukar fungera bättre i längre kedja och i inkallningen testade jag att morra lite surt på honom i transporten innan momentet och sedan fria bakåt på belöning i stället för att kalla in och då blev han tyst. Dock tänker han lite plats och lägger  ner hakan men så länge han är tyst får det vara så. Här är ett litet klipp från ett minipass som vi hann klämma in i veckan. Apporten tappade han bort i gräset men lika glad var han för det ...   

https://m.youtube.com/watch?v=xz1ypRTePrAle

Väl hemma bar det av direkt ut i skärgården på lägerskola två dagar och därefter direkt upp till Åre där killarnas kusin gifter sig på lördag. När vi i vintras blev bjudna på bröllop så långt bort såg jag så klart möjligheten att hitta någon rolig tävling i närheten och bestämde mig för att debutera elitspåret i Östersund dagen efter bröllopet. 10 mil är ju nästgårds där uppe i Jämtland. Efter en vårvinter som mestadels bestått av vila och rehab är vi nu långt ifrån klara för eliten och egentligen kanske det rätta skulle vara att stryka sig. Alla anmälda kom dock med så vi snor inte platsen för någon så tänkte faktiskt åka dit och köra bara för att det är så jäkla kul att tävla!  Har ju längtat hela våren efter att få tävla och det skulle kännas lite surt att behöva vänta ända till hösten. Har bestämt att avstå platsen då den känns väldigt nära att lösa sig nu men jag inte vill stressa på för en tävling där vi dessutom inte är klara med resten. Lydnadsprogrammet har vi inte länkat tävlingsmässigt så där får vi sätta målen utifrån dom förutsättningarna. Denna gång hoppas vi på:

- En bra special, känns som att vi har förutsättningarna för det trots att vi tränat både spår och upplet sparsamt senaste halvåret.

- En bra attityd i lydnadsprogrammet

- Poäng på krypet

Hoppas verkligen på att vi inte tvingas bryta spåret då det vore så kul att testa lydnaden. Så nu kör vi fullt ös framåt!!!!! 

 



Presentation


LP1 LP2 SEVCH RLDN RLDF Tikk-A-Ring's Ten Dreams "Smilla" och Sunsilk's Quick Maniac

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2016
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Härligt hundliv med Blogkeen
Följ Härligt hundliv med Bloglovin'

Sidor vi gillar


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se