Inför 2015 har jag bestämt mig för att jag och Quick kommer satsa enbart på brukset. Möjligheten finns att vi startar en LKl 2 om tävlingssuget infinner sig men annars är det bruks till 100 %. Under julen har vi hunnit med massor av träning i alla grenarna och jag har försökt se över hur vi ligger till och funderat över vad vi ska sträva mot under 2015.

I Rapporten hoppas vi komma ut och tävla lägre klass. Resultatet är inte så viktigt mer en rolig grej att få göra ihop med Tommy. I jul har vi tränat en del och i söndags var vi i Enköping och tränade med bästa gruppen. Fokus var liggtider men vi fick även med andra bra träningsbitar. Quick har varit lite slarvig med förlängningarna och så även denna gång då han sicksackade sig in till stationen och kom in fel väg. Jag ville skicka sist så att han skulle få lite hjälp av de andra hundarna eftersom det skulle bli svårt att skicka ut honom från ett ställe han inte kommit från. Men då bestämde Petri att han skulle gå först för att det skulle bli en bra erfarenhet även om vi skulle behöva hjälpa honom. Så jag skickade och han stannade efter 20 m och tittade på mig. Då sa jag marsch och han sprang ytterligare en bit. Efter ett kommando till bestämde han sig och sprang hela vägen tillbaka till A.  Bästa svartvita!  På Tommys station hade en hund lite problem att komma iväg och fick gå tillbaka till uppbindningsplatsen för att skickas efter de andra. Sånt händer ju aldrig när man är själv och få ju ses som bra träning då det är något som man kan råka ut för på tävling.

I Söket kommer vi inte ha några tävlingsmål alls. Jag har ingen stress att komma ut på tävlingsbanan eftersom vi ska tävla i andra grenar. I stället tänker jag fortsätta jobba enligt planen jag fick med från Anitakursen, att han ska kunna gå en hel elitbana med många tomslag och ett riktigt fint system innan vi startar lägreklass. I dag hade vi ett helt magiskt pass, kanske vårt allra bästa, där alla slag blev grymt fina. Vi jobbade både med station 1 och 2 och figgarna var bra dolda så han fick jobba på med vittringen. Det roligaste var att jag testade ett tomslag som blev precis så som vår målbild ser ut. Spikrakt ut 60 m och drev sedan framåt i banan, kom på min inkallning passerade o snuddade mig i full fart för att sedan få träff rakt ut på andra sidan. Så grymt! Hans livs andra tomslag. Markeringarna är stensäkra och i skogen finns inga skalltendenser förutom när han leker med figgen. Däremot kommer jag inte introducera fastrullen förrän han i princip är tävlingsklar enligt kriterierna ovan då jag tror det kommer gå snabbt att lära in och ju säkrare han blir i uppgiften dessto mindre risk för blindningar i framtiden.

I Spåret är målet att tävla högre klass och skulle vi bli uppflyttade under våren finns drömmen där om eliten i höst. Spåret är den gren vi tränar minst och planerar att tävla mest i i år. Helt logiskt ha,ha, Men faktum är att de gånger vi kommer ut överträffar han sig själv varje gång. Av någon anledning har han blivit noggrannare och mera markbunden än någonsin, kanske har det med frispåren vi kört för rapporten att göra? Där har han sprungit rätt kluriga spår upp till 800 m. Vi behöver däremot träna på att han ska gå ut rakt och fint i spårupptagen och inte fara omkring så mycket men han hittar spåret och än så länge har vi 100 % framspår vilket känns riktigt bra. Uppletandet behöver vi också ta tag i igen. Lydnadsdelen börjar se fin ut. Vi har tränat en del framåtsändande under jullovet och där är utgången och saktagåendet riktigt bra men han behöver fortfarande lite stöd vid brytpunkten. Häromdagen prövade vi också att sätta ihop både inkallande med ställande och inkallande med ställande och läggande och det gick verkligen långt över förväntan. Apporteringarna är ju hans favorit och krypet pillar vi just nu med att få baken ännu tightare mot marken. Sen är det platsen som spökar men vi kämpar. Känns verkligen surt att det är det enda moment som vi verkligen har svårt för. Men skam den som ger sig! Nu har vi verkligen kört hårt under jullovet och har några rätt lugna veckor framför oss då det brukar var mycket att göra på jobbet så här i början av terminen. Men vi är så sjukt träningstaggade!

Dessutom hoppas vi komma med på ett mt under året. För Smillas del blir det inga mål alls utan mer förhoppningar om att hon ska få hålla sig frisk och medicinfri. Kanske bir det lite fler rallytävlingar framöver.   

Bild snodd av Malin..

...och idag höll det på att bli en riktigt tråkig avslutning på året. På vägen in från sitt tredje sökslag skriker Quick till och kommer sedan in med ett bakben som kändes helt slappt. Blev jätteorolig att något hoppat ur led men efter en stund började han stödja på benet och efter en liten promenad såg det helt ok ut. Verkar inte vara något knas nu efter att han fått vila heller så troligtvis fick han bara en smäll som gjorde ordentligt ont. Så skönt...

När jag kom hem tittade jag tillbaka på målen vi satte i början av året. På grund av Smillas sjukdom som visade sig i april blev det inte så mycket tävlande för henne:

Quick

Starta lägrespår - Ja uppflyttade till högre spår

Ställas ut i bruksklass (om vi klarar lägre spåret) - Ja Very good 

Röntgas - Ja C-höfter

Smilla

Ställa upp i kvalet till viltspårs SM - Nej

Gå en agilitykurs - Gick två gånger innan vi fick bryta pga sjukdomen

Tävla barmarksdrag - Nej

 Förutom de mål vi fixat har jag försökt lista det bästa och sämsta med året som gått. Gillar skarpt att bästalistan blir så mycket längre....

BÄST

• Vår resa till Norge. En riktig toppenvecka!
• Alla nya härliga människor vi lärt känna genom hunderiet detta år.
• Sökkursen och alla timmar vi spenderat i sökskogen.
• Alla roliga träningar tillsammans med våra rapportvänner,sökvänner och lydnadsvänner.
• Frida Wallenhelgen med träningsgruppen
• Att Quick och Isak fixade allmänlydnadspasset
• Flashen för musikhjälpen.
• Lydnadsklass 2 tävlingen där vi trots en misslyckad plats lyckades samla ihop oss och gå in och prestera ett fint program.
• Att vi kommit igång med mer strukturerad fysträning under hösten.
• Att Quick gått från klarhet till klarhet i sin förmåga att hantera störningar i träning/tävling. Helt klart hans starkaste sida. I veckan har vi exempelvis tränat två pass i hallen med hans favorittjej som är mitt i löpet. Trots att han är lite tjejtokig och apjobbig innan/efter träningen så klarar han störningen fint under arbete. 
• Att Smilla trots att hon visat mer rädsla/aggressioner under året ändå blivit mer kelig med våra barn.

SÄMST

• Smillas sjukdom och de beteendeförändringar den fört med sig.
• Att vi inte riktigt lyckats lösa platsliggningen.
• Att Quick fick C-höfter. 

BÄST/SÄMST

• Att Quick blivit extremt mycket mer mammig under detta år. Väldigt positivt och bra i lydnaden och i en del vardagssituationer. Inte så bra i andra vardagssituationer som exempelvis när min mamma är hundvakt. Då sitter han numera med nosen tryckt mot ytterdörren och väntar och väntar...

Nu ska vi klura lite på vad vi ska sätta upp för mål för nästa år. Söket har kommit att bli en riktig favoritgren och kanske ska vi försöka ta oss ut på tävlingsbanorna  nästa höst. I går var vi i Majas grishus och körde inomhussök vilket Quick fixade galant även om han kämpar hårt med att övertyga mig om att han skulle vara en alldeles förträfflig skallhund ha,ha . I dag körde vi med Malin och Malena i strålande solsken. Malin har tagit sitt förnuft till fånga och börjat göra en sökhund av lilla Lok också. Det gillar vi skarpt, klart Veggiebarnet måste få springa lite och inte bara sitta fast i en spårlina liksom...   

Utsikten från mitt gömställe idag. Att figga är inte så dumt...

Malin och fina pappa Vegas på väg

Gårdagens inomhussök där Quick hitta en Bella nere i mörkret...

Vi har precis börjat pröva att ta bort Smillas kortison. Hon blir så sjukligt hungrig att det är helt ohållbart. Kastrerad, spaniel och kortison är liksom en faktor för mycket och de senaste två dagarna har hon överträffat sig själv. I förrgår lyckades hon komma över ett paket russin med följd att vi fick åka in till akuten och betala 2200 kr för att hon skulle kräkas upp dom. Tack o lov är hon alldeles för glupsk för att tugga så russinen kom ut hela. I går när vi kom hem från julhandeln hade hon lyckats öppna kylskåpet (ja efter diverse tester upptäckte vi att det går om hon krafsar under dörren) och ätit upp en hel sats fudge och dessutom bakplåtspappret som det låg på. Helt sjukt. Quick verkade inte ätit något så troligtvis har hon vaktat kylskåpet. Det behövdes dock ingen veterinär för hon drack som en galning och kräktes typ flera liter på kvällen. Sedan vaknade vi klockan 1 av att hon stod uppe på köksbordet och letade smulor. Då var hon hungrig igen.....
Hoppas verkligen effekten av att vi slutat med medicinen blir att hon slipper vara så hungrig.
Efter Alvins födelsedag var hon helt slut av att hålla koll på fikabordet..

I morse när jag vaknade kände jag mig full av glädje och stolthet. Jag är så imponerad över hundsverige som lyckats samla ihop galna 330 000 kr till förmån för Musikhjälpen. Vilket fantastiskt engagemang det finns hos folk! Sen kände jag mig otroligt stolt över min fantastiska hund. I år var jag väldigt tveksam till om vi skulle vara med och dansa då all träning utom genrepet förlagts i Gävle. På grund av olika omständigheter kunde vi inte heller åka dit och delta på någon av träningarna. Men Anna som är drivkraften bakom projektet var väldigt bestämd med att vi skulle fixa det ändå och plötsligt skulle vi dessutom vara med henne och tre andra tjejer och dansa i första "battlet". Så medans dom tränade ihop sig i Gävle har vi tränat framför deras videoinspelningar ha,ha.  Jag lyckades dessutom lura med mig vår träningskompis Malena vilket visade sig vara en riktig vinstlott då hon sydde grymma dräkter åt oss och hundarna.    Förra helgen genrepade vi på Stockholms hundsportscentrum och trots att jag var totalförvirrad var Quick helt fantastisk. 50 okända hundar på en väldigt liten yta men han bara kämpade för att hänga på mig och göra sitt bästa. Älskade hund, han har gjort mig så stolt i helgen!   I lördags dansade vi utanför musikhjälpens bur i Uppsala där det var helt galet med folk. Efteråt var han superduktig och ställde snällt upp att bli klappad och fotograferad av alla möjliga människor.

Film från Uppsala (går bara att se via dator)

På mässan igår var han grym. Att gå in i finalringen med nästan 50 andra hundar och ett golv där det kastats både det ena och andra är ingen lätt uppgift. Men istället för att bry sig taggar han till lite extra. Jag är så imponerad över hur otroligt miljösäker och okänslig för störningar är. Helt klart en av hans bästa egenskaper. Här är lite film från mässan. Den första är en egofilm, ha, ha. Förra året fastnade vi knappt så i år fick Helene i uppgift att filma oss med mobilen. Den andra filmen är bättre kvalite och bättre för att se helheten från mässan men går tyvärr bara att se via dator.

Egofilm

Helhetsfilm från mässan (går bara att se via dator)

Världens bästa kompis som ställer upp på allt  

Sista veckan har varit magisk på så sätt att tiden räckt till så mycket roligt. Förutom att vi julpysslat en massa hemma (i den här solfattiga novembermånaden har man faktiskt varit värd att tjuvstarta lite) så har vi också hunnit med en massa roligt skogsarbete. Förra helgen hade Maja fixat en bruksträff där man fick välja mellan spår sök och rapport. Till Tommys besvikelse blev det sök för mig och Quick och inte rapport. Förmiddagen spenderades i skogen och det blev ett rätt blandat pass. En del bra skick varav ett par station 2 men också en del struliga. Vi måste definitivt jobba mycket på vittringsbiten då han är lite väl glad i att springa. På eftermiddagen prövade vi inomhussök för första gången vilket gick mycket bättre. Visserligen gjorde han en finfin skallmarkering (synd bara att han är rullhund) men de sista söken gick han riktigt bra. Fick ett mörkersök för första gången vilket han klarade galant. Framförallt tyckte han det var SÅ kul!!! På söndagen körde vi i en rätt kuperad ruta och för första gången fick han figgar i tält och låda. Det gick jättebra och markeringarna var fina. Duktiga svartvita    Jag fick också träffa några av Vegas/Jojobarnen och blev lite kär. Vilka härliga,fartiga och roliga aussies de verkar vara. För att göra Tommy lite glad blev det ett eftermiddagspass rapport i veckan. Vi valde en kort sträcka med väldigt klurig terräng. A-sträckan började upp för ett litet berg och svängde sedan lite oväntat till höger för att fortsätta rätt in i obanad terräng.
B-A 300m
A-C 400 m
C-A 400 m
Han sprang fint men är lite väl ljudlig i starten särskilt från mig. Så detta måste vi jobba mycket på i vinter. Det bästa med rapporten är att det är relativt enkelt att bara gå ut och träna (i allafall kortare sträckor) och vi kan ha med barnen.
I går var det sökkurs hela dagen i en jätterolig ruta som kallas "fjället". Som namnet antyder är den väldigt kuperad. Quick fick bara station 1 skick detta pass också och gick fint. Vid en figge låg det slaktavfall bara 20 m bort men han klarade den störningen bra, stoppade till någon sekund vid påviset och noterade det men valde direkt figgen.
I dag har vi julpysslat som galningar men lyckades ändå få till ett rapportpass. Fördelen med en familj som är uppe med tuppen är att man hinner med en massa roligheter. Vi valde en snäll sträcka och utmanade istället med den längsta grundsträckan hitills.
B-A 700 m
A-C 800 m
C-A 800 m
Ett fjärde skick där Tommy överaskade med att ha flyttat fram stationen så han stod bara 100 m bort.
Andra skicket gjorde Quicken något lustigt, kasta sig iväg och tvärnita efter 20 m och skällde till för att sedan rivstarta och springa vidare. Funderar på om han fick ett litet hjärnsläpp efterson jag gjorde en lös framföring för första gången och använde mitt härkommando som vi har i framåtsändandet. Varade bara någon sekund och sedan sprang han fint.  Det som är lite konstigt är att han inte ljudar när Tommy skickar honom trots att han har större dragning till mig.

Vi vilar ju lite från lydnaden men snart ska vi dansa för musikhjälpen så nu blir det en hel del freestyleträning närmaste veckorna. Den 13/12 dansar vi utanför glasburen på Stortorget i Uppsala kl. 13.30 och den 14/12 kan ni se oss och ca 50 andra hundar innan BIS finalen i stora ringen på Stockholmsmässan ca kl. 17.40 Ett galet roligt initiativ och i år blir det riktigt festliga scenkläder ;)

Från tjänstetecken till danstäcke bästa svartvita klär i allt...   

Jag och Quick började träna vittringen för ca 1.5 år sedan. Då körde vi burkmetoden. Jag valde att från första passet låta någon annan ta i pinnarna och själv bara hålla i min pinne i 5 sekunder. Tanken var att det ändå inte kan bli fel med burkarna och att det därför var lika bra att lägga in den svårigheten direkt. Så här såg det ut då när han var 8 månader:

Vi fortsatte med burkarna och vid 10 månaders ålder hade vi kommit så här långt:

Sedan kom våren och jag bestämde mig för att vi skulle strunta i lydnaden och lägga tiden på brukset. Förra veckan var jag hemma sjuk och fick plötsligt ett jättesug på att träna vittring. Det är ju trots allt ett galet roligt moment att lära hunden och perfekt aktivering trista novemberdagar. Jag provade lådorna en gång och testade sedan om han kunde frysa på en pinne vilket gick toppen!

Jag blev nyfiken på om han skulle klara flera pinnar vilket inte var något problem alls..

Efter det passet blev jag väldigt peppad att verkligen lära honom vittringen fullt ut. Så kul att så mycket satt kvar efter 1.5 år med mängder av aportträning,spår och 0 vittringsträning! Svårigheten med vittringen är ju egentligen inte att lära hunden sorteringen utan att få ihop helheten där hunden går från full fart till att koppla på näsan ute vid pinnarna. Extra svårt med en spring och apportgalning och därför kommer jag fortsätta låta honom frysa tills han klarar detta från hög aktivitetsnivå i olika miljöer. I går prövade vi för första gången på klubben där vi lät Bettan lägga ut pinnarna åt oss så momentet blev rätt tävlingslikt. Gick super!!!! I dag har vi tränat hemma på att gå från hög aktivitetsnivå och lek vilket också gick över förväntan. Nästa steg blir att våga köra denna övning på klubben och öka avståndet till pinnarna. Bästa killen nu måste vi nog tävla lydnad någon gång i framtiden ...

Den här helgen har varit helt fantastisk. Quick tjuvstartade helgen med att springa sin första kilometer i rapport och sedan hade vår träningsgrupp bjudit in Frida Wallen för att träna oss i lydnad hela helgen. Jag älskar kurser och clinics men detta var utan tvekan den bästa kurshelg vi haft. Detta berodde dels på att konceptet att gå som träningsgrupp kändes sjukt bra. Det var jätteintressant att se träningskompisarnas hundar och roligt att veta att dom fick ta del av Fridas tankar kring min hund.  Att få hänga en hel helg med dessa härliga personer är ju inte helt fel heller  Sedan  tycker jag att man ofta blir "påmind" på kurser om sådannt man redan hört eller sett men att det är inte alltid är så jättemycket nytt. Brukar sålla rätt ordentligt och få ut några delar som passar just mig och min hund. Den här helgen fick jag flera helt nya sätt att träna/tänka och det kändes som Frida var väldigt duktig på att se vad som passade just oss. Till sist gillar jag verkligen Fridas personlighet. Hon är grymt peppig och har en förmåga  att få en att känna sig duktig.    De momenteten vi tittade på var inkallande med ställande, framåtsändande, kryp, tungapport och platsliggning. En liten sammanfattning av sånt vi tar med oss:

Inkallande med ställande: Här tyckte hon att jag lägga fokus på att bara stå stilla på avstånd ett tag framöver. Jag skulle ställa honom på typ 25 m och träna att han kunde stå helt stilla medans jag sprang  mot honom. Sedan skulle jag kasta bollen bakom honom när jag var rätt nära. Så mkt stadga innan vi lägger till fart.

Framåtsändande: Hon tyckte han hade ett grymt fint saktagående och att jag skulle börja sätta ihop momentet. Jag har ju klurat på hur jag ska göra det då vi inte har något saktakommando. Jag har ju i princip shejpat in att han ska gå på ljudet av mina steg. Hennes lösning var att vi tillsammans skulle springa fram i galopp till punkten framför gruppen och jag där skulle göra typ en liten stamp med foten och belöna om han började gå sakta. Fatta först inte riktigt hur hon tänkte men när vi pröva visade det sig vara en övning som jag tror kommer passa Quick och mig super!

Krypet: Här ska jag tänka på belöningsplaceringen, belöna så att han har huvudet ordentligt uppåt (och såklart vara nogrann med att armbågarna är i). Kryper han högt med huvudet blir bakdelen fin. Jag skulle variera att träna långa sträckor där jag hjälper honom med godis (huvudet upp här, handen uppe vid nosen inte mot backen) och kortare sträckor där jag har handen högt uppe som i ett omvänt lockande. 

Tungen: Hon tyckte precis som Towa att jag skulle träna fart genom att ösa på med en leksak bakåt när han var på väg in. Jag har ju inte riktigt vågat förut, han är ju en aussie och ingen malle liksom . Men jag köpte Fridas tänk att hunden  inte kan spotta ut en fyrakilos apport på samma sätt som en vanlig och när vi prövade funkade det hur bra som helst. Tror vi kommer kunna jobba upp fin fart på det här sättet. Ibland kan han få startljud i apporten och det trodde hon vi kunde lösa genom att jag ibland ställer mig bakom honom eller i annan position när jag ger kommandot. Idag var han i allafall tyst när vi gjorde så.

Platsen: Kanske det mest intressanta passet på hela helgen. Hade inte ens tänkt att köra momentet men när Frida på lördagen sa att hon hade en jättebra tanke kring Quick och platsen kunde jag inte låta bli att köra denna på söndagen. Det slutade med att Quick spenderade en halvtimme på ett agilitybord! Hennes tanke var att lära honom att det är viktigt att vara kvar och hitta rätt sinnesstämning i att vara kvar. Han skulle vara på bordet, ställning spelade ingen roll bara han var kvar. Började han pipa påminde hon honom om uppgiften genom att dra lite i kopplet så att han var tvungen att anstränga sig mer för att vara kvar. Hoppade han ner fick jag tala om för honom att det är viktigt att vara kvar. Under tiden varvade vi att det inte hände något alls med att jag lämnade och kom tillbaka. I början valde han att stå, efter en stund satte han sig och till sist la han sig ner! Jag belönade rätt sinnestämmning med omvänt lockande och hon tyckte här att jag skulle ha stora "tråkiga" godisbitar som han får tugga en stund. Det här var ett helt nytt sätt att tänka för mig och jag gillade verkligen tanken på att träna plats utan att det egentligen har något alls med det färdiga momentet att göra. När han blir trygg och säker på att vara kvar i den här övningen tyckte hon att jag kunde gå vidare till att lägga honom på bordet.

En sak till som jag tar med mig från helgen är Fridas tänk om det blir fel. Hon bryter inte och gör om eller ger extra kommandon. Säger hon ex sitt och hunden inte sitter hjälper hon hunden men belönar inte. Sedan gör hon om och belönar när den gör rätt beteende direkt. Hon tyckte det var viktigt att hunden alltid gör rätt sak när den fått kommando, en tanke som jag absolut kommer försöka ha med mig i träningen.

Inte helt fel att vara på klubben tidig söndagmorgon

Vår kompis Susa hade helgens snyggaste plats 

Fast Quick klagade inte. Får man hångla med Bettan är livet toppen!