Det blev en veckas "extrasemester" då vi passade på att åka upp till Åre och hälsa på släkt och vänner. Fjället är som allra vackrast just nu när det exploderar i färg och vi hann med några fina vandringsturer. Här kommer lite semesterbilder!

Fina familjen på väg mot skutans topp.

Smilla njuter av utsikten

Medans Quick roar sig på sitt sätt...

 Snön var nästan lika spännande som kameran.

Frostig morgonstund

Soliga dagar

Vackra Blanktjärnarna

Bästa vedsamlarna

  Full rulle!

Vi längtar redan till nästa höst!

Efter att blivit bortlottad från massvis av tävlingar, glömt slutapporten i spåret samt missat uppflytt med några ynka poäng pga att vi avstått platsliggningen blev vi i går äntligen uppflyttade till högre spår! Jag var inte ens säker på att vi skulle tävla då Smilla är fruktansvärt skendräktig just nu vilket gör henne låg, okoncentrerad och orkeslös. Förra veckan tappade hon bort sig i ett spår för första gången på väldigt länge....

 Påsläppet i spåret var också lite tveksamt men när hon väl hittat första pinnen var hon med i matchen igen. Hon var helvild och så på i linan att jag valde att lägga henne en kort stund efter varje apport för att hon skulle koncentrera upp sig. Vi bokstavligen sprang runt spåret på knappt 13 minuter....  En apport blev tyvärr kvar i spåret så det var ju lite synd.

Men spåret tog mycket på krafterna den här dagen vilket märktes i lydnadsprogramet där hon hade dålig fart i budföring (som är typ det roligaste hon vet), inkallning och apportering. Hon höll i alla fall ihop ganska bra och hade en fin attityd. Väldigt skönt eftersom vi för två veckor sedan valde att bryta en lydnadsklass 3 tävling pga att hon inte var med alls. Det som tyvärr inte funkade var krypet, tror hon tyckte det var lite för blött i gräset. Det roligaste var platsliggningen. Alla som tränat med oss senaste året vet vilket sjukt jobb vi lagt ner på att reparera detta moment efter en incident i lydnads 2:an förra året. Jag hade bestämt mig för att lägga  om det kändes ok med de andra hundarna. Det gjorde det även om Smilla faktiskt var den enda hunden som låg lugnt och tyst och fick 10:or av båda domarna!  Så här såg poängen ut:

Påsläpp spår 8.5 - 9 tveksamt

Spår  9 - 9

Budföring med skott 10 - 10

Platsliggning med skott 10 - 10

FF  8 -8 snett sitt, dk

Framförgående 9 - 8 vänder upp vid halt

Plattsläggande  6-7 dk, sent läggande

Inkallning 10 - 8 tempo

Kryp 5 - 5   Hög, dk

Apportering  9 - 8  tempo

Hopp     8.5 - 10 Snett sättande

Totalt blev det 516 poäng vilket även räckte till klassvinst. Så himla stolt över bästa tjejen. Nu blir det fokus på agilityn som vi snart ska tävla igen innan vi tar tag i högremomenten! 

Tiden flyger iväg och plötstligt har den ulliga gulliga valpen försvunnit. I stället har vi nu en skranglig och rätt anskrämlig filur som far fram här hemma som en tornado. Vi har nu börjat lära känna varandra riktigt bra och det börjar tydligt visa sig vad vi kommer att få jobba mycket på och vad som kommer vara lite lättare. Han är väldigt "på" och jag är SÅ glad att vi tränat mycket på passiviteten även om jag är långt ifrån nöjd med denna. Så vår träning kommer även fortsättningsvis bestå av 99 % passivitetsträning. Det som är positivt är att när han väl arbetar har han inga problem att koncentrera sig och ljudar aldrig. En egenskap som jag verkligen uppskattar är att han är totalt omöjlig att få på dåligt humör. Han är alltid glad och gillar både andra människor och hundar. Han är också  väldigt stabil och jag har än så länge inte sett honom reagera med den minsta rädsla vid ett enda tillfälle. Han lyssnar jättebra och sticker aldrig efter joggare, andra hundar eller annat. Vi har dock ett speciellt problem som började redan när han var riktigt liten och det är att passera öppna dörrar. Det fixar han inte utan MÅSTE då bara kila in och kolla en snabbis innan han kommer...  Så varje gång vi passerar lador, hus eller andra byggnader gäller det att ligga steget före och kolla att ingen dörr står lite halvöppen för annars är han inne där innan man hunnit reagera.  Vår älskade tokstolle, men alla har väll sina svagheter.  En sak är säker; när killen blir tonåring lär vi få hålla i hatten...

Inget moment sätter fart på mina hjärnceller såsom apporteringen. Under hela vintern har jag tyckt att apporteringsmomenten varit Smillas starka sida men sedan hände ju något under en tävlingsträning (troligtvis ilning i tand vid metallen) som gjorde henne totalt osäker på apporteringrna. Nu går det bättre men vi har i stället fått problem med tugg så helt "återställda" är vi inte. Otur kan man ju alltid ha, men jag undrar om inte "skadan" blivit mindre om vi haft en bättre grundträning att falla tillbaka på. Med Quick har jag i allfall bestämt att lägga väldigt mycket tid på att få ordentliga grunder i detta moment och började också träna detta tidigt i leken. Hitills har vi tränat på att springa ut och komma tillbaka snabbt med olika föremål, att byta föremål samt att kunna gripa olika föremål på ett bra sätt. I dag började vi lite smått med "hålla fast" träning som gick riktigt bra. Planen är att inte introducera den "riktiga" träapporten föränn jag är helt säker på att han klarar av att hålla fast den ordentligt. Här är en liten film från dagens pass.

Så kom vi ut på agilitybanan tillslut. I våras frågade Jennie om vi ville vara med i deras springerlag. Vi har ju knappt tränat agility men jag tänkte att vi hade hela sommaren på oss att träna så det skulle vi nog fixa. Sen gick sommaren jättefort och det regnade mest hela tiden så vi skrapade inte ihop mer än ett par träningspass. När det nu var dags tänkte jag nog mest att "hur svårt kan det vara" . Svaret var helt galet supersvårt. Hatten av till er som lyckats i denna galna sport.   Var nära att vända när jag kom till tisdagens lagtävling. Vi har aldrig kört en hel bana och inte heller tränat på full slalom eller höga hinder. Nu var hindren på maxhöjd och banan motsvarade en klass 2 bana. Inte helt optimal att debutera på med andra ord. Dessutom såg alla jätteproffsiga ut vilket jag förstod berodde på att i lag tävlar vi blåbär mot eliten.  Vi startade i alla fall och Smilla chockade oss alla med att faktiskt ta sig runt banan om än med en massa rivningar och kontaktfel. I hoppklassen hade hon fattat galoppen och körde i raketfart. Första halvan hängde jag med och kände mig som värsta proffset men sen tappade jag bort mig helt i alla bakom och framförbyten vilket resulterade i en disk.

I dag var vi åter ute på tävlingsbanan för att köra vår första induviduella bana. Agilitybanan kändes som värsta nybörjarbanan efter den i tisdags och mitt mål var att ta alla kontaktfälten nogrannt och göra om ifall hon skulle missa.  Förutom en onödig rivning i början kändes loppet grymt. Jag följde min plan perfekt men tyvärr glömde jag tala om för henne att jag gjorde ett bakombyte före platta tunneln med följd att hon drog åt andra hållet efter och då hon vände tillbaka mot mig råkade hon hoppa över tyget på tunneln = disk.  Känslan var i allafall på topp, vilket team vi var!    I hoppklassen gick det även idag lite för fort för mig. Med tanke på hur lite vi tränat är Smilla väldigt snabb och duktig på att följa mina signaler. Problemet är att jag inte hinner med i svängarna när vi inte har några balanshinder som bromsar. Det skulle vara grymt kul att se henne gå med en förare som var duktig på handling. Hon tycker ju det är sjukt kul och vill verkligen göra rätt. Inte lätt då att behöva släpa på en oduglig förare.  

En annan som imponerat de här dagarna är lilla Quick. Till och med Tommy som tror att valpen har alla möjliga bokstavskombinationer var tvungen att erkänna att ha skötte sig fantastiskt. Inga problem alls att ligga ett par meter från banan och koppla av.  Vi passade också på att träna lite stadga och kontakt på uppvärmningsplanen vilket gick jättebra trots all störning runt omkring.

I helgen har det varit full rulle.  I går var vi i väg och träna sök med våra gamla räddningskompisar. Massor med fika blev det, allt för att hålla humöret uppe på man och barn som släpats med denna dag. Smilla som inte kört sök på över ett halvår fick ett stort sökområde med en hög, en djup och en figge i mörker. Har nog aldrig sett tjejen så galen, for som en torped och plockade figge efter figge  jättefint. Hon fullkomligt älskar att söka i miljö. Om vi bara inte missat det där IPO-söket på delprov 2....  Quick fick gå en liten miljöpromenad och han var hur cool som hels, bekymrade sig inte ett dugg om mörker eller obekväma underlag. Hade fått lite tips på sökövningar som passade för småkillar som vi sedan testade i skogen. Han tyckte det var jättekul och jag var väldigt nöjd med att han inte hade några problem att springa ut och leka med för honom totalt främmande människor. Om han visar sig vara för galen för alla andra hundsporter kanske han får bli räddningshund så småningom.   

I dag bar det av till Jordbro för att träffa vår bästa PT Anne. Som vanligt fick vi massor med bra hjälp. Med Quick ville jag mest ha hjälp med hur jag ska tänka kring passivitetsträningen. Han är ju rätt intensiv och har en del ljud i sig även om det inte kommer fram i träningen. Vi tränar ju inte så mycket, kanske totalt 10 minuter/dag fördelat på flera pass. Träningen är ju på lek och han tycker det är väldigt roligt men jag har inte vågat göra så mycket mer då jag är rädd att dra upp honom för mycket. Anne tyckte dock inte alls att jag behövde oroa mig för att vi tränade för mycket och tyckte också det var bra att varva stadga och fartövningar så som vi gjort. Däremot tyckte hon jag kunde vara ännu nogrannare med att vara tydlig med när passet är slut, exempelvis genom att binda upp honom en stund och sitta nära men med ryggen mot honom. Provade det idag och efter ett par pip la han sig ner och kopplade av så det verkar vara en bra metod för oss.  Det var roligt att testa på en inomhuslokal för första gången och han koncentrerade sig jättefint trots den nya miljön! Anne tyckte också att hans "mammighet" som jag kan bli galen på var en jättebra egenskap så jag får väll lära mig gilla den, Smilla är ju trots allt likadan....    

I onsdags skulle vi åkt och träningstävlat men då regnet öste ner fick det bli en välförtjänt vilodag för Smilla i stället. Quick fick göra lite övningar inomhus som vi också filmade. Älskar film då det verkligen visar vilka fel och brister man har vilket är jättenyttigt. Frågar man maken ser liksom allt bra ut och träningskompisarna är ju inte alltid på plats. Dessutom är det roligt att se hur valpen växer och utvecklas. Är själv väldigt oteknisk men lyckades lägga på lite musik. Tyvärr fick jag inte in min egen musik utan det fick bli exempelmusik....

Även om det varit mycket fokus på lydnaden i sommar har vi hunnit med en del spårträning också. Quick har börjat spåra så smått men än så länge kör vi nästan uteslutande hårda spår även om han fått pröva ett par skogsspår också. De första spåren gick jag barfota och sprayade strumpvatten i fotspåren vilket funkade jättebra. Därefter tog jag bort vattnet och satte istället ner handflatorna i bland. Nu fungerar det att bara gå även om han kan ha lite väl bråttom ibland  .Quick tycker det är superroligt även om spåren fortfarande är korta så förhoppningsvis blir det en fin brukskille av honom så småningom! Smilla har fått jobba mycket på föremålsintresset och vi har gjort pinnstigar och minisökrutor vilket har gått riktigt bra. Idag fick även Quick pröva en minisökruta för första gången. Rutan var ca 1 x 1 m och i rutan hade jag lagt en skogspinne. Han fattade direkt och vi hann med två rutor som även fastnade på film!