Äntligen har snön kommit och förutom härliga skidturer betyder det att jag har en helt galen hund som far runt som ett yrväder och har 0 koll på läget. Efter söndagens träningspass visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag och Helene var på Stockholmsavdelningen och tränade och Helene kallade in oss på plan och skulle sedan kommendera oss i fritt följ. När jag säger fot drar Smilla i full fart till rutan???? "Hon ser ju i alla fall rutan" var Helenes kommentar. Tur att man har träningskamrater som hjälper en fokusera på de positiva bitarna.   Resten av passet fortsatte i samma spår och visst är det trevligt med en hund med initiativförmåga men någon måtta får det väll vara. Funderade seriöst på att anmäla oss till en kurs i allmänlydnad. Avslutade med ett uppletande där hon gick ut fint på 50 m (vilket vi haft problem med) och hämtade in föremålen. Efter träningen åkte till Springer Östras årsmöte där Smilla blev tilldelad priset som årets lydnadsspringer!  Senare under veckan fick vi även beskedet från Springerklubben att Smilla blivit 2:a bruksspringer och 4:e lydnadsspringer totalt under 2011. Ännu roligare var att hennes mamma Diza blivit 2:a bästa springer totalt och Tikk-A-Ring's kennel årets uppfödare. ESS är ju en stor ras i Sverige och Tikk-A-Ring's en liten  kennel så att bli årets uppfödare är grymt bra prestation!

Vi har också hunnit med ett ridhuspass under veckan där jag bestämt mig för att bara träna passivitet och några koncentrations och stadgaövningar  eftersom det är det vi behöver just nu. Speciellt i ridhus har Smilla börjat att varva upp vilket har lett till att vi fått in lite oönskade ljud i träningen.  När jag kom dit visade det sig att vi bara var några få och jag blev sjukt sugen på att träna en massa andra roligare saker. Höll mig ändå till planen och satt större delen av tiden på min ryggsäck med Smilla liggande brevid. Väldigt stolt över mig själv!

Det moment som vi nöter mycket på nu är fjärren som vi efter rådet från Anne nu tränar med mig stående bakom. Detta har lett till att hon inte ljudar alls och är mycket mer koncentrerad.  Filmade ställ-däck och ställ-sitt. Det senaste har varit lite lurigt men det börjar arta sig! Det är så bra att filma då man inser vad man gör för tokigheter. Jag har exempelvis alldeles för bråttom mellan skifterna....

De senaste veckorna har mest bestått av jobb för min del så det har inte blivit så mycket träning. Ett par agilitypass och några lydnadspass har vi i allafall fått till. Eftersom Tommy är pappaledig nu och sticker ut och springer med barnvagnen på dagarna blir det istället en hel del fysträning för Smilla.

De passen som blivit av har i alla fall varit av bra kvalite. Det är väldigt roligt att köra agility som Smilla verkligen älskar. Jag börjar kunna köra tre, fyra hinder i rad med bibehållen kontroll och slalomen kommer sakta men säkert... Sannolikheten att det blir tävling till våren är nog ganska stor.  Lydnadsträningen går åt rätt håll och i måndags gjorde vi för första gången sen katastroftävlingen i höstas en "riktig" platsliggning tillsammans med de andra ridhusvovarna. Hakan låg fint i backen och det blev bara pyttelite ljud i början. Ulla och jag hjälptes åt att titta på varandras fotgående vilket märktes att vi inte gjort på ett tag då jag börjat göra helkassa högersvängar. Så bra med ett par kritiska ögon... Annars är det vittringen som går allra bäst just nu. Vi har provat i olika miljöer, satt in i kedjor och haft olika "tävlingsledare" och det har blivit bra 100 % av gångerna! Så man kan säga att det är vårt favvomoment just nu.  

 Fjärren går också framåt och Annes tips att stå bakom hunden har varit bra för oss då vi fått riktigt fina skiften från stå -ligg och ligg-stå. Smilla tycker fortfarande att det är lite konstigt att inte se mig men det blir bättre för varje pass. Svårast är stå-sitt där hon gärna vill dra in rumpan under sig istället för att dra bak framtassarna, känns som det skiftet kommer ta tid...  Krypet har vi däremot kört fast på totalt. Jag har testat att gå bakåt och då kryper hon jättefint i position men så fort jag går framåt sticker hon iväg. Synd att man inte kör baklängeskryp på tävling. Sen har vi börjat med tungapporten som just nu är vår tyngsta utmaning. Har köpt en ställbar variant och 2 kg apporterar hon bra, 3 kg tycker hon är tungt och 4 kg kan hon inte bära just nu. Tränar på med 2 kg men funderar på att hitta ett alternativ till apporten för att träna henne att bära 4 kg. Skulle hon råka tappa apporten på tassarna är det nog färdigapporterat för vår del. En fundering jag haft är att hitta/sy ett typ mjukdjur som väger så mycket, tyvärr är jag kass på sånt pyssel....

Nu har vi kommit i gång ordentligt med träningen igen efter alla helger. I dag var vi i Jordbro för en första träff med Anne. Vi tränade i hennes inomhuslokal vilket kändes jätttelyxigt. Jag hade bestämt mig för att fokusera på krypet och fjärren och fick jättebra tips som vi ska träna på till nästa gång:

I fjärren ska jag träna på att stå bakom henne när hon gör de olika skifterna.  På så sätt måste hon koncentrera sig mer + att jag kan kontrollera bakbenen bättre.

I krypet vill Smilla gärna sticka iväg och för att få större förståelse för positionen ska vi träna på att jag tar ett par steg bakåt när jag ger krypkomandot. På så sätt måste hon krypa baklänges för att behålla rätt position.  Jag ska också träna henne på att krypa sakta mot en godisbit.

Nästa träff med Anne är om en månad så målet är att vi ska klara dessa övningar tills dess.

Vi har också tränat lite agility. Träffade Jennie x 2 på Stockholmsavdelningen och fick åter igen en massa bra tips som jag sedan tog med mig till ridhusträningen. Börjar verkligen gilla den där sporten! Smilla tycker också att det är sjukt kul även om hon har lite svårt att förstå att vi faktiskt är två på banan som ska samarbeta...  Vi har i alla fall inte haft sönder några fler hinder och har fått till några riktigt snygga bakom och framförbyten, så jag antar att vi gjort lite framsteg sen sist.

Nu när målen är spikade är nästa steg att planera träningen för nästa år. Inser att vi kommer att behöva lite hjälp och har därför bokat in träningstider för Anne Dahlin en gång i månaden under våren. Första träffen blir nästa lördag och jag har börjat fundera på vilka moment som vi behöver mest hjälp med, krypet och fjärren ligger bra till för tillfället...  Sedan har vi anmält oss till två lydnadsdagar i mars och april som Anne har tillsammans med Lotta Linusson. Efter det har vi nog sprängt årets kursbudget, men det sägs ju att det kostar att ligga på topp...  Måste troligtvis sälja mitt startbevis till jubileumsmaran eftersom de konstaterats att diskarna i min nacke är helt utslitna. Så där blir det ju lite pengar tillbaka och jag måste erkänna att jag är mer peppad för lydnadsträning än maratonlöpning just nu...

Eftersom jag börjat jobba igen tror jag bara att vi kommer ha möjlighet att åka till klubben ett par gånger i veckan. Ska försöka tajma in när det är mycket folk där då det är den störningen vi behöver. Som tur är har jag hittat en fantastisk grusplan jättenära där vi bor där det fungerar perfekt att träna. Ska också försöka få till ett par spår i veckan vilket inte borde vara så svårt då vi bor så nära skogen.

Vad gäller agilityn så är planen att försöka komma iväg i alla fall nån gång i veckan under våren (slalom har vi på tomten så det kan vi träna oftare). Vi var på Stockholmsavdelningen  i tisdags och tränade med bästa coachen Jennie och hennes killar. Med på träningen var också andra Jenny med hennes fina springertik Amber. Inser att två viktiga komponenter i agilityn är koordination och tajming, två saker som jag är riktigt dålig på. Blev i allafall jätteinspirerad av de andra duktiga tjejerna och Smilla skötte sig fint trots en virrig matte. Vi tog också en härlig promenad med hela gänget. Jennie tog lite bilder och på en av dom lyckades vi faktiskt få alla vovarna att sitta stilla!

Har funderat fram och tillbaka och till slut kommit fram till vilka mål vi ska ha för nästa år. Optimisten i mig vill helst hinna med allt medans realisten i mig inser att det inte riktigt funkar när man har fyra barn och dessutom arbetar heltid. Än så länge har det ofta fungerat att kombinera barnens aktiviteter med hundträning. Det har exempelvis gått utmärkt att lydnadsträna på en fotbollscup, lägga ett hårt spår på parkeringsplatsen vid BMX träningen och åka längdskidor med hunden medans killarna kör snowboard. Men fortfarande består dyngnet bara  av 24 timmar. Så det som tyvärr får stryka på foten är jakt och viltspårsträningen som jag varit väldigt sugen på att komma igång med.  Jag tänkte i allafall försöka se hur ett nybörjarprov för ESS genomförs och kanske kommer det med på mållistan för 2013....

Målen för 2012 är följande:

Lydnad: 1:a pris lydnadsklass 3

Bruks: Uppflyttade till högre spår. Kunna högre momenten.

Agility/Freestyle: Komma ut på tävlingsbanorna i minst en av dessa grenar.

Utställning: Vi ska ställa ut en gång under året.

Nu börjar 2011 närma sig sitt slut och det är hög tid att summera och utvärdera året som gått. Det hinner verkligen hända mycket på ett år. Smilla har fått uppleva för och nackdelarna med att ha en liten bebis i huset som blir större och mobilare för varje dag. I höstas förlorade vi vår bästa vän Oliver vilket var jobbigt för hela familjen, ett år är lång tid men tretton år är en evighet... Men det har också varit ett spännande år på många sätt där jag upptäckt många nya fina sidor hos min hund. Tidigare tog räddningsträningen all vår tid men nu har vi upptäckt massor med annan spännande hundträning!

Tävlingsåret 2011

Lydnad - Sista 1:a priset i Lkl 1 samt två 1:a pris i klass 2

Bruks - Uppflyttade till lägre spår, godkända lägre spår

Jakt: Godkända på enkelt vatten

Lydnadsåret började riktigt bra. Trots att det tog ett par tävlingar innan allt stämde och vi fick vårt första pris i Lkl 2 så är jag mer än nöjd med våra prestationer på tävlingsbanorna under årets första hälft. Förutom en tävling där vi fick 8.5 på fria följet har betyget legat stabilt på 9 - 9.5 vilket känns skönt då detta tidigare varit ett moment vi haft svårt för.  Sedan har mina tävlingsnerver ställt till det en del och jag har gjort lite sura misstag som gjort att vi 0:at moment och således fått två irriterande andrapriser på 155 resp 158.5 poäng. Smillas attityd på dessa tävlingar har dock varit helt underbar vilket gjort det lite lättare att förlåta sig själv. När vi tog vårt andra 1:a pris på Vällingby BK vann vi klassen vilket förstås var extra roligt. Sedan kom katastroftävlingen där en annan hund gick upp på platsliggningen vilket gjorde att allt arbete vi lagt ner på detta moment gick i spillror. Efter incidenten blev hon också jättelåg på plan vilket resulterade i att vi fick bryta årets två sista tävlingar. Så tråkigt

Årets mest otippade är nog våra bruksprestationer. I april blev vi inringda till Stockholmsavdelningens appelltävlingar då de pga den långa vintern hade plats över. Så utan att egentligen veta vad en appelltävling innebar eller kunna lydnadsmomenten lät jag mig övertalas. Smilla som knappt spårat sen hon var valp lyckades till allas förvåning som enda hund kamma hem 10:a från båda domarna. På något sätt lyckades vi också få poäng på det mesta i lydnaden och plötstligt var vi uppflyttade! Efter 36 år har jag äntligen fattat att brukset är det absolut roligaste man kan hålla på med! Sedan toktränade vi och startade lägre en månad senare. Resultatet blev en 9:a på spåret och 10:a på budföringen vilket känndes helt fantastiskt med tanke på den korta träningperioden vi haft. Sen fattades det tyvärr lite poäng i lydnaden där vi var långt ifrån tävlingsklara. Men taggade som tusen har vi spårat som galningar och tränat på lydnaden men tyvärr lyckades vi inte komma med på någon tävling under hösten.

Det var väll kanske inte heller helt väntat att vi i slutet av detta år skulle ha en död and i frysen... Efter vår sista katastroftävling i lydnaden var jag sugen på att göra något annat och tyckte det lät som en rolig ide att testa om Smilla skulle klara vattenprovet. Det gick ju, trots att hon bara fick ett par dar på sig att träna.

Träningsåret 2011

Vi inledde året med en agilitykurs och målet var att bli tävlingsklara till sommaren men pga brukset hann vi inte riktigt få till det. Smilla har tycker agilityn är superkul och nu i slutet av året har vi tagit upp träningen igen. Vi har också nosat lite på freestyle, vi får se vart det leder... Annars har som sagt spår och lydnad stått högt på listan och vi har hittat många nya fina träningskompisar. Det jag är mest nöjd med är att Smilla äntligen lärt sig att uppskatta leksaker lika mycket som godis vilket har gett massor av nya belöningsmöjligheter. Jag tycker också att jag blivit bättre på att planera och utvärdera träningen (även om jag ständigt måste påminna mig själv att göra detta). Det sistnämda ska jag bli ännu bättre på nästa år!

Nu önskar vi alla en GOD JUL och återkommer snart med våra mål för 2012!!

.

I går bar det av till ridhuset i Väsby för lite lydnadsträning. Var först tveksam till om vi skulle åka då Smilla varit lite låg de senaste dagarna (troligtvis beroende på att hon snart ska löpa). Vi åkte i alla fall och så fort vi klev in i ridhuset blev tjejen som förbytt - helt vild och galen. Hon kom antagligen i håg hur kul det var förra veckan... Körde sittande i grupp och platsliggning men stod ganska nära. Hakan i backen fungerar bra men i dag blev det ett litet ljud under platsliggningen. Jag tror dock det just i dag handlade mer om för hög aktivitetsnivå än om otrygghet.

 Eftersom vi måste bli bättre på att träna lite längre kedjor valde jag att sätta ihop fria följet- läggande under gång- inkallningen - rutan och apporteringen. Passade på att få hjälp med kommendering då vi är fler som tränar. Smilla var supertaggad och hade en jättefin attityd hela kedjan. Läggande under gång har vi inte gjort på länge och straffet för utebliven träning blev att hon fuskade och inte la ner armbågarna ordentligt. Rutan funkade inte alls, vi får nog gå tillbaka och köra mycket target ett tag. Senaste veckan har vi tränat mycket på ingångar vilket visade sig i inkallningen som blev jättefin. I apporteringen hade hon lite för mycket fart ut och for rakt in i apporten, men sen var det full fart in! Bröt innan ingången och belönade kedjan.

Totalt sett var jag supernöjd, gillar verkligen när hon är så där hyper även om det medför att hon missar vissa detaljer. Kan också konstatera att man blir bra på det man tränar (konstigt va?). Synd bara att det inte räcker att hunden lär sig det en gång utan att det måste underhållas hela tiden.  Vi hann naturligtvis med massa annan träning (och fika) också. Det är lite svårt att hålla sig till planen och bara träna vissa moment när man precis kommit på att man behöver träna allt hela tiden. Hade tänkt koncentrera mig på fjärren och vittringen men insåg att hon var i helt fel aktivitetsnivå för dessa moment. I stället blev det fokus på rutan, hopp och apporteringen. Vi gjorde också om kedjan men denna gång utan kommendering vilket gick bra förutom att hon har börjat sätta sig i rutan???????

Målet är ju att kunna köra lkl 3 i slutet av nästa sommar och efter passet gjorde jag en liten avstämning hur vi ligger till:

Sittande i grupp - Har inte varit några problem men står fortfarande ganska nära

Platsliggning-  Börjar tro att det kanske finns ett hopp om detta moment...

FF - Funkar bra, mest en fråga om att träna mycket på att hon kan bibehålla koncentrationen och strunta i kommenderingen. Tempoväxlingarna är super och stegförflyttningarna ok men behöver slipas på.

Sättande- Ligger vi lite lågt med, men momentet fungerar ok på hemmaplan.

Inkallande med ställande - Börjar arta sig, kör fortfarande mycket varsågod övningar.

Rutan - Behöver tränas mycket. Hon börjar bli duktig på att lägga sig på avstånd vilket vi tränar separat.

Metallapport- Vårt bästa moment just nu, behöver bara finslipa på ingångarna.

Hopp apport - Börjar också se väldigt bra ut. Jag har baklängeskedjat momentet och kommit fram till sista länken där jag kastar föremålet.

Vittringen - 100 % rätt på hemmaplan så nu tränar vi i olika miljöer.

Fjärr - Börjar se riktigt fin ut på hemmaplan men står fortfarande nära. Har börjat träna i andra miljöer också.  

Nästa måndag blir det ingen ridhusträning eftersom det är annandag jul så nu får vi längta i två veckor. Fattar inte hur man ska hinna träna allt om det ska vara en massa helgdagar i vägen....  Ska i alla fall försöka ta mig ut till Tommys jobb i dag och köra ett litet pass på konstgräset. 

I helgen är det dags för Stockholms hundmässa och massor med familjer kommer dit för att titta på olika hundraser. Många som ska skaffa sin första hund frågar huruvida rasen är barnvänlig eller inte. Personligen tycker jag detta är en väldigt konstig fråga då det inom varje ras finns så många olika linjer och individer. Dessutom tror jag att det är lika viktigt att barnen är "hundvänliga". Barn och hund kan vara en  helt fantastisk kombination men också något som kräver en ansvarsfull vuxen som sätter upp spelreglerna. Som tur är finns det många duktiga uppfödare som förklarar detta för potentiella valpköpare men tyvärr långt i från alla. På nätet går det också att hitta förslag på "barnvänliga" hundraser. På www.allahundraser.com förseslås bland annat följande raser: Australien cattledog, Australien sheperd, Spaniels, Riezen Schnauzer, Retrivers, Boxer och Collie. Intressant läsning då jag själv träffat på hundar inom dessa grupper som verkligen inte lämpat sig som familjehundar. Många av dessa hundar kan säkert fungera utmärkt i barnfamiljer förutsatt att de får det arbete och den stimulans som rasen kräver, vilket i många fall är ganska mycket!

 Hur ska man då som barnfamilj välja hund? Det är nog bra att veta hur mycket tid man kan lägga ner på hunden och anpassa val av ras efter detta. Sedan tror jag det är väldigt viktigt att träffa föräldrarna och få sig en bild av dessa. Har man tur är föräldrarna MH testade vilket kan ge en fingervisning på mentaliteten. Många olyckor med barn och hund grundar sig säkert inte på agressivitet utan på att hunden är rädd och osäker. Sist men inte minst måste man hitta en bra och seriös uppfödare.

Viktigare än ras tror jag dock är att ställa oss frågan vad vi utsätter hunden för. Många hundar klarar tillexempel att en hel dagisgrupp springer fram och klappar på den, men är det verkligen schysst att utsätta hunden för detta (såvida den inte är en individ som älskar denna form av uppmärksamhet)? Ska hunden vara med på barnkalaset eller mår den bättre av att sitta i bilen ett par timmar?  Ovan nämnde jag vikten av att sätta upp sk spelregler. Vi har fyra barn i åldrarna 0-8 år vilka alla är uppvuxna med hundar i familjen. Svårast är helt klart de första två åren då barnet inte förstår reglerna och då vilar ansvaret på oss vuxna att ändå få det att fungera. Det viktigaste för oss har varit att hundarna alltid haft en egen plats där de garanterat fått vara i fred samt att de alltid fått äta och dricka i lugn och ro. Barnen har också lärt sig att en hund som vill vara i fred får vara i fred. Givetvis har våra hundar också haft regler. Hundarna har fått lära sig att vara lugna när det är barn med och att hälsa på ett bra sätt. Vi har aldrig tolererat någon form av vaktbeteende då det gäller saker och eftersom de alltid fått ha sina saker i fred på deras plats har detta alltid fungerat bra. Jag tycker också att hundarna ska tåla ganska mycket om de själva väljer att vara "mitt i smeten". Givetvis inte att bli fysiskt illa behandlade men med fyra grabbar kan det bli lite rörigt och stojigt ibland. Har vi andra barn på besök får de naturligtvis veta vilka regler som gäller och faktum är att flera av killarnas kompisar blivit av med sin hundrädsla hemma hos oss. Kanske skapar tydliga gränser en trygghet för alla?

Att skaffa en hund och skapa ett fungerande samspel betyder att barnen får en vän för livet. Hur underbart är inte det?