... kan man lugnt säga att vi har just nu. Har lyckats bli bortlottad från alla lägretävlingar vi anmält till nu i vår och blev därför jätteglad när de ringde från Köping i onsdags kväll för att meddela att jag fått plats på deras tävling dagen efter. Precis efteråt ringer det igen, denna gång från Roslagens BK ( som ligger betydligt närmare) där de också fått en ledig plats. Men då jag redan tackat ja till Köping var det bara att gilla läget, huvudsaken var ju ändå att vi skulle få TÄVLA! Så halv 6 snubblade maken ut med Smilla medans jag packade det sista. Sedan bar det av mot Köping. Väl på plats plockar jag ut Smilla ur bilen och får då se att hennes kinder är jätteuppsvullna. Första tanken var ormbett och blev ju naturligtvis jätteorolig. Som tur var fanns det en djursjukvårdare bland de andra tävlandena som lugnade mig med att hon trodde det var en allergisk reaktion eftersom Smilla var så väldigt pigg. Hur som helst var det bara att packa ihop och åka hem igen. Väl hemma svullnade även ögonen upp så jag åkte in till Albano djursjukhus. Där möttes jag av en supergullig receptionist som tittade på Smilla och gav mig rådet att avvakta ett par timmar till. Eftersom det var röd dag var det ju sjukt dyrt med veterinärbesök och även hon trodde det var en allergisk reaktion som troligtvis skulle ge med sig till kvällen. Det visade sig också vara så och dagen efter var Smilla helt återställd. Så nu får vi längta ett tag till efter att få tävla....

I dag var jag och Eva iväg och spårade med hundarna. Det har ju varit väldigt blött i markerna (= lättspårat) så nu när värmen slagit till på allvar ville jag testa ett riktigt torrt spår. Smilla har också tyckt att berg varit lite klurigt så det ville vi också gärna ha. Eva la ett spår som verkligen uppfyllde våra önskemål, typ hela spåret gick över snustorra berg (visste inte ens att det gick att hitta så mkt berg i Sollentuna). Smilla spårade jättefint och fick ytterligare en bra störning då spåret passerade en lägerplats som bjöd på spännande matrestlukter. Hon löste även den svårigheten och alla apporterna plockades med tillbaka. Så nöjd med finaste tjejen! I morgon blir det mer spår då jag ska ut och träna på elitspåret som jag ska lägga på klubbens tävlingar nästa helg. Sen ska vi bara lata oss i det härliga vårvädret!

Vilken kanonstart på maj det har varit! I tisdags åkte jag och Helen till Köping för att gå på clinic i "Tävlingsträning" med Maria Brandel. Trots att jag kände igen en del från tidigare föreläsningar med Maria var det jättenyttigt att se hennes träningstänk demonstreras av olika ekipage- yngsta hunden var bara 4 månader och så himla duktig! Blev jätteinspirerad och ville bara hem och träna direkt men tyvärr blev jag dunderförkyld istället så träningen fick vänta ett par dagar.  Det vi måste lägga krut på ett tag framöver är att träna transporterna mellan olika moment då Smilla ofta blir väldigt okoncentrerad där. 

I helgen har vi spenderat hela 16 timmar i spårskogen då vi gått kurs för Gunnar Langneström från Enköpings BK. I går fick Smilla fyra olika spår. I det första fick hon se sin favoritapa kastas ut i skogen. Spårläggaren gick sedan in från sidan, plockade med sig apan och gick ett ca 100 m långt spår. I det andra spåret fick hon se spårläggaren gå i väg med apan i ett snöre efter. Det tredje spåret var ett jaktspår där första delen av spåret fick ligga en längre tid medans slutet av spåret var färskt (spårläggaren hade då gått in i spåret från sidan). Smilla fixade alla övningar kanonbra och tyckte särkilt jaktspåret var galet roligt. Under spårens liggtid jobbade vi med minisökrutor och Smilla fick prova både med mina och andras föremål vilket gick jättebra. I slutet av dagen la jag ett spår som var ca 500 m långt. Vi gick spåret men klev av efter ca 400m. I morse startade vi där vi avslutat gårdagens spår som då legat ca 18 h. Smilla fattade direkt och tog slutet på spåret utan några problem. Därefter var det dags att träna spårupptag som vi gjorde genom att lägga "serpentiner" som tillslut avslutades med ett litet spår. Sedan provade vi frispårning. Först fick Smilla gå ett kort spår och sedan släppte jag henne vid apporten där hon fick spåra själv fram till figgen som låg gömd i skogen. Så fort jag knäppt upp linan var hunden borta så den här övningen var tydligen toppen tyckte Smilla!   Vi hann med en minisökruta i dag också innan det var dags för helgens roligaste spår, konkuransspåret. Jag och Elin la två paralella spår på ca 1,5 km som ibland korsade varandra och ibland gick så nära varandra som ett par meter. Sedan gick vi med tjejerna som fixade uppgiften galant. Jätteroligt att se att hundarna fokuserade totalt på uppgiften trots att det gick en annan hund och jobbade precis brevid. Väldigt roligt att ha sällskap i spåret också!  Nu är i allafall både jag och Smillisen helt slut så nu blir det ett par dagars välförtjänt vila.

I morse bar det av ut till Bro för att försöka oss på ytterligare en lägretävling. Jag och Smilla fick startnummer 1 vilket kändes helt ok, skönt att slippa vänta så länge i skogen. Innan starten får vi informationen att det kan finnas andra apporter ute eftersom samtliga hundar i gårdagens högretävling brytit. Tack för den informationen, precis vad man vill höra en kvart innan start...  Vi fick en riktigt konstig start. Smilla hade svårt att fästa riktigt på spåret som efter ca 30 m korsade ett motionsspår där hon var tvungen att cirkulera runt en stund innan vi kom iväg. Den första delen av spåret korsade massor av stigar och jag var sjukt glad att vi tränat mycket på just sådant. Efter en stund kom vi ut på en torr och öppen mark där vi fick lite svårt med en vinkel. Till slut löste Smilla det och hittade straxt efter första apporten. Lycka!  Efter det gick det som en dans och fyra apporter till hamnade i magväskan. Sedan kom det en hare och satte punkt för vår tävling    . Smilla brukar inte vara så viltintresserad men nu blev hon som tokig. Jag gick tillbaka en bit och försökte få henne att ta upp spåret igen men hon var alldeles för stressad och uppjagad för att hitta rätt. Så det var bara att tacka för oss och åka hem. Även om besvikelsen var stor kändes det ändå skönt att vi missat på en svårighet som vi faktiskt inte tränat på. (vete sjutton hur vi ska träna på det...) 

Eftersom jag avskyr dåliga slut åkte jag ut till Stockholmsavdelningen där jag la ett kortare spår. Medans spåret låg passade vi på att titta på Mia och Kiri som gjorde en fantastisk debut i lydnadsklass 2. Stort grattis till er! Vi fick också till ett fint lydnadspass och lite kontaktfältsträning. På vägen hem tog vi spåret som gick galant och Smilla fick en riktigt grym slutbelöning.  Så nu är känslan åter på topp och haren glömd !  

I dag var det dags för lägretävlingen vi väntat så länge på.  Vi fick ett riktigt roligt spår, ganska lurigt då det på flera ställen kändes "helt omöjligt" att spårläggaren skulle valt den vägen. Smilla spårade helt fantastiskt, gick precis i spårkärnan och var supernoggrann i alla vinklar.  När vi kom fram till slutet fick hon en superbelöning och sedan började jag leta efter spårläggaren som inte syntes till någonstans. Vi irrade runt lite och ropade då jag plötstligt upptäcker att jag glömt ta med slutapporten! Fick först lite panik då jag blev osäker på vart slutet legat men som tur var lyckades Smilla leta rätt på den. Tillslut hittade vi spårläggaren och när jag ska redovisa apportena upptäcker jag att jag lyckats tappa ut en ur väskan !  Hur klantig får man vara? Det blev i alla fall en 9:a på spåret och 8.5  och 9.0 på spårupptaget där jag glömde släppa ut linan tillräckligt långt i början.

Tillbaka på klubben var det sedan dags för budföring vilket hon gjorde fint. Gjorde en liten lov innan hon satte sig hos mig vilket gav 1/2 poängs avdrag men det kändes helt ok. I lydnaden har vi råkat ut för några stökiga platsliggningar vilket har gjort att Smilla tycker det momentet är jättejobbig. Jag har lagt ner massor av tid på att få henne att bli trygg igen vilket gjort att  jag är livrädd för att råka ut för en stökig platsliggning som skulle kunna rasera allt arbete. Eftersom det går att klara sig utan platsliggningen i lägre valde jag därför att avstå den. Det visade sig kosta oss uppflyttningen då hon av någon anledning hade för bråttom i krypet vilket gjorde att hon blev lite hög. Resten av momenten var okej, lite onödiga poängavdrag för sneda sättanden i både fotgående och apporteringen. Tyckte att hon hade en fin attityd och vi fick inte ett enda ljud under hela programmet. Totalt fick vi 190 poäng på lydnaden, 6 sura poäng ifrån uppflyttning. Var ruggigt besviken efteråt men med lite distans känns det konstigt nog rätt okej. Vi är ju trots allt nybörjare i brukset bägge två och det kommer fler tävlingar!

Nu är det bara två dagar kvar till vårt  efterlängtade lägrespår. Försökte ju komma med hela hösten men blev bortlottad varje gång. Har hunnit bli bortlottad två gånger i år också men nu har vi äntligen kommit med! Lite nervöst bara att SMHI lovat regn och snö. ..  Just nu känns formen på topp. Vi har inte spårat på en vecka eftersom Smilla brukar bli lite extra taggad att ta apporterna då hon inte spårat på ett tag. Vår sista spårträning var också ett riktigt kalaspass där Eva lagt ett riktigt klurigt spår med massor av vinklar som Smilla tog klockrent. I måndags var vi och träffade Birgitta och Lizzie samt Gun-Britt och Steffi i inomhushallen i Knivsta för lite springerträning. Hatten av för fina Lizzie som förra året var den första springern någonsin att tävla lydnads-SM .    Så roligt och inspirerande att se lilla damen arbeta med sin duktiga matte.  Smilla var rätt ofokuserad och tyckte det var lite konstigt att krypa på det nya underlaget. Det blev i alla fall ett bra pass och en riktigt trevlig träff som vi bestämde oss för att göra om snart.

Igår var vi ute hos Anne och jag bestämde migför att låta henne kommendera oss i lägrelydnaden. Kände mig rätt nervös för att köra inför Anne, tänk om allt skulle gå åt skogen nu så här nära tävlingsdagen.  Men Smilla hade nog blivit lite inspirerad av Lizzie hon också för hon gick helt super! Enligt Annes petiga lydnadsögon låg alla moment på minst 9, även framförgåendet och krypet. Så just nu känns det som om vi inte kunnat vara i bättre form, men charmen med brukset är ju att allt kan hända, på gott och ont....

och gladast av alla är nog Smilla som lyckades sno allt barnens godis som de fått när de gått påskkärringar samt alla barnens påskägg. Behöver jag säga att hon inte är så poppis här hemma? Som tur var fanns det nästan ingen choklad i men jag är imponerad av hennes plåtmage som inte visade några tecken på att vara ur form trots flera kilo lösgodis. Helgen har i allafall bestått av en massa rolig hundträning också. Vi började med att åka och träningstävla på Bro Håbo på skärtorsdagen. Valde att köra linförighet, läggande, inkallning och kryp eftersom det bara är 2 veckor kvar tills vi ska starta lägre spår. Linförigheten gick sådär, hon är lite okoncentrerad då kopplet är på. Sedan la hon sig inte på läggandet(?????). Inkallning och kryp gick däremot fint förutom att jag råkade trampa på hennes benpäls i krypet så det blev tvärstopp! Måste bestämma mig för om det blir någon utställning i vår annars klipper vi nog ner benen innan det är tävlingsdax.

På påskafton träffade vi Helen för lite lydnadsträning på SoSuBK.  Vi lade också korta spår till hundarna precis vid klubben. Vi var där tidigt och det var inga andra där så vi tänkte att det var nog lugnt. När vi sedan skulle gå spåren var det däremot fullt med bilar på parkeringen (= fullt med folk i skogen). Smilla började bra och tog de första apporterna helt ok.  Sedan kom vi till ett vägkors där det troligtvis promenerat en del människor och där det var uppsatt spårsnitslar. Först var hon på väg att ta det andra spåret men efter lite strul hittade vi i allafall vårt spår och kunde ta oss till slutet.

 På påskdagen åkte vi till Enköping för att träffa aussiemaffian. Jag ville verkligen att Smilla skulle få lyckas ordentligt så Maja fick lägga ett spår på ca 400 m utan några störningar. Efter gårdagens superutmaning var det här spåret som rena E4:an tyckte Smilla och körde 110 hela vägen. Dock jobbade hon superkoncentrerat trots farten och tog alla 4 apportena bättre än vad hon gjort på säkert ett halvår. Lycka!  Efter spåret åkte vi till Enköpings BK där Malin komenderade oss i lägre lydnaden. Gick väll sådär...  Positivt var att framförgåendet och krypet var helt godkända. Däremot slarvade hon i inkallningen där hon flyttade rumpan när jag lämnade henne. Vi har inte råd med några onödiga poängavdrag eftersom jag bestämt att vi ska stå över platsliggningen som är värd hela 50 poäng. Fotgåendet var väldigt okoncentrerat(som det tyvärr ofta blir på nya planer) och jag måste komma i håg att utnyttja regeln att man får gå ner på plan innan tävlingen i brukset. I hoppet sätter hon sig alldeles för nära hindret så det måste vi träna massor på.

På annandag påsk hade vi egentligen tänkt ta det lite lugnt men planerna ändrades och det blev ett agilitypass med Jennie och springergrabbarna. Jag och Smilla har ju bara tränat tre gånger i vinter så jag hade inga större ambitioner med passet. Jenny hade gjort en bana med hur många hinder som helst (tydligen så många som det är på tävling) Vi har aldrig kört en hel bana förut men tänkte att det kunde vara kul att prova. Jennie hade lagt in lite kluriga svängar så de var inte helt plättlätt. Första turen var jag inte med för fem öre så sen fick jag springa banan utan hund under Jennies överseende. Sedan körde jag Smilla igen och när jag gjorde rätt gjorde hon som hon skulle och vi tog oss igenom på fem fel. Fattar inte riktigt när Smilla lärde sig allt detta, kan det vara något av barnen  som smygtränat henne??? Kul var det i alla fall och passet gav ordentlig mersmak. Nu blir det lite välförtjänt vilaför oss båda ett par dagar!

I dag har jag och Smilla varit på lydnadsdag hos Lotta Linusson. Anne och Lotta samarbetar ju en hel del och har likadant grundtänk kring hundträning, ett tänk som passar mig och Smilla väldigt bra. Trots att grundtänket är lika har de olika tankar och ideer kring hur man kan arbeta med de olika momenten. Detta gör att det är väldigt givande att träna för båda eftersom man då kan plocka ut de bitar som man tror kan fungera för ens egen hund. Eftersom vi förhoppningsvis ska tävla brukset snart fick Lotta titta på krypet och framförgåendet. Smilla har börjat förstå att hon ska hålla positionen i krypet så nu måste jag framförallt lägga fokus på att lära henne hitta rätt aktivitetsnivå. Framförgåendet tyckte Lotta såg bra ut (själv upplever jag att hon drar snett men det syns tydligen inte så då bråkar jag inte med det). På eftermiddagen körde vi fritt följ och sändande med ställande och läggande, Smilla var på sitt allra bästa träningshumör och gick kanon ! Så stolt över bästa fantastiska tjejen! Vem behöver droger när man kan bli hög på att träna hund?  Annars var det väldigt givande och lärorikt att se de andra ekipagen och höra vad Lotta hade för råd att ge dem. Har också fått lite tips på hur vi ska tänka inför dirigeringsapporteringen som jag tänkt att vi ska börja träna så smått. Nu håller vi tummarna för att komma med på någon lägretävling snart!

Tycker fjärren är det absolut roligaste momentet att träna.  Vet inte varför, kanske för att det är så lätt att veta exakt in i minsta detalj hur man vill ha momentet och lägga upp träningen utifrån det. Jag tycker också att det är riktigt häftigt med en snygg fjärr. Min personliga favorit är när hundarna har låsta bakben och sedan använder tekniken "hoppstå" och "hoppsitt". Från början tränade jag så med Smilla men insåg att det i vårt fall blev lite för "häftigt" med den tekniken vilket ledde till en massa ljud. Så jag har fått tänka om och istället bestämt mig för att ha en lite långsammare men lugnare och framförallt tyst fjärr.  Kriteriet med låsta bakben finns dock kvar och den senaste månaden har jag nästan bara tränat detta genom att stå bakom henne när hon gjort skiftena. I dag provade jag att ställa mig framför och det visade sig att träningen gett resultat !  Det var heller inget problem att gå ut på långt avstånd då hon verkligen lärt sig lyssna till de olika kommandona eftersom hon inte kunnat se mig tidigare i träningen. Visst finns det en hel del detaljer som kan förbättras men det känns ändå som vi är bra på gång!!