Efter söndagens tävling har jag nu börjat fundera på hur vi ska gå vidare med de delar vi har problem med. Vi fick ju 18 poängs avdrag bara för ljud! Det känns inte så bra. Tycker det är väldigt svårt att veta hur jag ska arbeta bort dessa. Våra ljud verkar också ha olika orsaker vilket gör det hela ännu mer komplicerat.  I platsliggningen handlar det oftast om otrygghet. I måndags på ridhusträningen gick det inte att lämna henne alls utan jag fick stå brevid (och då var hon tyst). Då jag tränar platsliggning i andra situationer än tävlingslika är det inga problem alls vilket gör att jag är helt beroende av andra hundar för att kunna träna detta moment.  I de andra momenten är det snarare belöningsförväntan som orsakar ljudet. Än så länge är det framförallt i fjärren som ljudet kommer (även om det smög sig in i inkallningen i söndags). Försöker träna så att jag aldrig gör momentet om hon är i fel aktivitetsnivå då det finns risk för ljud.  Problemet är att jag har svårt att hitta ett sätt att skifta aktivitetsnivå mellan momenten vilket gör att vi just nu inte kan lägga in fjärren i en kedja med moment som apportering eller inkallning utan att få ljud. Som tur är har vi träningstid för Anne nästa vecka så då ska vi bara koncentrera oss på detta.  Är det någon annan som har tips på hur man jobbar bort ljud???????

Nu är i allafall våren äntligen här och det betyder att vi får hålla till där vi trivs bäst - i skogen.  Försöker lägga spår ungefär varannan dag  och träna olika svårigheter. Det är framförallt apporterna som strular men tycker att det går framåt. Behöver också träna mer på icke förarlagda spår. I april är det massor av lägretävlingar som vi ska anmäla till. Smilla ska inte göra någon platsliggning då jag inte vill ha något mer strul innan vår debut i 3:an.  Utan platsen krävs 8:or i snitt på övriga moment vilket inte känns omöjligt då Smillas favvomoment apportering och hopp över hinder har höga koffecienter. Dessutom börjar krypet kännas riktigt grymt och det är ju värt massor med poäng. Vi har tränat mycket vänstersvängar för att få henne att förstå att hon ska hålla position och det har verkligen gett utdelning!

Det blev en till tävling i 2:an trots att jag bestämt mig för att strunta i detta. Jag  kunde inte hålla mig då det är så kul att tävla och vi inte riktigt är klara med 3:an ännu. Känslan inför dagen var kanon. Det känns som vi kan momenten till 110 % nu och de senaste "genrepen" har varit klockrena. Tyvärr blir det inte alltid som man tänkt sig...

 Platsliggningen har ju varit vårt stora problem och där började strulet även i dag. När vi ställt upp för platsen ser tävlingsledaren att det fattas en hund och eftersom de dragit igång 10 min före utsatt starttid var det bara för oss andra att gå ut och vänta. När vi sedan lagt platsen och gått ca 15 m kommer den första hunden springande i full fart. När vi sedan vänt oss om är det dags för nästa hund att springa till sin ägare. Dessutom ligger en stor rottis och toklstirrar på Smilla och jag var faktiskt i valet och kvalet om jag skulle gå tillbaka. Allt detta ledde till att Smilla låg och pep hela platsen, så surt eftersom vi just fått ordning på detta. Betyget blev 7 eftersom hon iallafall låg kvar. Vi hade startnummer 1 och även om jag fick gå ut nån minut räckte inte tiden för att varva ner henne. Fotgåendet var jätteokoncentrerat och vid ett tillfälle var hon på väg att sticka till rutan. Sedan fick vi ljud i både inkallningen och fjärren som annars var jättefina. Tyvärr kostar ljud en massa poäng. Rutan kan hon i alla fall nu och den blev superfin. Hoppet var också helt ok och i dessa moment blev betyget 10. I apporteringen fick nog domaren lite huvudbry på hur han skulle döma. Smilla sprang ut och gjorde ett kanongripande (yes där satt 10:an tänkte jag). Sedan kom hon in i full fart men precis när hon når min sida får hon syn på pallen bakom där vittringspinnarna från förra klassen ligger. Så Smilla fortsätter dit, släpper apporten och börjar undersöka pinnarna. Tokiga spaniel!!  När jag säger apport tar hon i allafall apporten och gör en fin ingång. Betyget blev 8,5 vilket kändes väldigt snällt... Totalt skrapade vi ihop 164 poäng vilket väll var sådär. Nu kan vi i alla fall lämna 2:an bakom oss och ha full fokus på klass 3. 

 Efter tävlingen skulle funktionärerna ha träningstävling och var jättesnälla och frågade om vi ville köra platsen med dem.  Vi gjorde både sittande i grupp och platsliggning och jag stod precis framför Smilla då syftet för oss var att få avsluta med en lugn, trygg och tyst platsliggning. Det gick jättebra vilket var väldigt skönt.

Har haft en helt fantastisk helg med massor av roligheter.  I går tog jag med mig hela familjen och träffade Krister, Christine och Chippen ute i Sigtuna för en heldag med hundträning och korvgrillning i solen. Vi började med lite sökträning. Chippen är färdig räddningshund och han och Christine tränar för att kunna ingå i den internationella räddningsgruppen. Killarna var snälla och ställde upp som figuranter, de tyckte det var spännande att få gömma sig i "kojor" och använda komradios. Trots att Chippen har väldigt bra markeringar tyckte han att det var svårt att skälla på Isak som är minst och som låg mer öppen än de andra. Christine berättade att det tydligen är svårare för hundar att skallmarkera på barn. Funderade lite kring hur de som inte har barn gör för att träna detta. Själv skulle jag aldrig låta killarna figga åt en hund som jag inte litade på till 110 %. Man kanske ska passa på att träna räddning när man har huset fullt av småfiggar . Smilla fick också göra ett litet sök för första gången på evigheter. Det var inte snyggt men oj så glad jag blev när hon drog låångt bort och körde sitt eget race tills hon hittade figgen. Vi har ju haft problem med att hon inte velat gå ut på djupet ordentligt. Blev riktigt sugen på att börja träna sök på riktigt! Smilla fick också ett kilometerlångt spår som Christine hade lagt. Spåra var inga problem men apporterna är fortfarande ett bekymmer, får nog lägga lite mer krut på dessa framöver.

I dag åkte vi till Jordbro för en heldag med lydnadsträning för Anne. Vi var sex ekipage med olika hundar och dagen var toppenbra. Tycker det är väldigt lärorikt att se hur träningen kan varieras och se olika ut för olika individer. Själv fick jag hjälp med rutan, fria följet, krypet och inkallande med ställande. I morgon är det ridhusträning och jag kan knappt vänta på att få komma dit och träna på allt vi lärt oss!

 
Mycket fika blev det med bästa polarna Christine och Chippen!

Nu är vi hemma igen efter en fantastisk sportlovsvecka uppe i vår stuga i Dala-Floda. Jag började med att åka öppet spår på söndagen och sedan har vi varit och åkt i skidbacken samt tagit flera småturer på längdskidorna. Isen låg tjock och fin utanför stugan med ett hårt lager snö på vilket gjorde att vi förutom att skida också kunde träna en hel del lydnad! Just nu jobbar vi hårt med rutan som känns som vårt sämsta moment för tillfället. Ibland missar Smilla rutan helt och jag har fått en känsla av att hon inte alls kan momentet utan att vi bara haft tur på tävling. Eftersom det är väldigt lätt att se konorna på isen passade jag på att träna långa skick (50-60 m) där jag lagt ut belöning i rutan i förväg. Vi testade detta vid flera tillfällen och det gick hur bra som helst. Det verkar alltså som att det är störningar i miljön omkring som gör att hon inte hittar rutan. Då vet vi i alla fall vad vi behöver jobba med!

         Vi hann även med ett par uppletanden under veckan och där kan jag väll konstatera att även om det går framåt har vi mycket träning framför oss. Fast mest av allt busade vi och latade vi oss i solen såklart för det är väll det man ska göra på semestern!!!!  

Nästa helg fyller Smilla 4 år. I bland drabbas jag av lite åldersnojja, efter så många år borde vi väll ha kommit en lite längre bit i vår träning eller??? När jag sedan tar mitt förnuft till fånga inser jag att vi faktiskt bara tränat lydnad och bruks seriöst i ca 1 1/2 år.

Vad har vi då gjort de första åren i Smillas liv? Första året gick vi lite kurser på brukshundsklubben men kände väll aldrig riktigt att det träningstänket passade oss. När Smilla precis fyllt 1 år var jag på en informationsträff om en kommande räddningshundsutbildning. Det var massor med folk på träffen och alla som ville fick erbjudande att vara med på ett antal förträffar under våren. Utifrån dessa förträffar skulle sedan instruktörerna besluta vilka som skulle få chansen att göra ett inträdesprov till hösten. Vi hade väll egentligen inga större förhoppningar att bli "utvalda" utan hängde med för att jag såg det som en bra miljöträning. Varje träff plockades några hundar bort av olika anledningar och plötstligt var vi ett av de 12 ekipage som skulle få göra inträdesprovet. Inträdesprovet gick galant och sedan började den "riktiga" räddningsutbildningen.  Trots att de förvarnat att utbildningen skulle vara tidskrävande hade jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat ana hur mycket tid det skulle ta. Tror vi hade en helgs ledigt på ett helt år (har inte vågat räkna på hur många vardagkvällar som gick åt till träning).  Mycket tid gick också åt att träna andras hundar och ofta kan jag fundera på hur långt vi skulle ha kommit i lydnaden/brukset om jag lagt all denna tid på min egen hund... Vi klarade delprov 1 som gick i februari 2010 men sedan i oktober tog det stopp på delprov 2. Vårt fall blev IPO- söket där hunden ska jobba långt ut från föraren.  Hade jag själv haft mer erfarenhet av sökträning kunde jag kanske ha fått till det men nu gick det inte, Smilla förstod inte alls varför hon skulle vara så långt borta från mig. Surt sa räven...  Totalt klarade 4 hundar provet och bara 2 av dem blev till slut färdiga räddningshundar så med lite perspektiv är jag ändå stolt över vår prestation.

Ångrar jag då denna tid? Svaret är nog trots allt nej, även om det väll var så där att behöva ligga inklämd i ett rör halva dagen i -10 grader ... Jag är nog galen nog att säga att jag skulle kunna tänka mig att göra om det. Jag tror inte att jag och Smilla hade varit samma team utan dessa erfarenheter och i dag hänger vi ibland på och kör lite räddningssök bara för att det är så himla kul. Smilla är väldigt duktig inomhus där hon inte behöver gå så långt i från mig. Hittade i alla fall lite kort och  en film från räddningstiden som får påminna mig om att vi faktiskt inte bara legat och latat oss de senaste 4 åren!

Har drabbats av den livsfarliga sjukdomen valpsjuka. I dag var jag och Smilla på besök hos Gunilla och Olle i Enköping för att ta ett gruppfoto på de hundar som bidragit till att Tikk-A-Ring's blev årets uppfödare. Pila, min favorittjej (förutom Smilla såklart) hade fått valpar som nu var 6 veckor gamla. Så galet söta och speciellt en liten svartvit tjej fick mitt hjärta att längta efter en liten junior... Smilla var väldigt lugn och samlad med tanke på alla glada springers som var där och fotograferingen gick bra. På hemvägen stannade jag på Bro-Håbo BK för lite lydnadsträning. Målet med passet var att träna uthållighet, dvs att Smilla ska klara av en lång kedja innan belöningen kommer. Jag hade bestämt mig för att bryta direkt om hon tappade koncentrationen och själv låtsas "äta upp belöningen" så som Anne visat (efter några års hundträning lär man kunna söka till dramaten). Eftersom vårt problem är nya planer valde jag att värma upp utanför planen och sedan gå in och påbörja kedjan. I dag fanns det dock ingen anledning att bryta kedjan och vi körde igenom 1 1/2 lydnadsklass 2 program innan hon fick sin belöning. Tror aldrig att vi genomfört ett sånt fint program förut, Smilla gjorde alla moment med sån attityd och precision att jag nästan blev tårögd (vilken total hundnörd man är...) Det enda som inte är klockrent just nu är apporteringen där hon har bra fart ut och in men kan få ett mycket noggrannare gripande. Så vi avslutade passet med att köra den övning som Anne visat. Övningen går till så att jag kastar ut apporten ett par meter och sedan tävlar jag och Smilla om vem som tar den först. Galet rolig övning tyckte vi båda och de sista repitionerna var jag chanslös, Smilla var snabb som en vessla! Ska bli spännande att se om det ger något resultat i den "riktiga" apporteringen.

I går bar det av till Haninge för att träffa Anne och få lite nya träningstips. Träningen är verkligen värd vartenda öre och vi hann med galet mycket under den timmen vi var där ! Vi började med att Anne tittade på vårt fria följ. Hon tyckte Smilla hade jättefin position och kontakt, det vi behöver träna är koncentrationen när hon är på nya platser. Fick ett bra förslag av Anne hur jag ska jobba med det och även lite tips på hur vi kan slipa på stegförflyttningarna. Sedan tittade vi på läggande under gång. Momentet finns ju inte med i 3:an men i lägre och sedan i eliten. Jag är inte helt nöjd med det läggande vi har idag (hon tar gärna ett litet "skutt" innan hon lägger sig) och även om det kan ge ett relativt högt betyg i brukset vill jag ha ett som håller för eliten. Naturligtvis gjorde hon det första läggandet helt suveränt (varför är det alltid så när man vill visa sina problem?) så för visa vad jag behövde hjälp med fick vi lägga in det i en kedja. Anne lånade sedan Smilla och visade vilka lägganden som hon tyckte jag skulle plocka ut och belöna. Sedan visade hon också några övningar för att få till snabbare och snyggare gripanden i apporteringen.  Roligt och nyttigt att se Smilla jobba med någon annan! Vi fick också hjälp med gruppmomenten och avslutade passet med en platsliggning tillsammans med Annes gamla hund. Känner mig galet taggad för att träna massor med lydnad nu, synd bara att man inte är föräldraledig längre....

... när man kan träna vid pulkabacken! Kombinerade dagens besök i pulkabacken med lite lydnadsträning. Minst sagt bra störning, i fotgåendet blev störningen lite mycket då tre hundar plötstligt började tokleka på ängen framför oss (hundarna syns inte på filmen). Tyckte ändå att Smillisen var duktig som snabbt släppte de andra hundarna och koncentrerade sig på mig i stället!

Även en kort platsliggning fick vi till!

På eftermiddagen blev det en långpromis med Jennie och hennes springerkillar. Gissa om jag har en trött hund nu!