I går var det debutdags i lägrerapporten. Det var vi ,Taylor terrier från rapportligan och en drös med schäfrar. Jag var inte alls särskilt nervös eftersom jag var helt säker på att Quick inte skulle springa då de flesta hundar inte gör det på sin första lägretävling. Vi hade också planerat med team Taylor att vi skulle stanna kvar efter tävlingens slut och skicka hundarna så att de fick ett bra avslut. Så när både Taylor och Quick kom inspringande till A stationen vart vi som galna av lycka. Enligt Tommy hade Quick varit mer överladdad och pipig än vanligt men gått iväg helt utan strul. Vi kunde åkt hem där och då och firat men det var ju en sträcka till. 1100 m grundsträcka och 400 m förlängning till C. Så långt hade ingen av våra hundar sprungit förut. Hunden innan Quick strulade och ville inte gå iväg. När det var Quicks tur sprang han ut och stanna efter ca 40 m. Där skulle jag haft is i magen och väntat men la istället på ett extra kommando. Han väntade en stund till och sedan sprang han. Efter Quick var det Taylors tur och hon gick i väg som en raket. Båda hundarna från rapportligan hade fixat rapporten på sin lägredebut! Helt sjukt. Det hade aldrig varit möjligt om vi inte haft världens bästa rapportgrupp .Jag och Tommy är ju helt gröna i den här sporten och jag blir nästan tårögd när jag tänker på hur mycket stöd och hjälp vi fått av dom här fantastiska människorna. 

Glädjefnatt när vi fick beskedet att hundarna kommit in på C

Sträcktider. Quick är Lägre 2. Trots stoppet måste han haft bra fart och gjort en fin förlängning, 2.32 på sträcka 1 och 4.42 på sträcka 2.

Förutom lägrehunden bröt högrehunden och två elitekipage. Det är en speciell känsla där i skogen för man hinner prata en del på stationerna och hoppas så mycket att alla hundar ska springa. Så trist när inte alla gör det.

Sedan var det dags för lydnaden. Förra helgen fick vi ett ordentligt bakslag i platsliggningen och jag hade beslutat att avstå den. Strulet med platsen tog dessutom rätt hårt på psyket och tankar om att lägga ner tävlandet har passerat senaste veckan. Men jag har turen att ha ett fantastiskt träningsgäng även i lydnaden som jag fått stöta och blöta platsproblemet med och tack vare dom hittade jag peppen igen.  Efter rapporten fick jag dessutom beskedet att Lova och Bettan som debuterat lydnadsklass 1 tagit förstapris med 194.5 poäng. Blev så glad att jag glömde bort att bli nervös för min egen tävling. Vi hade båda haft ett riktigt uselt genrep i torsdags så att dom lyckats fixa det så fint kändes väldigt peppigt.  Något som skiljer rapporten från de andra bruksgrenarna är att hunden är i arbete under väldigt lång tid. Eftersom lägrehundarna följer högre och elit ut i skogen handlar det om flera timmars arbete även för dom. Budföringen var inga konstigheter, jag har inte lagt så mycket tid på den så vi fick 0.5 i avdrag för slarvig ingång. Quick var sedan riktigt seg på lydnaden men gjorde sitt jobb. Efter inkallningen belönade jag lite för vilt så han blev för hög i krypet. I min värld var det en solklar 0:a men ena domaren bestämde sig att sätta 8:a så snittbetyget blev 4. Utan plats och med ett sånt lågt krypbetyg var jag rätt säker att vi inte klarat lydnaden. Men vi hade fina betyg på resten så med minsta möjliga marginal 196.25 fixade vi det! Extra kul att vi fick avsluta med en 10:a på hoppet som strulat lite i veckan. Även Taylor grejade lydnaden och lyckan var total. Rapportligan hade inte bara fått två hundar som fixat lägresträckan utan som även blivit uppflyttade på debuten!!!

På pallen blev det både champagne och glädjevrål!

Nu laddar team Quick för Valborgslägret med ligan. Där hoppas vi på fina genrep för resten av gänget som debuterar appellrapporten veckan efter!  

Denna vecka har vi insett att bra träningskompisar är ALLT. I medgång och motgång. Att delad glädje är dubbel glädje. Känslan av att även om allt går åt skogen så är det inte sån stor grej för man har massor av fina människor runt om som kommer peppa och stötta är magisk. För mig får den känslan den värsta nervositeten att släppa. Bästa rapportligan. Bästa lydnadskompisarna. Ni är ovärderliga.   

Sista tidens träningsplan har gått åt skogen totalt då vi legat däckade i influensan och inte kunnat träna något på tre veckor. Hur som helst har vi två tävlingar inbokade närmaste veckorna, ett högrespår och en lägrerapport. Högrelydnaden är inte riktigt tävlingsklar men min tanke är att hjälpa Quicken runt på bästa sätt och försöka få betyg på allt. Då kan det räcka ändå. I fredags körde vi igenom alla moment med kommendering och belöningar på utvalda ställen för att få en bild av vad vi ska lägga krutet på. Det fanns många fina bitar men också en hel del att slipa på. Framförallt behöver vi massa stadgaträning. Under träningsuppehållet har Quick tydligen glömt att man inte får betyg om man inte väntar på mattes kommando och allra värst var inkallningen som blivit en fet 0:a.  Framåtsändandet är verkligen på väg att bli något riktigt bra och förutom fotgåendet tycker jag nog att det är det allra roligaste momentet att träna. Så många delar som måste vara i balans med varandra. Han är inte helt 100 på brytpunkten än men där kan jag hjälpa honom med ett röstkommando om det skulle behövas. Det vi behöver träna på närmaste veckorna är att gå ut till en grupp med fyra personer. Vi har tränat mest med två och nu ville han av någon anledning absolut vika av och gå mellan de två yttersta.  

Det vi kommer lägga mest tid på fram till tävlingarna är dock specialmomenten. I går spårade vi och han överaskade med ett riktigt grymt upptag. Rakt ut, analyserade vilket håll han skulle välja och drog iväg åt rätt. Alla föremål in även om det gick i något högt tempo. I slutet fick han såklart ett påskägg eftersom det var påskafton. Vi körde också ett uppletande som inte var riktigt lika bra. Rutan låg på en äng och det blåste rejält vilket gjorde det lite lurigt. Han hittade föremålen men hade för mycket spring i benen i början och var stundtals låååångt utanför rutan. 

Rapportstarten har jag känt mig kluven inför men de senaste passen har han verkligen gått från klarhet till klarhet. Det vi behöver träna mest på är långa liggtider eftersom det är många anmälda och lägrehundarna lär få ligga en timme innan skick. I veckan körde vi ett pass där han fick ligga i 40 minuter medans jag och killarna byggde en koja. Perfekt störning med barn som kom, gick och for runt på stationen. Var inga problem alls att skicka när det var dags. Inför tävlingen vill vi gärna få till några pass med ännu längre liggtid då det nog är större problem för honom än sträckan i sig.

Liggtidsträning tycker killarna är bästa träningen!

Idag var det dags för "eldprovet", Quicks första grundsträcka på kilometern tillsammans med andra hundar. Väldigt pirrigt då jag tänkt att detta pass skulle avgöra om det blev någon tävlingsstart eller inte. Jag och Tommy åkte upp till Emma och Robins mysiga landställe i Garpenberg där dom rekat en bana. Snällaste Emma hade fixat ett spår som Smilla fick börja med att gå när vi kom fram. Därefter begav vi oss till rapportbanan med resten av gänget. Quick skulle gå som sista hund från B-A vilket betydde en lite längre liggtid. Hunden innan Quick bestämde sig för att vända vilket gjorde mig sjukt nervös eftersom det innebar en rätt rejäl störning. Men Quick är inte så intresserad av andra hundar vilket i rapporten är både en för och nackdel. Nackdelen är att han inte taggar på att se andra hundar gå iväg innan men fördelen är att en sådan här situation inte stör honom alls och bästa killen sprang utan problem hela vägen in till A. Eftersom han lyckats så bra valde vi att låta Tommy springa upp och visa sig på sträcka 2. Där gjorde dom dessutom en förlängning på 150 m. Framföringen hade kostat oss en del poäng men det var det värt. Som han sprang ha,ha.   

På A-station 

Efter träningen bjöd Petri på lunch i bästa rapportstil och sedan hade Emma ordnat ett påskupplet där både Smilla och Quick lyckades hitta varsitt påskägg i skogen . Tyvärr var vi sedan tvungna att avbryta dagens träning för att åka hem till barnen som fått en ny sväng med hög feber och hosta. Ökeninfluensa, hoppas verkligen jag och Tommy klarar oss från ytterligare en sväng. Nu är vi så sjukt tävlingstaggade! Är så glad över min underbara svartvita kompis som gör all träning så fantastiskt rolig!

Dagens lunch Paella, så galet gott!

Ett steg i vår antipipkampanj var att hitta en instruktör som kunde hjälpa oss att hitta rätt sinnesstämning/aktivitetsnivå i olika moment. Vår träningskompis har fått lite pip i fotgåendet och föreslog att vi skulle åka till Anna Larsson på 3vallare som hon tidigare gått kurs för med sin andra hund. I måndags åkte vi dit och oj vad nöjd jag blev!  Anna var jättetrevlig, otroligt duktig på att läsa både hund och förare och vi fick med oss mycket bra hem. Hon tyckte jag skulle tänka "slowmotionträning" eftersom Quick gärna vill att allt ska gå fort,fort. Inför alla moment, skick osv. ska jag lära honom att sitta/ligga och vänta länge....

Vi började med att titta på apporteringen där vi ibland kan få ljud när jag lämnar honom eller startljud. Vi testade med en godisskål bakom och satt han fint när jag lämnade gjorde Anna ett tecken och jag skickade på skålen. Därefter testade vi att han fick springa på skålen i stället för på apporten vilket han köpte jättebra! 

Därefter tittade vi på krypet där vi inte har ljud men där han lätt går in i fel aktivitetsnivå vilket påverkar teknik och position negativt. Här tyckte Anna att jag skulle belöna rätt sinnesstämning och inte låta honom krypa innan han var i rätt aktivitetsnivå. Liksom i alla andra moment måste jag också jobba med min känsla i kroppen då det påverkar honom mer än vad man tror.

I fotgåendet har vi ju inga ljud utan där har jag tvärtom funderat på om jag ska höja honom lite då min känsla är att han ibland känns lite tråkig. När Anna tittade konstaterade hon att det inte alls handlar om fel aktivitetsnivå/ dåligt engagemang. Han går och viftar glatt med svansen men blir lite " bc" låg fram när han koncentrerar sig vilket gör att han ser väldigt lång ut. Poängmässigt är det ju strunt samma men för min känslas skull tyckte hon jag kunde träna honom på att höja huvudet utan att öka aktivitetsnivån.

Det allra intressantaste momentet var fjärren som tyvärr inte fastnade på film. Där var det så otroligt tydligt hur han ser ut i rätt respektive fel sinnesstämning. Satt han med munnen lätt öppen var han i precis rätt nivå och då kom inget ljud alls. Var munnen däremot stängd låg han för högt och det kom ljud. Genom att titta på detta när jag tränar olika moment ska jag se till att belöna rätt sinnesstämning och inte låta honom göra ett fjärrskifte/springa på apport om han ligger för högt. Slutligen pratade vi om kedjeträning. Där tyckte hon vi kunde avsluta med något ickelydnadsmoment innan den stora belöningen kom. På så sätt blir inget enskilt moment förknippat med jättebelöningen ( om vi inte skulle få något moment vi behöver ha mer förväntan på).
Jag har aldrig haft en hund med så nära till ljud som Quick och var tidigare väldigt rädd för ljud.  Men just nu är jag himla glad över det då det känns som han kommer lära mig massor om hundträning. En hel del av det vi gjorde idag har jag aldrig behövt reflektera över tidigare liksom....  

Nu har vi landat hemma efter en helt fantastisk vecka i Björnrike. Sex vuxna, elva barn i åldrarna 4-13 och två hundar. Snowboardåkning i backarna på dagarna och längdåkning på eftermiddagarna/kvällarna. För första gången på flera år fick jag tillfälle att använda skateskidorna då det fanns jättefina (men väldigt kuperade) skatespår. Quick var duktig att dra, en helt annan grej att köra skate efter hund än klassiskt, man får liksom ett annat tempo och flyt, så kul! Eftersom Smilla fick ett litet skov för ett par veckor sedan vågade jag inte ta ut henne i spåren. Kanske lika bra då hon visserligen är bättre än Quick på att dra men springer betydligt långsammare och hade haft svårt att ligga före i de galna utförslöporna.

Smilla fyllde 7 år i veckan och blev firad med lite godsaker. Hon är verkligen en speciell hund, en väldigt bestämd tjej med stor integritet. På MH:et sammanfattade beskrivaren det som att hon var en "varg i fårakläder" vilket verkligen är en bra beskrivning. Söt som socker men ett jäkla temperament ha ha. Sen Quick kom in i familjen har hon varit väldigt noga med att han vet vem som bestämmer. Just nu vet jag inte hur framtiden ser ut då hon fått börja medicinera igen. Om motivationen finns där söker vi dispens för att få tävla rally eller något, vi får se.  Vi har i allafall haft sjukt mycket kul ihop!   

Sedan november har vi haft en liten lydnadsdipp. Visst har vi tränat lydnad men planering och utvärdering av passen har varit rätt kass. Quick har varit ganska okoncentrerad i vardagen under en period och även om han gjort det han ska på träningspassen har vi inte riktigt haft den där vanliga känslan. Han har dessutom blivit extremt fixerad av vissa tikar, konstigt nog inte löptikar utan ungtikar. Så sista månaderna har vi därför tillbringat mest tid i skogen då jag inte haft någon större motivation för lydnadsträning. För ett par veckor sedan kom dock lydnadsinspirationen tillbaka och vi prövade bland annat att köra en kortare kedja. Då fick vi ett kvitto på hur det blir om man inte planerar sin träning. Vi har nog tränat ca 95 % moment och detaljer och 5 % kedjor och uthållighet under en väldigt lång tid. Med sån träning kommer ljuden som ett brev på posten för en hund som Quick. Så de senaste veckorna har jag försökt strukturera upp träningen ordentligt och nu kör vi projekt ljudsanering. Inför varje pass planerar jag exakt vad vi ska göra och ser till att det blir en bra balans mellan kedjor och detaljträning. Jag försöker göra kedjorna så att vi tränar på att växla mellan moment med olika aktivitetsnivåer och försöker ha en bra plan där för vart belöningarna ska ligga. Inte lätt alls och jag ägnar nog lika mycket tid åt att klura på träningen som att träna ha,ha. Men kul är det och nu är vi verkligen på G igen!

Quick har ju nära till ljud men med genomtänkt träning är det egentligen inte något stort problem. Störst risk för ljud är det vid alla starter och vid väntan. I fotgåendet kan han ljuda första steget men klarar sedan att hålla riktigt långa fotgåenden utan minsta pip. Troligtvis har jag byggt för stor förväntan i starterna.  Ett moment som kan ge både start och väntansljud i är apporteringarna. Där har vi senaste veckorna testat lite olika strategier: omvänt lockande med godis innan skick, att jag går och lägger ut apporten men istället för att skicka gör vi helt om och gör något annat moment samt "rapportapport", dvs. att ge en godisbit samtidigt som jag skickar. Alla sätten fungerar rätt bra så vi kommer jobba på så. I går länkade vi apporteringen med skallet. Just nu är det en ganska svår kedja då han blir rätt gasad av apporteringen och sedan ska sitta tyst innan skallet. Även om vi gjorde tystnaden något kortare känner jag mig väldigt nöjd med den kedjan. Känns som senaste veckornas träning ändå gett lite resultat. Valde att belöna skallet då han skällt lite ojämnt senaste gångerna. Ett annat problem vi haft med tungen är att han griper den snett. Detta har vi försökt träna på men inte lyckats få till bra. Tycker ändå han har fin fart (ibland glömmer jag nästan att den ändå väger 4 kilo) så kanske får vi leva med de sneda gripandena. 

Antiljudträning med "rapportapport"

Kedja tung och skall

I dag gjorde vi något väldigt otippat. Vi debuterade i freestyle. Vet egentligen ingenting om sporten men tyckte det verkade kul att testa. Slutade med finfin kritik, uppflytt och en 6:e placering bland nästan 40 hundar. Domarna gillade programmet och vi kommer kunna använda samma program om vi skulle få för oss att testa klass 2.  Finns en hel del detaljer som går att förbättra.   

Vi har blivit sjuka. Drabbats av rapportfeber. De senaste veckorna har både jag och Tommy varit jättepeppade och lyckats få flera pass även på veckodagarna. Jag och Alvin är ju hemma på måndagar och i måndags mötte vi upp Tommy på hans lunch för att köra ett litet pass. Eftersom det fortfarande är mörkt på kvällarna får även eftermiddagspassen bli relativt korta.  Den senaste veckan har sett ut så här:

Pass 1: 7 x 200 m rätt klurig sträcka. Fokus på snygga framföringar och tysta starter.

Pass 2: B-A 200 m

             A- C 350 m ,klurig förlängning

             C-A 350 m sprang i väg fint trots att han kommit in "bakifrån" i förlängningen

             A- B 200 m Förkortade så att Smilla skulle få springa ett skick med draghjälp från Quick. Det gick super och hon kommer helt klart få hänga med på dom kortare passen!

Pass 3: 450 m frispår med tillbakaskick. Tommy som var hemma först från jobbet gick ut spåret som på så sätt fick lite liggtid. Jag plockade upp Quick hemma och gick ner i skogen där han fick spåra i koppel de första 15 metrarna. Sedan tog jag tillbaka honom till starten och skickade. Gick super han kom in till Tommy precis rätt väg. På tillbakaskicket valde han dock fel väg från Tommy men måste ändå hittat rätt då han kom in till mig utan problem. 

Pass 4: I dag lyckades vi komma tidigt från jobbet och beslutade oss för att testa ett längre skick utan hjälp. Vi valde en enkel sträcka och Tommy fick gå ut till B.

B-A 800 m Tommy skulle testa att ge honom en korvbit vid starten för att få honom tyst med följd att han blev lite osäker på uppgiften och sprang ut lite tveksamt. Han gav ett till kommando och då for han iväg utan problem!

A-C 1100 m. Vi bestämde oss för att testa att lägga på en enkel förlängning på 300 m. När Quick skulle springa från mig sprang han ut och stannade efter 20 m. Känns som det är en grej han tar till när han blir lite osäker. Jag följde Petris råd och marschade på honom och han drog iväg. Sen gick det med en faslig fart hela vägen fram till Tommy! 1100 m utan visning, vi är i rapporthimlen och febertempen har nu stigit ytterligare!!!!   Så trist att vi missar helgens träning med gänget men det kommer förhoppningsvis många,många fler framöver! 

I helgen har vi kört en massa rapport. I lördags var vi i Enköping där planen var att Taylor och Quick skulle få pröva en längre sträcka med draghjälp av rutinerade Dia. Jag gick iväg till B vilket nog var dagens miss eftersom Quick har rätt mycket mer dragning till mig mammagris som han är ha,ha   . På den 1100 meter långa sträckan ut till B-stationen hann han nog glömma bort uppgiften helt. På stationen hade han järnkoll på mig och då han inte är intresserad av andra hundar som jobbar gick han inte alls igång på att se Dia sticka iväg.  Possitivt i många fall, tror exempelvis han kommer fixa hundmöten i banan fint, negativt denna gång då vi tänkt använda det som retning. Quick gick ut som nummer två men vände. Taylor som gick efter sprang lite längre men kom även hon tillbaka. Vi bestämde att Dia skulle springa tillbaka och vi skulle göra ett nytt försök på hennes tredje skick men då låta Taylor gå som tvåa. Det fungerade inte så då beslöt vi att inte testa med Quick utan A-stationen fick komma och visa sig och sedan förkortade vi banan rejält till kanske 300 m. Då var det inga problem och andra skicket gick också bra. På tredje skicket hade dom gjort en liten förlängning på ca 200 m. Quick körde ett kort skallstopp på vägen men sen gick det bra. Efter träningen bjöd Emma och Robin på en fantastisk lunch, rapportgruppen äger när det gäller att ta hand om sina medlemmar på bästa sätt! 

Dagen efter hade Tommy(!)  gjort en ny plan. Vi gjorde en A- station och gick sedan tillsammans 1150 m till B. Sedan sprang jag tillbaka till A innan Tommy skickade. Då kom han i världens fart. Sedan joggade Tommy upp till oss på A hälsade och sprang tillbaka. Var lite nervös om det var dumt att skicka ytterligare en långsträcka och åt Tommys håll dessutom. Men behövde bara koppla loss från trädet för att fatta att det skulle funka. Så sjukt taggad!. Vi avslutade med att jag jogga upp till B och sedan stack iväg. Efter 2 minuter släppte Tommy i väg Quick så att han fick jaga ifatt mig på sträckan vilket blev en toppenbelöning efter 650 m

Från och med denna vecka har vi tagit upp fysschemat efter lite julledigt och igår var vi ute och premiäråkte skidor på Norrviken tillsammans med Malena och Tjapp. Ca 8 kilometer ospårat i rätt tung snö och hundarna var faktiskt duktiga och kämpade på. Ingen av dom har ju dragit på skidor förr. När vi skulle åka hem upptäckte jag att jag tappat bilnyckeln.  Så då blev det en till 8 kilometers runda i nu ännu blötare och jobbigare snö. Dessvärre var nyckeln borta, vår enda dessutom. 6-10 dagar får vi vänta på en ny nyckel hur surt som helst, dessutom ligger halva mitt liv i den där bilen.Tommy och Smilla gav sig ut och letade senare på kvällen men då hade skidspåren blåst igen totalt :(. Jag och Quick var HELT slut efter turen men bestämde ändå för att åka på ridhusträningen för att åtminstone fika,prata hund och tänka på något annat. Var ju ett väldigt bra tillfälle att träna platsen vilket gick rätt bra. Så fort vi kom in i ridhuset var Quick helpå och det blev även lite uthållighetsträning i fotgåendet, framåtsändandeträning och lite inkallande med ställande. Sjukt imponerad över hur han efter en riktigt tuff dag kan gå in i ett lydnadspass och ändå ge 110 %. I dag är det dock soffläge för oss alla ha,ha

Här är vi lyckliga och tror vi ska få åka hem och dricka varm choklad efter ett härligt pass. Grundlurade....

Quick tredje hunden bortifrån sett. För första gången på väldigt länge när vi platsat med andra hundar valde jag att gå ut på lite längre avstånd.

nnnn