I går var det medlemsmöte på Väsby BK och Maria Brandell(fd Hagström) var inbjuden för att föreläsa om hur man blir en bättre hundtränare. Det eldades i öppna spisen och bjöds på glögg och fika, en supermysig kväll helt enkelt. Maria är verkligen superduktig och fast jag kände igen många saker från hennes tidigare föreläsning var det bra att bli påmind på nytt. Efter föreläsningen funderade jag över vad jag kan bli bättre på i vår träning och kom fram till följande:

1. Planera belöningarna och syftet med dessa innan passet.

2. Anpassa typen av belöning efter moment samt se över belöningsplaceringarna.

3. Försöka få till minst en kedja vid varje pass.

Maria pratade också om att "boosta" olika delar eller moment, dvs träna 2-3 moment intensivt under en period och sedan lägga undan dessa ett tag. Det tyckte jag lät som ett jättebra upplägg eftersom det annars är lätt att vilja träna allt hela tiden. Ska fundera lite på vilka moment vi ska fokusera på nu, vittringen och fjärren ligger bra till...

I dag blev det tre timmars lydnad och spåträning på DTBK med Ulla och Eva med hennes jaktlabbe. Vittringen som gick jättebra i tisdags funkade inte alls så jag gjorde några grundövningar i stället. När vi kom hem gjorde jag vittringen i störningsfri miljö och då gick det hur bra som helst, så nu vet vi vad som måste tränas...  Gjorde en kedja med fria följet - inkallning - metallapport - fjärr (klass 2) samt rutan. Det mesta funkade fint, det som inte gick så bra var ingångarna i inkallning och apporteringen. Dessa strular nästan alltid i kedjorna så de måste TRÄNAS MER. Hon har för hög fart in och försvinner iväg bakom mig. Eva kör mest bruks och jag fick några bra tips på hur vi ska komma vidare i krypträningen som vi legat lågt med ett tag. Eva la ett skogsspår till Smilla och fram till apport nummer 4 gick hon så bra att jag nästan blev gråtfärdig. Vid fjärde apporten blev hon tokrädd för något i skogen och började skälla och fjanta sig (kanske löpet som spökar...). Jag gick fram en bit och då släppte låsningen och hon tog spårslutet fint.

Nu har jag i alla fall en trött vovve så då ska jag passa på att köra lite lussebak, det är ju faktisk jul snart!

Smilla tycker tydligen att tvättkorgen är mysigare än hennes egen...

Den här veckan kommer det bli massor med hundträning och jag har gett mig själv i läxa att verkligen planera varje pass noggrannt och framförallt hålla mig till planeringen. Eftersom Smilla fortfarande ska ta det lugnt så får vi anpassa träningen efter det. I dag ska jag träffa Helene och hennes spanieltjejer på Vällingby BK. Jag har ju börjat träna platsliggningen med hakan i backen och har brytit ner momentet i olika delar så det tänkte jag passa på att träna när jag har möjlighet att få hjälp med kommendering. Del 1 är ingång och nedläggande och del 2 när jag lämnar henne med hakan i backen (momentet när jag har ryggen vänd mot henne behöver tränas eftersom hon är lite "ögontjänare" och kan passa på att lyfta hakan när jag inte ser). Jag tänkte också träna stadgan i platsliggningen men då stå väldigt nära eftersom vi inte är redo för detta på långt håll. I dag ska Smilla också få prova vittringen med en främmande person som lägger ut apporterna, får se hur det går.

 I morgon är det medlemsmöte på Väsby och bästa Ulla har fått dit Maria Hagström som ska föreläsa om hur man blir en bättre hundtränare. Jag har varit på föreläsning för henne tidigare och gillar verkligen hennes tänk. Maria ska även ha tre olika clinics i vår som jag är sugen på att gå, måste bara bestämma mig fort vilken jag ska välja eftersom de brukar bli fulla fort. Den här vintern har vi tänkt satsa ordentligt på lydnaden och därför blev jag superglad när vi fått möjlighet att träna i ridhus varje måndag med start nästa vecka. Kanske finns det hopp att vi kan starta lkl 3 nästa år.....

Förra veckan kom vi hem från nästan 4 veckors semester i Thailand. Smilla har varit hos min mamma vilket har betytt mest koppelpromenader samt vila från all träning. Jag tror det är nyttigt för hunden att ha ett lite längre träningsuppehåll ibland men den här gången blev det kanske lite för länge. När vi hämtade hem henne var hon fullständigt galen. De första träningspassen gick allt fort och fel även om attityden var kanon. Det första spåret gick hon i 110 och drog rakt fram i samtliga vinklar (men kom på sig själv varje gång efter ca 20 m och vände tillbaka rätt igen). Alla apporter högg hon som en kobra så där verkar poletten ha ramlat ner under viloperioden! I måndags la Ulla ett ängsspår åt oss. Det blåste rätt hårt vilket gjorde att spåret inte var helt enkelt. Medans spåren låg tränade vi lite lydnad. Struntade i gruppmomenten eftersom hon var i helt fel aktivitetsnivå hela passet. Passade i stället på att träna riktigt snabba reaktioner på varsågod med matskålen bakom henne. Har gett mig den på att få till ett grymt inkallande med ställande och därför börjat om från början igen och steg ett är att hon måste reagera blixtsnabbt utan tveksamheter på varsågodkommandot. Efter 1 1/2 timmes lydnadsträning var hon lite mer samlad i spåret än gången innan och jobbade på riktigt fint, var hyfsat noggrann och tog alla apporter.

Jag har Smilla sällan kopplad och den senaste veckan har hon sprungit som en galning när hon fått vara lös. Med tanke på att hon inte kunnat göra det den senaste månaden skulle jag naturligtvis inte ha låtit henne rusa runt hur mycket som helst. När hon i torsdags morse hade jätteont i ryggen kan man säga att det kom som ett brev på posten... Så förbannad på mig själv!!!! Det blev att åka till veterinären där röntgen visade att det i allafall inte var någon skada på ryggraden utan troligtvis är en överansträngning. Så nu är det smärtstillande och koppelpromenader med täcke som gäller. Som tur är finns det ju träning som inte belastar ryggen och i går åkte jag till Beijers och sågade till 200 nya vittringspinnar....

Inga kompisar på ett tag för Smillisen...

Jag älskar att klura på belöningar. Smillla har ju alltid varit lättbelönad när det gäller mat då hon älskar allt ätbart. Naturligtvis finns det mat som hon tycker lite bättre om och jag har försökt att variera så att hon fått de bästa godbitarna för de bästa prestationerna. Hemma i köket blir det nästan alltid torrgodis och när vi är i lite jobbigare miljö såsom på klubben blir det lite smarrigare godbitar. I spåret blir det ofta kattmat och när det är tävlingsdax laddar jag med kyckling som är den absoluta favoriten. Lekbelöningar har varit svårare och det har vi fått jobba hårt med. När hon MH testades upptäckte jag vilken enorm kamplust hon hade och det är något som jag försökt utnyttja i leken. Leksaker tyckte hon länge var tråkiga men när hon fick kampa med dem blev de plötstligt lite mer värdefulla. Katt och råtta lekar har också fungerat och på så sätt har hon tillslut lärt sig att det faktiskt är riktigt roligt att springa efter bollar. Smilla tröttnar dock snabbt på leksakerna och det är nog tur att min man inte har koll på hur mycket pengar jag har lagt ner på olika leksaker... De senaste veckorna har varit riktigt roliga då det verkar som om hon faktiskt uppskattat lekbelöningarna MER än godiset! Jag har också investerat i en jättelång apa som både piper och låter som en anka. Så fort Smilla fick syn på den blev hon helt tokig och planen är att vi ska ha den som externbelöning när vi tränar uthållighet i exempelvis fria följet eller då vi kedjar ihop flera moment. I går provade vi och gjorde en lägrekedja med linförighet-framförgående-inkallning-hopp. Efter kedjan fick hon sticka och hämta apan och  oj vad hon var lycklig! Vanligtvis brukar hon komma och vilja kampa med leksaken men nu bara sprang hon runt som en galning på appelplanen och gjorde söta små krumsprång. Den där apan var nog en bra investering! 

I mitt yrke som lärare försöker jag alltid lägga upp min undervisning efter principen planera, genomföra och utvärdera. I hundträningen har jag inte varit lika konsekvent med denna strategi. I lydnaden har jag väll försökt att ha någon form av tanke inför varje träningspass men i spårträningen har många pass varit helt oplanerade och utvärderingen i princip obefintlig. Men senaste tiden har jag blivit bätttre vilket har gjort träningen både roligare och effektivare! Jag har ju turen att ha en hund som älskar att spåra och alltid gör sitt bästa. Trots det händer det ändå att vi villar bort oss i bland på grund av att det kommit svårigheter som vi helt enkelt tränat för dåligt på. Så senaste veckorna har jag försökt lägga in fler planerade svårigheter i träningen. På så sätt har jag också kunnat se till att det legat en riktigt bra belöning i direkt anslutning till svårigheten. Det vi tränat på är:

Övergång mellan olika underlag, framförallt från skog till hårt underlag.

Spåra i terräng där det rör sig mycket folk.

Det är så häftigt att se hur utvecklingen går framåt för varje träningspass! Fröken Smilla kan ju ibland tycka det är häftigt att dra på i spåret och då bli lite slarvig men nu koncentrerar hon sig jättefint och är riktigt rädd om spåret. Nu hoppas vi på att snön kommer sent i år så vi får många fler fina pass innan vintern. Jag har ju fortfarande inte lyckats klura ut hur jag ska få till markeringarna men förhoppningsvis trillar väll poletten ner en vacker dag...

 I tisdag var jag hos Olle och Gunilla, Smillas uppfödare, och fick träffa deras hundar. Jag är helt kär i deras tik Pila som verkar vara en riktigt trevlig springer. Tur att vi inte ska ha någon mer hund nu eftersom hon ska ha valpar till våren... Smilla fick prova ett viltspår för första gången och trots att hon tyckte det var lite konstigt med blod i spåret klarade hon uppgiften galant. Sedan fick vi testa att apportera fågel vilket Smilla tyckte var ännu konstigare än spåret. Efter lite övertalning tog hon dock fågeln om än VÄLDIGT försiktigt. Vi fick i alla fall med oss en fågel, en klöv och lite blod hem så nu är frysen full. I torsdags träffade vi Helene och hennes springertjejer och Jennie och grabbarna på DTBK för lite lydnadsträning. Jobbar hårt med vår nya platsliggning och det blir faktiskt bättre. Har bestämt mig för nolltolerans på ljud. Minsta pip så sätter jag lugnt in henne i bilen och sedan får hon komma ut och göra ett nytt försök senare. Tycker faktiskt att det har gett resultat redan. Jennie hjälpte oss att träna gungbrädan på agilityplanen vilket gick riktigt bra.  Efter träningen gick jag och Helene en sväng och tjejerna fick leka. Smilla tyckte det var kalas att få likasinnade att röja med!  Naturligtvis klarar vi inte en vecka utan våra skäggiga träningspolare så det blev en sväng till Väsby på fredagen. JÄTTENÖJD med passet där det inte blev ett enda ljud under gruppmomenten! I dag var det då dags för vattenprovet som Gunilla lurat oss att anmäla till. Vi fick starta sist vilket var skönt då jag inte behövde känna mig stressad och fick se hur det gick till. Jag blev lite nervös när jag förstod att skytten skulle stå precis brevid hund och förare, Smilla har aldrig hört skott på SÅ nära håll. Vi har dessutom bara provat apportera fågel i vatten en gång och då behövde hon inte simma. Ekipaget före oss strulade en del vilket inte gjorde mig mindre nervös. Smilla var i alla fall sjukt taggad och hade full fokus på fågeln som kastades ut från en brygga. Vi har ju som sagt inte tränat att apportera i vatten så i stället för att springa rakt ut försökte hon ta närmaste vägen och springa ut på bryggan(inte helt ok enligt domaren) men upptäckte snart att det inte var någon bra ide och simmade ut från stranden i stället. När hon simmat fram till fågeln blev hon osäker på om hon verkligen skulle ta den och vände men när jag skickade om henne simmade hon ut och apporterade in den jättefint. Vi blev godkända och fick en ny härlig fågel att fylla frysen med! Måste erkänna att jag blivit lite sugen på mer jaktträning....

...är väll en slående beskrivning av min lilla tjej. I går var vi på träningstävling på DTBK, samma ställe där vi bröt på för ett par veckor sedan då hon var helt borta i fria följet. Det var även samma domare vilket var lite kul för nu fick även en utomstående se vilken schizofren hund jag har...  Vi började med sittande i grupp vilket vi tränat lite så jag valde att stå nära. Därefter var det platsliggning och även där stod jag nära, nu ska det momentet göras om till att hon ska ligga med hakan ner i marken. Gruppmomenten gick i alla fall ok, inget ljud eller annat strul. Sedan hade vi valt att göra en budföring (100m) vilket hon gjorde helt perfekt. Vi startade sedan sist av alla och hade valt följande moment:

Fritt följ (klass 3)

Inkallning (lägre)

Kryp (lägre)

Metallapport (klass 3)

Hoppet (lägre)

Planen var att köra helt tävlingsmäsigt utan otillåten belöning mellan momenten. Fria följet gick super, vi har lite finslipningar kvar på stegförflyttningarna men annars gick hon helt perfekt. Efter tävlingen gick domaren igenom alla moment och kommentaren till vårt fria följ var att hon var mycket imponerad och att de avdragen vi skulle fått på tävling enbart skulle grundat sig på min kroppshållning (är lite osäker vid vändningarna) ,så nu blir det till att torrgå!! Inkallningen gick fint, lite vid ingång men 10:a enligt domaren. Krypet tyckte jag själv var rätt kasst, hon tappade kontakten ett par gånger och då åkte bakdelen upp lite. Jag trodde det var en 0:a men enligt domaren var det ändå 7.5 i betyg. Metallapporten har vi fått jobba hårt med eftersom hon länge inte alls fattade varför hon skulle ta den där äckliga saken i munnen. I dag var också första gången vi gjorde momentet i en tävlingsmässig situation med främmande apport. Så när hon for ut i 110, gjorde ett kanonfint gripande och kom in i lika hög fart valde jag att bryta där och tokbelöna! Det blev alltså inget hopp men jag var SÅ nöjd. Det enda som känns lite surt är att vi blivit bortlottade från årets sista lägre tävling vilken innebär att vi inte lyckats få komma till start en enda gång den här hösten. Bruksets baksida....

Så här ska vår nya platsliggning se ut!

Försökte oss på en till lydnads 2:a i helgen, det fattas ju ett 1:a pris för LP II. Så idiotiskt av mig att satsa på LP när jag vet hur känslig platsliggning vi har! Förra tävlingen låg hon trots att det gick upp en annan hund men denna händelse verkar ha etsat sig fast hos henne för efter den incidenten har hon varit väldigt orolig under platsen. Den här tävlingen hade hon ställt sig upp när jag kom tillbaka. Besvikelsen var enorm, vi har ju lagt ner SÅ många timmar på detta moment och nu var vi tillbaka på ruta 1 igen... Som tur är har man kloka träningskompisar och på order av Ulla försökte jag ändå ladda om för att gå in på plan för att Smilla skulle få lämna tävlingen med en positiv minnesbild. Så när jag tyckte att hon hade en riktigt fin attityd i fria följet bröt jag och tokbelönade. Domaren tyckte nog vi var lite märkliga men det struntade jag i, det blev en bra avslutning på en katastrofttävling! Har funderat på om vi ska lägga ner lydnaden och satsa på agility och viltspår i stället, platsliggningen kommer alltid att vara ett problem för oss. Efter bara ett par dar blev vi dock träningssugna igen och satte i gång med 3:ans fjärr, sen om det blir tävling eller inte får framtiden utvisa. Jag har bestämt mig  för att ha hoppstå i fjärren eftersom både jag och Smilla tycker det är coolast och snyggast  Filmade lite och insåg att jag måste ha stenkoll på att baktassarna är blickstilla. Tycker ändå att det ser lovande ut inför framtiden!